Senaste kommentarerna i forumet

Kram på dig själv.
Jag har fått många såna själv den sista tiden, och insett att många faktiskt tycker om mig och vill ha mig kvar i livet ett tag till. :)
Det har hjälpt och värmt otroligt mycket.

Jag känner mig ganska matt och jävligt arg på mig själv efter denna dag. Jag har haft en av mina vänner här som har hämtat ölen och vinet, det blev också en lång stunds snack om detta som jag kommit till insikt om. Min vän nr två ringde igen och vi har pratat ytterligare en timme om mig och min alkoholism.

Så något drickbart finns bara i skåpen med all starksprit och den känner jag inget sug efter, men den ska ändå bort härifrån. Det är vin och öl som jag suktar efter.

Jag skrev även ett långt sms till min exfru och redogjorde min insikt att jag är alkoholist och min plan framöver, det skulle säker kunna användas emot mig. Men ser inte det som ett primärt problem utan jag vill verkligen få ögonen på mig, dags att sluta gömma sig. Det är även hennes barn som är hos mig varannan vecka.

Jag fick ett positivt svar att det vad starkt av mig att meddela detta och att hon blir glad för min och barnens skull.

Så nu ska jag ta en kopp te och något att bita för se om jag kan komma till ro

Tack för allt idag och nu har jag bara en väg att gå!

... mina tankar så sent som i dag vandrade iväg åt ditt håll till och uppehöll sig där ett tag.

... nyheten i dag, Buzzz.

Shit, vad uppåt jag blev av att läsa detta! För din skull - otroligt glad.

Nu jäklar...

Kram påre!

Förundras över det faktum att man tror att allt bara ska rulla på i samma gamla hjulspår.

Men så händer något, och man ser allt i ett nytt ljus, viker av, och vandrar åt ett helt nytt håll.
Inget ont som inte har något gott med sig brukar man ju säga, kanske är det så?
För ett tag sedan var jag med om en för mig livsavgörande händelse, och inget blir någonsin sig likt igen.

Livet hänger på en mycket skör tråd, och vi har alla ett ansvar att förvalta det så gott vi kan. För mig innebär det att inte längre att leva det i en dimma.

Lev väl
//Buzzz

Håller med rabarber att det är imponerande att du berättar för dina vänner samma dag som du kommit till insikt. Helt otroligt starkt gjort. Jag ligger i startgroparna att berätta för en vän, det här var verkligen inspirerande.

har jag provat, och det funkade verkligen för att ta bort "mersuget" jag annars får när jag dricker. Jag kunde dricka ett glas vin och känna att "det här var ju helkass", bortkastade pengar och tid. Det som inte funkade är att jag blev enormt deprimerad av Naltrexon. Jag var redan deprimerad och tog antidepressiva som i princip fungerar genom att förhöja det som Naltrexon dämpar =antideppmedicinen funkade inte, så jag fick tyvärr sluta med Naltrexon. Jag fick dock inga andra biverkningar och har inte läst/hört om någon annan som reagerat så på Naltrexon. Det är definitivt värt ett försök Rakel1! :)
/Patsy

Känns trist detta. Sen undrar jag lite varför du inte demonstrerar att du ser. Typ ställer upp det på bordet så att du visar att du sett, men inte kommenterar. Som det är nu kan han ju gå i villfarelsen om att du inte sett... Man är ju inte världens smartaste när man smygdricker alltid. Att bli ertappad är ju så vansinnigt pinsamt och den känslan tycker jag du ska "tvinga på" honom. Du måste ju inte kommentera och kommenterar han det själv så finns det en öppning för ett samtal. Bara en tanke. Har full förståelse för om du behöver fokusera fullt på dig själv.

Tack Skånetösen, ja jag är nöjd över att jag stoppade. Dagen därpå var det fest igen. Jag var ledsen pga att min mamma är sjuk och kände inget sug efter alkohol. Alltså hade jag kunnat skippa det helt och hållet men jag drack ändå två glas vinbål men efter det blev det läsk. Jag har inte ångest över de där två glasen men känner att jag lika gärna hade kunnat låta bli.
Det känns väldigt lärorikt att ta del av alla era berättelser här i forumet. Jag förstår också vilken tunn tråd jag balanserar på. Jag tycker att alla ni som avstår helt och hållet är jätteduktiga. Jag ska avstå helt i två veckor nu till att börja med. Brukar inte vara några problem. Har en middag den 28:e, ska fundera över hur jag ska göra då. På ett sätt låter det lockande med en helvit månad, det vore bra med tanke på mitt psyke som är skört. Tid för ännu mer eftertanke. Behöver inga ångestskapande vanor. Snarare tvärtom. Tack till er som läser och kommenterar.

Jag har läst hela din tråd och blir verkligen inspirerad av dina framsteg. Det är stort att kunna hålla upp så länge och kunna begränsa ditt drickande. Det har varit diskussion om drickande och totalabstinens, och som du så siktar jag inte på att bli absolutist. Jag älskar gott rödvin (tex amarone) och hoppas att jag kommer kunna äta en god middag ute, dricka två glas vin och inte trilla rakt in oplanerad drängfylla. Jag kan inte ha alkohol hemma utan att dricka upp den som det är nu, förhoppningsvis blir det bättre :)

För att jämföra med rökning så kanske man kan se det som att någon gång röka en cigarr när man slutat röka dagligen. Något man gör för att det är gott, vid särskilda tillfällen. Kan man tänka på det så? Jag skulle iaf inte kunna köra munskänkarna utan att bli för fixerad på vin och drickande, men det är jag och det är nu. Om det funkar för dig så är det ju jättebra! Jag tycker att klivet är för stort och ambitionsnivån för hög att gå från storkonsumtion till att aldrig dricka igen. Det känns som att lägga ribban för högt, som gjort för att "misslyckas". Om jag lyckas hålla mig nykter och bara dricka vid särskilda tillfällen kommer jag kanske själv känna att drickandet blir onödigt helt och hållet.

Ingen ska knäppa en på näsan och säga att absolutism är enda vägen! Det är något man får komma fram till själv om det inte alls går att dricka socialt. :)

/Patsy

Har inget klokt att skriva lugnt och allt är som vanligt. Mannen dricker och tror att jag är blind och ovanligt korkad.
Igår kom jag hem tidigare än förväntad, under bordet står en vindunk och en flaska whisky. Jag släpper ut hunden och när jag kommer tillbaka är de borta.
Bryr mig inte om att han dricker men inser att så här vill jag inte leva.
Jag mår bättre och han verkar ju må sämre ju friskare jag blir.
Alltid skall det vara något och hans sätt att hantera detta är ju inte någon direkt hjälp för mig.
Får andas lugnt och inte irritera mig på det, försöka hålla fokus på mig och min väg.
Så hoppas ni alla har haft en bra helg

Härligt, Toker! Upp, upp and away!! : )

Skönt att alla vet inför Midsommar också. Det kan ju annars vara jobbigt. Det blir ju också en stark motivator för dig att låta bli A då.

Det är väl ingenting att sticka under stolen med att de första 2-3 dagarna kommer att vara jobbiga. Abstinensen kan ta sig olika uttryck. Själv hade jag väldigt svårt att sova de första 2-3 nätterna. Svettades och snodde runt. Till slut gav jag upp i att försöka tvinga mig att sova. Jag tänkte att "det är väl bra att vila också". Men känslan av att vakna upp utan ångest eller winebreath var värt det. Se det som att kroppen gör sig av med en massa gifter. Det är bara bra det som händer. Och leder till något bättre. Och som sagt, det är olika hur ter sig för var och en.

Det har varit en riktigt stor dag för dig idag! Imponerad över allt du har gjort! Fantastiskt! Hatten av för dig!

Hopps det går bra ikväll och att du vaknar upp till en ny nykter dag!

Styrkekramar

Nu är har jag berättat för vän nr 2, vilken jag kommer fira midsommar med. Känns så bra!
Har även sagt att det är jag som har problem så att de inte behöver känna att de inte kan dricka alkohol på ett normalt sätt runt mig.

Han nämnde att han vid något tillfälle tyckt att jag sluddrat i telefonen men som han sa avfärdade tanken. Känns mystiskt skönt att stå för ordet att jag är en alkoholist , och just säga det till någon. Ut ur mörkret!

Jag önskar att jag hade 7veckor bakom mig redan idag, men man får inget gratis här i livet så det är nog bara kämpa på. Nu börjar ju min tid på dygnet för "belöning" så nu får jag känna på första kvällen som "nykter"

Det måste kännas som en sten (eller stenblock) som faller från bröstet! Och det kommer stärka dig i din motivation! Mycket starkt och modigt! Det är ingen tvekan om att du tagit ditt beslut och är på väg mot ett annat liv. Det kommer att bli tufft, men du kommer aldrig att ångra det.

Nu kan det bara bli bättre!

Heja dig!

Styrka och kraft!

Grattis till dina tre veckor! Alla vita veckor är värda att firas! Och faktum är att de första tre är de jobbigaste! BRA jobbat!

Vilken grej 7 veckor!! Längtar till jag är där, har klarat tre veckor idag :)

Vilken grej 7 veckor!! Längtar till jag är där, har klarat tre veckor idag :)

Hej!

Hittade denna tråden och läst alla inlägg och känner igen mig i många argument... Är det någon som läser/skriver längre?

Jag har givit alkoholen så stor plats i mitt liv och känner att det inte är värt det längre.

Jag är en tjej strax under 30 som fortfarande inte har lärt sig dricka måttligt ännu. Har förlikat mig med att jag antagligen inte kommer göra det heller. En partyprinsessa som nästan alltid avslutar en kväll för alkoliserad.

Konsekvenserna blir att jag förstör mina relationer och hittar inga mer ursäkter till min sambo att dra. Folk i min omgivning ser bara den tjejen som inte kan känna av sina gränser, vilket förminskar mitt självförtroende enormt... Nu har bägaren runnit över och jag ha en vit månad, förhoppningsvis förlänger jag den. Kan inte riktigt förlika mig med att bli nykterist ännu.

Då alkoholen har en stor del i mitt liv känns de enormt tungt att säga nej, men inser att jag kommer förlora allt om jag fort tära på mina relationer. Då arbetsplatsen har AW varje fre kommer jag också mötas av frestelser att dricka vin med kollegorna (vilket jag tycker är så kul och socialt!)

Jag måste omvärdera min syn på alkohol och börja leva ett sundare och friskare liv. Ångesten efter en kanonfylla är för tung. Samt bevisa för alla i min omgivning att jag inte är full på varje fest. Men framförallt måste jag bevisa för min sambo att jag är den bra tjejen som han föll för! Fortsättning följer.

Kändes skönt att få säga det till någon att jag är alkoholist och jag har ingen kontroll på mitt drickande. Jag känner att jag verkligen vill ut i ljuset för att kunna ta mig vidare. Min vän tycke det vad bra att jag berättade och påpekade att de inte vare sig misstänkt eller kunnat ana, men det är väl det man blir bäst på att just dölja.

Han lovade komma förbi nu på eftermiddagen för att hämta ölen och vinet jag har här hemma.

Nu ska jag försöka få tag i min andra barndomsvän för att berätta, funderar även på om min exfru ska få veta att jag äntligen kommit till insikt.

Det brast för mig duktigt här av att få ett svar. Tack

Vilken stark berättelse. Tack för att du delar den.

Det är tufft men på ett sätt skönt att vakna upp. Din berättelse kan på många vis delas av många här. Att man går länge och "vet" egentligen, men tar det inte till sig. För min del har det också varit att det blivit en tvärtomeffekt om jag blivit konfronterad/pressad. Jag gjorde allt för att dementera, värja mig - så mycket skam och skuld. Fäktade efter bortförklaringar. Ville inte se. Viftade bort. Blev arg.

Det måste komma inifrån. Man måste själv komma fram till och vilja göra en förändring.

Det har du gjort nu och du har lagt fram bra strategier. Det tar styrka och mod.

Fortsätt att skriva här och läs alla andra berättelser. Det är tack vare detta forum som gör att jag idag kan klocka in 7 vinfria veckor idag. Det hade inte gått annars!

Grattis till ditt val och stort lycka till! Vi står alla här och hejar på dig!

Styrkekramar!

Jag tror inte på att jag kan kontrollera med att dricka "normalt" , och då menar jag inte att jag är dyngrak utan mer lättberusad till salongsberusad. Så för mig får det nog bli visionen att jag slutar helt och för resten av livet.

Imorgon kommer mina barn och det är det första jag ska göra är att erkänna för dem mitt missbruk. Sedan ska huset bli alkoholfritt.

Barskåpen ska tömmas, och då klurar man ju på om man ska ge bort spriten. Men känns ju helt fel att pracka på någon annan skiten. Se vad barnen säger och vi ska helt enkelt ska hälla ut den tillsammans.

Jag sitter ju på en bomb, typ 15-20 flaskor vin och säkert 4-5 plattor öl i garaget, blir en tuff kväll tror jag ensam med beslutet att nu är det slut på alkoholhaltiga drycker

Förmodligen mina barn!

Min exfru tog upp detta hur jag drack flera gånger i slutet, men jag tyckte ju alltid att hon tog ju också ett glas då och då mitt i veckan. Så när vi skiljde oss så blev jag av med tjatet om att jag hade problem med mitt drickande.

När jag träffade min exflickvän så vad det en av tre för henne viktiga frågor i början, hur är din relation till alkohol? Vilket jag svarade på att den vad sund, jag har inte sett något problem. Skrattade till lite när jag läser tillbaka, att jag har en sund inställning till alkohol.

När hon konfronterade mig så tänkte jag bara att faa´n ska hon också börja tjata, så jag bad henne åka hem. Sedan la jag bara locket på, tänkte mest att ingen ska bry sig om hur jag dricker.

Det är helt klart hon som har planterat fröet till mitt uppvaknande. Men jag tror mitt svek och sätt gör det svårt att försöka få henne tillbaka. Jag ska använda all energi och kraft till mig själv för ta mig ur detta beroende.

Dina ord värmer så mycket : ) Det är tur att vi har varandra, vi här på forumet. Ger så mycket styrka och motivation.

Varma kramar

Först nu som jag äntligen erkänner att för mig själv att alkoholen har kontroll över mig och inte tvärtom, och nu som först ser jag vart det hände. (läs idag)

I mitt dåvarande jobb så bjöds det på middagar och alkohol efter möten osv. Jag minns att jag uppskattade i början att få äta ute mitt i veckorna på fina matställen och firman bjöd. Det vad maten som jag tänkte på i början av karriären. Men några år senare när jag började jobba internationellt så dricker man i princip varje kväll....förskönande princip, jag drack varje kväll det bjöds. Det serverades även öl och vin till luncherna i vissa länder.

Det är helt sjukt när jag tänker på mitt drickande, jag menar oavsett intern eller extern möte oavsett världsdel så vad det antingen middag eller en afterwork. På flygplatsen, i flygplanet, på tåget, när jag kom till hotellet. Orkade jag inte gå ned till hotellbaren så fanns det ju öl i kylen på rummet.

Och så det har ju blivit någon inpräntad belöningsmodell att efter jobbet oavsett dag så kan man ta någon alkohol, och så har det fortsatt.

Jag har lurat mig själv på resan fram tills idag, under alla år av resor så har jag tre fyllda barskåp med över 100 flaskor starksprit i vardagsrummet. När jag går förbi skåpen så har jag sagt skrockande till mig själv; -Att om du vore alkoholist så hade du ju inte kunnat ha den där samlingen!

Sprit för över 40 000:- som jag gömmer mig bakom. Jag dricker sällan starksprit någon cognac typ jul. Utan det är öl och vin oavsett dag. Ett annat problem jag ser vilket kan låta nonchalant, men jag har råd att dricka. Jag kan rent ekonomiskt dricka mig berusad varje dag i månaden om jag vill, eller rättare sagt redan gör. Jag kommer på mig själv försöka i textform försköna mitt drickande.

Hur berusad jag är beror nog på betraktaren men 2-3öl eller 2-3 glas vin, så visst är jag berusad eller i mitt tycke belönad.

Min exfru är nog just exfru tack vare detta, och när min flickvän/särbo kommenterade min konsumtion av alkohol förra veckan så gick jag i försvarsställning till hundra procent.