Senaste kommentarerna i forumet

Till skolavslutningen i åttan hade jag fixat en flaska vitt vin. Det vad bra att dricka vin sa alla för då kunde man känna mer att man inte blev för full sas det, och vitt vad lättare än rött. Jag minns att jag tvingade i mig typ hälften och häften lyckades jag utan att kompisarna såg hälla ut i smyg. Jag kommer ihåg att jag vad rädd, inte för att mina föräldrar skulle komma på mig utan hur jag skulle bli.

Sedan vad det nog lite sporadiskt festande på folköl när pengar fanns och tillgång. Hemma fanns det inget att stjäla och jag ska nog säga att jag inte vad så jätteintresserad att dricka. Jag drack endast på fest och då vad det helger, aldrig alkohol en vardag eftersom jag inte hade något intresse.

Och så här fortsatte mitt liv avseende alkohol fram tills jag blev trettio

Från det jag minns tills idag, 45år senare.

Det har alltid funnits alkohol runt mig, mina föräldrar fick mig som 20-åringar. Det jag kan minnas med alkohol är nog som femåring att jag låg under vardagsrumsbordet när mina föräldrar hade fest. Hög musik mycket skrål och skratt med massor av flaskor på bordet, inget stök eller bråk. Som vilken fest som helst med ett gäng 20-25åringar, och så här vill jag minnas att det fortsatte tills mina föräldrar skiljde sig när jag vad tio.

Själva skilsmässan byggde på enligt morsan att farsan alltid drack för mycket och alltid blev aspackad, speciellt på julafton blev det rabalder när farsan fyllande till. Jag vill nog minnas att morsan också drack och att de drack tillsammans. Och skilsmässan byggde nog mest på att farsan hade vänstrat, vuxna tror ju att barn inte hör eller förstår. Men jag förstod visst.

Och nu när jag skriver att "jag förstod" så inser jag att mina två barn i lägre tonåren också vet att jag har problem med alkoholen. Gör jävligt ont!
Mina föräldrar vilka jag idag inte har någon kontakt med brukar jag kommentera "att man väljer ju inte sin föräldrar", det ska jag nog ha som piska/morot att mina barn inte ska tänka.

Min farsa träffar en ny kvinna som är den "perfekta" supar-kompisen, hon kommer från ett trasigt förhållande där hon blivit misshandlad. Och hon har redan ett utvecklat alkoholmissbruk. Så detta radarpar får jag och min fem år yngre syster träffa var tredje helg, behöver jag tillägga att de vad apraka från fredag till söndag?

Syrran och jag delade en liten skrubb med en våningssäng och två plastdunkar som jäste vin. Där somnade vi till bubblet som kom ifrån några vattenfyllda rör som satt längst upp. Känns helt sjukt när jag skriver detta, men min far vad ju min stora idol vid denna tiden. Jag såg inget fel och vi träffades bara var tredje helg så just då sket jag i att han mestadels vad dyngad, jag vad bara glad att få hänga med min farsa.

Tror jag vad runt tretton när jag slutade åka dit, syrran hade nog gett upp lite tidigare.

Morsan träffade också ny, här dracks det också fast spritdimman låg inte lika tät. Här puttrades också vin men vi slapp dela sovrum med "bubblande". Hennes nya man körde helg-konceptet; 12 burkar starköl och en liten flaska Lord Calvert. Detta fördelades på fredag och lördag, morsan drack nog det hemjästa dyngan.

Finns mycket mer detaljer att skriva, men då blir det en bok. Och för rädda någras ansikte, ifall jag skulle visa någon av mina nära detta forum kan det nog bli jobbigt.

Fram tills nu när jag är fjorton år har jag aldrig rört alkohol, bara haft den omkring mig påtagligt nära.

Herregud alla dumma saker man gjort på fyllan. Har vaknat i fylleceller flera gånger. Sprungit runt på svartklubbar och haft massa sex som jag ens inte ville ha men hade ett sådant självförakt att jag följt med killar hem. En gång däckade jag på en bänk på Gustav Adolfs torg i Malmö mitt på dan där det är fullt med människor i rörelse. Har varit på soc möte och polisen hade informerat dom att jag blivit tagen mitt på dagen så berusad att jag inte visste var jag var, det var inte så kul att få uppkastat i ansiktet helt oväntat men jag ljög och sa att jag inte alls var särskilt berusad utan att polisen tagit mig bara för att jävlas (sådant händer ju)
Har supit bort alla mina tillhörigheter flera gånger. Vaknat med blåslagen kropp utan at veta vad som hänt. Var hos en bekant och fylle klottrat ner hela trapp uppgången. Blandat tabletter och sprit och trillat i en trappa, vaknade upp helt blodig och igensvullen i hela ansiktet, en bit av en framtand avslagen.
Snattat sprit på bolaget och gått på snattar turne i stan. Kläder bla, i provrummen halsade jag sprit och plockade på mig kläder. Två gånger blev jag tagen med snodda kläder i väskan och en flaska sprit. Fått blackout och inte vetat vad jag befinner mig eller vad jag gjort.

Listan kan göras lång och alla här har gjort saker på fyllan som vi skäms över.
Lämna du in sakerna på hittegods det finns inte så mycket mer du kan göra, gjort är gjort.
Och bra jobbat att du hållit dig nykter i en veck, fortsätt så!!! Man mår mycket bättre nykter även om det är tufft att motstå att fly in i dimman.
Vi hejar på dig!

Insåg att jag måste avhålla mig helt vad gäller alkohol. Däremot har jag inte beslutat om hur länge det skall bli eller kanske för alltid.
Tog ett beslut om avhållsamhet och tog sedan kontakt med kommunens alkoholrådgivare och har nu kontakt för samtal var fjortonde dag. Nu har jag inte druckit någon a på 6 dagar!! Fattar inte att det fungerat så här långt, men är jätteglad för det. Jag känner mig mycket piggare. Jag kommer att kämpa vidare. Har inte känt sug mer än en gång?? Däremot har jag plötsligt blivit enormt sugen på alkoholfri öl. Den är god till skillnad från a-fritt vin.

Och inser vilken kamp jag faktiskt för! Har läst en artikel i DN av Markus helius (läkare som forskat på beroende)
Han har även skrivit en bok om hjärnan och beroende. Skrämmande läsning :(

Jag hoppas ändå att nya vanor ska uppstå och att tankarna på A ska försvinna mer!
Nu jagar tankarna mig! Dag som natt.

Helgen är iallafall över som innebar många lockelser och hjärnan som hela tiden vadslår!

Känner igen mig i Vad och hur du beskriver det! Skriver precis som du så att jag inte ska glömma! Har läst på lite kring beroendeproblemstik och inser att en viktig del är att se upp med ex stress.

Ha en fin dag!

Gick bra! Njöt av en härligt dag! Dock har jag vaknat massor inatt med ont i magen pga läsk och ostbågar som jag njöt av istället för vin igår. Men positivt iallafall ingen huvudvärk eller vinsmak i munnen idag heller. ? Hoppas även ni andra hade en skön och nykter lördag.

Jo jag har alltid varit intresserad av viner och att lära mig mer om hur man kombinerar vin och mat. Och jag har velat gå kurser och annat länge. Nu har jag resonerat med mig själv åtskilliga gånger och insett att jag varken vill eller kommer sluta dricka vin men att jag måste begränsa mig och ta kontrollen. Och det är dags för mig att lära mig mer om viner och därför har jag gått med i munskänkarna!
Vinflaskorna hemma är ingen trigger för mig, inte nu längre!
Snarare tvärtom ett kvitto på att jag låter bli ensamdrickandandet.
Min lust och mitt sug försvann tvärt när jag bestämde mig för att det inte var totalförbud som gällde resten av livet!
Håller nog inte med dig om att jag ska låta bli positiva beskrivningar av vinet och se det som ansvar för andras drickande. Nej jag tycker nog inte detta........och att låta bli att käftas. Det är ju det mest utvecklande och roliga i livet!
Tar till mig det du skriver och kommer fundera så klart.
Och min utekväll igår gick helt utan problem två glas räckte, jag påminde mig själv en sekund. Det var allt som hände och jag känner mig ganska trygg och lugn nu.

Tack Evangeline för ditt svar :) Det lättar mig att jag inte är ensam om att ha totalt spårat ur på fyllan (och inte minnas ett skit), men vilken upplevelse! Fyllecell låter hemskt. Jag hoppas att det går bättre för dig nu.

Jo, att kombinera antidepressiva och alkohol har jag varit medveten om att det inte är bra, men nu har jag en förstahandsupplevelse av hur jäkla snett det kan gå. Det kommer jag aldrig glömma. Jag hade några veckor innan gjort något annat dumt på fyllan och insett att jag var tvungen att sluta dricka. Jag ställde in flera planerade kompisträffar (läs planerade fylleslag), men trodde att en picknick mitt på dagen inte kunde spåra ur. Det läskiga är att jag inte blir full så att jag sluddrar, stapplar eller blir illamående. Jag är "fungerande" men omdömeslös och sen total minnesförlust som grädde på moset.

Jag har en vag aning om att sakerna kanske inte var killens vars hem jag gick till, utan hans väns. Så enormt pinsamt. Jag antar att jag kan hitta killen på det lokala alkishaket, han går troligtvis dit ofta, men jag minns inte hur han ser ut eller vad han heter! Han känner iaf igen mig, så mycket vet jag. Men då måste jag fråga honom om vännen och förklara situationen, fan vad jag skäms. Jag lutar åt att anonymt skicka sakerna till polisens hittegodsavdelning, och om jag stöter på killen igen så får jag förklara att de finns hos polisen. Är det fel tänkt? Jag kommer aldrig sätta foten på alkishaket igen. Att jag ens gick till en sjaskig sylta den kvällen, efter att ha bestämt mig för att sluta dricka, såg jag som min absoluta bottenmarkering.

Mvh,

Patsy

Jag känner igen det där med den totala kontrollförlusten. Det var många år sedan nu. Jag hade varit helt utan alkohol pga av graviditet och amning men hamnade i en svår depression som diagnostiserades som förlossningsdepression, först över ett år efter min förstföddas födelse. Jag fick antidepressiva och det hjälpte lite inom några veckor. Jag och barnets far bestämde oss för att "unna oss något kul". Vi skaffade barnvakt över en helg "för att för första gången på länge göra något roligt" på tu man hand med övernattning i en storstad, restaurang- och teaterbesök, och naturligtvis en del alkohol. Det gick bra till första efter-teater-ölen på forna gamla stamhaket. Sen minns jag ytterst fragmentariskt att jag kastade mig huvudlöst in i att fortsätta drickandet, att jag tappade bort min man, att jag i panik försökte lirka av mig de för aftonen mindre klädsamma underkläderna för att slippa kissa ned dem hukande bakom en bil på en parkeringsplats, att jag blev stoppad på en gata och handfast insläpad i en polisbuss av fyra starka poliser jag slogs handgripligen med och argumenterade grovt mot och slutligen fick avrunda aftonen i fyllecell.
Även om jag både före och speciellt efter det ägnat mig åt gravt riskdrickande (allt för mycket riskdrickande!), har jag aldrig spårat ur så komplett och fullständigt totalgalet varken tidigare eller efter och mår fortfarande asdåligt när jag vågar påminna mig om det.
Att jag löste det genom att bli rädd för att medicinera med antidepressiva, snarare än att dra ned på alkoholkonsumptionen är en annan historia Jag har en del att berätta om det med, tror jag :/ . Nu är jag här på forumet (igen) och jag hoppas att jag så småningom ska få en del sanningar på pränt om mina otroligt dåliga val i olika vägskäl av livet.
Men summa summarium just nu: Kombinera inte alkohol och antidepressiva, det är ingen bra grej! Och de där grejerna som inte är dina, kan du inte bita i det sura äpplet och spåra ägaren på något sätt?

Nu är det ett år sedan jag gick med i forumet och jag kan konstatera att maj är en TUNG månad....! Mycket fester och AW men jag ska fixa det. Tar för säkerhets skull antabud på måndagar. Häng i alla hjältar, vi ska klara det här !!!!

...det var såklart inte första gången jag fått black out eller gjort något dumt på fyllan, men det här tar verkligen priset, Jag minns nästan ingenting och gjorde något jag aldrig kunnat föreställa mig. Nog för att jag hamnat i någons säng som jag sen inte mindes namnet på, kapat dj-båset eller något annat korkat, men aldrig stulit något! Shit alltså. Att det var dags att sluta med alkohol har jag varit på det klara med ett bra tag, men det här är en definitiv vändpunkt. Nu tar jag dessutom medicin som inte "bör" blandas med alkohol. Ytterligare ett skäl att sluta helt och hållet. Nu har jag varit nykter i 7 dagar, så länge har jag inte varit utan att dricka på minst 10 år.

Trodde man borde vara lite äldre än du för att svälja stoltheten på det sättet. Känns moget Andreas, för det är ju ändå ingen som varken märker el vet hur många du frågat. Och det är ju bra att du åtminstone får riktningen. Ibland när man förklarat vägen gör nån går de åt helt fel håll efteråt. Kanske för att förklaringen var dålig.

tack för att du delat med dig! Jag blev lättad av att läsa att det finns någon annan som har problem som mina. Jag har varit deprimerad länge och sjukskriven pga det, men inte fått någon annan behandling än medicin som stöd. Det är svårt att få i en storstad, men nu har jag blivit utlovad terapi av min nya läkare. Det jag oroar mig för är att jag varit i denna sits tidigare och då berättat för läkaren om mina alkoholproblem, varpå jag blivit skickad bums till missbruksvården istället. Ingen terapi, bara raka vägen till missbruksvården, trots att jag varit deprimerad låååångt innan jag fick problem med alkoholen.

Så nu har jag en ny läkare, blir erbjuden terapi, vill men vågar inte vara ärlig med mitt missbruk eftersom jag är rädd att nekas terapin. Jag blev glad att läsa att det gick så bra för dig! :) Hur funkar det egentligen med sjukersättning? Jag lever också på soc och det är ett helvete jag verkligen vill slippa. Att inte jobba har gjort att mitt drickande verkligen spårat ur, eftersom jag inte har tider att passa eller något vettigt att göra. Ibland tror jag att jag dricker av ren tristess, hur ska jag annars få dagarna att gå? Och att vara konstant pank är bara ytterligare något som jag dricker för att glömma, snacka om ond spiral.

Du är så fantastiskt duktig!! En riktig förebild! Kämpa på, du är grym ??

Så blev det som det blev. Börjar om igen, är på dag två nu igen utan a. Om det bara skulle sluta hända dåliga saker så fort man känner sig aningens lycklig, men det är väl sånt livet är, utmaningar och motgångar. Förhoppningsvis blir det bättre snart. Drack i alla fall inget starkare än folköl häromdagen men ändå, "bara" ta nya tag. Kram på er allihopa och tack Sisyfos och Levande för era kommentarer ?

Det gör absolut ingenting kära vän ? Det är ju så det är ☺

Hej träningstanten. Tack för din hälsning i min tråd, det känns speciellt fint när någon velat läsa hela ens tråd.

Du sade i min tråd att jag inspirerade dig. Då hoppas jag att jag också kan inspirera dig till litet mera känslighet då du skriver här på forumet. Jo, jag gillar också att käftas ibland, men det här är helt fel ställe att käftas på, det kan vi göra annanstans. Här behövs framförallt stöd och vänlighet. Det här forumet behöver vara tryggt också för känsliga personer, som går igenom sitt livs kanske största kris. Det är många här som brottas med betydligt större problem än vi och jag har full förståelse för att det vi som dricker måttligt skriver kan trigga andra illa. Min skräck är alltid att något jag skriver kan locka eller trigga nån annan alkoholist att börja dricka osunt igen. Det vill jag verkligen inte att skall hända. Aldrig någonsin.

Och jovisst skall du få berätta din egen historia. Visst har du lika mycket rätt som alla andra att föra fram dina åsikter. Och visst har andra varit här i din egen tråd och skrivit okänsligt till dig. Det är inte heller rätt. Men i min mening har vi som tycker att vi fortfarande kan dricka ett speciellt ansvar för hur vi skriver och delar med oss på ett sådant här forum, helt enkelt för att här finns så många som inte har lyxen att tänka så. Jag vet att jag har försökt problematisera det här i min egen tråd flera gånger, men jag vet inte hur väl det kommit fram där.

I största välmening.

P.S.
Jag hoppas du lyckas i din målsättning, fast jag nog måste erkänna att jag skakar sakta på huvudet då jag läser om hur du tittar på vinprogram och köper in vin, samtidigt som du försöker låta bli att dricka. För att låna Astrid Lindgrens rumpnissar från Ronja Rövardotter: Voffo göö ho på detta viset?

Lite klantigt av mig att bräka på om att jag kunde köra. Tänkte mig inte för alls. Hoppas du får alkolås.

...för dig :) Jättebra det där med att skriva ner din ritual. Nått jag fått lära mig på beroende efter mitt återfall, var att titta på tiden innan. Sk irrelevanta beslut. Saker som var för sig inte betyder något men tillsammans skapade ''möjligheten'' I stora drag var det att jag slutat med mindfulness ökad stress på jobbet slutade äta lunch åkte & handlade hungrig. Mina A-fria öl var slut. ''Jag kan väl dricka om jag vill, 3.5or är ju inte så farligt'' (läs trotsig tonåring) moget för en kvinna på 40!! Kämpakramar :)

Just nu kan jag ju inte köra men det är en störtskön känsla att kunna ta bilen när som helst. Har ju ansökt om alkolås. Jag hoppas verkligen att jag får det. Skulle förenkla massor. Speciellt som jag bor på vischan ;) Ännu en nykter dag till protokollet :D

Vad glad jag blir att du är tillbaka! Befarade det värsta, men kände samtidigt att eftersom du påminner så mycket om mig så ger du inte upp i första taget. Fast precis allt (som det ibland kan kännas) går oss emot så kämpar vi vidare. Eller hur? Hur mår du nu förresten? Hoppas du klarat dig ifrån fler återfall. Det brukar va lätt att ramla tillbaka den första tiden, när allt ändå känns skit. Men jag tror på dig Lill-Per! Av det du skrivit här sen starten så tycker jag trots allt att det gått åt rätt håll. Det har varit värre. Mycket värre. Fast ibland reflekterar man inte. Ser inte tillbaka, utan tycker efter ett fall att nu är man verkligen på botten. Då måste man verkligen försöka titta tillbaka. Och jämföra vad man kom ifrån. Är det värre nu? Eller har vi tagit små steg framåt?

Jag har också ramlat ett antal gånger det sista året. Men mer sällan. Och jag har verkligen försökt tänka annorlunda. Vara mer "förlåtande och snäll" mot mig själv. Ok? Jag gjorde det igen? Bra? Nej, men om jag tittar framåt och inte gräver ner mig, utan kämpar på så blir det BÄTTRE. Svårt ibland? Ja, såklart. Såna som du och jag har lätt för att gräva ner oss och se allt dåligt.. och inte det vi faktiskt gör BRA! Inget förändras över en dag, men i längden så blir det förändring. Vi måste bara tro på oss själva.

Jag har också ett krävande jobb. Så jag känner mig i det du skriver. Prestationskrav överallt. Hemma, på jobbet, ja överallt.. Men vem är det som sätter pressen mest? Jo, vi själva. Likadant där. Vi Måste sänka ribban. Vi är bra på det vi gör. Ingen är perfekt. Vill man ens vara det när man tänker efter? Att ha en vilja att göra allt så bra det går låter vettigt, men i vårt fall så blir jakten på det perfekta och närmast omöjliga mål att vi totalt knäcker oss själva.. Är det värt det? Nej! Går det att ändra en gammal hund sitta? Jag tror och hoppas det! Jag har det sista året tagit små steg åt rätt håll och har faktiskt mått mycket bättre. Om allt är bra? Nej, men bättre! Och det är just det som är grejen. Döm dig inte för hårt. Kämpa med små förändringar och belöna dig själv ibland. En dag har de små stegen blivit ett väldigt stort. Och det är dit vi ska sikta!

Har inte druckit en droppe på 7 veckor nu. Gigantiskt stort för mig! Jag har förutom det alltid uppenbara målet att dricka mindre, satt upp ett stort mål. Ett som inte går att skjuta på och som jag inte för allt i världen tänker missa eller sabba. Har märkt att för mig så har just det stora målet blivit en enorm drivkraft. Som gjort att när tankarna gått till hur gott det skulle va med en öl, så har valet varit enkelt. Inte nu. Inte en chans! Vad mitt mål är? Göteborgsvarvet. Just nu är jag i bättre form än jag kan minnas och träning och kost har gått före allt. Och alkohol nu skulle ju sabba allt jag kämpat för. Så kanske det kunde vara något för dig? Anmäl dig till något lopp och få en utmaning och deadline att kämpa för och emot. Jag tror att du också hade kämpat emot suget att dricka i anslutning till loppet. Löpning vet jag ju att du gillar. Är ett betydligt bättre gift än alkohol. Och kicken är minst lika bra..

Jag skulle önska att jag sa att jag aldrig kommer att dricka mer än 1-2 öl igen, men vet att det inte är det lättaste.. men att jag kommer dricka mindre? Ja, det ska jag definitivt. Så länge det går åt rätt håll så har jag lovat mig själv att va nöjd. Jag får väl anmäla mig till lopp med jämna mellanrum för det funkar ju uppenbarligen :)

Vad du än gör Lill-Per så kämpa på! Det kommer att bli bättre.

Jag läste någonstans dessa kloka ord:

"Our deepest fear is not that we are inadequate.Our deepest fear is that we are powerful beyond measure. It is our light not our darkness that most frightens us."

Jag tycker det ligger en hel del i det.. Det är inte alltid enbart det mörka som skrämmer en..

Tack för att du hörde av dig Lill-Per. Nu fixar vi det här!

/Mic

Jag kör på "ingen stolthet alls", frågar en människa var femtionde meter, kommer alltid ihåg vilket håll de pekade åt iallafall. Har inte en mobil som jag kan ha gps på dock.

Helt rätt beslut och jag hoppas det ger dig energi och kraft att motstå frestelsen när den dyker upp!

Imorgon blir det 7 veckor! Allt har ju gått så bra och jag har trallat runt och tyckt att WOW, har jag fixat det här? mest hela tiden. Tills denna sista veckan när det plötsligt föll över mig igen. Jag blev förbannad, för jag tänkte att "Va F***N!!" Här har jag gått i snart två månader, allt gått så bra och sedan plötsligt detta? Satan så orättvist! Jag färdades tillbaks till vecka 1 på något vis. Suget högg i, ångesten lurade runt hörnet - ville bli stillad, jag kunde inte sitta still, ilningar i benen, kändes som förutom ett sug en abstinens tog tag i mig. Abstinens? Nu??!

Förutom förbannad var jag förbryllad. Samtidigt så hörde jag era röster. Det kan komma en sån här period. Just när man är invaggad i någon form av säkerhet - DÅ slår det till. Och då är det väldigt lätt att trilla dit igen. Eller tro att "det gör nog inget om jag bara tar ETT glas vin. bara för att stilla det här omedelbara jobbiga".

Kanske var det för att jag inte träffat min terapeut på tre veckor eftersom hon var bortrest, kanske är det våren och allt fågelkvitter och rosévin, eller kanske var det bara "sånt som händer" på en sån här resa. Jag vet inte. Men jobbigt var det. Tror det värsta är över, men det var otroligt nära att jag bröt min nolla. Och jag har full respekt och förståelse för att det händer. Så otroligt lätt att trilla dig i en sån här situation. Och ska jag någon gång ta ett glas vin igen, så inte ska det vara för att dämpa ångest. Det var därför jag hamnade här från början.

Så även om jag inte brutit nollan, så är det lite som att jag måste upp på hästen igen. Känslomässigt.

So, here we go..! Hoppla pålle!

Styrkekramar till alla!