Senaste kommentarerna i forumet

Den kan inflammeras och det finns en hel del som kan ha hänt. Samla styrka och gå till doktorn, kanske en privatläkare?
Vilken ångest du måste ha i dag!

Tänk till innan så att du slipper göra bort dig men annars följ råden från Sisyfos. Njut av ett glas låt bli att ta det tredje så här i början av din resa mot bättre tider!

Jag går med i bägge forumen, har smygstartat i februari tror jag och firar nu snart tre månader. Loggan fyller jag i varje dag precis som doktorn rekomenderar!
Känner inte längre nån stor lust att köpa eller dricka på fredagar!

...och har inte druckit a på 3-4 månader! Har förstått det som att kroppen reparerar sig.
C

Ta ett kortare beslut om det känns lättare. Du kan starta om hur lätt som helst och hur många gånger som helst. Jag tror att jag har lyckats minska och har klarat 8 helt alkoholfria veckor. Nu har jag inte längre nån större lust att dricka. Lycka till och fortsätt skriv.

Leverjag, tänker på dig också! Stannar här tills du är återkommer!
/Z

Hej Mia-Pia Hur går det?

Ska pröva dina mantran om det behövs. Går bra ändå nu. Sen funderar jag lite på om det "bara" var yttre omständigheter som gjorde att jag återföll. Eller om det också har att göra med tidpunkten på året. Jag funderar över vid vilka tidpunkter jag har druckit som mest, men jag vet inte riktigt. Undrar lite över om det hör samman med trötthet, depression och årstidens växlingar. Eller om det här var en speciell situation. Tids nog vet man kanske. Vill absolut inte vara där. Mår för dåligt fysiskt och psykiskt av det. Gäller att minnas detta!!!

Alla råd och tips är bra!

Tack för ditt svar, Christoffer. Det är just det jag funderar på, om man kan vara öm vid levern trots att det gått flera veckor sen man drack senast och om det sen kan försvinna (utan att det måste vara cancer). Tröttheten tyckte jag borde ha lagt sig efter flera veckors uppehåll men det kanske kan hänga i. Oron kan ju också göra att man blir trött...

Jag inser väl att jag till slut måste gå till doktorn men en del av mig har hoppats på att det ska försvinna av sig själv. Så jäkla rädd för beskedet bara...men det är inte rationellt utan bara känslostyrt. Men jobbigt är det...

Mimmla :) fint nick du har.

Gå till dr. De har tystnadsplikt. Tänk vad skönt att slippa din oro!

Anmälan går per automatik till soc och sen bedömer de om det behövs en utredning. Du behöver inte oroa dig!

Förstår din oro!
Min upplevelse är att du inte alls med säkerhet har levercanser utan att det kan finnas andra förklaringar. Efter intensivt alkoholmissbruk tar ju levern stryk men reparerar sig vad jag jag hört ganska bra över tid. Tycker såklart att du skall gå till läkaren för att reda ut det hela för att få slut på din oro. Tröttheten du beskriver känner de allra flesta av oss som konsumerat för mycket a.
Skriv gärna här hur det hela utvecklar sig och försök att inte oroa dig för mycket!
C

Håller tummarna för dig ☺

Exet ringde. Han berättade att han varit i kontakt med soc efter att jag berättat för honom om rattfyllan. Han ville veta vad som händer sen. Vilket jag kan förstå. Idag hade han fått ett brev från dom. Han ska dit på möte till veckan. Han har inte gjort en orosanmälan. Men det känns inte bra. Polisen sa att vid rattfylleri & om man har minderåriga barn går det automatiskt en anmälan till soc. De kontaktar Mig först Sen exet. Soc har inte kontaktat mig. Jag kan till viss del förstå exets oro. Men barnen far inte illa hos mig. Jag har inte druckit när de varit hos mig. :(

Skippa biblioteket ? eller gå till hyllan med medicin och ta fram en bok om alkoholskador.
Skojar lite för bäst är att ge allt i striden och sen får den sköna känslan av styrka när man klarat det.
Kram och lycka till

köpa rosévin idag. Punkt slut. Hur ska man klara att gå på biblioteket och inte till systemet som ligger precis bredvid?
Några förslag?

Tror det är många saker som fick mig att känna så och spöket tjatar faktiskt ännu.
Jag jobbar med ett yrke som tar massor av energi och engagemang och är lite på väg att ta slut. Det har dock blivit 100 gånger bättre utan vin.
Så när jag lyssnade blev jag så himla trött, avundsjuk på deras övertygelse och någons problem satte igång tröttheten
Det är inte pågrund av dem, det var trevliga människor utan är min trötthet socialt.
Lite som att sitta i en kyrka och titta på någon som är frälst, sitta och vänta på att jag skall känna likadant.
Sen jag är en ensamvarg och har aldrig varit föreningsmänniska eller berättat om mig själv.
Sen kommer jag att återvända till något möte när tillfälle ges och tiden är rätt för mig.
Den sista saken som jag tror påverkar är att jag inte vill att nykterheten tar lika mycket av mitt liv som alkoholen.
Så kommer hämta kraft här, naturen och att lära om mig själv.
En väg som jag tror leder mig rätt och fram till det jag söker.
Soliga hälsningar

Så jag går in på bolaget. Ibland går jag runt och tittar lite som om jag funderar eller är intresserad av utbudet. Men jag vet ju vad jag ska, ibland skippar jag det momentet.
Jag ska ha en box av det näst billigaste vitt vinet (min mamma drack det billigaste och det känns för sorgligt att dricka just det) samt en liten explorer.

Det är ett litet samhälle och jag fattar ju att personalen har koll på vilka som har problem. Det finns en gubbe som jobbar där som ger en vad jag uppfattar som dömande blickar. Honom gillar jag inte.
Det finns även en kvinna som har uppenbara alkoholproblem, det står skivet i hennes ansikte. Det känns alltid trösterikt när hon sitter i kassan. Det känns då som att hon är på min sida.
Om det finns andra kunder som man ser att dom dricker för mycket känns detta också som en tröst. Dom känns som mina bundsförvanter och jag känner att vi alla fattar rätt beslut med vad vi handlar. Vi är minsann bara missförstådda tänker jag. Klart vi ska ha lite att dricka.

Fan vad sjukt det låter nu när jag formulerar det. Visste ju allt detta egentligen men att det är så många skruvade tankar redan vid inköpet är skrämmande.

Ibland på sommaren om jag har en timme eller så innan nästa förbindelsen hem går (bor ute på landet) händer det att jag köper 2 öl (stora ) att dricka i solen. Annars börjar jag aldrig dricka förens jag kommer hem. Jag går aldrig in på en toalett och kranar upp vin i en petflaska som jag vet andra gör. Men om solen skiner känns det fullt rimligt att sitta i en park och hälla i sig en liter öl på en timme.
Lite positivt och livsbejakande känns det. Herregud det hade nästan varit onormalt att INTE göra det.

Shit, jag trodde inte det skulle bli så här långt att beskriva min ritual.
Det är tydligen mycket som händer redan innan själva drickandet börjat. Det här var jobbigt men det känns bra och lärorikt att jag går igenom hela förloppet grundligt.

Fortsättning följer.

Vi brukar oftast sluta skriva här av två anledningar:
1. Vi tar långa återfall.
2. Vi blir nyktra och har inget behov av att skriva.

Jag slutade skriva därför att jag befinner mig i ett mellanläge och inte riktigt kände att jag har något att ge. Jag dricker ibland men inga "kalasfyllor". Har jag uppnått en bra relation till alkoholen då? Nej, det har jag naturligtvis inte. Jag och alkoholen har en dysfunktionell relation...som vanligt!
De senaste 15 åren har av olika anledningar varit fyllda av stress och dåligt samvete. Detta försvinner inte för att jag håller mig nykter. Nu har jag fått en remiss till KBT. Nu tänker jag lägga tid och energi på MIG. Jag har inte lagt mig själv till sidan för att jag inte "förstått bättre", utan för att andra människor i mitt liv behövt min tid och uppmärksamhet. Nu är MIN tid och jag tänker inte missa tåget den här gången...
Kram

Nej, du är verkligen inte ensam om den oron. Jag har ett problemdrickande sedan 8 år och vissa kvällar har jag druckit 50 cl sprit. Har slutat dricka sedan 18 dagar och har ömhet i form av molande/stickande värk längs med och bakom höger bröstkorg. Är livrädd för att jag har levercancer och är nästan ännu räddare för att gå till läkare och riskera beskedet att "tyvärr, cancer, det är kört för dig". Samtidigt vet jag ju att cancerns struntar fullständigt om jag går till doktorn eller ej. Finns den där så finns den där.

Jag har skrivit en tråd i forumet "det vidare livet" som heter "livrädd för att jag har levercancer". Trots att jag på något sätt övertygat mig själv om att jag har levercancer och gråtit floder i min ensamhet så livnär jag ändå ett hopp om att andra människor känt denna ömhet en tid trots att de slutat dricka och att det inte MÅSTE vara cancer.

Så du är inte ensam om dina tankar....jag är också rädd....skiträdd!

Tror nyckeln är att ge det tid, så trist men säkert sant!
Har fallit så många gånger efter ca fem veckor!
Hjälper mig att läsa trådar med de som varit nyktra en lång tid! Det inget hopp!
Lycka till dig! Och alla som vill mer än vad alkohol tillfälligt ger!

Tror precis som du! Ta steg på vägen! Det visar sig längre fram hur du väljer att göra!
Bra beslut om helgen!

I dag mår jag riktigt bra. Och den här helgen ska bli vit, oavsett vad som händer. Icke en droppe!
Egentligen vill jag inte behöva sluta helt med alkohol. Men jag vill kunna begränsa mitt drickande. Bli av med slentriandrickandet. Är det ens möjligt?
Nu behöver man förstås inte börja den här resan med att bestämma hur man ska ha det för alla framtid. Det verkar inte vara en framgångsrik metod vad man än tar sig för. Men att bestämma hur man ska göra på fredag och lördag borde vara möjligt!