Senaste kommentarerna i forumet

Tack! Ni ger mig alla svar som jag behöver för att göra min egen resa mot tillfrisknande.
Studenten - ville verkligen inte verka nedlåtande när jag skrev "kära alkoholist". Person är mig verkligen kär, med fel, brister, och alla fantastiska egenskaper som gjort att jag föll för honom, både som nykter och onykter.

Vad jag nog inte visste när jag blev kär var hur destruktivt ett förhållande med en aktiv alkoholist kunde vara. Jag hade "bara" nära erfarenhet av nyktra alkoholister tidigare i mitt liv. Dessa människor var de mest närvarande och livsuppskattande människor jag känt.

Jag har försökt finnas som ett stöd, inte försvinna trots missbruket och alla tokigheter. Jag har förlåtit och förlåtit. Men jag insåg nyligen att jag stjälper mer än jag hjälper just nu, hur smärtsamt det än må vara. Så nu finns jag inte längre i hans liv, nu återstår bara att förstå lite bättre och gå vidare för mig.
Kram till er alla!

Hoppas att du får sova till slut och att imorgon blir en ny dag. Hoppas du hittar styrkan att skriva här. Eller i alla fall läsa andras berättelser. Det är många som är eller har varit i din situation. När någon nära inte orkar längre och lämnar. Jag är själv en av dem. Det är tufft och svårt, men kan också vara en början på en nystart för dig. Att det blir det som gör att du tar tag i din situation till något bättre. Kanske finns han där för dig då.

Styrka och kraft till dig!

Jag bara undrar hur kan man förstöra så mycket.

Förlåt. Men har panik. Så svårt formulera mig. Är så ensam trött och uppgiven. Längtar efter mannen som gav upp. Jag vet inte vad jag ska göra. Men får återkomma då jag kan berätta mer. Bara så ni vet..värmde att ens få ett svar?

Barnen sover.... maten fixad allt bra?! Eller jo ruset har gått över till en trötthet. Trött på att bara bli trött!!!!

I kväll blev det dock "bara" 3 glas... och det löjligaste är! jag känner ju inget välbefinnande inget rus, bubblan är borta!
Mina tabletter funkar! Men till vilken nytta???? Dricker ju ändå.... fast iochför sig mindre.
Min A-tant pratar om Pavlios hundar. (Ursäkta stavningen) Har ni hört om dem???? Faktiskt intressant! Nu måste jag "bara" inprogrammera hundarna.....

Nu låter jag full... Ha ha ha, nä lovar att berätta mer om dessa hundar snart. Tror att jag kommer klara av att bli nyckter tack vare dem!

drack jag en drink och en öl. Känd4es så där. Varken bra eller dåligt.
Struntar i att dricka idag.
Blev sugen på att köpa vin idag. Köpte träningskläder istället. Mycket dyrare, men kanske bättre i längden.
Jag har fått två blåmärken utan anledning. Dvs. det kan finnas en anledning, jag tränar mycket intensiv, kanske inte känner att jag slår mig, kanske har C-vitamin brist, "trött" lever kan också leda till det att man får blåmärken. Eller kanske har jag leukemi och dör!
Nu kommer ångesten, välkommen. Jag kan inte springa till akute med två små blåmärken. Om det kommer fler ska jag boka tid hos doktorn.
Om jag inte oroar ihjäl mig. Ibland är det svåraste att stå ut med sig själv.
Att acceptera att man inte har kontroll över allt som händer. Att släppa kontrollen.

"Du förklarar det enkelt. Alkoholisten tänker med andra ord inte på vad döljandet och lögnerna gör med de anhöriga"

Alkoholism innebär en kidnappad hjärna, en hjärnsjukdom eller sinnesrubbning men som går att bota genom avhållsamhet (förutsatt att alkoholisten vill bli nykter).
Om någon i en familj drabbas av tex en depression blir det naturligt för den drabbade att jobba med sig själv för att överleva. Det går ut över de anhöriga, tragiskt men så är det..
En alkoholist som jobbar på och vill bli nykter mår naturligtvis bäst av familjens stöd, en aktiv alkoholist som väljer alkoholen framför familjen går inte att rädda oavsett hur mycket familjen försöker tyvärr..

Vill bara säga att en människa som är beroende av alkohol är precis lika vettig och normal som en människa som inte är det. Så att säga "kära alkoholist" gör mig lite ledsen. Blir lite nedvärderande, iallafall för mig. Kram

Tror inte man kan generalisera så pass. Alla är olika. Att vara medberoende är lite att vara "med beroende" = hen är beroende av personen som är sjuk. Vilket leder till att de flesta som söker stöd och störtning här skriver om sitt beroende (och därför sitt beroende till personen som är beroende).
Att personen som skriver i de andra forumen inte direkt skriver om din fru/man är just för att hen är "beroendeberoende" av alkohol eller annan drog. Vilket leder till att det beroende blir det första hen skriver om. Jag, personligen, tror inte det går att dra några direkta kausala samband mellan hur människor skriver i dessa forumen då fokus på texterna är så olika.
Men om du känner att det kan ge dig stöd att skriva här, så hoppas jag att du får det stödet du önskar!
Utan att svara varken ja eller nej på din text. Kram

.. men kan du som SkåneTösen säger, beskriva lite mer hur du har det? Håller du upp just nu och lider av abstinens eller vet du inte hur du ska börja?

Det var på darriga ben som jag tog mig till jobbet idag. Första dagen sedan rattfylla, har ju varit sjukskriven pga knäna. Berättade som det var. Hon tyckte det var idiotiskt gjort vilket är sant men stöttar fullt ut. Phu. Eftersom jag arbetstränar visste jag inte om hon skulle vilja ha mig kvar lr inte. Tog upp det med behandlingshemmet att jag blir borta i tre månader ifa det går igenom. Jag är mer än välkommen tillbaka efter det. En stor lättnad ? Satsar på en nykter helg

Hjälp

Detta är ett jättebra forum och alla är så stöttande och förstår precis hur det är. Du är inte ensam. Skriv och läs. Det är till stor hjälp för mig, här kan man vara ärlig. Hoppas du blir hjälpt av att vara här. Beskriv gärna närmre hur du har det.

Uppenbarligen finns olika sätt att hantera ett alkohol(miss)bruk som börjat gå eller gått överstyr. Jag följer med viss förundran träningstantens strategi och tänker att vi får väl var och en välja vad som är acceptabelt / oacceptabelt i våra liv.

Däremot måste jag invända emot att AA skulle vara en kvickfix ifall det var så du menade. Inget 12-stegsprogram är en kvickfix, att tro det är ungefär så långt från sanningen man kan komma! Att seriöst göra stegen är en djupgående uppgörelse med sig själv. Att leva utifrån 12-stegens riktlinjer innebär att ta ansvar för sig själv och sina handlingar och att göra det man kan för att gottgöra det man skadat. / mt

Vad bra att du hittat hit och att du startat din egen tråd. Det är starkt och modigt och ett viktigt steg mot en förändring. Här finns stöd, tröst och hjälp. Många som har varit och är i din situation.

Läs de fantastiska berättelserna som finns här. De är motiverande och inspirerande. Ärliga. De har givit mig enormt mycket kraft och styrka.

Jag känner verkligen igen mig i dig. Bara försöka hitta något som fungerar. Våga bara vara?

mer hjälp för att sluta som tex något behandlingshem för att ta dig genom den första tiden?
Det är inte alla som klarar att sluta på egen hand. Vi är ju olika.

Jag har nu tagit mod till mig och bestämt tid hos min psykiater nästa vecka. Känns jättepinsamt, men jag har inget val. Hellre går jag dit än till vård-
centralen. Hon kan ju också tala om för mig vilka prover det var som togs i januari. HOPPAS HOPPAS HOPPAS att det bla var prover på levervärden. Isf är det ju ingen fara. Men fy, vilken ångest! Men det blir ju bara värre om jag struntar i det.

Liksom Zorro har jag dödförklarat mig själv nu flera gånger och vet att om jag kommer "helskinnad" ur det här så kommer jag ALDRIG att riskera min hälsa igen. Det är INTE värt det! Sedan oron med full kraft grep tag i mig för nu ca 1 1/2 vecka sen har jag inte druckit en droppe och känner inte det minsta sug.

Var ute med en kompis i onsdags och drack då ett glas alkoholfritt till maten, sa bara att jag inte var sugen på alkohol för tillfället, inget konstigt med det. Dessutom var det ju sant.

Är sjukt orolig för att levern tagit skada eftersom jag har ont till och från, men det behöver ju inte vara så. Har googlat och googlat som en galning på lever och alkohol och även tacksamt tagit till mig era lugnande ord och det verkar ju ändå vara så att det ska ha gått ganska långt för att levern skall ha tagit permanent skada. Men visst, jag är kvinna och våra kroppar tar ju mer stryk än männens. Och jag kan ju knappast vara ensam om att vara orolig över skador...?

Sjuk efter festivalen, tog 3 vodka shots ikväll mest för att "döda bakterierna", men som min farsa en gång sa "alkohol funkar inte egentligen när man e sjuk, men det gör det fan så mycket roligare o va sjuk". Blev rätt full märkte ja på de dock då ja e sjuk o allmänt försvagad, kunde inte stava riktigt. Slutade efter 3 iallafall. Och den som skrev som anhörig i en annan tråd, ända anhöriga jag har e mina föräldrar, o de märker det inte så mycket då ja bor själv.

Skytt och jas75.

Idag är mitt liv inget kämpande längre. Det var däremot ett rent helvete innan jag slog i min personliga botten och bad om hjälp.
Jag hade gjort upprepade försök under 10 års tid med kontakter inom soc och den sk beroende"vården" som är i min stad utan några som helst framgångar.

När sen det blev fullständigt ohanterbart hade jag förmånen att själv kunna välja min behandling och, jag lovar, den första natten på behandlingshemmet var så oändligt skön, jag har nog inte upplevt en sån skön natt varken före eller efter, så det var helt obeskrivligt. Jag var färdig, hemma, på plats, mottaglig för all hjälp. En enorm frihetskänsla. Och valet var för första gången helt mitt !

Efter det så har mitt liv blivit betydligt enklare på alla sätt, mina känslor kom tillbaka inom ett halvår och jag upptäckte att jag faktiskt kunde gråta och skratta på ett riktigt sätt.

Om ni tänker er beroendefamiljen som en sån där liten mobil som brukar hänga över barnsängar så är den alltid i balans om alla figurer hänger där de ska. Tar man bort en figur så blir det knas i mobilen. Precis samma i en beroendefamilj : Ta bort alkoholen, som fungerat som kitt i familjen, så blir det konstigt. Därför är det så bra om alla kan få en behandling och se sin egen del i skeendet, beroende som medberoende. Även om det kan synas som att våra historier skiljer sig så ser man rätt snart att vi är alla så lika så vi kan vara syskon, vi följer sjukdomen på samma sätt.

Jag kan också säga, konstigt nog, att idag kan jag vara "glad" över att vara alkoholist för att jag fått träffa så många underbara människor på AA- Al-non-möten och rena utbildningar som jag aldrig fått chansen att möta annars.

Hälsning från en stolt nykter alkoholist :-))

Näää, stödstrumporna skippar jag! :-) Avstår alkohol och minskar vikten istället. Ett sundare sätt att lösa problemet på! :)
2 veckor passerade. 15 dagar om man vill vara noga. 6 veckor kvar till rekordet!
/Z

Fortfarande ångest men det underlättar att slippa sitta själv. Har redan fått lite kontakt med mina med- patienter, det är ju lite nervöst i början men dom flesta inne på psyket brukar vara sympatiska personer.
Jag berättade att jag har problem med alkoholen (brukar ju ljuga om det) och sa att jag försökte sluta.
Ska ta upp det när det blir rond också.
Tack för ert stöd.

Väldigt bra skrivet :)

Adde, vill också säga bra kämpat med att vara en nykter alkoholist!

Skönt att du får komma någonstans där du varit tidigare och känner dig trygg. Hoppas du får bra hjälp nu.

Styrkekramar