Senaste kommentarerna i forumet

Det går väl bra. 24 dygn nu va? Jag känner precis som dig faktiskt. En slags lunk har tagit vid och jag känner inte riktigt att jag har nåt nytt att tillföra här jag heller. Det finns så många som uttrycker sig helt fantastiskt och sätter fingret på exakt hur det känns i olika episoder. Jag är inte en av dem. Så jag läser mest istället. Lyssnar in. Snussuget är fortfarande värst. Och vilka mål jag ska ha i framtiden. Det är svåra tankar. Har ju någonstans ett hopp att det ska kunna funka utan hela helgen-fyllor med 10-15 öl eller 2 vinare per dygn. Att bli måttlig. Men, jag skyndar långsamt. Inga orimliga beslut och är fortsatt ren hittills.

Jag är långt ifrån fri men det är min önskan. Vill att du ska få känna dig fri. En dag kommer vi att vara det. Varje dag räknas och du har kommit längre än vad du tror. Varje dag är en seger utan hen. Ibland faller man ner och kanske kommer det att hända även dig. Kan inte hålla räkningen på hur många gånger jag har valt att falla men det är en stor skillnad när man en gång har kapitulerat för vad hen tar. Tror fortfarande att hen har något att ge mig och låter jag den tron bli för stark faller jag igen. Vill inte urskulda mitt beteende men mina återfall blir aldrig långvariga tack vare min insikt som du också delar. Man ska vara trogen sig själv och inse att ett återfall är inte är en anledning att falla ännu djupare men inte heller en anledning att inte försöka på nytt. Inser att jag främst skriver detta för min egen skull och jag ber om ursäkt för det.
Tror att det kommer att gå väldigt bra för dig och jag är med dig. Det är som att lära sig att cykla. Ibland faller man ner men då gäller det att komma upp igen så fort som möjligt.
Tror att du kommer att klara det här men om du någon gång som jag har gjort faller ner. Så upp på cykeln igen. Sparka inte på dig själv för då har hen dig i sitt grepp. Du är vacker och du hjälper mig och alla andra som precis som oss försöker hålla oss ovan på cykeln. Låt oss cykla länge och en gång få känna oss fria.

fundera om jag umgås med fel folk? Om jag tycker att det är så trist.
Mina bekanta dricker ofta väldigt lite, så jag retar mig inte ens på deras drickande, men väntar ändå tills de går hem.
Jag drog ner väsentligt nu på alla såna bjudningar. Fixar bara de som jag verkligen måste, släkten osv.
Jag blev motiverad efter släktkallas i december, där jag blev totalt borta, stressnivån var otroligt högt och jag tappad kontrollen fullständigt.
Efter det vågar jag säga "nej" oftare och kan stanna hemma med min bok och te :)

att jag har samma problem med mina föräldrar. Jag älskar de hur mycket som helst, men de är emotionellt instabila, fokuserar på negativa händelser, sjukdomar osv. Jag upptäckte att när jag ska ringa till mamma måste jag dricka 2-3 glas vin innan, då funkar det. Om jag ska träffa dem, mår jag hemskt dåligt och har ångest 2 veckor efter.
Jag försöker lösa problemet med att ringa genom att välja bättre dagar/stunder, när jag känner att jag klarar av det. Jag blockerar alla deras negativa kommentarer ( t ex "du är en dålig dotter, du hälsar inte på oss") och tänker att de inte har rätt att anklaga mig och det är inte bra att säga så till någon som man älskar. Men allt är så himla svårt. Samtidigt kan jag inte säga att jag får dricka för att det är så. Det är ingen anledning. Jag kan inte ändra dem. Jag kan bara ändra mig själv.

Jag skrattar igenkännande. Andras förväntningar och ens egna. Dricker innan för att bli lite lugn dricker oftast måttligt under festen, men kan ta ett glas när jag kommer hem. För att varva ner....
Att inte dricka på bjudningar där andra dricker då kan jag reta mig på hur människor förändras och jag vill helst att de skall gå. Det är som antingen eller. Det blir lite knepigt det där hur man skall umgås...

Efter att ha märkt att jag mår bättre och får dopaminkick efter träningen började jag träna fem dagar i veckan.
Sista månaden går det riktigt bra, jag tycker att det är jätteroligt.
Men jag kom på att jag har en typ av beroendebeteende :)
När jag drack försökte jag att handla på olika system för att folk skulle inte märka att jag köper en flaska vin nästan varje dag.
Nu har jag kort till två gym, så att folk inte ska märka att jag tränar nästan varje dag, lite överdrivet.
Varför är det så viktigt för mig vad folk tror om mig?

te också :)
Kom på en sak. När vi ska ha bjudning eller vi ska gå ut och träffa folk, blir jag så himla stressad, nervös osv. att jag måste dricka innan.
Tyvärr slutar det att jag blir packad till slut och somnar. Ofta har jag tur och ingen märker, somnar efter att gästerna har gott. Men in te alltid.
Ofta tycker min man "du var en underbar värdinna", ha ha.
Jag testade att ha bjudning och inte dricka alls. Vilken mardröm. Jag sitter bara och väntar tills gästerna går hem. Och jag kan läsa min bok.
Så, det är kanske så att jag borde avstå att umgås med folk på det sättet just nu? Varför ska jag göra det om det väcker så många negativa tankar?
För att uppfylla andras förväntningar?

först måste man hitta anledning varför man dricker och sen anledning att sluta dricka.

Fri, det är ett vackert ord. Märker att jag går på tå. Är på min vakt. Mot min luriga vän. Som dyker upp i sina olika masker. Och intalar mig att jag behöver hen. Att jag behöver hen mot de rädslor jag inte kan kontrollera. Så ofri.
Men när jag står stadigt på båda fötterna och känner marken jag går på. Då går jag stadigt. Då känner jag mig fri. Det är ett längtansfullt ord. Fint att vandra tillsammans på denna väg. Vill finna vägmärken till och källor till tröst och törst.
Detta forum är en källa till tröst. Dricka the nu och släcka törst, stänga dörren mot alkoholen som inte är välkommen idag.
Kärlek till dig

Hej NS! Hur går det med allt? Märker att jag kommit av mig lite gällande skrivandet. Känns inte som jag har något att säga? Vilket är ju konstigt, eftersom jag babblat konstant på det här forumet i över tre veckor ;) Känns som jag är inne i någon ny fas. Där saker "lunkar på". Har inget distinkt sug, "vant mig" på något vis. Och det är ju jättebra på alla sätt och vis förstås. Kanske är så att jag behöver ägna mig åt lite reflektion och vara introvert ett tag.

Hoppas allt är bra och A-fritt hos dig!

Härligt! Bra jobbat! Låter som om du har en mysig kväll framför dig. :)

nykterhet idag. Drömde lite oroligt i natt men jag har ju lite problem med drömmar i perioder även i nyktert tillstånd, lite jobbiga saker från barndomen som spökar. Skakar av mig dom rätt snabbt dock, solen sken och jag satt i solen och drack kaffe rätt länge. Läst ut en bok och varit och handlat. Inget sug att gå till bolaget. Nu ska jag bädda ner mig med en löjligt stor godispåse och titta på några av dom gamla klassiska svartvita avsnitten av The Twilight Zone.

Rädd du beskrev det så bra "Alkoholen min luriga vän, som bjuder in mig så vackert. För att njuta av det vackra, sköna..." och tillståndet som inte vill infinna sig fast än man dricker sig ner i dagen efters ångest, självförakt och själslig och fysisk tröttsamhet. Jag är med dig jag går samma väg som du. Vill bara gratulera till att din 13.de dag blev en seger. All kärlek!

Man kan älska sina syskon (eller inte) men behöver inte umgås. När jag behövt en paus från familjen har jag sagt att det är jag som behöver tid, tid för mig, för min skull. När jag lämnade min man (som jag sen återförenades med) använde vi mail som kommunikation. Då kunde jag utrycka mig utan att bli avbruten och skriva det jag ville få sagt. Jag tror att om man säger hur man själv vill/behöver, så förstår de flesta. Gör de inte det, så är det ändå deras problem. Visst kan det vara jättesvårt om man stått varandra nära, men att ta paus från varandra behöver inte vara för evigt.

Styrkekram!

Jag blev nog ganska chockad och det har påverkat vår vänskap. Vid tillfälle ska jag ta upp det och berätta hur illa det tog och att det var olämpligt. Jag har bara inte orkat fronta mediumet än. Jag fick stöd av min syster som är Reikihealer och en stabil kvinna, så jag vet vad jag tror. Dessutom vet jag vad läkaren på rättsmedicin sa och det var inga tecket på självmord, utan olyckliga omständigeter (egentligen för lite av allt för att hans skulle ha dött) och en fysikt skörhet. Men visst tappade jag greppet för ett tag och tvivlade, undrade och kände sorgen slå till igen. Jag kommer aldrig mer utsätta mig för ett medium.
Jag lyssnar på mitt hjärta och ska göra det även i fortsättningen.
Tack ni fina!

Hur talar man om för sina syskon att man inte orkar träffa dem för att man har ångest i två veckor efter varje möte.

Ja det är just matlagningen som är en bov.... Det får bli hämtmat, forever (hi hi) Barnen lär bli glada.... Haaaaa

Skämt o sido, byta rutin är nog ett måste! Tack, behöver alla tips jag kan få....

För mig funkar det. Planera om hela kvällen och göra någonting helt annat som jag inte brukar och så att jag inte har möjlighet att dricka.
T ex jag förknippar matlagning med vindrickande. Kommer hem efter träningen, duschar, tar ett glas vin (två, tre, fyra...) och lagar mat, lyssnar på musik, slappnar av.
Nu gör jag så istället att jag åker hem, lagar mat (utan vin) först och sen måste jag i bilen och träna. Eller att jag struntar i att laga mat fullständigt.

Jag har precis tagit steget och börjat gå till en AA grupp så jag är i princip lika ny som dig i ämnet, men jag upplevde mitt första möte som väldigt positivt, om du läser tidigare i tråden så har det skrivits ganska mycket om mitt första möte. Även äntligenfri har skrivit väldigt mycket motiverande och bra om AA.

Jag har börjat snegla på 12 stegsprogrammet tror jag behöver det.. Men är inte riktigt där än. Jag ska på mitt andra möte imorgon då ska jag höra mig för lite mer angående det. Jag kan rekommendera att du läser den här boken http://www.yourvismawebsite.com/aa-forlaget/shop/product/leva-nykter?tm… då får man en liten inblick i AAs tankesätt :) jag tycker den är bra än så länge är på sista kapitlet nu :)

Står på jobbet o darrar.....
Nu får det fanimej vara slut med detta!

Ändå är tanken, bara jag får komma hem och lugna mej med ett glas....

SKÄMS SÅ!

Tack för ert stöd.... Tyvärr trillade jag dit igen igår. Ursäkt? Blir bara löjligt att hitta på nått.... Fint väder? Stress på jobbet? Lathet tror jag.... Orkade inte ta tag i mitt liv!
Tårarna rullar, måste in till jobbet men skulle hellre ta ett glas o sätta mej i solen.....
Suck!

Till dina dagar. Skönt att suget inte finns. Ja, det kommer nog en dag när man är redo och beslutet kommer inifrån. Det är så mycket positivt med att inte dricka så man önskar alla fick leva så!

Kramar och fortsatt god resa❤️

Det är precis det här du beskriver som hände även mig. Det är verkligen som att vakna upp och kliva in i det fantastiska livet som finns hos oss men vi "ser" det inte och väljer bort möjligheterna. Blir verkligen glad att läsa ditt fina inlägg. Tack för att du delar!

☀️??

Jag upplever samma, Svartvit. Att jag på något sätt är redo. Har gjort trevande försök förut, men "gått på vita knogar", dvs jag försökte sluta för att bevisa något. Framförallt för något annan som stod nära. Det kom inte innefrån. Från mig. Nu gör det det.

Vad härligt att det går så bra och du ser så positiva effekter! Det värmer oss alla!

Styrkekramar

Christoffer, det märks att du har hittat något.
Håll fast vid det nu ;)

Kämpa på. Det blir bättre hela tiden. Även efter 1 år (och tom efter flera år förstår jag). Konstant resa till mer sinnesro.