Senaste kommentarerna i forumet

Nu har det snart gått två veckor, saknar inte alkoholen alls. Relationen till min man har blivit mycket bättre, glädjen å orken finns där. Känns fruktansvärt bra, trots att jag för tillfället är sjuk. I måndags gjorde jag något som verkligen var utanför min comfort zone, det gick bättre än förväntat! Känns samtidigt så dumt att det helt plötsligt ska gå så bra för mig att sluta med alkoholen, när jag läser här om folk som har det mycket mycket svårare. Jag har som sagt försökt sluta förut men då har det inte funkat alls, kanske det kommer en viss period i livet när man är redo? Jag vet inte vad det beror på.. Konstigt det här, det dom kallar livet.
Kämpa på allihopa❤️

Skriv om vad du upplever på AA. Är tolvstegsmodellen något du gillar?

Bra bra bra :)
Jag minns mitt andra möte mer än mitt första. Då kunde man ju slappna av lite mer och lyssna bättre.
Många säger att det är modigt att gå på sitt första möte och kanske ännu modigare att gå på sitt andra.

Själv kommer jag gå på något lunchmöte någonstans i morgon beroende på var jag befinner mig (i Stockholm).
För mig har det blivit så att går det mer än 3 dagar utan möte känner jag saknad. Saknad efter mina vänner, lugnet, och tankarna börjar snurra igång i huvudet (inte kring alkohol numera men tankar om att jag måste hinna, det och det och det osv). Många säger att dom måste gå på möte för att skydda sig från sina egna tankar. Ta en paus från sig själv en liten stund helt enkelt :)
På vissa möten går jag för att skratta och umgås (där jag vet att det finns roliga människor). Mariagruppen kl 1830 på söder i Stockholm är en sådan grupp. Testa gärna mötet på fredagen om ni bor i Stockholm.

Lycka till :D

Ska ta min första utepromenad i dag 25 m med kryckor, längtar efter vattengympan.

Och jag har läst massor, så lärorikt och så sorgligt. Ett steg framåt ja, då är skammen förbi! Jag släpper den och ser mig själv som fullt kapabel att handskas med mina problem. Jag lämnar alla trista, pinsamma och gräsliga minnen bakom mig. det ska inte hända igen utan jag ska må bra och skratta. Och vinkännare utan alkoholproblem är min nästa utbildning. Vad jag gör om det inte lyckas, ja det får nog bli för mig som för de flesta härinne, nykterhet och räkna sina glas. Planera och begränsa. Som viktväktarna, ta kontrollen!
Människan kan förändras hela livet och gör det också. Jag vet av erfarenhet!
Och nollorna ska fortsätta ett tag till, känns bäst så.
Ha en riktigt skön onsdag!

kom och tänka på dig Leverjag, att du skrev att du funderade på att kontakta AA :), hittade du modet? Själv ska jag på mitt andra möte imorgon :) längtar redan efter lite ny kraft och att få lufta sig lite!

Kämpa vidare! ?

Lyssna på ditt hjärta istället för mediumet, sök tröst i din sanning. Stå nu kvar i din smärta och hämta din styrka från den och din son.
Så många kramar till dig och känner så med din smärta ❤

En morgon med många tankar hur människor reagerar när man ändrar sig.
Har ju inte varit öppen med att jag har problem, men de närmaste måste ju veta ändå.
Har en vän som jag pratat med mycket genom åren med allt utom alkohol, den personen har nu blivit nästan arg på mig.
Ju stadigare mitt liv blir, ju konstigare beter sig hen.
För nykter har det blivit mycket mindre turbulens, hanterar livet annorlunda nu.
Men väljer att vara nykter idag/ kram och styrka till er hjältar

Förlåt för att jag inte varit inne här så mycket nu. Livet skenar iväg, med än det ena än det andra.
Det funkar rätt bra för mig, jag dricker lite grann igen, på helger vid speciella tillfällen. Men jag känner att jag måste vara på min vakt.

Har fortfarande jobbigt när det gäller att hantera besvikelser. Men mängderna alkohol jag dricker när jag väl dricker nu har gått enormt mycket. Jag har fått tillbaka gränsen. Det är skönt..Jag ska skriva mer sen, nu måste jag till jobbet. Kram på er alla

Hittade denna artikel och blev intresserad. Måste prova. Kan bli sommarens dryck om jag vågar mig ut på krogen. Trendigt kaffe som låter gott en varm sommar eftermiddag.

http://www.alltomstockholm.se/restaurangbar/article4141376.aos

Gav upp klockan 4 efter att ha varit vaken drygt en timme. Läser tidningen och ser att vi fått en liten prins till i riket och funderar på hur det var när min son föddes. Ett litet knytt med mörkt hår och små ögon som kikade på mig. Jag såg på honom och var alldeles förundrad över att ett litet liv var fött och skapat av mig och maken. Det var så stort och jag var så stolt. Jag har ett stort tjockt fotoalbum som jag tar fram ibland och ser påhans foton från födelsen till begravningen. Min som dog som ung vuxen i sömnen, efter en helg med alkohol och tabletter. En sömntablett blev avgörande och gjorde så att han inte vaknade mer. Jag har under dessa år trott att det var ett misstag, men ett medium hävdade bestämt att hon hade kontakt med honom och att han valde att avsluta sitt liv. Våren är alltid tung för mig när hans dödsdag närmar sig och det beskeded skakade om mig ytterligare. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro? Jag har känt mediet i 50 år, men hen kände inte min son. Han var en mycket sensitiv, känslig, lite andlig, ödmjuk och varm person. Jag har svårt att tro att han valde att dö. Det var en period när han var lycklig och mycket var bra just då med ny lägenhet, sambo och framtidstro. Jag vet inte... Det här var så jobbigt för mig och jag valde såklart att dricka för att orka och slippa känna smärtan. Under mars/april drack jag mer än vanligt och det blev en hel BIB i veckan + ngn extra flaska på onsdagen. Jag drack, sov, hade ångest, var ute och gick och väntade på att klockan skulle bli typ 15 och drack igen. Så försvann 4 helger och allt kändes meningslöst. Nu är jag inne på dag 9 och mitt mål är att möta mina känslor och våga se, sörja för att gå vidare i livet. Det är dags att släppa taget om den tunga grå filten som ligger över mina axlar, hela tiden.

Tror att jag måste sätta sockerförbud på mig nu. Godiset har varit lite som tröst dessa dygn men jag tror det är boven till mina sömnstörningar? Socker är inte bra....

Ingen ide att gå och lägga sig, då jag ska upp om 40 minuter. Tar en varm dusch och ett pass på Yogamattan, innan jag sätter på kaffet och väcker maken.
Ny dag och nya möjligheter. Tänker ofta på citatet (som även Persbrant tydligen har tautuerat in) "Simma eller sjunk"

Det går fantastiskt bra NS mycket tack vare alla er här på forumet :) även om det är kämpigt ibland.. Hoppas det rullar på bra för dig? Visst har du och rabarber snart klarat en månad? när jag skrev att jag skrev till mig själv som en annan dåre så menade jag mer att det är ganska ironiskt att man måste skriva några rader för att man själv ska komma ihåg och förstå :) är väldigt glad över alla er här och tycker ni ger ett fantastiskt stöd på sidan av AA. Jag läser också mycket i allas trådar men är lite lat på att skriva ibland! :) styrka till er!

Ja, det har jag hört så många gånger: du kommer att må bra av att sluta dricka. Det blir mycket bättre när du slutar.

Jag har en kompis som tränar väldigt mycket. När hon bryt ett ben, ingen har sagt "du kommer att må bra av att sluta träna". Alla tyckte sååå synd om henne, det måste vara fruktansvärt att vara tvungen att sluta träna ett tag. Du kanske kan ... läsa, äta, göra det eller det osv. ISTÄLLET för att träna.

Så, nej, jag mår inte bra av att "bara sluta dricka". Jag mår förjävligt pga. att jag slutade dricka. Ok, jag slipper ångesten för att jag dricker, men det är inte tillräcklig stark anledning för att sluta dricka.

Jag mår bra för att jag har förmåga att ersätta drickandet med något annat, någonting som gör att dopaminet tillverkas i hjärnan och som har mindre biverkningar än vin. I mitt fall är det träning och god mat, jag har aldrig varit särskild bra på det, så det är lite "aha" upplevelse. Olika dofter och bra böcker. Och att jag tar tid och tar hand om min kropp och själ. Att jag tar en oväntad sovmorgon under veckan och vaknar med solstrålar i sängen.

För mig räcker det inte att sluta dricka. Jag kan inte lämna mitt belöningssystem och säga: nu får du klara dig själv. Jag måste komma med alternativ.

Kram på er alla.

och tanken på vin till maten dyker upp. De poppar upp som popcorn vid varje mysigt ställe. Jag är ute mycket på eftermiddagrna med min lurviga hundar och i vårsolen vaknar tankar om picnic. Inte en tanke på vad korgen ska innehålla mer än vinet. Det får stanna vid tanken och jag skjuter bort den snabbt, men så poppar det upp igen och igen. Börjar ana att det kan bli tufft att stålsätta sig när försommaren och värmen kommer. Jag får skapa nya vanor med nya drycker. Hjärna behöver omprogrameras och det är ett långsiktigt arbete.
Läst på olika trådar ikväll igen. Det ger mycket och jag förstår nu att det finns mycket jag inte har vågat börja titta på än. Dag 8 är snart slut och det är bra just nu. Väldigt bra faktiskt. Nu vill jag att John Blund gör sitt jobb inatt, så jag får sova.

Miss lyckad, min mage är mätt och jag är otörstig. Visst är det skönt att vakna utan ångst och bakfull, ingen tvivel om det. Skönt att vara klar i sinnet och uppleva färgerna, dofterna, ljuden, fåglarna och tja nästan allt är klarare. Men även smärtan är klarare, men det är ok.

Kram till er alla som kämpar!

Vilken seger! Stort grattis till dig!

Tack för de orden och dikten. Skrev ut den och satte på tavlan framför mig på jobbet.
Det är svårt att vara snäll mot sig själv och oftast är man den hårdaste domaren mot sig själv.
Jag kämpar med att släppa taget om att försöka förändra omgivningen och istället försöka förändra mig själv, utan att gå förbi mig själv. Men jag är som en wettexduk när det gäller andras känslor. Lyssnade och förstående. Önskade jag kunde vara lite mer goretex som inte släpper igenom men andas.
Den inre balansen är åtråvärd. Men det finns inga Quick fix, inga genvägar. Alkoholen har varit en genväg men blivit en senväg.
Den löser inget mer än löser upp min kropp och själ till att bli någon annan än den jag är. Det gäller och stå ut och vänta. Det måste jag jobba med. Tålamod. Mod att tåla mig. Ett ögonblick i sänder. Ett steg i taget går också framåt. Och tänka på alla som går sin väg här. Jag tycker det ger kraft och tålamod att läsa här om era berättelser. Tillsammans ger det en styrka på min väg.

Jisses!
Nu flödar tårarna. Jag kunde inte ana att jag skulle känna sån lättnad att få skriva här och dessurom få respons.
Levande och NorthernSoul, jag är så tacksam.

Jag klarade inte av att swisha förbi gröngula skylten idag. Skriver lite under rus... (halv flacka vin hittills)

Jag har intalat mig själv att jag ska sluta på måndag när min terapi börjar. Och då blir den fruktansvärt logiska slutsatsen att jag måste "passa på" nu innan det är slut på det roliga.
Jag tänker hela tiden att det är klart att jag ska klara av det. Såklart!
Jag är ju en smart person. Har ett bra och kvalificerat jobb och en bra relation (på distans) och jag är ju en sån person som klarar av saker!!! Ju!
Men tydligen inte det här. Inte utan hjälp.
Jag ska testa att cykla förbi skylten med fingret i luften. Känna makten!
Tack! Med tröjan blöt av tårar: Tack!

Var så säker Magnus :) Hoppas det går fortsatt bra? Den enda anledningen att jag inte skriver mer är att min touchscreen är helt värdelös haha.

Stort grattis Anders till din månad!

Jag tror det är jättelätt för oss med alkoholproblem och liknande att ha en sån skam i kroppen så att vi överkompenserar omedvetet på jobbet. Kanske tänker lite att: "jag ska ändå aldrig festa mer, jag kan lika bra jobba så fort någon kräver det". Men du sa ifrån. Det tycker jag var jättebra. Vi har ett liv ändå.

Välkommen hit Anni. Börja med en rutin när du cyklar förbi gröngula skylten: peka finger åt den, lite diskret. Och cykla förbi. Små små saker med lite humor kan funka ibland. Lycka till!

Att du säger "tjing och går hem" och att du sa till chefen! Härligt Levande! Starkt! Hatten av!

Ta emot lugnet. Och vältras i den! Den är du så väl värd!

Glad för du delar med dig energi☺Tack och kram

Kartlägger de tillstånd som föder sug. Trötthet, stress o ilska är tre sådana. Varför vill jag dricka när jag känner mig trött är väl ändå lite av en gåta? Eller är det mer "less" jag är? Uppgiven o tyngd!
Då förstår jag suget bättre.
Vad som inte föder sug; plocka vitsippor, gå på loppis, skratta med härliga kollegor, busa. Sitta med nästippen mot solen o andas djupt o lugnt.
Kram på er hjältarna härinne!

Men har en fråga är det normalt att man nästan blir lite överkänslig fast man känner sig stark.
Har de senaste dagarna nästan känt mig sorgsen mitt i lugnet, kanske det friska människor kallar lugn.
Har ju levt i storm så länge att jag kanske inte känner igen vanligt lugn.
Ja är en konstig upplevelse det här och på jobbet tror de väl att jag blivit knäpp. Säger tjing och går hem när jag slutar, jobbar inte över varje dag och sa till chefen att det där måste vara ditt problem.
Det var en riktigt skön känsla ?
Önskar er alla en skön kväll