Senaste kommentarerna i forumet

Ur kaos byggs något nytt och starkt denna gången i ett lugn.
Hetsar inte upp mig så mycket över saker just nu utan prövar att köra det några varv innan jag går igång.
För där är min svagaste punkt att dra igång och sen blir det för mycket.
Och då har jag tidigare flytt från detta att nu stå kvar och faktiskt känna att jag överlever.
Har accepterat att mannen har sitt sätt att hantera detta, att min väg är rätt för mig men inte för honom.
Bett honom att vara ärlig med det så jag slipper oroa mig och att jag inte har några krav på honom.
Att jobba med sanna bilder har varit mycket hjälp denna helgen, för spöket tar chansen när jag är svag och viskar lovande ord om att vin är gott och att livet är rätt kasst utan det.
Så att se sanningen om hur jag varit och att så vill jag inte leva, hjälpte mig denna gången.
Så stuckit hål på många fantasi bubblor denna helg och kommer lite starkare ur påsken 2016.
Så väljer att vara nykter en dag till/ kramar och styrka till er hjältar

Flinga, jag tycker att det finns nåt mycket sunt i ditt sätt att reagera. Precis som Maharion skriver så kan du inte ta ansvar för andras känslor. Att de mår bättre av att se dig kräla i stoftet är deras problem, inte en anledning att vara där. Om du tror att du klarar det, använd Maharions manus för att få ett slut. Att sluta dricka är svårt nog i sig själv, men något lättare ändå om man kan få glädjas över sina framsteg. Skuld, skam och ånger finns där hos mig. Jag tar fram minnena lite i taget när jag mår hyfsat bra, för om man tar dem på en gång, då gör de ont och risken är stor att man vill dricka. Hoppas du kan få sköta detta själv med deras stöd istället. Du behöver resa dig, inte ligga och skämmas i rännstenen.

Så var det redan annandagen. Jag har lagt mig trött om kvällarna med blossande röda kinder. Inte av något vindrickande dock utan av frisk luft, varit utomhus dagarna i ända o träffat mycket trevligt folk. Känner mig glad o tillfreds. Noterat att jag möter de motgångar vi också haft under helgen med lugn o jämnmod. Humöret är på väg att stabiliseras, inte den bakfulla snarstuckenheten mera! Tacksam, lättad o glad.
Imorgon är det vardag igen, för mig är det en större utmaning än ledighet o helg. Så jag fortsätter med EN DAG I TAGET! Samla nyktra dagar o nöjdhet över barka gång jag fattar ett klokt beslut.
Kram till er ni som vandrar åt samma håll sim jag! Tacksam över möjligheten att få sällskap av er!

Åh, tror rädslan ligger kvar, som en påminnelse av hur det känns när man väl somnar, tyngden, de fria tankarna och uppvakaknandet av blankhet och glömska. Pga av alkoholen glömmer jag många minnen och situationer jag tycker är viktiga. Skäms som in i helvete, men alkoholen är väl något man inte riktigt blir av med så lätt.

Tack för att ni skriver. Vill gärna höra hur ni hanterar alkoholen. Är det i smyg? En inre känsla av att det är vad jag behöver för att hantera vardagen?

Är inne på min andra tenta nu. Otroligt att jag fick godkänt men någon del av hjärnan fungerar tydligen. Har en till denna vecka. Jösses, dricker en halv flaska ren sprit dessa dagar och jag förstår inte vilken skada det ger mig...

Nu vet jag inte om det är din omgivning som förväntar sig detta av dig eller om det är du själv. Jag utgår från att det är din omgivning.

Det förväntas inte något av dina känslor, det är bullshit! Den som avkräver dig detta har något behov av se och höra din uppriktighet, om denna person inte klarar av att ta dig vid orden utan förväntar sig någon slags känsla som ska utspelas utav dig, så kan du fan be den dra dit pepparn växer. Eller om en ska vara lite mer diplomatisk, så tror jag att den personen behöver någon slags upprättelse, frågan är hur du kan ge den utan att denne ska avkräva dig vissa känslor. Få den att känna sig hörd, bekräfta att du uppfattar den andres känslor och behov (inte genom att bli avkrävd dina egna). Förklara att du ser att du har gjort den illa och be om ursäkt för att du har gjort den illa, lova inte något som är utöver ett ömsesidigt förhållande.

På vilket sätt hjälper det den andra att du ska må dåligt? Det är hämnd, passivt aggressivt beteende. Gillas inte av mig. Har varit i ett passivt aggressivt förhållande och jag har lärt mig alla trix som de kastar på en.

Strategin är att få den personen att komma vidare tänker jag, få någon slags avslut som du styr över, genom att lyssna och bekräfta utan att den ska avkräva något annat än en ursäkt av dig, det är inte sanning eller konke det här där du är skyldig att betala av med straff. Tanken är att den andre inte ska går runt och älta detta i framtiden så du slipper känna att detta hänger i luften. Det går inte att ändra det vi har gjort, bättre att blicka framåt och se fram emot bra saker istället (utan att vara i skuld, för det är du inte, andra människor väljer att leva med dig här och nu, inte för att du står i skuld till dem).

Ex frågor till den andra som önskar skambelägga dig.
- När x hände hur upplevde du det då?
- Vad kände du då?
- Jag hör att det var jobbigt för dig och jag ser och förstår nu att jag har gjort dig illa, Hur hanterade du det då när detta hände?
- Gissar att du har behov av xxxx för att du ska känna (motsats till hur den kände)
- Du önskade av mig då att jag…
- Tror du att vi kan komma vidare idag?
- Tror du på att jag kan få ditt förtroende igen om jag nu håller mig nykter inför dina behov?
- Förlåt mig, kan du förlåta mig?

Om nej,
- Jag förstår att du inte förlåter mig, hoppas att du kan det med tiden om jag kan få chansen att visa på att jag kan ändra mig, Jag förväntar mig inte att du behöver säga något nu. Jag förstå nu hur dåligt du mådde och jag ville givet inte såra dig, även fast jag med mitt beteende har gjort det. Jag bryr mig om dig även om du inte kanske tror det då eller nu. Hoppas att du väljer i framtiden att förlåta mig. Just nu känner jag en oro över att bli skambelagd och har behov få ro och kunna blicka framåt. I detta önskar jag att du respektera mig i att jag inte vill diskutera detta mer tills du antingen är beredd att förlåta mig eller väljer förklara hur du kan gå vidare på något annat sätt. Kan göra detta för mig? (om personen börjar tjafsa här så den ute efter att straffa dig, då är det dags att säga ifrån tydligt genom att understyka att valet finns att lämna relationen)

Om ja
- Jag önskar lägga mig detta bakom mig nu och låta detta vara historia, Jag önskar blicka framåt och fokusera på det som är bra. Skam, skuld och ånger hjälper mig inte nu. Kan vi lägga detta oss bakom nu, kan du göra detta för mig?

Kanske är ute cyklar här och gissar helt fel men jag kunde inte låta bli skriva en pjäs.. vem vet kanske hjälper det dig eller så hjälper det någon annan som blir skambelagd.

Puss och kram i påsk.

Önskar jag dig Sisyfos.
Tid för tankar där både sorg och frid får plats.
?

Vi med alkoholproblem förväntas känna en hel massa skam.
Jag har funderat hela dan över vad den fyller för funktion.
Skuld - om vi har sårat eller på nåt annat sätt skadat en annan människa går jag med på. Utan att kunna känna skuld och ånger är vi inte mänskliga, men vad skammen fyller för funktion går jag bet på.

Först och främst tack till dig LenaNyman för din support. Du är en härlig och färgstark människa. Forumet vore så mycket tråkigare utan dig.

Jag är ensam i påsk. Frugan har åkt till fjällen och det var inte läge att följa med. Kanske lika bra det, att vara ensam med sina tankar och lägga ytterligare några dagars nykterhet bakom sig.

Jag kan konstatera att så många här på forumet(inklusive mig själv) har en så stark vilja att sluta dricka (alternativt att kraftigt skära ner sin A-konsumtion). Ändå är det så många av oss som trillar dit förr eller senare. Det är inte alltid lätt att vara nynykter. Ibland verkar det vara ett jobb med en arbetsdag på 24 timmar. De flesta av oss har väl någon gång ställts inför arbetsuppgifter som varit tuffa. Det har också hänt att man haft dagar när man inte orkar mer utan säger till sig själv att "nu får det vara bra", jag orkar inte mer just nu.

Jag tror att det är där nyckeln till problemet ligger. Man börjar mycket ambitiöst, det går bra ett tag och sedan orkar man inte en dag att "tänka rätt". Själv har jag vid ett antal tillfällen "stängt av" och gått raka vägen till bolaget eller till någon gömma hemma. Oftast eller alltid med ett mycket dåligt slutresultat. Denna gång har jag försökt tänkt lite annorlunda. Så länge jag känner att jag mår bra i min nykterhet och inte har några tankar på att dricka tillåter jag mig själv att koppla av. Det är när "svackan" kommer jag måste vara så mer observant. Istället för att ge upp för denna kraft försöker jag företa mig något, egentligen vad som helst. Tvätta bilen, plocka upp en diskmaskin, läsa en bok etc. Förvånande nog händer det att suget eller de "dåliga" tankarna försvinner av sig själv.

Jag har ingen imponerande lång nykterhet bakom mig men jag tycker trots allt att det går lite lättare än de första veckorna och jag ser verkligen fram emot den dag när det hela går av sig självt......

Ha nu en fortsatt fin påsk och hälsningar från en ganska hoppfull Tjalle

Jag instämmer till fullo i den glada och vårkvittrande kören av gratulationer och lyckönskningar. Vilken förebild du är, verkligen. Du har gett dig själv det finaste en människa kan ge sig själv. sanningen och tron på dig sjjälv .Det går inte nog att värdesätta tycker jag. En gång fick jag höra orden, det är inte festen som är livet utan det är livet som är festen. Känns som ett högst tänkvärt och passande ordspråk en kväll som denna

Det är så sant som du säger. Man läser och tar till sig. Fantastiskt bra gjort att ta dom steg du har gjort, det känns som att du värnar om dig själv och oj, vad bra att du gör det!

Kram!

Ja, nu kan jag sätta check på första året av dom kommande. Känns inte så tokigt. ;)

Den enda som har svar på dina frågor är du själv. Du problematiserar kring ditt drickande, hur mkt och på vilket sätt. Är det kanske svar nog.
Du dricker av en anledning och det är den du behöver hitta och titta närmare på.
Jag dricker för att stå ut en stund, få lindring. För att jag förlorat fotfästet.
Jag vet vilka steg jag måste ta och att A inte är min lösning, så nu låter jag bli att dricka.
Varför dricker du?
Kram, för det kan man behöva:)
Orka

Imorgon kommer jag att lida av ångest och självanklagelser över att jag inte klarat mitt uppsatta mål. Vad skall man gör gör att klara målet. Detta mål har jag överskridit hur många gånger som som helst. Kan inte ens räkna längre.

Please

Jag vet att jag är på väg dit eftersom det ökar hela tiden. Så vad tycker ni jag jag skall göra. Sluta helt? Det finns vissa stunder som jag känner en stor sorg över att att förlora alkoholen. Andra stunder borde jag helt enkelt låta bli. Det finns en massa orsaker till att dricka och det har jag givetvis men nu är det alldeles för många sådana stunder. Alkoholen har blivit ett problem i sig själv. När jag slutande röka förlorade jag en kär gammal vän, men denna vännen är ännu svårare att förlora.

En av de trådar jag läst igenom idag har bl.a. varit din! Följt din resa och varit så oerhört imponerad över hur du rest dig igen när du trillat. Din ärlighet har också insprirerat mig och så många här. Jag tycker du är fantastisk!

Jo, jag förstår ju att det här inte kommer att bli en lek. Alls. Första provet är ju bara nu ikväll och att kunna sova i natt. Som sagt det var ju inte planerat, utan jag klev på något tåg som plötsligt stod för dörren. Så jag går i någon form av "nöjdhetsrus" just nu. Att jag tog mig så här långt. Det tar nog igenom mig idag, men sedan är ju det en nästa dag och en nästa. Men jag tror, som du säger att man får ta det timme för timme. Och vara stolt över sig för varje som går.

Tack igen för din berättelse och för ditt stöd nu!

Jättebra att du är här, och har startat din egen tråd. Det är stort - och ett jättebra steg i rätt riktning. Grattis! Jag förstår hur du känner dig, och jag misstänker att de närmaste dagarna kommer att bli rätt tuffa för dig, om du håller fast vid ditt beslut att inte dricka mer. Kanske blir de närmaste dagarna t.o.m. riktigt överjävliga? Det är helt normalt. Försök att stå ut, timme för timme, dag för dag.

Jag har gjort ett antal "fyllerace" de senaste åren - och för mig har forumet varit en välsignelse. Att läsa andras berättelser, och att skriva min egen. Ibland får man stärkande kommentarer, eller tips från andra som finns här. Skriv för din egen skull - här är allt ok att skriva, se det som en ventil. För mig så har det även varit nyttigt att kunna gå tillbaks och läsa min egen tråd ibland - för att påminnas om hur jag ibland har känt mig, eller hur jag har agerat vid en viss tidpunkt.

Jag håller på dig, och hoppas på att du får återkomma i morgon, och berätta om ditt andra alkofria dygn.

till första året :-)

Fixade abstinensen själv med hjälp av lite Sobril - de svagaste. Tack! Ett "eget" schema, där jag började på 5 st/dag - och sen tog bort en per dag. Vilken hobbyläkare jag är....-men nu, när jag inte längre tar några "lugnande" - så är det så oerhört skönt att sitta i soffan och känna att jag faktiskt, helt själv, tar de där djupa, sköna andetagen - alldeles av mig själv. Utan att behöva tänka på att jag skall göra just det, utan "hjälp" av lugnande tabletter. Satt här alldeles nyss och insåg att jag gjorde just detta - shit vad skönt!

När man har det som jobbigast så måste man ju verkligen fokusera och tvinga sig till att ta just djupa, avslappnande andetag - och det brukar funka i 20 sekunder ungefär. Nu kommer det av sig själv.

Vet inte riktigt varför jag skriver detta, fick bara en ingivelse - det kändes bara bra helt enkelt. Om inte annat för mig själv - i min "dagbok", om jag någon gång måste gå tillbaks och läsa, för att påminna mig själv. Jag hoppas att jag skall slippa. Jag jobbar åt det hållet i alla fall.:-)

Tjing

Jo, och jag är uppriktigt glad att jag har blivit uppmärksam på just detta mönster. Har nog bara delvis sett det innan, men det framstår allt klarare denna gång. Jag ser det tydligt. Och det är ju faktiskt ett bra steg framåt, eller två?:-) Förmiddagsångesten idag är faktiskt lite lindrigare, rätt lågintensiv skulle jag vilja säga, typ såndär att man kan stå och stirra ner i en kastrull i 7 minuter och vänta på att äggen skall börja koka, typ (för 5 dagar sedan skulle jag inte ha kunnat få ner ett ägg i strupen) - och det känns bara sååå skönt. Är inte lika nojjig som jag har varit de senaste dagarna, och jag är lite snällare mot mig själv. Har t.o.m. kommit på mig själv med att småsjunga lite när jag farit runt här hemma.

I morgon kväll så är det tänkt att jag skall ut o äta med en god vän. Hen vet inte om mina problem, tror jag?! Vi ses rätt sällan, men är ändå vänner sedan 25 år. Funderar starkt på att berätta (valda delar av sanningen) om hur det står still. Kommer iaf inte att dricka något, men känner att det är läge att kanske berätta lite iaf?! OM det blir av - i nuläget så är jag lite ambivalent. Kanske kommer jag att ringa och "ställa in" - vet inte om jag är stark nog ännu att orka med detta. Vi får se........

Kram till er alla som kämpar på/hoppas att påsken har fått vara A-fri för er som önskat det......../Anders

... verkar det gå efter ett visst mönster. Bra att vara uppmärksam på, och det är du ju.

Tack för fin hälsning inne hos mig, Anders, och bromsen hittar du till höger om kopplingen. ;)

Hade väldigt roligt åt din kommentar om att vi inte riktigt var "där" i relationen. Du sa det till mig när jag satt på ditt toalettgolv och du var uppflugen på själva dasset. Men det noterade du, va, att jag gick ut? Både av hänsyn till dig och av hänsyn till mig för, ja, jag vet inte, det spreds en sån underlig odör därinne plötsligt... Ja.

Stor kram till dig!

... har du det, Heddali?

... jag läser hälsningen från dig, Tjalle. För såväl ditt grattis, förstås, men framför allt för att du hänger i där.

Kram på dig!

Det känns som om jag redan skrivit detta till dig någonstans men jag skriver det igen: Du känns så reflekterande, så klok och eftertänksam. Du tänker så många bra tankar. Jag önskar dig välbehövlig vila och ett varmt lycka till på din fortsatta färd.

Jättekram.