Senaste kommentarerna i forumet

Hej. Tycker du är så väldigt klok. Tycker du verkar vara en sån väl utvecklad person. Tycker du ska ha det bra. Kram.

Efter din gedigna framställan, Stingo, förstår jag nu att jag joddlande har prytit på finska å absolut inget annat. Visst har vi förstått det nu, Vilja? (Och Vilja, klart man får huvudvärk dagen efter man med sån talang och iver slagit klackarna i imaginära tak - och i dur också, minsann.) :*

Ramlade över en grej som jag tyckte var lite intressant sådär. Det handlar om att vara högkänslig.

"Fyra gåvor hos högkänsliga personer (HSP)

När vi ser oss själva som en del av en minoritet mot den större majoriteten är vår första reaktion att känna oss underlägsna och rädda. Varför ser jag saker på detta sätt? Varför lider jag mer än andra? Varför finner jag tröst i min egen ensamhet? Varför observerar och känner jag saker som andra tenderar att inte se? Men att vara en del av de 20% av befolkningen som anser sig själva vara högkänsliga personer (HSP) är inte en nackdel, och det gör dig heller inte ”annorlunda”. Det är mycket möjligt att du under ditt liv, och framförallt under barndomen, har känt dig väldigt medveten om det där känslomässiga avståndet och hur det ibland känns som om du levde i en typ av bubbla av ensamhet och främlingskap.

Högkänslighet är en gåva, ett verktyg som tillåter dig att gräva djupare och känna större empati. Få personer är kapabla att nå denna vitala inlärningspunkt.

Det var Elaine N. Aron som tidigt på 90-talet grävde under ytan hos introverta personlighetstyper och i detalj beskrev egenskaperna hos högkänsliga personer – omtänksamma, empatiska och samtidigt känslomässigt responsiva.

Om du identifierar dig med dessa egenskaper som doktor Aron skrev om i sin bok ”Den högkänsliga människan” är det viktigt att du även förstår att högkänslighet inte är en anledning till att känna främlingskap eller att man är annorlunda. Tvärtom bör du känna dig lyckligt lottad för att besitta dessa fyra egenskaper.

1. Känslomässig insikt
Redan vid ung ålder kan högkänsliga personer märka av aspekter i sina dagliga liv som väcker en blandning av ångest, motsägelse och fascinerande nyfikenhet. Deras ögon fångar detaljer som inte ens vuxna märker av.
Grimasen av frustration hos deras lärare, uttrycken av oro hos deras mödrar – de kommer kunna märka saker som andra barn inte ser, och detta kommer lära dem från ung ålder att livet är svårt och motsägelsefullt emellanåt. De kommer se världen ur ett barns ögon, vilka tidigt öppnats till känslornas värld utan att förstå vad som styr dem, vad som får dem att pulsera eller vad som ökar vuxet lidande.
Känslomässig insikt är ett kraftfullt vapen. Det för oss närmare personer så att vi kan förstå dem, men samtidigt gör det oss även sårbara för smärta.
Känslighet är som ett ljus som lyser starkt samtidigt som det gör oss sårbara för andras beteende, de vita lögnerna, sveken, ironin… ”Du hänger upp dig så mycket på allt!” kommer de ofta säga. ”Du är så känslig!” kommer andra fylla i.
Och så är det, men du är den du är. En gåva kräver stort ansvar; din kunskap om känslor kräver även att du vet hur du skyddar dig själv. Hur du tar hand om dig själv.

2. Att värdera ensamhet
Högkänsliga personer finner en viss njutning av tid spenderad ensamma. De letar reda på vrår i sin önskan att avsluta sina läxor eller utöva hobbys. De är kreativa personer som njuter av att lyssna på musik, läsa och ägna sig åt konstnärliga aktiviteter. Och trots att det inte får dem att njuta mindre av tid spenderad med andra är det i ensamhet de finner mest tillfredsställelse.
Högkänsliga personer är inte rädda för att vara ensamma. Dessa är stunderna när de kan få kontakt med sig själva på den intimaste nivån, fria från kopplingar till andra och deras blickar.

3. Att leva från hjärtat
Högkänslighet är att leva från hjärtat. Ingen upplever kärlek mer intensivt, ingen får större glädje från de små dagliga gesterna, från vänskap, från affektion…
Högkänsliga personer lider ofta känslomässigt. De har en tendens att bli deprimerade, att känna sorg, att känna sig sårbara inför extern stimulans och andra personers beteenden. Det finns dock något som andra inte vet: högkänsliga personer upplever också känslor av kärlek och att vara älskade mycket intensivare än andra.
Och vi talar inte bara om emotionella förhållanden. Vänskap, daglig affektion eller något så enkelt som att höra en melodi eller se en vacker målning eller ett landskap – dessa upplevelser blir djupare invävda i högkänsliga personers hjärtan och sinnen.

4. Inre tillväxt
Det finns inget botemedel för högkänslighet. Du kommer till världen med den, denna märklighet, denna gåva som kan ses redan hos unga barn. Den kommer med frågor, intuition, tendens till perfektionism, tolerans mot smärta, irritation över starka ljus eller dofter, känslomässig sårbarhet…
Det är inte enkelt att leva med denna gåva. När vi väl inser vad det är och vad det tillför till våra liv kommer dock ögonblicket när vi lär oss att hantera många av dessa detaljer. Du får inte låta dig översvämmas av negativa tankar.
Du måste även lära dig att andra marscherar i ett annat tempo, att de inte har din känslomässiga tröskel, att de inte upplever vissa saker med samma intensitet… Det betyder dock inte att de till exempel älskar dig mindre. Respektera dem, förstå dem. Förstå dig själv.

När du har upptäckt ditt eget väsen och dina fallenheter ska du finna jämvikt och vårda din personliga tillväxt. Du är unik och du lever från hjärtat. Gå i frid, gå i säkerhet och var lycklig."

(Källa: http://utforskasinnet.se/fyra-gavor-hos-hogkansliga-personer-hsp/)

För den som vill läsa mer kan jag även rekommendera boken "Drunkna inte i dina känslor" av Hägglund/Dahlin.

Hej svejs så länge!

Du här lärt dig en gång att hitta styrkan, du har bevisat för dig själv att du kan! Du har gjort upp med din längtan minst 75 gånger och vunnit. Du vet, som du själv skriver att du kan vara nykter i dagar, i veckor. Hoppas att du kan hitta igen din styrka och känna dig stolt över den. Sträck på dig och visa vem som bestämmer över ditt liv!

Jag ser på förmågan att klara av att sluta, bryta en vana, som ett inre ledarskap som vi övar på och tränar. Att leda oss själva, genom att utforma mål, reflektera över styrkor och svagheter för att uppnå det. Använda styrkorna till vår fördel och runda svagheterna. Ledarskapet hjälper oss att ändra vårt beteende mot oss själva och våran omgivning för att nå våra tänkta mål. När vi lyckas så firar vi och tränar på det nya beteendet genom att fortsätta att öva om och om igen och till slut definierar det oss själva. När vi gör misstag, lär vi oss och börjar om med ny kunskap hur vi kan förbättra oss. Vad som än händer så tränar vi ledaren inom oss att bli lite klokare varje dag. Det här kan du säkert, men jag brukar upprepa det för mig själv, det självklara kan behöva nötas in.

Genom att jobba med att ändra på ditt förhållande till alkohol visar du på att du har förmågan att leda dig själv till en förändring som du önskar. Vem vet, din träning av din egen ledarskapsförmåga, som du mer eller mindre medvetet gör, kanske är den förmåga och styrka som du får på köpet för att kunna ändra på andra vanor i livet som du själv inte trivs med.

Var fortsatt stolt nu för dina styrkor och se magplasken som en ny källa till kunskap, magplasket kanske var oundvikligt i den känsla du hade för stunden, det kanske var värt det? Om inte, vad gör du för att stå ut nästa gång, vad har du för styrkor och hur rundar du dina svagheter.. Vet att du kan, du har gjort det mer eller mindre minst 75 gånger.

Kram.

Vet vad jag skulle svarat för ett par år sedan och vad jag svarat nu. Hade tänkt då att det inte låter så farligt. Nu vet jag att det är en väldigt dålig vana och jag vet också att det är totalt onödigt detta vanedrickande. Pröva att byta ut mot a-fritt. Vet att det inte är lika gott, men för mig så var det skönt att kunna ha vanan kvar. Det finns en viss tillfredsställelse i belöningen som var lite svår att bara bryta.

Känner igen mig i det du skriver att stänga ner och bara få fly in i dimman, slippa vara med en stund.
Hoppas verkligen du mår bättre idag och helt rätt att räkna de flaskor du inte druckit.
Så många kramar till dig

Hade redan druckit 11/2 flaska när jag skrev det där igår kväll. Och det var liksom avsikten. Jag åkte medvetet och köpte två flaskor, en vit och en röd, jag skulle dricka. Jag hade bestämt det. Jag stod inte ut med mitt skitliv igår, så kände jag det.
Det går bra att avstå när livet är ok, igår var det inte det. Det var flera saker tillsammans som skickade ner mig i en ångestgrop jag inte kom upp ur.
Jag ville fly, det var poängen.
Så det är ju all skit som måste bort, det är ju där det stora arbetet ligger.
Jobbet är ett tungt bekymmer och väldigt svårt att ändra på.
och väldigt mycket mer elände som jag inte berättar om här.
Tack för stöd.
Måste bli en vit period igen nu. Jag räknar de flaskor jag inte dricker. Trots gårdagens magplask är det ändå minst 75 flaskor som jag INTE druckit under 2016.

Och jag tror på dig nystart!

Det blir en vana att inte använda a för uppnå lättnad. Lättnaden kommer ändå. Men just nu krävs styrka, styrka och ett val. Du klarar det!

Läser och följer dig på vägen.
Hoppas så på det bästa för er båda!
Att leva levande är lite som att öva sig hela tiden särskilt på det vi har svårt att hantera.
Sinnesrobönen är bra, förstår att AA alltid använder den.
Önskar dig en fin dag Levande. Imponerad över alla dina vita dagar!

...är det enda hållbara i längden tror jag. Ja, visst är det svårt att definiera vad alkoholen gett/ersatt/stått för. Har haft tuffa perioder i livet som du - utan att jag därför druckit mer. Men när livet bara varit sådär lite småtrist så blev det ofta, mycket och utan gräns. Utan att jag tänkte på varför mer än dagen därpå.
Som ung student vid högskolan drack jag aldrig. Ibland känner jag mig så dum, ungefär som att börja röka när man närmar sig 40...fast värre ändå.
Stundtals känns det som en sorg att inte kunna återgå till ett normalt alkoholbeteende. Men det är för mig för tidigt att tänka på det nu, man får ta ett steg och en svårighet i taget för att orka med.
Önskar dig en fin vit tisdag!

Hur går det?
Jag har haft semester och kopplat av. Skönt. Har inte alls lust att komma igång igen. Men det är väl bara att bita ihop.

Hoppas du sovit gott och att ångesten avtagit. Ser att vi är många att hälsa dig välkommen på den nyktra resan.
Önskar dig en dag av ro! Hoppas du kan ta dig ut i dagsljuset idag, det gör så gott åt sinnet.
<3

Låter bra, farmor. Att du har planer på att fortsätta att skriva. Vi har lite liknande beteende med ätandet ibland. Det känns som att man ska fylla ett hål. Alkoholen har fungerat lite på samma sätt. För mig kommer ätandet i perioder och jag har kontroll på det och det kommer inte så ofta. Men vid stress, när det finns oro i kroppen. Vi kanske får jobba båda två på att fylla hålet utan mat el a.

Hoppas du sovit gott och att ångesten avtagit. Ser att vi är många att hälsa dig välkommen på den nyktra resan.
Önskar dig en dag av ro! Hoppas du kan ta dig ut i dagsljuset idag, det gör så gott åt sinnet.
<3

Funderat mycket i natt på hur allt kommer att bli, för på något sätt så står jag nu vid ett vägskäl.
För mailet till mannen är ett stort steg, för det han väljer b
lir avgörande för hur fortsättning blir.
För jag tänker så här Miss lyckad att håller han på som han gör nu så kommer vi gå isär eller så går vi under båda två.
Väljer han att söka hjälp så finns chansen att det kommer något fantastiskt ur detta för oss båda.
Jag tänker kämpa med allt jag har för att aldrig hamna där igen och betyder det att jag måste lämna honom gör jag det.
Fortsätter att inte ha förväntningar på honom för att inte falla om han väljer att dricka.
Måste hela tiden jobba med att lära om och öva på att hantera livet, förbereda mig på olika scenario så jag inte flyr.
Kram och styrka till er, väljer att vara nykter idag

har jag, vågar inte säga att om 3 veckor eller 3 månader så är jag nykter. Måste iaf nu ta en dag i taget. Men har nog insett att jag inte kan gå tillbaka till någon slags naturlig relation till alkohol så slutar jag så slutar jag för gott.
Jag tänkte på det du säger AlmaAmanda - vad A varit för dig? Alkohol har nog alltid funnits i mitt liv, folk har druckit i min omgivning men inte blivit fulla utan mer som en belöning efter en lång vecka - en mysfaktor. Kan själv räkna på mina 5 fingrar de gånger jag varit riktigt full i min tonår. Alkoholintaget ökade egentligen inte under en tuff period i mitt liv - har haft det tuffare - så kan inte säga att det var just det här som gjorde att jag började dricka så mycket eller heller kanske varför? Men är en bra fundering att tänka på

Tack för stöd och så skönt att vi är några nu att följas åt.
Min man märker min nya energi och ser på mig förundrad och glad. Vill ge honom och mig själv detta nu.
Viss oro finns för de prövningar som kommer att möta mig men jag har lovat mig själv att vara aktiv här på forumet - aktiv och ärlig mot er och framförallt mot mig själv. Inser ju att denna euforiska glädje är en fas i tillnyktringen - men väljer att njuta så länge denna känsla är MIN!
Och mottot lyder: en dag i taget!

Ja, vilken gåva det är!
Cyklade till jobbet och där ute mötte mig en fantastisk ljus senvintermorgon. Kände att jag NJÖT! Inte en samtidig kamp i huvudet av ångest, rädsla och illamående. Utan: jag cyklade, iakttog min omgivning - och log!
En härlig dag till oss nu som gjort ett val i ny riktning!

Välkommen hit!
Ja, det finns mänga härinne som har underliggande problem med värk, utmattning etc. Ibland tänker jag att sjukvården skulle kunna vara lite tydligare med att det är lätt att hamna i ett missbruk om man använder alkohol som medicin. För mig spårade drickandet ur när jag medicinerade mot trötthet som hade fysiska orsaker. Du har hållit dig nykter i 8 veckor för nte så länge sen. Kör på igen nu. På faktasidan här finns info om abstinens. Du klarar det igen.
Freddie skrev ett inlägg om AA för inte så länge sen. Läs hans tråd. Det är en bra början att skriva härinne också. Hoppas att du kan få lite hjälp.

Kom igen, det svider med magplask, men upp ur spat nu, tror att du vet att det här tar tid, mycket längre tid än vad vi själva vill erkänna och tro ibland. Jag tänker mig, att hålla sig nykter det var den enkla biten och det vet vi att det gjorde ont och var jobbigt. Du har nu gett dig in på det svåraste av alla konster nu, att dricka ansvarsfullt. Just det där att sippa på ett glas och sen inte ta ett till, kan vara bra för en lång tid framåt, säkerställa att en inte blir berusad, hålla sig till a-fritt glas två och resten av kvällen. År är vad jag tror att det tar att ändra vanor och belöningssystem, inte två månader eller tre.

Du reflekterar, det tror jag är en nödvändig egenskap att dricka ansvarsfullt, du tänker på alkohol som din enda lättnad idag. Då är det väl dags igen för en vit period? Tänker mig det är en bra strategi för mig själv. Om jag känner så, så tar jag en vit månad till. Tills min hjärna inte längre suktar efter A som lösning även fast jag dagen innan har tagit ett gals.

Sjukt bra jobbat att stoppa dig själv och dricka vatten! Du kan det här, eller? Höll du dig till din egen plan och strategi?

Kram!

Det är så fruktansvärt att må som du gör just nu, jag har varit där och hoppas aldrig behöva vara där igen. Jag har nog haft mer psykiska besvär som ångest än att varit med om att tappa håret, men alkoholen påverkar nog även mycket fysiskt. Det är så lätt att säga det kommer bli bättre, för i den stunden man är känns det skit, men det tar inte många dagar utan alkohol så mår kroppen bättre och huvudet blir klarare. Stanna på forumet och läs, det har hjälp mig mycket!

Så härligt att läsa att du mår så bra och klarade måndagen så bra.
Så bra kämpat/ kram och styrka så går vi vidare och tar en dag till

Vad jobbigt du har det just nu. Ångest suger. Fick mig en tankeställare. Om min dotter mådde som du hade jag velat att hon skulle berätta oavsett vad, tänker jag. Sen förstår jag att man vill vara stark själv och fixa allt. Välkommen hit och kämpa på.

En av mina största vinster nu är att vakna på morgonen och känna sig pigg och se framemot dagen.

Ha en härlig dag!

Ja, jag ska kämpa! Vet att det kommer många svåra dagar och att allt hänger på de val jag själv gör. Det är en klar o rätt tung insikt men jag måste se sanningen i vitögat och axla att det är exakt så - mitt val. Tack till detta Forum! Ensam är jag inte denna gång, ni finns här allesammans med liknande kamp och resa. Tack att få följas åt??