Senaste kommentarerna i forumet

Ja du skriet, livet går upp o ner o så även måendet.. Jag drack/dricker av många olika anledningar, en del mindre bra än andra... Min hjärna o belöningssystem är förstört när det gäller alk. O dricker jag för snabbt o känner berusning är jag fast, då kan jag inte sluta utan hela flaskan vin försvinner. Att känna lugnet när jag dricker vin är ngt jag alltid är fast i. Jag vill inte heller sluta dricka vin, men under kontrollerade former. Fungerar under långa perioder till det är dax igen för en uppryckning . Vet inte om det är hållbart i längden, det får tiden utvisa.
Därför tycker jag du är klok i det du gör nu o i den insikten du verkar ha!

Ja en dag i taget, det är en mycket bra början:-) för var dag och snart kanske vecka/veckor så kommer en gnutta stolthet tillbaks till kroppen. Iallafall för mig. Ångesten kommer och gå över allt alkoholen har ställt till med men jag försöker tänka på det positiva jag nu känner utan vin....orken som kommer och ett klart huvud. Och alla år av hjärtklappning vill jag inte tillbaka till men inte är det lätt. Särskilt inte om man som jag har människor i absoluta närheten (sambo) som dricker en hel del.
Jag har heller inget val än att sluta då läkaren avrådigt mig eftersom mina levervärden är oroväckande höga och jag redan varit på akuten 3 ggr sen början av året. Allt alkoholrelaterat. Och jag är bara några år över 40....
Hoppas du känner du kan få stöd här för att bli nykter. Personligen tycker. Jag att det bara varit så skönt att gå in och skriva av mig även om få kommenterar, samt att läsa andras trådar och framförallt känna att man ÄR inte ensam....
Lycka till & välkommen:-)

Jisses... Jag sysslade konstant med ordvändande tidigare, mest avsiktligt men ändå halvautomatiskt. Någonstans under det senaste året har jag, utan att märka det, slutat. Och när jag nu försöker så känns det som om jag inte riktigt ens klarar av det.

Nu fick jag något att fundera på igen. Hjärnor är märkliga!

Skön lördag!

Tack skriet o ghost72!
Hund får nog vänta ett tag har jag kommit fram till, lite fullt med andra djur just nu ?. Att återkalla känslan av att vakna bakis med allt det o veta att man druckit mer än man skulle, bara den känslan ger mig ångest!
Var på aw igår, 2 alk.fria öl o sen hem, stolt o nöjd med mig själv! ?Vaknade dock m sprängande huvudvärk o jättetrött...livet är inte rättvist...???

Lördag och ensam.
Efterssom energin och fokus har varit på Alkohol innan så har jag försummat de närmaste,
så nu sitter man nykter ensam och vet inte riktigt hur man ska tackla situationen.

Hur ska man ta tag i den sociala biten,
vart vänder man sig för att hitta nya vänner samt tar upp de man haft men försummat,
inte bara utav alkohol utan även för att man prioriterat familjen.

Man har väl innan tagit saker och ting för givet,
nu sitter man i en situation där ens fru ska flytta till lägenhet och vi ska ha gemensam vårdnad över vårat barn.
Det som är positivt är att det har vänt från skillsmässa till separation så lite ljus i tunneln finns det för äktenskapet.
Men ska lägga fokus på att klara denna situationen där ensamheten är värst.

Vissa njuter av att vara ensam men jag tycker att den är jobbig,
vill bara inte sitta ensam,
kanske släpper det med tiden.

Stort fokus är även på att vara nykter.

Ska ut på långpromenad o rensa huvudet och njuta av solen.

Trevlig helg alla ni som kämpar.

Läste min egen o andras kommentarer här. Tror mer på Klok.Kvinna och Sisyfos, jag kan bli väl teoretisk ibland. Antar att du behöver hitta det som fungerar för dig. Tror nog att din familjs förtroende kommer med tiden, det är vad vi gör som räknas i längden, kan en visa att en gör som en säger så brukar det lösa sig med tiden.

Kram

Är orolig för vad som händer med bl a jobb efter rättegången. Läste i ngn lokaltidning om en man dömd för liknande brott som jag kommer bli dömd för. Artikeln handlade inte om ngt speciellt annat, bara info om vilka brott, ålder, kön & bostadsort på den dömde. Av vad jag förstod så fick han en massa böter. Scenariot att domen blir publicerad känns jobbigare än alla andra konsekvenser, lite stört kanske, men så känns det.
Har förövrigt inte klarat av att hålla mig nykter. Gick tillochmed upp tidigt imorse för att dricka upp resten av vodkan.& Har massa saker att göra idag så det är helt idiotiskt.
Önskar att min känsla för moral var lika stor som hos E som skrivit här på forumet. Fast den kanske går att förbättra?

Hej!

Kul att du har hittat hit! Jo mitt stora problem har varit stressen. Jag blev för full på en julfest och sedan dess har jag varit rädd att bli för full igen. Tack! Det hoppas jag med. Jag läste en tråd som du påbörjade tidigare. Bra jobbat att du lyckades skära ner på ditt drickande. Jag befinner mig ungefär där du är just nu. Jag har också skurit ner från en hög och skadlig alkoholkonsumtion till en måttlig alkoholkonsumtion. Mitt mål är att skära ner till 5 glas per vecka och hitta ett bättre förhållningssätt till alkohol.

Hälsningar,

Holistic 

Hej!

Varsågod. Det låter som en bra idé. Att din man är lite orolig visar att han bryr sig om dig. Jag förstår hur det känns att flytta till ett nytt land och börja om från början. Jag är glad över att har etablerat dig och att du mår bättre. Det var samma sak för mig. I början drack jag endast med andra på middagar och fester. När jag flyttade utomlands började jag förfesta själv innan jag drog till en klubb eller bar.

Det är bra att du har reflekterat över ditt beteende och din relation till alkohol. Ja, jag tror att det kan vara bra att bryta gamla vanor. Vad tycker du om att göra på fritiden? Tidigare gick jag ut med mina kompisar nästan varje helg. Mitt nyårslöfte var att skära ner på helgfestandet och det har gått ganska bra. Jag har försökt att hitta alternativa aktiviteter till festandet. Jag har börjat gå på bio, stand-up comedy och yoga. Genom att hitta på roliga aktiviteter på helgerna känns det inte lika jobbigt att avstå vinet.

Kram

Dag 58 lördag,
sov som en stock i natt. Minus en nattmacka 03 tiden. Mkt kurr pga träning. Tänkt mkt på återfall denna vecka. Att all statistik talar för att jag kommer att dricka a igen. Bara en tidsfråga. Allt från nu till kanske flera år från nu. Vad är 58 dagar värt då. Eller 588 dagar. Eller 5888 dagar. Även tänkt på hur länge man kommer att vara i dimman nästa gång. Alkohol dödar så det finns ju en bortre gräns. Kroppen och knopp börjar ju må ju bra efter några månader utan alkohol. Dvs om man druckit för mycket och länge innan. Men inte så mkt att man fått bestående skador. Så från typ 2 månader fram till återfallet så kan jag leva i nuet och göra allt det där som jag förlorat som onykter, tänker jag. Men vad är det egentligen. Min fysik har tagit stryk. Kämpar med det och formen. Sen göra något åt det jag ogillar. Tex jobbet. Förverkliga ngn dröm. Vet inte om jag har lust att leva med någon annan igen. Känns ganska fint att vara själv just nu. Sen det jag känner är viktigast är att vara en förebild för barnen. Se dem och vara en del av deras liv 24/7. Detta gör mig motiverad att leva nykter. Idag blir det lördagsgodis. Ska köpa en en egen påse med plockgodis och ta till kaffet. Sol ute. Livet känns bra.

och det är du.

:)

Lön för mödan.
Visst är det underbart när man känner att alla små (stora) förändringar ger resultat.

H ä r l i g t :)

Hen låter rätt trevlig Ghost72. Och det är en spännande resa när man börjar ifrågasätta sitt drickande och det är underbart att vara nykter med sig själv. Störs du av att sambon fortsätter?

Det värmer att vara ihågkommen och välkomnad. Tack! Jag behöver nog det här stödet mer än vad jag tror. Som du säger Sisyfos, inte minst för att reda ut tankarna. Vilja, du tolkar rätt att det inte går så bra. Jag är visserligen bara "helgdrickare" nu så visst har det skett en förändring till det bättre. Det som störde mej mest under alkoholstoppet var mitt ständiga tröstätande. Jag fick inget stopp på det och tyckte att jag kunde unna mej det. Men jag gick upp i vikt och mår skit för det. Är arg på mej själv och känner mej ful och eländig.
Tack ni alla som frågat efter mej! ? Jag kommer att finnas här i en lite återhållsam ton ( tror jag)
Inte så synlig som tidigare ( kanske) God lördagsmorgonen på er!

försökt förtränga helgens blackout och sjukhusvård med att göra det jag är bra på - att jobba, hålla ihop saker, ha koll.
Tänker använda tråden för reflektioner för att kanske bli lite klokare omkring mitt beteende. Kanske att någon känner igen sig och vill bidra med sina tankar i min tråd, det vore i så fall fint. Läser andras trådar och tänker att jag inte är ensam. Det hjälper.

Om mina kollegor skulle beskriva mig, så tror jag att de skulle säga att jag är välformulerad, har integritet och är mycket kompetent. Skrattar ofta och hjärtligt. Är den som folk vänder sig till när det handlar om livet, är en bra samtalspartner.
Men varför i hela världen utsätter jag mig för sådana omruskande händelser? Det är inte första gången. Har räknat ut att det händer ca 2-3 ggr/år. Då slår det slint i huvudet på mig.

Funderar på om jag saknar ventiler, om jag inom mig bygger upp oro, stress och självmedicinerar med alkohol. Men å andra sidan så tar jag hand om mig, äter bra, vistas utomhus, går promenader. Har iofs haft sömnstörningar pga hög arbetsbelastning. Bor i en mindre stad. Barnet är nr 1. Jobbet är nr 2. Vissa som jag träffar genom mitt arbete har svåra livssituationer. Jag kan hantera det.
Men orkar inte ha ett socialt liv då jag får min 'dos' av människor på mitt arbete.
Lever ett inrutat liv med ansvar både på jobbet och hemma. Kanske är det så att jag använder alkohol som en ventil..

Kan ni inte prata om det? Om hur du känner... Jag förstår dig så väl faktiskt. Jobbig känsla att könna sig bevakad och kontrollerad. Min sambo valde en annan väg. Han är fortfarande orolig och jag dricker ju ibland så det gör inte saken bättre direkt. Vi har pratat om det lite grann och han accepterar det och jag tror att hans oro har börjat lägga sig lite. Samtidigt förstår jag ju honom. Vi är ju i samma situation och har blivit upptäckta. Hade jag varit i den situationen hade jag snokat. Inte sprungit efter, men absolut snokat ich letat.
Hur är det tänkt att familjemedlemmen ska stötta? Kanske måste ni göra klart spelreglerna. På vilket sätt kan hen stödja? Det kanske kan vara ett första steg för dig att ställa lite krav på hur de ska stötta. Risken är ju annars också att du tar chansen att använda irritationen som en ursäkt att dricka. Lycka till! Det blir bättre

Underbara LynaNamen!
Tror att det är bra att göra det där du gör nu... Istället för art tänka tanken på ett litet glas, tänka sig hela vägen förbi slagsidan till skeppsbrottet. För nu när vi är nyktra, så kan vi faktiskt välja bort. Och ja, jag väljer bort skeppsbrott alla dar i veckan ich satsar på att "nu-vara" istället. Har upptäckt att jag faktiskt trivs här med mig själv. Skönt att din mörkrädslan är borta det blir då mycket lättare att umgås med sig själv då.

Hmmmm Ja du vi är lika på det sättet du och jag. Gillar inte att känna oss onyktra. Ja, trots det har jag gång på gång slutat där, i just ett missbruk.
Vi är ändå otroligt många som gjort det du skriver nu. Trott oss vara mogna för en förändrat förhållningssätt och dryckessätt efter 2 nyktra månader. Jajamän, då har man visat att man kan och första gången man dricker funkar bra, kanske andra och tredje också... Kanske till 20 gången. Men sen har vi hamnat på ruta 1 eller ruta minus 1 fortare än vi anat.
Du köpte 1 flaska vin, men ville bara ha två glas... Det finns småflaskor. Det är ibland extra svårt att lägga av också. Går jättelätt ibland, men ibland inte. Så det är inte bara att sluta om strategin misslyckats och du halkar tillbaka i samma mönster.
Du har heller inte reflekterat över varför du valde vin igår, i allafall inte här i forumet. Vad var det som var så viktigt om det inte var berusningen?
Jag dricker a-fritt. Får känslan av avslappning eftersom mycket sitter i psyke och beteendemönster. Absolut inte lika gott och inte lika avslappnande, men det är inte så gott när man gått överstyr med drickandet heller. Och det är skönt att hitta sig själv nykter i soffan. Det kanske är en väg för dig också som inte heller gillar att vara full.

Du kanske ska ge forumet en chans till i alla fall farmor. Vi har saknat dig härinne och du behövs. Skriver du så får du också lite perspektiv på dina tankar. Kanske du kan få lite hjälp med styrka och motivation igen.

Om du inte vill börja skriva igen kanske du kan skriva en egen dagbok. Carr har väl hjälpt många härinne också, så alla vägar framåt är bra. Jag gillade att ha dig härinne och ser gärna att du kommer tillbaka. Kramar!

Sorry för ett sent svar! Det är väldigt lätt att missa inlägg i sin egen tråd har jag märkt när det är mycket som händer på forument att tråden hamnar långt ner i flödet.

Jag måste säga att jag trivs bra i min nykterhet just nu. På sistone har det nästan känts naturligt. Ikväll börjar helgen och några tankar på att dricka har inte infunnit sig. När det gäller allmänt mående måste jag säga att det känns rätt ljust nu där också. Jag lägger mycket fokus på just att försöka må bättre, ta livet för vad det är och att inte sätta onödigt hög press på mig själv. Tycker att jag för en gångs skull lyckats hela vägen med det och har gått igenom en vecka där jag, när jag tittar tillbaka på den kan säga att jag haft betydligt mindre ångest än vanligt vilket är otroligt skönt och något jag verkligen kämpat för. Så skönt att få ett kvitto på att det faktiskt går att må bättre genom att ändra tankesätt, införa bra rutiner med sömn, kost och träning. Leva på ett sätt som främjar välmående helt enkel och faktiskt nå framsteg. Med den inställning jag vanligtvis har, är jag förvånad om jag ens skulle upptäckt en bra dag om någon så slängde den i ansiktet på mig. Önskar dig och alla andra en trevlig helg! :)

Varit på denna tillställning nu som jag var orolig för. Men det löste sig så bra, jag erbjöd mig att köra. Ryckte lite i partarnerven när de andra drack, men det var helt ok. Skönt! Kram o ha en trevlig helg ni fina ?

Har inte hållt upp alltför länge själv men ångesten gick över rätt fort. Nu har jag nånslags överenergi och ork. Håller igång med allt jag kan ta för mig och somnar dötrött på kvällarna. Skön känsla faktiskt. Att somna "naturligt" och veta att man slipper klibbångest, hjärtrusning, yrseln å allt där till..
Kan du inte låna nån hund? Nån granne el bekant kanske skulle bli jätteglad för nån som kan passa deras jycke över helger el promend nån kväll? Jag har en liten hund och jag måste säga att ååååå va extra glad jag är för henne nu)
Stort fortsatt lycka till:-) du grejar det!

Jag håller mig ifrån. Vet att jag inte kan. Eller kan såklart jag kan men till priset av vad? Att bli sjuk(are) och att göra jobbet åt sig trots stränga varningar från läkare. Dåliga värden än även om de är på väg upp. Jag vill inte förstöra mig själv mer. Jag vill inte att alkohol ska styra mitt liv som de har gjort i väldigt många år. Närmare 15 år har jag kommit fram till nu när jag rannsakar mig och är ärlig mot mig själv. 15 år har livet styrts av mitt alkoholintag. Och dessförinnan spottade jag inte direkt i glaset heller. Fan. Så onödigt. Har jag verkligen haft SÅ kul så de varit värt allt jag försakat på vägen? Givetvis inte.
Men nu kämpar jag på. Jag ska lära känna en ny person, som är jag. Ett alkoholfritt jag. Vem är jag då? Vem är den alkoholfria, nyktra Ghost?
Jo. En ganska glad prick ändå. Energisk. Men mer tankfull än jag trott mig vara. Lite eftertänksam nästan. Ett ord så långt ifrån någon tidigare (och även jag själv) skulle förknippat med mig.
Det är en spännande resa detta och frågan är om jag nånsin vill komma fram till ett mål utan förhoppningsvis vill jag färdas & utvecklas och aldrig nånsin stanna. Allra minst i ett bakfyllerus med ångesten som klibbar och mängder av förstörda dagar.
Hej på mig, nu reser vi....

... och läste alla positiva saker som du skrev Freddie. Tog till mig alla fantastiska tillrop du fick. Men sen blev det tyst. En illavarslande tystnad.
Oavsett vad som hänt, så vill jag ändå säga ett par ord som inte har med A att göra: Du skriver förbaskat bra! Och kanske ett råd också. Vad som än hänt, fortsätt att skriva. Om inte annat så för dig själv. Börja fila på dina "memoarer" att lägga i byrålådan. Det är bra tränig om inte annat, träning för det alster du garanterat är kapapel att skriva. Dessutom. Om man börjar gräva i sig själv, så kommer inte bara svärta upp till ytan (det har vi alla alkolister gemensamt), utan åven en hel svar på vad som hänt ilivet.
Hur som helst, vad som hänt så är morgondagen den första dagen i ditt nya liv. Lycka till!

Du dricker ibland MEN du har slutat missbruka. Petnoga bra beskrivet tycker jag. :)

Det är liksom bara en känsla, det här med att ord ligger antingen rätt i munnen eller så skaver dom. "När jag fortfarande drack" känns för mig lite som att ta ut den grillade kycklingen ur ugnen innan den är helt genomstekt. Äh, eller hur man nu ska skriva.

Roligt ord det där. Petnoga. Det lockar till att kasta om till ... eh ... netpago? Ungefär som fisksoppa blir soskfippa. Hur roligt ord som helst! Eller kanelbullar som plötsligt blir kenulballar. Hahaha..!

Jo, jag vet. Jag är lättroad. Ursäkta.

Hur som helst är det fortfarande fredag, Lucas är bortrest och jag är hemma med Selma. Och är inte ett dugg mörkrädd. Jag känner mig bara helt lugn och skön, njuter av egentid och kan bestämma helt och hållet hur stilla den ska vara. För ett år sen skulle jag för länge sen supit bort mörkrädslan och skjutit precis alla andra konsekvenser på framtiden. Det slår mig nu hur mycket enklare det är att "nu-vara" när jag inte dricker. Stressen över att köpa vin eller öl skulle ha kastat all ro överbord. Sen skulle ekan sakta fyllas och jag skulle vara strängt upptagen med att ösa in. Och nånstans efter slagsida uppstått skulle jag vakna till och känna mig jäkligt skeppsbruten.

Så det kan gå bara jag låter drickan stå.

Puss!