Senaste kommentarerna i forumet

Ja det är inte lätt. Försök hitta på något med din sambo på helgen. Skaffa ett intresse eller hobby så tiden kan gå.

Hybris=storhetsvansinne
Cancer= allvarlig sjukdom

Blir full (:-)) i skratt alltså, när jag läser om träningskläder. HUR många gånger har jag inte handlat på systemet i träningskläder...:-)

Ja, tänk att jag faktiskt kan göra det ibland. Helt fantastiskt. Känner mig nästan lite nyfrälst i min nykterhet idag. Lördag, lite tv- tittande och gott kaffe i soffan utan minsta lilla bakfylla, inte ens en liten liten gnagande ångest långt bak i huvudet. Läste lite i min tråd och inser att jag måste ge en bild av mig själv som en väldigt deppig figur. Som bara deppar och grubblar och ser negativt på det mesta. Det är jag inte. Har egentligen väldigt mycket livsenergi som jag delar av med mig till mina nära och kära och folk som känner mig skulle bli väldigt chockade om de visste om mina inre demoner. De jag nämnt nånting för tror mig knappt, det syns ju liksom inte utåt. Där målar jag upp en helt annan bild.

Toppar och dalar. Jag gillar det ändå, att vara levande. Mer levande än när jag åt antidepp ialfall för då var jag som en zombie. Inte jättedepp men heller aldrig riktig glad, bara existerade.

Note to self och morgonens insikt. Tänk inte så mycket på det stora hela. Livet blir lättare när man fokuserar på att hitta glädje i de små sakerna istället för att ha en grandios bild av allt ska va så jävla perfekt hela tiden.

Vi verkar ha liknande problematik du och jag. Jag har också samma diagnos och har också varit inne i ett "helgberoende" med de symptomen som du nämner. Är nog allmänt ganska flirtig med tjejer med självklart kickar det igång än mer när jag druckit, bekräftelsebehovet alltså. Otrevlig kan vi väl alla bli när vi fått i oss lite för mycket, men just obehaglig var spännande. Hur menar du med det? Jag har en "nivå" av fylla där folk jag känner brukar kalla mig obehaglig. Inte massmördarpsykotiskt obehaglig alltså, utan mer personlighetsförändrad. Folk känner inte igen mig alls, är det så du menar?

Här ska du få ett tips, Spola kröken! Skämt och sido, det första tipset man brukar få här är just att inte dricka. Ganska logiskt, problem med spriten, drick inte! Egentligen inte svårare än så. Precis som att hemligheten med att för en överviktig att gå ner i vikt är att äta mindre. Så lätt men ändå så svårt? Anledningen till att det är mitt tips är ju såklart att det är det som ger 100% framgång. Ingen sprit, inga snedfyllor :). Det har även andra fördelar. Du har precis nått till en insikt om att du har ohälsosamma alkoholvanor. Det är bra och det ska du ge dig själv cred för! Försök ge dig själv chansen att få en åtminstone kortare period nykter. En vecka eller längre för att även ge dig förutsättningar att på riktigt inse fördelarna med att vara nykter och fundera hur du vill styra upp det här och vad du har för planer och mål på sikt med ditt drickande. Vill du vara nykter eller vill du sätta upp regler för ditt drickande för att undvika bli överdrivet flirtig, otrevlig och obehaglig (Full alltså)?

En till fråga som jag nyfiket undrar. Blir du som botad av din OCD när du dricker alkohol. För mig är det som att någon stänger av ljudet på radion ungefär. Som ett mirakel. Men, tyvärr är det ju så att alkohol har nackdelar och till slut når vi alla som överkonsumerar till en punkt där nackdelarna tar över och då, när man kommit in i ett problemdrickande och/eller ett beroende är det väldigt mycket ångest förknippat och det är inte jättebra med vår problematik. Mer ångest=mer ocd. Tar du mediciner förresten och vet du om de fungerar med alkohol?

Till sist, välkommen hit och sorry för en väldigt långt inlägg.

Jag har läst dessa dina två inlägg och det bubblar i mig av saker att säga. Kan liksom inte sortera. Men ... åh, vad du är klok. Och mogen. Reflekterande. Jag som känt mig som Jeanne effing D'Arc när jag sett dessa otrygghetsinlägg och velat komma störtande till undsättning. Men nog om det, kanske.

Ibland får jag för mig att du dricker bara för att komma undan präktigheten för ett tag. Och den tanken må vara fel. Gin, förresten. Hua, drack mig sanslös på enbärskryddat gin i min ungdom och upplevde en bakfylla från innersta helvetet.

Jag har saknat dig då du inte varit här.

Universums finaste lördag tillönskas dig av mig. Alla efterföljande dagar likaså.

Storkramen.

Hinner ju nästan inte mer än klämma ur mig att jag är botad innan det går åt helvete. Högmod går före fall, helt enkelt.
Måndag natt och jag vaknar vid två-tiden. Hjärnan på högvarv, varför vet jag inte riktigt... Ville stänga av! Och trots att jag lovat att inte medicinera med alkohol igen, så kom tanken på ginen. Ung 1,5 dl kvar och den tog slut. Föregicks av ett väldigt kalkylerande och beräknande om det var värt det... Vilka risker som fanns till fortsatt drickande osv. Kom tydligen fram till att det var en bra idé att dricka. Vinet känns inte som ett alternativ, men gin är lättdrucket och ger snabb effekt. Kände hur det snurrade till. Tar ett tag innan hjärnan stänger av... Den snurrar plötsligt på ett annat sätt... Tankarna blir orediga. Blev sömnig till sist och lyckades somna. Lite seg dan efter. Troligtvis lite påverkad när jag kom till jobbet. Och besatt av tanken på att köpa ny gin för att ersätta (eller troligtvis för att kunna dricka mer). Så när em kom gick jag mot systemet. Tog ut kontanter, så att det inte ska synas på utdraget. Men sansade mig faktiskt! Skulle köra tidigt, tidigt dagen efter och litade inte riktigt på mig själv och min kontroll. Köpte ginextrakt istället för att inte bli upptäckt. Så nu får det vara så ett tag. Gindoftande Vatten i flaskan. Jag har ju slutat dricka! Jag medicinerar inte med a. Att det ska vara så svårt att förstå ☹️
Glad att jag inte fortsatte, för sen hände nåt riktigt tråkigt och jag var tvungen att finnas där. Kanske lyckades jag komma på andra tankar för att a faktiskt försvann ur kropp och hjärna innan det blev dags att handla. Fortsatte inte heller med vin. Jag handlade a-fritt senare i veckan och tänkte tanken att köpa vin, men jag blir rätt äcklad vid tanken av tanken på att hälla i mig vin. Jag tvingade mig att dricka så många gånger förrut trots att jag mådde illa, så det känns inte som nåt alternativ med vin.
Så vad har jag lärt mig: just när man känner sig som säkrast är det precis tvärt om, en gång är ingen gång... Men det funkar inte riktigt så... En gång föder ett begär och man måste vara medveten om det om man som jag inbillar mig att jag kan dricka ibland. Inte som medicin, inte flera ggr i rad.., inte för att lugna sig el glömma. Och inte heller inbilla sig att man kan hantera tillgänglig alkohol.
Svårt är det helt enkelt, men jag vet ju också att jag mår bra utan alkohol och att det inte är något alternativ att dricka. Måste bara minnas det hela tiden.

Värmde efter promenaden i snön med hunden ?
Har nyss läst boken ansvarsFull en bok som gav mig så mycket, en resa som gav mig både hopp och insikt om att man kan vända detta.
Så boktips i snöyran

Tack för ditt inlägg Leverjag!
Jag har dels haft en rätt eländig vecka, dels tänkt en del över forumtjafstet och jag är inte helt nöjd med min egen inblandning. Jag är en människa som engagerar mig i arbete, i människor och allt möjligt. Det är så det är, på gott och ont för då tycker jag saker. Och jag hade liksom du tyckt en massa innan jag bidrog till att släppa lös detta. Och just det skulle jag vilja ändra för jag tolkade in väldigt mycket i de inlägg jag retade mig på. Och i många fall (kanske alla) så handlar det om ett ironiskt sätt att se på omvärlden. Som jag eg tycker är lite roligt, men som blir så fel i text ibland och som jag blir lite orolig över kan tolkas negativt av de som läser, människor som kan vara ledsna, osäkra, känna sig misslyckade. Så när det första inlägget om forummentaliteten kom var jag redan arg... Jag skulle svara annorlunda idag, men jag tänker som du att man inte ska redigera för mycket. Sen ska man kanske inte skriva direkt heller... Och försöka göra mer välvilliga tolkningar. Irl så hinner man på nåt vis sansa sig när man ser reaktioner eller ser människan, men det är så lätt på ett sånt här forum att bli lite för snabb i sina svar.

Sen har jag sett att du är en specifik måltavla. Kanske för att du fått så mycket positiv feedback (med rätta). Kanske någon annan anledning, men det finns så oerhört många som uppskattar dina inlägg Leverjag och där de varit ovärderliga och det väger så tungt i jämförelse. Ibland förstår jag inte hur du orkar och hinner ?.

Men gör som Magnus skriver, tryck på anmäl. Hur välvilligt jag än försöker tolka några av de inlägg som kommer i anslutning till det du skriver så är det svårt att se dem på något annat sätt än ämnade att skada. Har funderat lite på hur "valet" sker och det känns lite som att det följer de vanliga gamla mobbningsmönstren även härinne. Och när jag på sätt och vis bidragit till att någon skjutit in sig i ett hörn, så känns det tråkigt. Du hanterade för övrigt det hela mycket mer moget än jag tycker jag. Blir så imponerad av alla som håller tyst man ibland orkar man inte. Och jag funderar lite på varför det blev som det blev för mig förra helgen... Ville slå tillbaka... Ville skada?... Ville känna?

Nu har jag lärt mig så nu försöker jag kontrollera det enda jag kan: mitt eget skrivande och engagemang. Det finns så många som jag bryr mig om härinne. Och du har en speciell plats. Jag ser så många positiva egenskaper hos dig, Leverjag. Jag tycker inte att du ska behöva känna dig otrygg och olustig härinne. Det är faktiskt inte ok! Så jag hoppas du hittar en väg där du förblir oberörd av negativ feedback och suger i dig all positiv feedback, för den är äkta.
Ska ta din andra fråga i nytt inlägg. ????❤️

Gårdagen blev en vanlig fredag middag och sen somnade han i soffan, fast han kom hem med vin så kände jag inget direkt sug efter det.
Har en plan som är att inte ha några förväntningar på honom för att inte reta upp mig eller känna stress och få en anledning att dricka.
För första gången känner jag att detta är mitt problem och spelar ingen roll vad som händer så äger jag detta problem.
Är en skön känsla som ger mig lugn och att sänka förväntningarna på resten av världen och bli tydligare om jag vill något skall bli min hjälp i detta.
Så väljer vara nykter i dag/kramar och styrka till alla hjältar

Sisofys,
Visst är det så att personalen på bolaget kanske har koll och tittar igenkännande. Typ "titta...där kommer han igen...sorgligt". Tänker jag.
Jag skulle aldrig fixa att dricka a-fritt. Mentalt alltså. Är inte det lite alkohol i dem?

Leverjag,
ja. Det är komiskt när man kan sitta här och titta tillbaka. Så knäpp man blev av alkoholen. Några gånger gick jag till pizzerian (fast jag ätit och var mätt). när drickat tog slut. Tog några öl 7,2 och en pizza. Ehh gissa om jag blev mätt efter. Var det värt det. Nope. Tror jag tog på mig träningskläder och cyklade dit för att mörka att jag kom dit bara för ölen.
Ha en fin helg du också. Kram

Levande,
Ahh kloka ord. Så ska man tänka ju. Att vara kreativ och gärna ett steg före i tanken, tänker jag. Vad kan jag göra så att jag kan leva ett liv som är värt att leva utan alkohol. Bra med inlägg/svar. Får mig att reflektera mer. Ha en härlig helg du också.

Heddali,
hoppas det går bra för dig. Det är ju ingen lätt resa. Att ändra på detta har tagit all min kraft. Men samtidigt får jag ny energi varje dag. Blir starkare och starkare liksom. Ha en mysig dag.

Kom igen,
kul att du också tittar/lyssnar på sånt. Ibland är det bara så skönt att lyssna. Hans tips är ganska enkla. På det behövs en egen superstark vilja att faktiskt göra det.

Dag 51 lördag,
tänker på att jag inte har några långa träningsbyxor att ha på gymmet. Shoppa det idag kanske. Om jag nu ska åka dit och träna nu. Ganska skönt att tänka på sånt istället för att ha ångest när jag vaknar. Känner att 51 dagar utan alkohol läkt kropp&knopp. Igår så blev det ett paket glass. Hmm får jobba mer med att eliminera sött&socker. Tänker på hur supereffektiv jag är på jobbet. Pangpangpang. Typ. Är som jag vill vara. Det är stressigt. Känns som att gå på lina ibland när man presterar på sitt yttersta. Nu en helg för mig själv igen. I december så hade jag säkert tagit mig en öl till frukost. Eller ett glas vin. Nu är jag sugen på att göra något. Men först frukost.

Ja, radiostyrd var det någon som använde för känslan av att benen bär till bolaget fast man själv "bestämt" att man inte ska dricka. Och det är ju precis så det känns. Jag hittade på en massa ursäkter för att hamna där. Och handlade halvflaskor... Kanske tre för att de skulle räcka hela helgen, men de tog ju gärna slut på fredagen.
Du kan ju låta ölen ligga kvar i bilen. Lite sent skrev jag det nu förstås för den är väl redan inburen. Och för mig hade det inte hjälpt. MEN det hade blivit lite trassligare ändå.
Håller med Maharion om att du behöver börja med att ta hand om dig själv lite. Passa på att prata med terapeuten om att du dricker för mycket. Alkoholen stressade kroppen mycket för mig. Jag märkte det eftersom jag hade långa, långa uppehåll men drack nån gång ibland. Det är en svår väg att gå och funkar enbart för att jag inte längre dricker hemma. Det går då inte att börja medicinera med alkohol.

Fast idag är det lördag. Ölen är kanske inte urdrucken. Köp a-fri öl och drick den istället ikväll. Det funkade för mig. Vanan var extremt stark och det är svårt att bekämpa båda sakerna samtidigt. Bara könslan av att dricka på fred ger en viss ro. Och alkoholfritt skadar en i allafall inte.
Och sluta nu att slå på dig själv och känna dig värdelös. Satsa på EN alkoholfri dag i helgen, det klarar du. Samla sedan nyktra dagar och känn dig stolt över dem. Du hamnade inte på elitnivå i kampsport genom att slå på dig själv när du gjorde ett misstag... Du bet ihop och gjorde annorlunda nästa gång.

Det är så skönt efteråt när man inte kapitulerat i striden utan faktiskt vunnit. Striderna man måste igenom blir färre och färre när man har skapat sin vana med a-fritt.

Nattsudd här... Tänker mig att du kan det här. Styrka och mod att gå ut i det okända, det nyktra tillståndet, det nya sättet, hitta de verktyg du behöver, skapa de nya vanorna som leder till de mål som du längtar till. Du har ett syfte och ett mål, du vet vad du vill. Bara det är en bra bit på vägen.

Var stolt över dig själv, 3dar, vet inte hur det känns för dig, men skit vad det kan vara jobbigt, så var solt nu och snart är det en dag till att vara stolt över.

Jag är helt övertygad att du har förmågan att hitta vad du behöver göra. Din ansvarskänsla finns där tydligt, du vill vara en god pappa och utåt sätt fixar du, som jag läser, ditt jobb och allmänna åtagande. Men var ligger din ansvarskänsla för dig själv? I flygplan vid tryckbortfall i kabinen ger en sig själv syrgasen först och sen hjälper en de andra. Du gör tvärtom här? Eller? I mina öron låter det inte som att det är alkoholen som är den stora boven här, det är något som fattas dig som får dig att dricka och detta kommer inte fixas bara för att du slutar dricka, men jag är övertygad att du får mycket mer kraft och ett nyktert sätt att förhålla dig till vad du vill och vad du behöver göra för att må bra.

Det börjar med att du ger dig själv en chans genom att hålla upp även om det är smärtsamt. Det är det för de flesta här. Det där med att förhålla sig normalt till alkohol är ett senare problem. En sak i taget om jag får tycka.

I morgon är en ny dag och en ny chans att ta tag i din matematik. För räkna kan du, du har möjligen fel formel. ;)

Tror på dig, för du vill ändra, du är här, och du kan.

Känner att det här funkar, känner inte längre suget eller viljan att gå in i dimman. Suget kommer stötvis men det är inte så svårt att stå emot just nu och det är jag underbart glad för. Jag har valt medvetet att träna som en galning, har ont varje dag och stel som en pinne. Jag utsätter mig medvetet för smärtan genom att plåga min ömma muskler med hård träning. En fördel är att jag inte är så vältränad innan då jag har missat att träna det senaste halvåret i dimman av alkohol. Min otränade kropp ger ordentligt med smärta vilket är en fördel som jag ser det just nu. Detta låter kanske galet, men det är en medveten strategi, kroppen producerar rätt bra med kemikalier när en utsätter sig för smärtan av träning och det tar udden av ångest och inte minst suget efter alkohol.

Är trygg med att jag blivit kvitt med det fysiska beroendet, check! Nu är det svåra och mycket mer lömska problemet kvar, det psykiska beroendet.

Läste Zorros tråd, har så många intryck av deras dialog, så många kloka ord och insikter. LeverJag är en klokbok, ska läsa hennes tråd någon dag. Så jävla stark kille han Zorro, önskar att han finner styrkan att fortsatt möta livets utmaningar på ett sunt sätt, integriteten är det inte brist på. Att sluta dricka kan leda till att förträngda bekymmer kommer till ytan är en sak men att de skapar nya är fan inte rättvist.

Håll hårt i din anställning Drycker,
den räddar iallafall mig ofta ifrån tankarna om alkohol.
Min kärlek till alkohol har blivit ett hat och min värsta fiende,
den ser på mig och skrattar och tar ifrån mig allt jag älskar mest.

Jag liksom du hatar denna mörka vinter,
jag klarade inte sluta dricka med egen vilja.
Antabus var sista utvägen,
men den kan man ju sluta ta om man tar den över eget ansvar.

Varför, varför, varför ska det vara så svårt.

Önskar dig all lycka och ett framtida nyktert liv.

Tack, jag hoppas att det är en rimlig plan. Kul att du känner att du har lyckats och att det går frammåt. Låt oss måttlighet bli vår gräns. Annars blir det smisk med vita perioder, eller hur?

snälla ni. ? ska mota bort den där som heter Oro. Kram kram o godnatt

Jodå...det går men inte lätt! Sambon druckit sen 17 och kände vinsugartarmen i mig slå till. Luktade och smakade en klunk. Lite som med cigg. Längtan va godare än verkligheten. Tog en cola zero (jag som inte druckit läsk på 25 år...) har sysselsatt mig med att lyssna på bra musik, köpt konsertbiljetter (för pengar som annars skulle gått till vin), ut med hunden och till imorgon har jag köpt odlingslådor & jord...ska plantera och fixa för att få lördagen att gå. Planerat göra storkok och glädjs lite åt att vara körbar under morgon/förmiddag:-)
Det går hörrni, inte lätt. Men vi klara det! Eller hur?
Skåla i cola♥️