skrev LenaNyman i Ångesten tar mitt liv...

... en stor smällsmackpuss, en på vardera kind, söta B. Plus en Kleenex för att få bort läppglansen.

Jag får korta glimtar av den där sensationen. Att vara den som dirigerar mitt eget liv. Känns gott i maggropen då.

Fint att höra av dig.


skrev Spöketimig i Sanningen

Läst hela din tråd och oj vad jag känner igen mig! (Dåliga levervärden som var wake up call, sambo som VILL dricka och dricker mkt)
Sp djäkla strongt av dig att lyckats så bra! Jag har haft återfall (under semestern) men har hittills klarat av att stå emot hemma. Även när sambon dricker ( och som tycker att jag gott & väl kan ta ett glas jag med....)
Nu håller vi ut! Kämpa på så ska jag försöka de samma:-)
Heja dig!


skrev LenaNyman i If you re waiting for a sign, this is it.

Heja dig, kära du! Gillar din torsdag kväll. Kram!


skrev Spöketimig i Nu eller aldrig...

Torsdag och det stora stora suget slår till. Sambon dricker vin som vi brukat. "Snart helg vin" som för min del brukade bli minst en flaska. För att sen dubbla på fredagen....
Men jag biter emot. Dricker vatten och tänker, verkligen TÄNKER på hur bra jag nu sover utan alkohol...går och lägger mig tidigt. Lätt hjärtklappning och suget är kvar.
Men snart en ny dag. En fredag. Som varit lika med storaVinDrickarDagen.
Men de va då! Nu är nu. Bit ihop Nu!


skrev etanoldrift i Ångesten tar mitt liv...

Bara ett enkelt Tack Berra!
Saknar dina inlägg, när du håller dig undan.. Men förstår varför..
Kram på dig/e


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

Skulle det kunna ha kommit ifrån mig, som är helt ointresserad av all form av sport, nejdå jag vet vem han är, vår allas lilla målsprutare.
Garaget är precis som jag förutspådde, i malpåse, det funkar ett tag sedan tappar jag helt lust och motivation, ordning på skruven men hittar inte verktygen.
Så att sitta med en träskruv i handen och ändå inte få in den, ja det är jag det..

Det tog tid för mig att svara denna gång, och jag har haft mina doubts....
Forumet har haft sina små blessyrer med antagonister, och det har påverkat mig i negativ riktning, tyvärr...
Lite blåögd som jag är har så har jag trott att alla sitter i samma båt antingen som beroende eller medberoende och vi vill åt samma håll, bort ifrån alkoholen och dess biverkningar.
Att det var alkoholen vi slogs emot, och inte mot varandra.
Att visa sig så pass sårbar som jag i verkligheten är i forumet har sina risker, är en känslosam person och vill inte att det som framkommer här ska vändas emot mig, för då skulle jag såras och vilja åter sluta mig som en mussla, vilket inte är mitt rätta jag.
Så när det hettar till, håller jag mig på ett behörigt avstånd, vill inte utsätta mig för att säga saker som jag egentligen inte menar, det har jag gjort tillräckligt mycket på fyllan så att det räcker för en hel livstid framöver.

På alkoholfronten så lovar det på.
Har varit på kalas förra helgen, frugan tyckte det var så oerhört trevligt, alla skrattade och hade kul, mycket dricka såg värden till att det blev, även sorter som var tillägnade mig med all heder, men så förbaskat kul var det egentligen inte.
Skratten haglade förvisso, men det hade en gemensam nämnare, att göra folk generade, kiss bajs och snusk ja allt under bältet fick folk att skratta,
och en ung kvinna som var helt nyingift i släkten drack allting väldigt snabbt för att dämpa bort det mesta av nervositeten.
Såg hur tydligt som helst hennes sätt att dricka på, det blev liksom helt glasklart för en person som inte var berusad att detta kommer inte att gå bra,
men också ivrigt pådriven av andra runt samma bord, det är ett elakt sätt att "tvinga" andra att inte dricka i sin egna takt.
Lyckligtvis behövde de åka tidigt så vi fick aldrig se resultatet och ytterligare en orsak till morgonens ångest hos henne.
Jag slutar aldrig förvånas över vilken makt alkoholen tar över människors sinnen, tydligheten syns bäst när man inte nyttjar samma dryck.

För övrigt i Berras dagbok så händer det som vanligt ganska så mycket i vårat liv, både segdragna planerade saker som aldrig verkar få ett slut, och det impulsiva som kommer i både bra och dessvärre dåliga förpackningar.
Ibland så känner jag bara att jag orkar inte längre, och vill bara lägga mig ner och försvinna ifrån alltihopa, förstår att där har jag en trigger till mitt forna dryckesbeteende.
Motpartnern heter huvudvärkstablett, den andra heter säng, en i ett akut läge, den andra i ett presumtivt förhållningsätt.
Hjärnan går i högvarv och jag har just nu väldigt få stunder för återhämtning, tror jag tänker alldeles för mycket på saker som ännu inte har skett.
Mina tankar ligger alltid i förtid precis hela tiden, den ska vara förberedd på precis allt, jättejobbigt, och då finns inte stunder till behövda förlösande skratt
men en massa tid på ett ständigt oroande, fast jag egentligen inte alls vill ha det så..
Ska träffa "herrgänget" i helgen igen, det var länge sedan jag umgicks med dem, och det spänner hårt i käkleden lite i onödan.
Anledningen finns bakåt i min tråd, men en kort resume' är att de har ett dinosaurietänk när det gäller min nykterhet, en manhaftig och lika långt minne som en guldfisk till varför jag slutade dricka, när en av grundpelarna i kompisandan är just att dricka alkoholen.
Känner mig lite utanför och det är en av anledningarna till att jag har varit borta i dryga två år nu, och jag måste stålsätta mig när promillen återigen börjar stiga bland herrarna, men likt en idiots enträgenhet kommer jag att fortsätta försvara min nykterhet, om och om igen...

Det är inte lätt att vara nykterist, men vad hade varit alternativet?, och det hade inte ens varit ett alternativ.

Jag kan inte...
Jag måste inte...
Jag vill inte...

..dricka alkoholen, så enkelt är det, eller inte?

Mitt liv, mina beslut, ibland måste man ta kommandot och säga, jag tar befälet, nu är det jag som styr och bestämmer.
Nu kör vi!, och det blir under mina förutsättningar, allting är okey så länge det inte innehåller alkohol.

Slut, kom!

/Berra


skrev Heddali i If you re waiting for a sign, this is it.

Vad härligt att du haft en toppendag?! Ska baka frallor nu men det behöver man inte vara pensionär för?! Ska iof försöka liva upp mina pelargoner samtidigt så kanske lite ändå... Men idag har varit en lugn och bra dag, fin vardagskväll med barnen, the i massor, lite choklad oxå som efterrätt efter en nyttig god middag.


skrev aeromagnus i Vill kunna bli som jag var..

Om du inte kan dricka kontrollerat men ändå vill dricka så är det i mina ögon lite kontraproduktivt. Jag föreslå¨r att du försöker ha först en vit vecka. Se hur det går. Fixar du det tar du en till. Förssta veckan är svårast för kroppen har abstinens.


skrev Livsstark i Livsstarks tankar

Ska man skriva som jag gör nu, eller ska man trycka på besvara.....lite osäker där så jag prövar så här.
Jag längtar tills jag kan säga att jag också varit utan alkohol i 21 eller 60 dagar - hur stolt och nöjd man skulle känna sig. Känner på tanken och den sporrar mig. Ja - absolut - hålla sig sysselsatt - jag känner redan nu att det är bra för att slippa suget. Tack och lov är maken helt ointresserad av att dricka - det är egentligen jag som alltid föreslår att vi ska ha vin till maten och då hänger han på, av en flaska så dricker han ett litet glas medans jag tömmer resten av flaskan och tagit några varv till klädkammaren där jag ibland halsat direkt ut nubbeflaskan under tiden. Fy så gräsligt det "låter" när jag skriver det. Nu har han lovat mig, utan att jag egentligen erkänt att jag har problem, att den här helgen ska jag inte få föreslå något vin utan nu kör vi lite sunt framöver. Det ska det bli - nu har jag bestämt mig. Tror jag ska försöka med AA om jag vågar nästa vecka - men tänk om någon känner igen en...... men nu - en kopp the och idag tar jag inte någon alkohol!


skrev anonym11208 i Vit period på 90 dagar.

Tycker du verkar ha en bra och rimlig plan. Jag har sedan i höstas försökt att dra ner och jag tycker jag har lyckats, jag har mycket kvar, men tycker att det går framåt. Jag har faktiskt svårt att tänka mig ett liv utan alkohol, däremot vill jag dricka måttligt.


skrev anonym11208 i Dricka måttligt och mindre

det har väl gått så där, igår drack jag tre glas, men jag slutade att dricka och det har jag inte kunnat tidigare. Idag ska jag vara helnykter och läsa ikapp på forumet. Vi hörs lite senare i kväll tror jag.


skrev Jackofhearts i En av alla dom

Till att börja med. Tack för era fina kommenterar! Fenix, det jag ville förmedla lite med inlägget igår har du varit inne på många gånger i din egen tråd och det är något jag tycker studenten verkligen ska ta till sig efter gårdagen också för den delen. Du skrev " behöver inte slå på mig själv bara för att vägen inte är spikrak". Nej exakt. Va lite glad istället för att vägen går krokigt framåt och inte spikrakt nerför ett stup. En process. Så länge man slår på sig själv varje gång man inte når upp till sina mål med nykterhet (eller vadsomhelst) kommer man aldrig tillåta sig att vara lycklig eftersom självkritiken tar överhand. Det blir en ond cirkel i allt. Krav med nykterhet, krav med allt. Till slut kan man inte möta alla krav för det bara byggs på och då sitter man där olycklig och slår på sig själv. Ändra tankesätt , programmera om tror jag är extremt viktigt.

En insikt som jag är så glad över sen jag började läsa och skriva här är just känslan av att inte vara så ensam. Jag önskar precis som du skriver Heddali ingen annan något ont, men vad skönt det är att läsa om att man inte är ensam med en hjärna som aldrig släpper surret och suget efter alkohol som en biprodukt. Eller vilket nu som kommer först.

Saken är den. Att när man kommer till insikten att man har problem mitt alkoholen är det ju en negativ insikt. Förstå mig rätt. Inte direkt så att man jublar över och tänker nämen va roligt att jag druckit mig till en problematik? Jag försöker se det som något positivt istället. En skarp insikt, vad grym du är som upptäckte det här i tid. Ser man allting runt det här så negativt så går man ut med fel inställning och är dömd att misslyckas. Går man runt och tycker synd om sig själv och ser det som ett mentalt handikapp är man åkt dit redan där och då. Du har förminskat dig själv i tanken. Målet med allt måste ju vara att på sikt bli vän med sig själv och stå ut med sig själv nyktert. Det är svårt om man går runt och ser sig själv som en mentalt handikappad loser med oändligt många brister. Går man in med inställningen att fan va kass jag är om jag inte klarar va nykter för alltid så kommer man ju endast bli besviken om man misslyckas istället för att uppskatta förändringen man faktiskt åstadkommit.

Jag ska nog förtydliga mig lite här så ni som läser inte missförstår mig. Jag menar naturligtvis inte att man ska sänka kraven till den nivån att man tar det som en ursäkt att dricka. Jag vill nog bara mer lite slå hål på lite myter som jag ser det. "ett glas ifrån att vara åka dit" osv. Jag tror mer det handlar om att ändra tankesätt och sluta tråna efter alkoholen. För så länge man tycker synd om sig själv och lider i sin nykterhet ja. Då stämmer nog myten väldigt bra. Titta på Ebba, titta på Berra här på forumet. De vill inte. De vill verkligen inte dricka! Det är ju det som är hemligheten. Dit vill jag också nå med det här. Det är min målbild. Jag vill som sagt inte bara va nykter, jag vill va lycklig också.

Sällan har jag hamnat på ett forum med så mycket skarpa, insiktsfulla människor som här. Torbjörn Åberg skriver i sin bok "Skål - TA mig fan!" att problemdrickare är människor som ofta framgångsrika i det mesta de tar sig för, de är engagerade och generösa. Inga dussinmänniskor. Det beskriver mer hur jag vill se på mig själv och hur jag ser på er. Det får mig att se på saken i ett helt annat ljus, och min vistelse här på forumet bekräftar det och för det är jag grymt tacksam.

Ett till förtydligande. Jag skriver det här som en slags handbok för mig själv och hoppas att det hjälper mig i processen. För jag har inte nått dit på långa vägar och det är en kamp i mitt huvud hela tiden för att sänka kraven och försöka må lite bra. Men jag försöker, som Fenix skriver, iallafall vara hyfsat nöjd.


skrev Eulalia i Ny här, på G men behöver stöd

..ja tur att vi kan skratta åt galenskapen! :-D :-D


skrev Eulalia i Livsstarks tankar

Jag är oxå relativt "nynykter" har ca 60 nyktra dagar bakom mig. Det började egentligen på fler vis, men jag känner igen det där med semestrar. Dricka varje dag, ledig och lite fest liksom, då ska det drickas. Jag fastnade oxå i skiten.

Jag har använt det här forumet, och jag och min sambo har en längre helvit tid ihop (dock har jag fallerat ett-par tre ggr, men inte så jag blivit berusad). Det hjälper att sambon också låter bli att dricka. Kan du få med din man? Du måste nog bita i det sura äpplet och tala om för honom om dina problem. Om du inte redan gjort det, förstås. Kanske din familj ändå misstänker? Det brukar synas fast man inte tror det själv

Hitta på saker att göra, för min del har jag stickat jättemycket. Det är för att jag är en rastlös person som behöver ha nåt att göra. Gör roliga saker, nykter såklart. Unna dig själv lite "omhändertagande", det tipset fick jag här av Heddali. Kanske lite hemmaspa, eller så?

Om du tränar, ta ett pass och kör slut på dig själv, när suget sätter in.

Efter en längre nykter tid kommer de positiva effekterna, i början är det jobbigt. Jag hade inga direkta fysiska abstinenssymtom, men jag har förstått här att det är vanligt.
Nu när jag varit nykter en längre tid, så har jag hittat mina fallgropar, då jag verkligen har känt att jag vill dricka. Det är vid besvikelser, stress och oro. Jag hade inte kommit underfund med dessa om jag inte slutat dricka. Nu jobbar jag på dom och det blir lättare och lättare. Om du vill kan du läsa i min tråd hur jag haft det. Kram på dig, och stå på dig!


skrev Eulalia i Nu är det dags...

Januari, ska tänka ut en förebild. Bra att ni pushar mig att hitta alternativ och även alternativa tankesätt! Kram på er alla!


skrev Eulalia i Nu är det dags...

Det där med hälsosamhet var ett bra tips. Kan vara något att ta till...

Hahaha...jag blir full i skratt, du verkar ha suttit i samma sits som mig. Min gubbe kan vara den suraste sura citron. Bra tips, det där tar nog udden av det hela. Tack!! :-)


skrev Januari i Nu är det dags...

att vi förväntas att dricka i så många olika situationer! Det är den allra största utmaningen för mig tror jag, och det var så jag drogs med nu när det blev för mkt igen. Hoppas du hittar en strategi och låt mig gärna veta hur du tänker/gör ;)
Faktiskt, om jag tänker efter, har jag bekanta som av olika anledningar alltid tackar nej. Och om jag tänker lite till vet jag att jag beundrar dem för detta, ser dem som starka, kloka individer, inte tråkiga alls! Jag hoppas att jag kan komma dit själv. Läste här, i någon tråd om det här med att ha en målbild, att se sig själv som man vill bli sedd. Har tänkt mkt på detta och har en klar bild i huvudet.
Och bra ordspråk det där, lätt att välja fighten istället för att låta surheten ebba ut...
Tack för allt de du delar Eualia o lycka till med middagen framöver!


skrev Levande i Livsstarks tankar

Vad härligt att du klarat de första tre dagarna och var stolt över dig själv.
Jag har inte så mycket råd att komma med är för ny på det här, är på dag 21 idag.
Men det som hjälpt mig är att läsa och skriva här, ta del av alla hjältars kamp.
Så då väljer vi vara nyktra i dag/ kram


skrev Heddali i Nu är det dags...

Och då menar jag inte recept :-)
Du skriver "Grejen är den att det oxå räknas med att vi ska bli "glada i hatten ". Det är även nåt som jag inte kan skippa att närvara på". Jag har en middag i morgon hemma hos mig och jag ska verkligen inte dricka men varit osäker på min egen viljestyrka. Så jag valde att skriva sms till mina kompisar att jag sen nyår valt att vara mer hälsosam (vilket är helt sant) och jag märkt att jag mår bäst att inte dricka alkohol nu. Vad de bekanta förväntar sig eller inte förväntar sig är faktiskt sk*t samma. Om du nu inte vill/kan dricka alkohol, ja, det blir kanske inte samma sus och dus och gagg och flabb i middagssällskapet. Men kanske blir det något annat som också är trevligt, Så stå på dig!
Om du vill ha ett annat tips på hantera sura partners så gjorde jag det i 10 år. Det kan vara bra att benämna det. "Jag upplever det som att du är sur för något? Stämmer det? Svar från partnern tex NÄH Surt, eller "Jag tycker det här och det här är jobbigt". Du: Jag skulle uppskatta om du inte tog ut det över mig, jag tycker himla mkt om dig glad". Good luck!


skrev LenaNyman i Ny här, på G men behöver stöd

... glad jag blir, H! Du red ut stormen, manglingen, den ruskiga ovädersdagen.

Puss!


skrev Heddali i Ny här, på G men behöver stöd

Ditt affärsirrande med "tankekriget" är så likt min kväll igår så jag blir full i skratt! Det var verkligen som att stå mitt i en dragkamp, jag kände mig mitt i allt som en parodi på en alkis som slits till alkoholen (usch). Jag tror och hoppas att det är så, att gå vinnande ur kampen för med sig goda cirklar, och att valet blir enklare och enklare. Bra jobbat av dig med i svackorna!


skrev Eulalia i Nu är det dags...

..skit i det. Inget blir bättre för att jag blir sur för att han är sur. Han blir nog gladare senare idag.
Tänkte lite på ett ordspråk som jag tycker är så bra, det kanske inte har direkt att göra med alkohol, men jag tycker ändå man kan följa det. Ni har säkert hört, men, so what, jag skriver det här för min egen del:
"En indian satt och pratade med sitt barnbarn:
- I alla människor bor det två vargar som slåss.
Den ene är ond, det är ilska, fruktan, missunsamhet, avund, arrogans,
sorg, självömkan, lögn, överlägsenhet och egoism.
Den andre är god, det är glädje, fred, kärlek, hopp, lugn, ödmjukhet,
välvilja, empati, sanning och tillit.
- Vilken varg vinner? frågade barnbarnet.
- Den du matar, svarade den gamle mannen."

Ett bra livsmotto, tycker jag! Kram på er!