Senaste kommentarerna i forumet

Jag har också försökt analysera själv varför jag överkonsumerar vin, och jag tycker också att det främst är beteende styrt hos mig, vanemässigt. Det är väl en kombo med fysiskt beroende men det är det mentala jag jobbar med. Har minskat A hela detta år men helt vit 6 dgr nu. Är både lätt och svårt på samma gång. Tycker inte det fysiska suget är så stort men som du skriver, minsta motgång, minsta ledsamhet, att det blir helg, att jag är stressad-då snurrar det till rejält nån timme och jag får stålsätta mig. Jag vet inte hur länge jag kommer hålla uppe men jag hoppas att jag helt enkelt (well..) slutat med alkohol. Skulle vilja peppa dig att nu tänka förbi din vita månad. Du kanske ska ha en vit vår? Möta ljuset nykter om man får låta lite frireligiös ?! För jag tycker att det är just fria vi blir. Lycka till!

... utvecklade sig till en rätt fin och stilla upplevelse. Din hustru har förstås massor av känslor inombords som hon inte släppt fram. Hoppas ni kan hitta rätt i allt det. Men en sak i taget. I dag är det söndag, alla hjärtans dag. Ha en fin sådan, Tjalle. Och stor kram!

Svarar dig här i din tråd.
Det går verkligen upp och ner med måendet. Man märker det kanske mer nu när man inte dricker. Tror att det är viktigt att röra på sig och när det inte funkar så blir det värre. Hoppas det blir bättre snabbt, så att du kan komma igång igen. Å så jobbstressen. Jag försöker också hitta balans, men det är svårt. Där ligger en stor bov till mitt mående, det vet jag.

Men jag är så glad att jag inte dricker. Det hade aldrig fungerat nu... Inte för att det fungerade tidigare men jag känner en enorm frihet och styrka i att hantera motgångarna nykter. Och jag vill inte tänka på hur det skulle ha varit om jag drack. Jag vet att du har kvar allt du jobbat med. Det är en process det här och jag hoppas bara att jag inte ska glömma bort allt jag vet.

Funderar på att ta en skidtur idag... Eller kanske bara ska vara ledig. Det var hektiskt igår och jag blev så trött.

Ha en fin söndag!

Hmm din lever reparerar sig OM du inte dricker. Funderat på medicin så du inte faller i frestelsen. det har hjälpt mig. Man behöver inte tänka på att dricka för det går ju inte. Bra att du kommit till insikt. Nu tar vi en vit vecka till.

Härligt. Ja det finns ju bara vinster med att inte dricka egentligen. Så varför folk häller i sig detta nervgift är ju helt otroligt. Två veckor för mig lite drygt efter mitt jävla återfall. Så nu tar vi en ny vit vecka. Kämpa på och var stolt över dig

Två veckor nu och känslan är fantastisk! Piggare och gladare för varje dag...

Skönt att det är söndag, helgen blev tuff på ett sätt jag inte väntat mig.
Mannen blev full och sov mest, men när han satte på samma film som han sett några timmar innan kunde jag bara skaka på huvudet.
Får skylla på att han haft mycket på jobbet, men hans val så tillbaka till mitt fokus.
Väldigt glad att jag klarat helgen och att mitt lugn finns kvar.
I dag skall jag och hunden ta en riktig långrunda i skogen och hämta energi.
Funderar mycket på hur jag hamnat i denna sitsen och hur jag skall hantera livet nu när jag inte skall fly eller döva.
Men väljer i dag att vara nykter så traskar vidare, kram och styrka till er

Visst det finns forskning som visar att man kan dricka normalt igen men jag tror på så många andra som försökt och musslyckats inkl mig själv. Läs gärna min tråd i Det vidare livet.
Ge honom en sista chans. Antabus, rerapi ja all in så han kan bli frisk. Men vara på ett villkor och det är om DU orkar och vill. Att han ska kunna dricka normalt igen. Nej tyvärr och dessa tankar måste hannog bearbeta.

Du märker att du då och då hamnar i det här va, Andreas? Ökar drickandet... Det är bra tycker jag att du då ransonerar helgen istället. Alkohol hjälper ju inte på riktigt mot ensamhet och tristess, tyvärr. Så här i efterhand minns jag nog inte njutningen, utan bara ångesten.

Först: jag tycker du är så stark som sätter gränser, tar steget och flyttar. Jag tänker att han satt rejält fast om han ändå inte förmådde lägga av trots att du "krävde det". Och vad menar han med "socialt drickande" på helgen? Handlar det om att han vill dricka fred/lörd för att "alla gör det" eller handlar det om att ni träffar vänner då?
Jag har många gånger slutat och bara druckit på helgen. Det har hållit ett tag. Sen har jag varit på ruta 1 igen... Eller snarare på ruta minus 2. Nu har jag "slutat" sen maj. Dricker socialt. Det är inte ofta, aldrig mycket, men jag är inte helt säker på att det är en väg att gå. Det funkar när det handlar om att dricka nån gång per månad... Men när det har blivit oftare så har det spårat ur lite efter ett tag. Så om han tror att det ska vara lätt så har han ingen aning. Och Helgdrickande... Nej, den tiden när det funkade är nog förbi för de flesta av oss som fått problem. Du skriver dessutom tidigare att han ofta var fullast.., jag var inte det, gillar heller inte riktigt att vara full och trots det är det väldigt osäkert och lite svårt detta med socialt drickande.
Tycker att det han säger tyder på att han ff saknar sjukdomsinsikt.
Önskar dig ett stort lycka till med allt!

Låter bra att di har satt upp "mål"! Jag tänkte så jag med och har lyckats hålla det. Har aldrig alkohol hemma men om någon bjuder så okej. 1 glas sen vill Jojje sova. Haha ?
Lycka till vännen ?

Jag ändra rubriken från "dag 7" till vit period på 90 dagar, tänkte att det bättra att hålla sig i en tråd.

Träna hårt idag för att jag vet att det ger belöning till hjärnan o det hjälper mig verkligen, känner inte alls samma ångest och sug. Däremot har min smärta gått över från ångest till att ha ont i musklerna, vilket jag helt klart kan leva med. :)

Jag har satt ett mål att inte dricka på 90-dagar. Vet inte om det är genomtänkt att börja igen. Det som lockar mig att dricka igen på sikt är inte att bli full eller söka lugn utan det är helt enkelt gott med vin till mat eller dricka en öl i goda vänners sällskap.

Efter dessa 90 dagar har jag nu tänkt ut regler som jag tänker mig att jag kan förhålla mig till. 1-2 glas till festligare måltider, aldrig till vardags eller i ensamhet. 1-3 glas vid AW med jobbet, vilken inte händer så ofta. Upp till 5 glas om det är en större fest, som bröllop eller midsommar eller liknande och då ha minst två veckors vit period. Om jag inte klarar detta så tvingar jag mig till en ny vit period på 30dagar. Tanken här är att inte blir berusad förutom vid större högtider.

Ska bli intressant om det går att förhålla sig till detta, om inte så får jag bli helnykter, det är inte hela världen. Jag uppskattar min hälsa mer än alkoholen.

Jag vet att det går att ändra hjärnan, jag har slutat snusat vilket var ett helvete. Efter ett år så hade jag inte en tanke på snus längre. Föreställer mig att det fungerar lika med alkohol.

Ja livet utan vinet är helt annorlunda.
Inte tråkigt alls, inte grått utan bara mer liv.
Lugnare, fler möjligheter.
Var på bio ikväll, första gången på 5-6 år. Man kan ju inte gå på bio, där kan man ju inte dricka.
Bara en av alla dessa saker jag inte gjort pga den förbannade alkoholen. Jag skriver här som en slags dagbok, påminner mig om det som är bra, allt det nya jag får tid till. Nya möjligheter, ett anständigt liv. Längtar nu mest efter att få bli helt frisk så att jag kan komma igång med min träning igen. Det enda som är lite svårt är all tid jag får ensam. Förr var ensamheten något jag sökte, något jag välkomnade eftersom jag då fick dricka alldeles ostört. Det gör mig sorgsen att tänka på alla gånger mina barn velat ha min hjälp eller bara mitt sällskap och jag bara önskat att få vara ifred. Nu när jag är nykter börjar jag längta efter mer sällskap.

Du gör rätt. Ni alla behöver ro nu och din man behöver inse att det är på riktigt. Han behöver se sina konsekvenser i vitögat. Det kan mycket väl motivera honom till ett nytt liv. Dina barns och din hälsa är viktigast just ju. Det viktigaste först! Han kommer att repa sig eller sjunka ännu djupare in i sjukdomen först. Oavsett så är det han som måste finna sin botten. Hans ansvar nu.
Kram o försök att vara stark vid ditt beslut. En dag i taget.

Jag kommer flytta. Jag vill gärna fixa detta men måste göra det från avstånd. Jag behöver mitt egna krypin. Har bara inte sagt det igen efter gårdagens samtal.
Fick nys om en lägenhet som är ledig omgående.
Melodifestivaldax med barnen!

Heddali,
förstår hur jobbigt det är. En kamp. Din kamp. Att vara på ah och läsa skriva kan hjälpa till, tänker jag. Vi är så många som vill förändra oss här.

Tack levande, Lever jag och Lena Nyman för insiktsfulla och givande kommentarer. Det känns så otroligt skönt att veta att det finns människor som verkligen bryr sig och delar med sig av sina erfarenheter och dessutom kommer med goda råd. Jag skulle bli väldigt tacksam om någon/några av er orkade följa mig på min långa och arbetsamma resa.

Jag tog mig in till stan, en långsam biltur. Köpte ett fång rosor samt lite andra inköp. Kom hem fram på eftermiddagen och överlämnade blomstren. Det kändes skakigt och jag visste inte hur det skulle tas emot. Min fru grät men om det enbart var av sorgsenhet eller om det finns några grundkänslor kvar är ännu för tidigt att säga. Det kändes i alla fall bra. Vi tog sedan en lång promenad längs vattnet men även i skogen. Det var befriande.

Jag koncentrerar mig nu på mycket små ting såsom; jag ska aldrig hetsa upp mig över dumma människor, inte bli upprörd över idiotiska trafikanter, inte känna att jag måste göra tio saker på en gång och inte känna pressen att allting måste göras med perfektion. Lättare sagt än gjort men nog så viktigt. Jag minns när jag senaste gick på AA-möten. Visserligen höll jag mig nykter då men jag tror inte att jag hade rätt inställning. Jag förberedde mig så noga inför dessa möten. Jag repeterade exakt vad jag skulle säga. Fick jag läsa någon text tog jag på mig skådespelarrollen, var noga med röstläge, intonation och konstpauser. Allt för att det skulle låta så bra som möjligt. Ni hör själva hur idiotiskt jag har tänkt. Jag gick inte dit för min egen skull, helt enkelt........Det måste bli ändring på detta.

Ni skrev lite om att yoga/meditation skulle kunna vara till hjälp. Det är något jag själv funderat över ofta. Tro det eller ej men jag har gjort slag i saken. Jag har anmält mig till en femdagars kurs i mediyoga. Det låter kanske flummigt men jag tror att det kan hjälpa mig. Jag är så spänd och andningen så ytlig och därmed får jag ont i nacke, rygg etc. Jag tror att lite andningsövningar och andra verktyg för att hantera inre stress skulle vara en viktig del av min återhämtning.

Jag önskar er en riktigt trevlig lördagskväll/Tjalle (För egen del blir det en kopp te framför melodifestivalen)

Jahopp, lördagskväll då.
Bubbelvatten och godis.

Helt ovetande om vad som händer inom en snar framtid.
Vem ska bo kvar i vårat hus,
vårdnaden av vårat gemensamma barn..

Många tankar snurrar inför en kommande skillsmässa,
hela situationen känns overklig.

Antagligen får jag köpa ut min fru, hon tjänar inte så bra.
Alltid jag som har haft hand om ekonomin,
annars hade vi bott i en hyrd etta med tanke på hennes ekonomisinne.

Vi har haft skilld ekonomi, jag har betalat huset, bilen, el o.s.v. (Det mesta).
Min fru maten,
så chocken som kommer när hon skaffar eget boende ska jag få gotta mig åt.
Inte alls bitter..
Blir tajt med hennes klädbudget på 5.000:-/månaden.

Ska bli skönt när denna fasen i livet är över och
man kan kasta det över axeln o gå vidare.

Men mitt fortsatta liv ska ske nyktert, funkar inte annars.
Om jag skulle börja dricka nu när det som hänt, hänt så finns det risk att allt rasar.

Mitt jobb är oerhört viktigt för mig,
min son ännu viktigare och att bevisa för min framtida
före detta fru att jag visst klarade det hela vägen FAST ensam.

Jag anser iallafall själv att jag kommit en bra bit på vägen, insett mitt beroende och tagit hjälp.

Innerst inne var detta kanske det bästa som kunde ske,
man kommer plötsligt närmare sina vänner, sin familj och sig själv.

Tankarna kommer, vad vill jag med mitt liv, hur skall framtiden se ut.
Många val och jag kan styra dem hur jag vill men med en hjälpande
Antabus i min mage.

Ha en underbar lördagskväll..

Jag har precis bestämt mig att (försöka) sluta dricka. Är på dag 5 men har minskat lite halvt framgångsrikt, sista månaden kanske 3-4 berusningstillfällen. Är inne i en aktiv "kamp" varje timma känns det som att fortsätta avstå. Känns mest psykiskt, längtar efter känslan efter 3 glas vin.. Men inte efter 8. Vi får leda varandra, hoppas helgen går bra!

Dag 44 lördag, alla sover. Men jag har nyss vaknat. Sov en timma på em. Var ute idag och lekt på lekplatsen och kurragömma i skogen. Puhh det är jobbigt att leka. På ett bra sätt. Fortsätt med det. Barnhelg. Tänker på hur verkligt allt är nu. Knyter sig i magen. Allt är så mycket. Enkelt. Svårt. Bra. Dåligt. Gott. Äckligt. Svårt och blunda liksom. Allt är vad det är.

Eulalia,
så skönt att titta/lyssna på länkarna ibland. Jag behöver höra kloka ord om och om igen. Smart med sockerfritt för alla. Jag tror på alla eller ingen. Ger VI känsla. Tillsammans är vi starka. Hjälps åt. Ohh vad jag saknar "familjen".
Jag har barnhelg nu och "lördagsgodis" idag. Men bara en dag i veckan. Hoppas du har en trevlig helg. Kram

Men vet du, då blåser jag av skallgångskedjan. Hehe, att bli kallad forumhjälte efter tröttsam städning ... wihoo, då får jag kraft att hoppa in i duschen också. Och rengöra duschväggarna med Cillit Bang.

Pusspuss!

Ja, har du sett vad saknad du är? :)

Tänker på den här bubblan som brast. Och tanken: vad vet man om folk egentligen. Och så tänker jag att det har man ju inte en susning om. Jag, till exempel, vill gärna vara sann mot mig själv. Har svårt att låtsas när det kommer till känslolivet. Ändå finns det tillfällen då jag finner mig le mot en medmänniska, humma instämmande och nicka - samtidigt som jag är av åsikten att "men kan inte du bara ta och klämma igen det där himla brölhornet till mun du har". Så vad vet man - ens när det kommer till sig själv?

Att du är uppskattad här, och efterlängtad, råder det i alla fall inga tvivel om. Varmt välkommen tillbaka när tiden är mogen. Och varm kram till fin farmor.

Jag är kvar och läser. Ni fina verkliga människor skulle jag vilja möta varje dag. Jag är stum och tom. Bubblan som brast har jag inte orkat laga. Men jag gläds över er alla som försöker laga den åt mej ?
Allt har sin tid... Jag tänker också på er, goda medmänniskor! Kramar ?

Helgpussar till dig med min forumhjälte :-). ?
Är just nu lite överväldigad av alla inlägg. Har inte riktigt hunnit med forumet och det blir mycket att ta in när man börjar läsa och mycket som engagerar. Aeromagnus återfall, blueeyes fråga och Kvaddad som jag tycker hamnade i en så tråkig situation och lite sånt. Men har just nu också fullt upp med mitt irl-liv så jag har inte riktigt hunnit med. Hinner inte riktigt nu heller, men hoppas återkomma i helgen.