Senaste kommentarerna i forumet

Ja, instämmer, vilken resa du gjort. Framåt med stormsteg!
Å det gäller att komma ihåg det där med hur bra man trivs nykter och inte falla tillbaka i gamla vanor (el ovanor).

Dag 35 torsdag,
och allt är lugnt. Abstinensen är borta. Ingen huvudvärk längre. Den försvann i helgen som var. Ingen träning direkt. Äter för dåligt. Sover djupt. Avslappnad. Mår bra. Alkoholdjävulen håller sig undan. Tiden går. Tänker på att få igång träningen. Även på att suget försvunnit och om det fortsätter så här så är jag fri. Förstå det ordet nu. FRI. Då finns ju förutsättningar för att lägga tid på att leva. Göra sånt jag drömmer om. Börja planera och sen är man där liksom. Så det ska jag göra nu. Planera något. Och träna mera. Man mår så bra av det. Både knopp och kropp.

och för mig så måste jag liksom ha en anledning till att inte dricka när det bjuds, som till exempel att man kör bil. Kan ni inte hitta på nåt annat då som inte innefattar alkohol? Kanske gå på bio eller ta en fika mitt på dan?

Nu är helgen här snart. Som jag skrivit tidigare så vågar jag inte gå till läkare/beroendecenter och erkänna mitt problem med alkohol. Jag vågar inte heller tala om det för mina vänner/familj för jag skäms nåt så oerhört. Nu till saken! En kompis skrev tidigare idag att hon vela dricka vin med mig på lördag, och jag var inte sen mad att säga JA!
Ångest ångest ångest.... Nu vet jag förstås att jag inte behöver dricka vin, eller vad som på lördag, de är ju inte ristat i sten direkt.. Men varför sa jag JA?

Jag har inte tänkt ett dugg på alkohol på hela veckan, men så fort hon frågade så smyger suget sig på. Fan!

Jag minns när jag läste ditt första inlägg här. (tror aldrig att jag har kommenterat, men läst) och se nu, en hel månad och inget vardagsdrickande. Wow!

:-)

Jag har lagt till simning ? som kvällsaktivitet 2ggr i veckan. Skönt och avkopplande. Inget alkoholsug alls efteråt. Det är bra med träning! Heja på! ?

Du är inte patetisk, du har drabbats av en sjukdom, precis som de flesta här på forumet. Starta en egen tråd, skriv och läs, det hjälper att se att man inte är ensam. Det är en otrolig värme här på forumet. Ha en alkohol hemma, då kan du ju inte dricka. Jag brukar planera saker på morgonen ,saker jag inte kan ställa in, då blir det också lättare att stå emot. Ta en dag i taget, var nykter idag men lova inget för morgondagen, ta det då.

Idag blir det att hänga här på forumet, jag ska inte dricka idag. Jag var faktiskt och tränade i tisdags, det var ett tag sen. Kändes bra. Ska boka in ett pass på lördag morgon också.

Tack för hjälpen Rosette. Nu begriper jag hur det går till.

Nu har jag äntligen registrerat mig!
När jag läser ditt första inlägg så känner jag igen mig till 100%.
Igår var jag ledsen och började dricka vin så fort jag kom hem från jobbet och slutade inte förrän jag somnade. Minns inte kvällen men skickade en massa genanta sms som jag ångrar djupt. Vilken oerhört patetisk människa jag är! Mår så dåligt idag. Har ångest i kubik.
Nu måste jag bara ta tag i mitt drickande. Vill egentligen inte sluta helt men tycker att det är så svårt att vara måttlig.
Hur gör man? Tips mottages tacksamt.

Hej farmor!

Du har rätt. Jag har regelbunden kontakt med min husläkare som även känner till min alkoholproblematik. Jag har bokat in en ny tid hos honom. Jag kommer att få naltrexon (mot alkoholberoende) och oxascand utskrivet. Jo jag vet att det inte är bra att kombinera alkohol och lugnande mediciner. Det är dock inte farligt så länge man tar små mängder.

Jag efterfrågade om tips här på forumet eftersom det finns en uppsjö av olika mediciner. Oxascand fungerar ganska bra men är beroendeframkallande och ska inte kombineras med alkohol. Jag undrade därför om det finns något annat lugnande som inte är beroendeframkallande och kan kombineras med alkohol.

Jag tror att all form av medicin är mer eller mindre vanebildande. Jag tog i alla fall en antabus i dag för jag litar inte riktigt på mig skälv när det snart är helg.

Det är inte en vanebildande insomningstablett enlig Fass. Bra va?

Haha, vi måste ha skrivit i varandras trådar samtidigt!

Ja, du har så rätt så, flaskorna ska ut fortare än kvickt! Har ju alltid drömt om att få vaska skumpa ;) Jag har ledig dag idag och ska precis som du skriver ta hunden och gå ut och njuta av det fina vädret. Torrt, klart och krispigt! Såg att du själv sitter på jobbet men jag vill ändå önska dig en fin torsdag och hoppas att du kan koppla bort dom jobbigaste tankarna. Har själv också tagit en första kontakt med VC men har bestämt att jag ska försöka klara det här själv men har fått ett telefonnummer till en terapeut om jag behöver stöd. Vi får se hur det blir.
Vi peppar varandra! Kram tillbaka

Hej! Det låter som att du behöver göra dig av med de där flaskorna. Kanske redan nu med en gång. Det är ju ingen idé att ha dem stående hemma, du ska ju ändå inte dricka dem. Eller hur? Det kanske känns skönt att vaska lite champagne? Skämt åsido, du vet att jag förstår vad du går igenom. Pepp pepp pepp! Här skiner solen i dag, kanske hos dig med? Gå ut en sväng om du har tid och möjlighet, köp en tidning, sätt dig på ett kafé och titta på människor. Kram!

Jag skrev just ett inlägg. Jo tack, det går bra. Jag är inne i en jobbig tankeprocess och plågar mig själv med destruktiva minnen, men jag hoppas kunna släppa dem snart och gå vidare. Hur går det för dig? Hur mår du?

Sitter på jobbet och dricker kaffe och märker att jag har väldigt svårt att koncentrera mig på arbetet. Tankarna flyger och far och jag har lite fjärilar i magen. Inte på det sättet som jag brukar kunna få på fredagskvällen när jag vet att jag snart får slå mig ner med den där ölen eller det där glaset vin, utan ett annat slags fjärilar. Jag känner mig nervös inför måndag, när jag ska träffa en person med lång erfarenhet av att hjälpa människor i min situation, och jag märker att jag sätter otroligt stort hopp till detta möte. Kommer den personen att kunna ge mig några verktyg för att äntligen klara det som jag redan har misslyckats med så många gånger, nämligen att en gång för alla ta kontroll över mig själv, mitt eget liv? Säga till mig själv och andra: nej tack, jag har slutat. Jag vill inte ha mer, jag kan inte hantera det.

Veckan har hittills färgats mycket av ångern och skammen sedan lördagen och jag har kastats fram och åter mellan antiminnen från olika skeden av mitt liv. Det finns så många jobbiga minnen från dagar och kvällar som spårat ur, tillfällen som hade kunnat ta en ände med förskräckelse men av någon lycklig slump inte har gjort det (jag måste ha haft en skyddande ängel). Jag kan liksom inte värja mig, minnena dyker upp på näthinnan och jag stönar "håhåjaja" för mig själv. Hur blev det så här? Och samtidigt som jag vet att varje människa måste ta kontrollen över sitt eget liv kan jag inte låta bli att göra mig själv lite, lite grann till ett offer och fråga mig varför ingen har tagit mig i nackskinnet och släpat iväg med mig till AA eller till vårdcentralen eller vad som helst. Varför är vi så rädda för att säga som det är? Själv är jag mest rädd att mitt beteende har gett mig skador för livet (min stackars hjärna, min stackars kropp). Det måste väl ändå vara värre än att konfrontera någon och säga "du dricker för mycket, det börjar bli ett problem"?

I helgen ska jag bara vara med familjen och vi har massor av saker inplanerade. Min sambo vet inte att jag ska på möte på måndag, jag vill vänta till efteråt med att tala om det, men jag hoppas och tror att han kommer att bli glad och lättad och stötta mig hela vägen, precis som han alltid har gjort. Men jag vet också att jag måste vara tydlig med att jag önskar att han ska hjälpa mig, att han påminner mig om vad jag lovat mig själv och honom, utan att för den skull vara fördömande. Jag känner att jag är så otroligt skör och jag kommer att behöva hans kärlek, styrka och mod för att klara det här.

Sist men inte minst önskar jag er alla massor av kraft och mod. Vi måste klara det här, jag vet att vi kan!

När jag tog nya tag den här gången med nykterheten så bestämde jag att jag absolut inte skulle ha något hemma. Med undantag för några flaskor champagne jag fått i present och som stått och samlat damm. Har ju bara hållit upp i 11-12 dagar och på den tiden har jag hunnit få två flaskor av intet anande vänner! En flaska vin av en vän som hälsade på första gången här och en flaska likör av en vän som varit på kryssning! Så typiskt! De ville ju bara väl och vet inte vad dom ställer till med. Nu står flaskorna där och hånler lite åt mig. Har ännu inte haft en tanke att öppna någon av dem, men den dagen (kanske) kommer. Ska ge bort dom direkt. Vågar inte ha dem hemma. Tänkte först att det är ju bra att ha nåt att bjuda på när jag får besök, men vågar inte jinxa. Det kan sluta med att hjärnan tycker att jag ska bjuda mig själv.....

En dag utan sprit avklarad. Ett tips för de som har svårt att somna och sova om kvällarna så tar jag Propavan 2-3 timmar innan jag ska gå och lägga mig. Jag fick de utskriva här om dagen jag har haft de tidigare och de hjälpte mig då att ta mig ur de första jobbiga dagarna eller veckorna då höll jag uppe med spriten i ca 4 månader. Jag tog även antabus under en kortare period men jag jag fick biverkningar av de så jag slutade med de. Det gick ett tag och vi var på grillfest och det trugades om att ska du inte ha en öl men jag tackade nej åtskilliga gånger och till sist så satt jag där med en öl i handen. Efter den kvällen så tänkte jag inte mer på det mer än att jag hade lite ångers för att jag drack de där ölen de blev kanske max 5 stycken så jag blev inte berusad men man fick den goa sköna effekten som man vill åt. Det gick några dagar och så kom en granne med ett flak öl i famnen och ville tacka mig för en tjänst som jag utfört, de tyckte jag kunde få det istället för efter som jag inte ville ha betalt för det jobb jag gjort. Nu stod de där och jag kunde inte tacka nej för jag tyckte det skulle vara oförskämt. Flaket åkte ner i källaren och det gick inte många dagar innan jag var där och nallade några öl då och då. Vips så var det flaket slut! snabbt och lätt till bolaget och köpa mer. Sen var jag igång ännu värre än tidigare sen har jag försökt att sluta men abstinensen har tagit över men då har jag inte tagit någon medicin. Nu har jag medicin hemma och igår kväll när jag tagit propavan så lättade min abstinens, hjärtklappningar, svettningar, och oro i kroppen markant och jag sov ganska bra hela natten. Istället för att dricka mig till söms.
Nu är det väl så att de kan bli vanebildande så man får vara försiktig eftersom jag vill inte bli beroende av de.

Hej Håhåjaja
Hur går det för dig?
/P

Jag ? har gått på min nya väg ungefär en månad nu! Vilken resa! Vilka mötesplatser!
Vissa sträckor har varit både steniga och branta. Då har någon eller några forumvänner stöttat och puttat på. Ibland har det varit slätt och fint och jag har sprungit vägen fram med lätta steg. Plötsligt har vägen varit avstängd och jag har fått kalla på bärgaren, forumvänner.
Så mycket klokskap som delas här!
Jag går vidare på min nya väg! Men nya insikter och inre övertygelse hoppas jag att mönstret är brutet. Jag gillar min nya väg, och jag går den gärna tillsammans med er! ? kramar ?

Bra jobbat! Jag känner igen hjärnans försök att säga "nu har du varit nykter så länge, unna dej lite vin nu". Ja, vad vet man? Vad skulle hända? Vill nog inte veta....
Jag är övertygad om att trots att vi alla här har ett alkoholberoende så har vi olika sätt att hantera det och faktiskt bli fri från hjärnspöket som får en att tappa kontrollen.
Jag vågar knappt snegla mot systemet, skulle absolut inte gå in dit. Inte ens för att köpa alkoholfritt. Den miljön är alldeles för spännande och triggade för mej.
Njut av glassen! Allt har sin tid ? ?

Ja, jag håller med. Man behöver förändring och man ska försöka hitta något om man är där man inte trivs. Inte stanna av rädsla. Har bytt jobb två ggr de sista åren. Det första var inte bra och jag hamnade med en kultur som jag inte trivdes med. Trivdes inte riktigt med kollegor heller med det berodde nog mest på att styrningen var så ineffektiv och diffus. Hittade ett nytt jobb som verkligen är roligt, även om det är lite i stressigaste laget. Och trivs mer med människorna. Det är viktigt. Jag tror på att söka sig lite utanför sina ramar. Det finns så många jobb som verkar roliga. Titta på lite oväntade platser, tycker jag.
Och jag har träffat många "Viljor" som vågar chansa litegrann. De mår bra! Det ordnar sig verkar det som. Jag är en sån som måste vidare, måste ut utvecklas och se utmaningar och tycka att mitt jobb är viktigt. Ju mer man byter, desto klarare blir man också över vad man trivs med och vad man vill ha. Lite nyttigt är det också att behöva hävda sig själv på en ny arbetsplats... Man blir lite mer ödmjuk. Men nu... Nu är det dags för en förändringslugn period igen. Gamla hjulspår behövs ibland för att hitta lugnet i sig själv.

Funderar lite på det du skrev om hur man hanterade saker innan man drack. Jag skrev, sydde, pratade i telefon, testade olika aktiviteter och gjorde saker som var kul i stunden. Gjorde saker som jag trivdes med helt enkelt. Var i nuet. Sen med barn, jobb, logistik, planering och alkohol på det var jag alltid nån annanstans. Jobbar just nu på att vara i nuet och inte i nästa steg. Sakta men säkert hittar jag tillbaka och då behövs inte längre alkohol. Det räcker med livet självt.