Senaste kommentarerna i forumet

Skönt att höra att det går bra Nattugglan! Och stort GRATTIS till dina avklarade 3 dagar utan alkohol!! Varje ny dag utan alkohol är ett framsteg att vara stolt över! :-)

Jag känner med dig. I allting du skriver. Med relationen och ditt tankesätt. Stort av dig att skriva här om din situation. Jag är ny här Så känns lite konstigt att skriva välkommen men nu gör jag det. :)
Jag känner så igen mig i det du skriver om alkoholen-tryggheten-få saker gjorda. Jag är samma. Trots 4 dagars nykterhet. Jag är stolt över nykterheten MEN inte målat ett skit på dessa dagar.
Spiritanimal-sengångare ;)
Hoppas du känner du får ut något av den här sidan. Det får jag. Hjälpt otroligt mycket. Här stöttar man varann. Dömer inte. Låter lite sektaktigt men så är det inte. Haha.
Kram och igen, välkommen.

- även om man vet att alkoholen INTE är en lösning menar jag förstås...

Håll fast vid ditt beslut! Det känns jobbigt just nu, låt det kännas.
Ta djupa andetag och säg till dej själv, jag behöver ingen alkohol just nu!
Ta ett nytt beslut så ofta du behöver!

Det är svårt att sluta dricka för de flesta som är beroenden men det måste vara extremt svårt om man dessutom tror att man får ökade andra problem av att sluta - även om man vet att alkoholen är en lösning. Sanningen är att droger bara är en flykt som på sikt gör problemen ännu värre - och som ger nya problem. Motivationen verkar svikta ganska rejält och den behöver nog vara större för att du ska klara detta. Kan du inte försöka öka den genom att läsa, läsa och skriva i detta forum? Läs i faktadelen också! Se hur andra gjort och gör. Bestäm dig! Ni är ju också två som kan stötta varandra. Har du sökt hjälp för ditt självskadebeteende och för fobin? Det finns! Önskar dig stort lycka till och jag tror du kan få mycket stöd här i forumet!

Vi kämpar på. Att vara utan alkohol mer än 4 dagar har inte hänt mig sedan..jag vet fan inte ens när. Måste varit när jag var gravid. 9 år sedan.
Hoppas på fler dagar.
Kram ni alla som går igenom era dagar i kampen mot alkoholen!

Nu har jag ätit. Känner mig ändå trött, orolig, rastlös och irriterad. Ska ta tag i några "borden/måsten" vad det gäller plugg och hoppas att det kan ge någon form av inre tillfredsställelse och känna nån form av mål och mening med tillvaron.. eller ska jag ringa någon... nej, plugg först!

Hej!
Ursäkta sent svar här. Skulle skrivit det på förra kommentaren också. Haft fullt upp MEN inte druckit något. Hurra hurra!
Hoppas du kunde sova sen Cruella! När jag vaknade dagen därpå kändes det som jag sovit vertikalt. Uppåner. I en garderob. Typ. Var SÅ trött. Men inte bakis! En sån mysko känsla...
4e dagen nu men tusan vad det segar sig fram. När jag räknar dagarna så tänker jag att jag måste gjort en misskalkulering nånstans.

Inte älta- Så sant. Men jag misstänker det kan vara lite utav en specialitet här hehe. Speciellt nattetid.

Tack alla ni Goa snälla själar som kommenterar..Alla ord bäddar in en som en varm filt. Så kloka ord och fina tankar. Jag hoppas ni säger tillbaka det till er själva då ni är SÅ mycket värda det.

Skriver från mobilen så blir ett kortare svar. Verkligen-Tack. Och tack för tipset Leverjag och Farmor ang kommenterandet. Bland annat ❤️

Demon-Tack du också. Alkoholfri öl-Varför inte! Vadsomhelst som funkar! Igår drack jag en tonic utan gin. Bara för att känna den där..känslan. Ett uselt substitut men suget börjar minska nu. Dag 4.

Kramar

Åh tack alla för era kommentarer! Jo, jag har plågats av diarréer i flera år. Periodvis sämre. Det senaste året mycket sämre. Tänk om det också är SLUT på det!
Jag hoppas och tror det nu när jag hör om era erfarenheter.
Ja, jag har verkligen sagt åt kroppen att tiga. In med omeprazol bara, till slut hjälper inte ens det.
Det är min pliktrogna beslutsamheten som fått mej att träna ändå. Men utan magsyra i halsen är det ju fantastiskt!
Min man säger inte så mycket. Men han sviker inte löftet om några alkoholfria veckor. Jag föreslog fram till påsk. Men inom mej så vet jag inte om jag alls vill dricka detta sura gift mer..Mycket tveksamt. Jag som läst på kring kroppens läkning mm. Kommer med info i lagom doser till honom.
Verklig kärlek betyder att man stöttar varandra, även om man måste avstå nåt man gillar. Tänk om jag skulle laga mat med ingredienser som maken blir allvarligt sjuk av?! Otänkbart! Det är vi alkoholberoende som får sätta upp reglerna. Så tänker jag, hur tänker du?

Ibland kan jag känna att jag blir tokig. Galen. Pga att jag aldrig får vara ifred. I skrivandets stund håller ena barnet på och petar och ska prata oavbrutet. Nyss hemkommen från jobbet där det varit samma sak.
Vill krypa ur mitt skinn. Ibland går jag in på toaletten och slår mig så hårt så jag får såna blåmärken på benen..bara för att kunna känna något som tillhör mig själv.
En gång trodde jag att jag hade haft sönder en stor pulsåder och blev på riktigt rädd.
Ursäkta en hemsk sanning. Men skriver ärligt.

En otrolig upplevelse att läsa om era erfarenheter.. Känner igen mig totalt i isoleringen, skammen, skulden inför andra syskon. Och behovet av att få vara ifred är för mig en livsviktig nödvändighet.

Att från början vara en känslig själ som haft en barndom med mkt egentid och alltid målat, skrivit, tyckt om rätt introverta saker.....till att få två barn med speciella behov...svåra aggressionsutbrott som kan vara flera timmar. Hög ljudnivå på yngsta. Samt mitt andra barn, jättekänslig för alla intryck och får utbrott och ångestattacker.
Sedan jag. Ensam. Vad gör jag....dricker hinkvis med vin och målar. Stänger in mig.
Separerade också pga anledningar som nämndes ovan..

Man borde göra nån undersökning ja. Så sjukt tabu. Nån sa en gång till mig-När man har barn med funktionsnedsättning krävs det MER av en som förälder! Man måste vara MER!
NO F## SHIT!
Men att erkänna att det är så satans jobbigt....nja. Ibland bara.
Nu drogs detta ifrån själva huvudämnet-Alkohol. Men- Stress och att vara mentalt nerbruten, ALDRIG få vara ifred nånstans, bidar. Sen hade jag säkert haft alkoholproblem idag ändå pga gener och ett livligt förflutet.

Tack för era inputs. Gav väldigt mycket. ❤️
Hoppas ni har det bra idag.
Kram

Jag har sug efter a. Försöker påminna mig om glädjen i att ha lyckats stå emot det starka suget igår. Har precis sagt till pojkvännen också att jag tänkt dra ner på mitt öldrickande för att kunna nå det gemensamma träningsmål vi har det här året. Jag är hungrig men inte sugen på mat. Ska dricka mera vatten och se iaf jag kan komma på något som känns ätbart. Suget är lite mindre nu faktiskt än när jag loggade in :)

Fint inlägg och väldigt sant att man aldrig ångrar en nykter kväll, nya upplevelser eller träning, men att man däremot ofta ångrar en onykter kväll :)

...annars skulle det va jobbigt. Han är faktiskt inte så tråkig för det mesta. När vi är i stugan grejar o fixar vi o hittar på roliga saker. Verkar som han åker in i perioder då det enda som duger är tvn. Barnen är han inte far åt o han klagar ofta på att det 'jag o barnen o han är själv '. Men va tusan, jag försöker få med honom. Jag kan inte göra mer. Jag vill att vi ska göra saker ihop alla fyra. Imorgon ska vi jaga, men då är det bara han, jag o några andra jägare. Men inte barnen.
Jaja nog klagat. Nä Cruella, jag ska inte dricka idag. Även om suget ökar när han är så trög. Ska ha dina ord i bakhuvudet. Förhoppningsvis kliver han ur sin bubbla snart. Det kan faktiskt vara abstinens för honom oxå, han har ju druckit ett par starköl om dagen, även om det inte blivit fler. Vi har båda varit nyktra sen 28 dec. Kram på er alla, hörs snart

Riktigt bra val :)

Vart tog du vägen Linfix?

Vart tog du vägen Linfix?

jag hamnade i konditionsträning istället. bara 15 minuter kvar...
=)

Hitta på nåt att en stund.. Rensa ett skåp, dammsug under soffan eller vad som helst, tiden går snabbt och sen är klockan 15 och bolaget stängt.. Ju fler nyktra dagar desto lättare är det att avstå.

Ha en trevlig lördag nykter så slipper du må dåligt i morgon :)

Nej, hade jag däremot kommit från familj med beroende / missbruksproblem så hade jag förmodligen använt det som en ursäkt.
Vet en del vänner omkring mig som har haft problem som jag, någon har blivit inlagd, andra precis som jag, smygsuper. Samtliga kommer från icke-missbrukande-familjer. Samma bakgrund som jag. Det är det som gör mig orolig för alla nyvuxna idag. Hela alkoholkulturen har förändrats de senaste 15-20 år tillbaka.
Tack Vilja!

Det är bra att du och barnen kan göra saker tillsammans utan gubben, kanske han kommer med på tåget så småningom. Ett litet återfall är absolut inget misslyckande, men var uppmärksam bara så det inte trappas upp, det blir ju lätt så. Har du bestämt dig för att inte dricka något alls idag, eller hur tänker du? Jag tror att två folköl, även om det är lite och man inte blir påverkad, ändå kan trigga till mer, så skulle det varit för mig i alla falla. Men å andra sidan fortsatte du inte att dricka, så du kanske inte alls fungerar på det sättet :-)

Man kan önska mycket ogjort med barnen, att man skulle ha valt att lägga mer fokus, lyssnat eller bara varit mer närvarande. Tänker jag för mycket på det kommer jag helt ur balans. Är så oerhört tacksam för deras kärlek till mig, trots allt. Tvingar mig att se framåt, utan dricka, och fortfarande vara en del av deras liv.

Tack för alla komplimanger! Känner att denna gång SKA det gå. Förra hösten fick jag en remiss till en psykolog för mina problem. Resultatet av det var att jag blev mer deprimerad än innan. Efter ett par gånger när han grottat ned sin i min barndom, skilsmässa och dåvarande situation började jag undra när han skulle ge mig verktyg för att hantera problem på annat sätt. De kom inte. Efter ca 10 ggr slutade jag gå dit.

Mitt besök på beroendecentrum har skrämt skiten ur mig när det gäller alkohol. Många, många som såg ut att ha betydligt större problem än jag. Enstaka som jag, men de flesta såg ut att ha ett gravt missbruk, både droger och alkohol. Luktade bakfylla i väntrummet. Tänkte att TUR att jag förmodligen kommit i tid. De andra har säkerligen sökt hjälp försent och hamnat riktigt lågt. Låter jag dömande? Inte min mening, det hade säkert kunnat vara jag om ytterligare ett par år.
Upplever du att du har problem, ta hjälp. Mitt råd. Oavsett om du som jag känner att det går bra just nu.
Kramar

Du låter lika förnöjsam som jag själv känner mig just nu. Jag längtar dock efter att kunna ta mitt första träningspass på länge jag också, kanske om ett par veckor, det är oklart. Otroligt att du orkat träna med halsbränna och sura uppstötningar, det tror jag inte jag skulle klarat. Jag har börjat känna av halsbränna när jag dricker de senaste veckorna och det har gjort mig rädd. Däremot har jag märkt i flera år att diarre definitivt hör ihop med alkoholen i mitt fall. Min mage sätter igång, och jag kan behöva ofta springa till toaletten bara jag tänker på vin, jag behöver inte ens dricka det!! Alltså inte när jag tänker på vin närsomhelst, men när jag förbereder mig mentalt för att dricka vin. Lycka till även denna dag farmor!

Näe inte direkt. Eller lite. Körde ett mer ansträngde yogapass i förrgår. Igår jobbade och det är 1,5 h enkel resa så jag var lite trött när jag kom hem:-p Pratade om träning med min sambo igår och kom fram till att det jag saknat under föregående år är träningsglädjen. Det har varit så mycket i vardagen, hela tiden saker som behöver fixas, att träningen mest kännts som ett extra "borde" som jag aldrig hade tid eller ork till och då såklart blev ett "borde" med massa skuld, skam och ångest kopplat till sig också. Så jag behöver hitta tillbaka till glädjen för att komma igång med regelbunden träning igen. Som jag skrivit om tidigare så har ju väldiga problem med agorafobi vilket göra hela situationen än mer besvärlig. Pga det har jag sagt upp mitt medlemskap på gymmet eftersom jag inte aldrig kom iväg. Tänkte satsa på hemmaträning istället tsv. Har fina joggingspår i området men inga skor för att jogga i snö. Så jag tänkte börja med raska promenader och styrketräning tills jag kan börja jogga ute. Nu gäller det bara att komma ut på dom där promenaderna också... Får ångest bara av att skriva om det :-p ont i magen och bröstet och klump i halsen och allmän olustkänsla i kroppen. Blää. Jag tror att jag ska låta bli att skriva om träning här tills vidare, känns som att det mest resulterar i att jag bygger upp enorma prestationskrav på mig själv.. som när jag skrev att jag behövde prata med pojkvännen.. Blir bara skitstressad istället. Men men that's life, nu ska jag försöka hitta på något för att bli av med dom här obehagskänslorna. Kram!! :)