Senaste kommentarerna i forumet

Tror ni att jag sa nåt till maken om alkoholfri semester? Icke! Där satt jag i bilen på väg till affär och system Tigande! Ett litet halvhjärtat "vi ska väl inte dricka så mycket... " Jag handlade maten, han vinet! Hur funkar jag? Tala om alkoholdjävulen som gräver sig in i hjärnan!! Så konstigt att viljan, tanken och beslutsamheten bara rinner av mej. Jag vill inte vara maktlös! Jag är inte maktlös! Jag dricker i allafall inte just nu! Japp! Inte nu heller! Inte om en timme heller!

med män dom försöker förminska oss. Du har slitigt hårt med missbruk och sjukt barn, FU behöver landa ordentligt och behöver inte detta runt dig. Du klarar " stå" utan honom, kram.

Tack för kloka kommentarer! Jag känner också igen mej i dina erfarenheter och tankar. Jag kämpar, en dag i taget...

Du har helt rätt i allt du skriver. Jag är medveten om att den enda rätta vägen är utan a. Det har jag vetat ett tag, men nu är jag helt medveten. Känns rätt skönt faktiskt att bara ge upp och lägga ner alla försök till att hantera det som alla andra normaldrickare

Lika bra Att säga nej till vinet så riskerar man ingenting. Livet ska levas i lugn och ro. Då mår man egentligen bättre. Bara alkoholen som försöker intala sig själv att man behöver dem för att koppla av. Det är en av våra största lögner

Det gör mig ont att du får höra negativa saker om dig själv. Har levt i såna relationer men lever nu med en man som är otroligt medveten om vad man inte säger. Det är så skönt på nåt sätt. Det gör så ont att leva nära personer som sårar. För de har kunskapen, de har makten och det är så svårt att värja sig även om man kan på nåt vis se vad som händer och varför. Stå på dig Leverjag. Du är en stark och fin människa! Bara de avtryck du gör härinne säger rätt mycket om dig.

Ok, har fått ett ultimatum. Antingen e jag nykter på nyårsafton, eller så spenderar jag den själv. Vet inte om ja ska svälja stoltheten och envisheten eller om jag ska sitta hemma själv o dricka. Jag kan ju iofs alltid dricka andra dagar.

Hej Farmor!
Din beskrivning av drickandet kunde ha varit jag. Tankar om "hur svårt kan det vara", goda föresatser, några nyktra dagar och sedan där igen. Ångest, självförakt och allt det där. Dålig sömn, ont i magen och så trött.
Och där, när tvivlen var som störst på om det skulle gå och hur allt annat som skulle ändras i mitt liv skulle falla på plats kom en röst "hjälp dig själv, så hjälper dig Gud". Är inte särskilt religös, men på nåt sätt har det varit en styrka att ibland tänka så. Och det har fungerat. Jag trodde länge på att jag skulle klara att dra ner drickandet, men det gick inte. Periodvis ja, men sen kom perioder när jag bara måste dricka vin. Ibland för att sambon köpte och jag inte vågade el ville erkänna för honom att jag inte kunde ha nåt hemma. Men när korten väl var på bordet där, så blev det lättare. Dricker därför inte hemma längre... El jo, a-fritt. Fick en flaska champagne när jag precis slutade (hade kunnat bli svårt). Den stod faktiskt kvar i mån, vinet till matlagning slank dock ner snabbt och effektivt. Nu har jag två flaskor vin liggande. Har inte heller rört sambons öl på hela tiden (som jag brukade smygdricka upp i värsta fall tidigare). Smygdrack a-fritt när begäret kom i början. Helt idiotiskt, jag vet. Men det var så jag klarade av det här. Kanske borde du vara ärlig mot mannen. Jag är det inte, så det är bara nåt att tänka på ingen värdering i det. Men för mig har det varit en lättnad att det är så klart att jag inte ska dricka hemma. Och då behöver du kanske vara tydligare mot mannen. Inget vindrickande hemma 2016? Skulle det funka? A-fritt är inte särskilt gott... Men smygdrickandet är ju heller inte särskilt gott. Och när man avstått en längre period då jäklar kommer bakfyllan, illamåendet som du längtar efter med full kraft. Och min trötthet har blivit bättre sen jag slutade dricka. Så jag hoppas verkligen att du kan hitta ut på andra sidan. Det är så mycket bättre utan alkohol.

Ebba, du gör också mej glad och fnissig! Du lyfter det komiska i mina inlägg! Ha en bra dag!

Hej Harrim. Var ett tag sedan jag hörde något ifrån dig. Undrar bara hur det går för dig!
/Z

Du får mig att le med din ärlighet.
Det är så jäkla bra att du sätter ord på dina tankar.

Det som fick mig att le var det där om att du har tyckt att alla som anser att total nykterhet är enda alternativet är präktiga.

Jag känner igen mig nämligen.
Innan jag slutade dricka alkohol tyckte jag att många var så präktiga och tråkiga.

De som var ute och motionerade en tidig söndagmorgon när jag själv var bakis tex...

Det är verkligen skönt att man kan ändra sig :)
Nu gör alla som motionerar en tidig söndagsmorgon mig bara glad.

Jag önskar dig en bra dag med bra tankar som är snälla mot dig och får dig att fatta bra beslut för ditt välmående.

Kram

Ja, så måste det bli! Tack LN för ditt engagemang. Jag tror att klokast vore att ingen alkohol finns hemma. Men när man är två...Som inte ser problemet på samma sätt? Jag ska idag föreslå alkoholfri nyårsafton och hela första veckan ( vi ska på semester och sporta) Det vore ju en självklarhet att undvika vinet när syftet med resan är friluftsliv?!? Varför ska jag överhuvudtaget vara beroende av vilket val maken gör? Han dricker måttligt, även om det nog finns ett beroende eftersom han dricker alla lediga dagar...Nu hör jag att jag försvarar honom. Jag tycker nog att vi har problem båda två. Men att jag helt klart har störst alkoholberoende, jag har brottats med detta i flera år faktiskt. Men aldrig kommit ur det.
I min kloka hjärna förstår jag att min enda möjlighet är total 0 tolerans mot alkohol. Ibland önskar jag att jag skulle bli bakis och må skit. Det enda som drabbar mej är ångest ? jobbigt det också förstås. Men jag borde kräkas och få sprängande huvudvärk! Hm...är det så antabus fungerar?
Jag har tyckt att ni som säger att total nykterhet är enda vägen för en alkoholist är jobbiga och präktiga. Förlåt kära kämpande alkoholister. Ni har helt rätt. Det är nog den enkla vägen i denna snåriga skog av frestelser. Lite klarare tankar och mindre förnekelse börjar ta form här hos mej. Tack för att du vill dela detta med mej, en farmor som önskar en annan framtid.

Underbara leverjag! Så väldigt ledsen att du har det så jobbigt. Jag känner igen mig själv i så mycket av det du skriver. En sak jag själv upplever som jobbig i min egen relation och de problem vi har, är skuldbeläggandet. Det är så otroligt taskigt att så totalt skuldbelägga EN person i en relation. I mitt liv är det jag som skuldbeläggs och mycket är väl riktigt i det, men livet är aldrig så enkelt att det är bara den enes fel. Att sen använda barnen som vapen tycker jag är direkt elakt!
För min egen del känns det viktigt att kunna diskutera och reda ut. Få min partner att förstå att livet inte är så enkelt att det enbart är den enes fel. Till slut känns det som att jag bara står där och försvarar mig! Tyvärr börjar jag mer och mer inse att det kommer aldrig att lyckas.
"Tysta leken" är inte alls en rolig lek. Den är destruktiv och nedbrytande och oerhört jobbig för den som inte valt att "leka".

Jag tror aldrig att relationen med dina barn kommer att försämras för att du väljer att lämna. Återigen är livet inte så enkelt och barn är klokare än så!

Känner också igen tankarna om det rent praktiska. Vem ska bor var,? Kan jag behålla huset? Ensamheten... osv.

Att du dricker A-fritt istället för vin är även jag väldigt glad för. :)

Många, stora och långa kramar!! :-)
/Z

'idag blir en utmaning, jobbar dag idag och känner redan nu att jag skulle kunna köpa lite vin till efter jobb.

men jag har bestämt jag ska ut o springa i snön! visa mej vad jag är gjort av.
men en liten del viskar,ja men efteråt borde du kunna dricka lite...som belöning...nej jag vill inte

Grymma inlägg. Jag är så Ledsen. Tjejen är borta. Kanske lika bra. Jag vet inte. Ni är bäst.

Vilja, Sattva och Zorro

Tack för era inlägg. Jag behöver verkligen läsa om separationer, andras erfarenheter och tankar. Det är såå jobbigt och svårt. Fan vad det gör ont. Man vill ju så gärna att det ska fungera. Allt man har tillsammans, fina huset och finaste barnen. Ska jag verkligen bryta upp, tänk om det bara är en flykt och inte kommer det väl att bli så bra heller efteråt, tänker jag ibland. Varför kan jag inte älska och vilja hitta tillbaka igen? Men jag vet ju, det går inte längre, inte efter allt och som det är nu och har varit länge.

Skulle haft en härlig dag tillsammans m barnen idag. Allt gick fel med det praktiska och dyrt blev det. Men en hyfsad trevlig kväll ändå. Vet inte vad det var, men efter och vi kom hem smällde en bomb i mig efter några av hans väl valda ord. Han fattar ingenting, barnen försvarar honom och jag får slutorden att jag har allvarliga problem. Jag förstör för barnen och det är mitt fel allt. Herregud är så trött på detta. Tänker ju att det är kanske något fel men känner också nej, det måste få komma en reaktion. Kan inte med denna tysta leken och plåga sakta och låtsas som ingenting är fel. Blir galen! Trist för barnen. Hatar det, men maken ser till att inte ha en minut med bara oss själva. Ber honom gå med på promenad, prata själva som vuxna och avsätta tid. Men nej. Varit så ett par år nu.

Det som händer är att jag får all skuld, håller på att gå sönder och är så förtvivlad så jag kräks. Samlar mig och får gå efter honom, prata lugn, lyssna på hans haranger om alla mina fel och brister, aldrig svar på mina frågor eller prata om hur vi går vidare. Med stort tålamod och svalda svador når jag till slut fram. Han inser att det inte går längre och erkänner att han hoppas i det tysta och genom att göra trevliga saker med familjen ska bli bra igen, utan att någonsin prata ut eller samtala om hur vi mår och vad vi vill och behöver!? Nu kan han inte använda att han inte kan skiljas från mig "för att jag dricker" men väl med orden "jag hoppas du inte förstört relationen till barnen för din skull" och "för att han är rädd om mig" (Underförstått att jag har problem och inte klarar det). Ahrrrghh!

Han berättar sedan att det är jättesvårt för honom att tänka på separation. Svårt beslut och jobbigt. (Han är bekväm, vill ogärna ändra något, Zorro) Vi hinner inte prata länge då han bokat in annat som vanligt och troligtvis imorgon när vi ska göra en väldigt spännande grej m barnen som vi bokat för en tid sedan. Jag sitter bara tom och tårarna flödar en stund. Det var länge sedan...

Börjat på ett brev till honom som jag skrivit hundratals gånger i huvudet. Det är ju därför det tar sådan tid, för jag vill skiljas som vänner och han har inte varit redo och inte klarat av det. Fy farao . Hur gör andra detta? Känner många som klarat så bra, är vänner, hittar nya och skapar nytt liv på ganska kort tid. För oss och mig är det skitsvårt. Hur gör vi med boende. Barnen vill bo kvar. Har vi/jag råd, vem bor var och var vill jag i så fall bo...? Hur blir det för barnen. De har det så bra nu praktiskt... Och det där läskiga tankarna om ensamheten, en liten tyst och trång lägenhet om man ens får tag i någon. ? Jag måste, annars dör jag inombords och förtvinar..

Glad för att jag nu dricker A-fritt istället för vinet som finns hemma. Det hade passat väldigt bra till brevskrivande i skenet av levande ljuset och de stora tårarna! ;-)

Imorgon en dag av nya prövningar på flera sätt. Ska försöka hålla humöret uppe.

? Tack, glad för att du kom ihåg kramen Zorro. :-)

Var ta mig tusan tvungen att kolla i kalendern. Kan det verkligen ha gått 6, snart 7 veckor redan????
Tycker att mycket känns bättre i livet nu. Alla problem och bekymmer som kom till ytan börjar betas av. Viktminskningen går sakta, men det är OK: Jag har satt målet ett år framåt.
Förhållandet är väl i kras, men börjar acceptera det. Mornarna börjar bli bättre. Inte för att jag någonsin kommer att må bra en tidig morgon, men panikattackerna är borta.
Jag läser om så många som trillat dit efter lång tid. Ett halvår, ett år eller mer. Så jag fortsätter leva som dag 1. Med fullt fokus på att vara nykter just idag.
Det är så många som stöttat och funnits där under dessa veckor. Helt underbart. Jag ser att många hittar sina egna helgon. Jag har hittat mitt helgon i Leverjag. Blir nästan lipfärdig när jag tänker på hur du ställer upp för alla här, trotts att jag vet hur jobbigt du själv har det. DET är en äkta hjälte.
Jag vill inte påstå att jag haft en underbar jul, men den har varit hyggligt lugn och framförallt helt vit. Nyår oroar mig inte. Kommer att fira med goda vänner och det är bilkörning dit och hem som gäller.
Så på lördag firar jag 7 nyktra veckor. Utan detta forum, alla underbara vänner jag lärt känna, och utan min egen hjälte, hade jag aldrig fixat det.
Kram på er alla och dig Leverjag släpper jag inte på en stund! :-)
/Z

Hej
Har läst din tråd och även vad du skrivit i andras. Som så många andra känner jag väl igen mig i det du skriver. Precis som du och många andra här kan inte jag heller ta första glaset, eller första burken eftersom jag därefter fortsätter till det är slut!
Ångest har varit ett stort problem för mig i många år. Framförallt på mornarna och det har varierat mellan ångest och fullständiga panikattacker. Fast inte förrän efter mycket läsande här och ett par veckor nykter insåg jag att en av de stora bovarna var alkoholen. Nu efter 6 veckor nykter börjar jag vakna med en mer normal olustkänsla! :-) Jag kommer dock aldrig att älska mornar!
Funderade lite på det du läst om att man inte kan vinna förrän man nått botten! Det håller jag inte med om. Däremot tror jag det är svårt att vinna över alkoholen om man inte satt ner foten och till 100 procent bestämt sig. Lite som att sluta röka. Det funkar inte om man "försöker" sluta. Jag har försökt sluta dricka många gånger. Som aqua så klokt sade, det är lätt att sluta. Konsten är att inte börja igen. Men inte förrän nu efter många försök tror jag att jag kan lyckas. Inte för att jag nått botten, men för att jag nådde min egen gräns och till fullo bestämde mig utan kompromisser.
Det känns som att du gjort det. Bestämt dig! Därför är jag övertygad om att du kommer att lyckas.
Kommer fortsätta följa din tråd och om jag har något klokt att bidra med, skriva en rad! :-)
Ha det bra!
/Z

Måste ju titta in igen eftersom jag i inlägget ovan, glömde kramen! Förlåt!
Sen finns det inte i min föreställningsvärld att du skulle låta dina barn fara illa! Det tror jag inte på!
Många stora kramar! /Z

Ojoj vilka dumheter jag gjort på fyllan,
är ju singel så jag nätdejtar lite. ¨
ringt folk på fyllan, bestämt att träffas mitt i natten. nästan tagit mej dit, på fyllan. dumt farligt.
bestämt möte hos mig tidigt morgonen efter, på fyllan, för sex men förstås ångrat mej, tur sms finns. man får ta på sig att man tänkt fel. gång efter gång.
Det 'r för mig en stor varning, att man fattar andra beslut , att man har ett dumt omdöme. om och om igen.
Nu vaknar jag upp varje morgon och undrar vad som hänt, fast jag är nykter, blir så lättad.

Låt mej vara dum nykter bara, det räcker.
När jag var sambo samma sak, Han och jag kunde snacka om saker som jag totalt glömt nästa dag, döm om hans frustration!! Döm om min sorg. för det kunde vara viktiga saker...

Hur gar det dig Orka? Ar du har och laser fortfarande? Har du lyckats bryta och vinna mot monstret? For mig har det gatt knackigt, inte alls bra faktist - men batter efter mitt uppehall i Augusti an innan. Vore kul att se ett livstecken fran dig. Ta hand om dig. Kram

Här är en till som känner igen sig i vad du beskriver. Det är som vore hela ens hud försedd med dubbelhäftande tejp och man sitter fastklistrad hårt som bara den vid alkoholen. Tycker Ebba säger det så bra: "Det är att ha alkoholproblem och det har inget att göra med hur klok man är."

Fortfarande, efter nio månader, finner jag det klokast att inte ha nån alkohol hemma. Rätt vad det är, tillfället gör tjuven, så finns risken att jag fastnar som flugan i klisterpappret igen.

Vet du, farmor? Man känner ju sig uslare än uslast. Alla ens inre moraliska spelregler kraschar och skriker i förtvivlan gör man, rakt ut eller rätt in i det tysta. Och det är okej. Det är okej eftersom den högre och visare delen inom dig försöker tala om att nej, så här vill vi inte ha det. Nu ska vi ha det på annat sätt.

Jag ser din frustration, din längtan, ditt missmod. Och allt det där är också okej. Allt det där betyder att du är vaken, att du redan skjutit startskottet, att du är på väg. Det kan vara mycket stormigt i början på en resa.

Kram på dig.

/L

Orkar inte ha kvar alkohol i mitt liv längre. Jag bestämde mig för att säga goodbye igår. Gick inget bra såklart. Trodde jag behövde nå min botten enligt konstens alla regler så bunkrade upp rejält. Glömde spisen på efter jag stekt ägg. Jag blir mongo och ringer folk en måndag på fyllan. Tjejen har gjort slut och jag känner mig så misslyckad. Kom ihåg känslan nu när det gått ett tag(för min egen skull) . Allt är bra och du är lika snygg som vanligt, lika omtyckt och lika bra person som du vill vara. Då ska du inte tänka. En öl skulle va gott. Tänk, en öl är det som får allt att gå åt helvete. För jag känner mig som en alkoholist och det är en så så jävla negativ klang på det ordet.. Fan ta den här jävla ölen som förstör mitt liv.

Jag hade inga förväntningar på att ens någon skulle läsa och dessutom svara på mitt inlägg! Tack! Ja mönster måste brytas på ett eller annat sätt. Tack för boktips mm. Ja tänk att man, du, jag har hamnat här! Kloka och förnuftiga människor. Jag har på känn att alkoholberoende finns i släkten, men att man valde kyrkan istället. Jag är nog klar med församlingslivet men har hoppet kvar och en tvivlande tro på en närvaro som kan vara Gud. Ensam är inte stark, därför stannar jag kvar här och delar mina funderingar mer er som orkar läsa. Än en gång tack!

Det har blivit ett antal nattmackor för mig också och till mackan behöver man något att dricka så man öppnar en flaska till. Det har blivit mer alkohol än jag föresatte mig den här julen men också några glädjepunkter, som när jag övergick till vatten medan de övriga fortsatte att dricka. Det skulle inte ha hänt förra julen. Även om det inte går helt bra så känner jag ändå att någon liten förändring har skett. Det har det kanske hos dig också eftersom du är här och skriver om ditt misslyckande. God fortsättning.