Senaste kommentarerna i forumet

Nu är hon 6:19 och jag börjar stolt på dag 3!:) de orörda flaskorna vin och mousserande finns med andra ord kvar! :P Måste ge bort de typ i present vid första tillfälle som ges!

Ja!!! Ta med din stolthet, din självinsikt och det du vet att du är bra på och sök dig någon annanstans. Två år var jag på en arbetsplats som inte var bra. Människor som är rädda, som konkurrerar istället för att lyfta varandra och samarbeta. Innan jobbade jag på en där samarbete stod i fokus och jäklar vilket bra jobb vi kunde åstadkomma då. "Bättre fly än illa fäkta". Så jag hoppas verkligen att du hittar en ny bra arbetsplats. Fattar inte vad det är med vissa människor och vissa chefer som ska skälla och tjafsa istället för att fokusera på utveckling och att stärka varandra.
Lycka till!!!

när jag läser om dina planer med jobbet. Tror att min första tanke var "Äntligen....". Din avslutande rad är oslagbar! Tack för den.
Morgonkram / mt

Det värmer att få en rad eller två, jag är ju egentligen inte en ensam person utan har rätt många omkring mig, men...
på forumet är jag ensam i mitt verkliga jag, ingen som vet om mitt skrivande här, jo frugan förstås.
Och det är nog bra tror jag, anonymiteten gör mig frispråkig och ärlig faktiskt, vilket är en förutsättning att kunna vara mot sig själv i första hand, annars har man nog svårt att erkänna sitt alkoholberoende.

Men detta forum är ju också ett livsforum, ett ställe, en dagbok som kanske förklarar lite anledningarna bakom sitt missbruk.
Det är ju oftast inte bara EN orsak till att man dricker för mycket, utan en salig röra som ställer till det för oss.
Ibland så komplext att vi inte själva klarar av att bena ut dem, utan får lite nya inputs ifrån varandra, och det hjälper!
Har försökt i hur många år som helst nu att försöka reda ut mina problem, men....har fått en bra kläm på dem.
Allt som berör och är känsligt triggar mig, en sorts mänsklig osäkerhet där alkoholen hjälpte mig att känna sig starkare eller att helt enkelt att man gav problemen ett flippat finger för en stund och lyckades skjuta fram dem.
Man de finns kvar...och så länge man inte tar dem under behandling så kommer de att finnas kvar, tyvärr.
Så vad gör man?, benar ut dem såklart, man behöver inte lösa dem men reflektera på hur jag reagerar på dem.
Gör dem mig ledsen eller oerhört glad, nedstämt eller gravallvarlig.
Klarar jag av alla känslosvallningar på en sådan kort tid, "passar" dem just nu eller kommer jag att undertrycka dem, och vad händer när jag har dolt dem för länge.
Det brukar bli värre, tro mig.
En skyddsmekanism har jag lärt mig att lägga mig till med, nonchalera dem ett tag, låt dem inte påverka mig.
Ja det finns människor som är helt genomäkta elaka, medvetet eller omedvetna.
Har upptäckt dem mycket genom mitt arbete, allra helst de jag trodde jag kunde lita på, bästa vännen som ständigt sviker.
Jag tror mig vara godhjärtad och förlåter för det mesta hela tiden, men har upptäckt att det finns folk runtomkring mig som utnyttjar det om och om igen.
Ett brustet hjärta som är fullt av ärr blir hårt och svårflörtad, någonting som jag egentligen inte vill bli förknippad med.
Fick skäll av chefen fd bästa vännen på jobbet i veckan, tog upp gammal skit som han inte förmått sig uppdatera ens,
om man nu ska komma med kritik så se för fasiken till att den är uppdaterad, jag blir så trött!
Någonting brast inom mig, först ledsen och sedan förbannad, undrade om han njöt av det.
Nu har jag tappat det allra sista förtroendet för firman, trodde på framtidsprodukten och alla lovord.
Skulle det gå bra så skulle de inte pina oss så förbannat, tots alla konvertibler och kassakon som aldrig kom.
Någonting är i görningen och jag kan inte peka på vad, men det känns inte bra inför framtiden.
Orkar inte längre strida för det jag tror på, de har vunnit över mig, jag lägger ner.
Jo jag är en person som lägger stor vikt vid yrkesrollen, en sorts identifikation.
Har lite väl mycket grejor i röret privat som jag inte riktigt hinner med, men i och med att vi stängde stugan inför vintersäsongen förra helgen så kommer jag att få lite mera helgtid till övers.
Men sen....blir det till att ragga nytt jobb, tätt på given det kommer att bli 20 år sedan senast, haha!
Måste försöka få upp livsgnistan igen, de har verkligen lyckats trycka ner mig under alla dessa år.
Det får bära eller brista, och brister det så kommer ett par månaders arbetslöshet göra mig gott, då ska jag börja kroppsbygga med själen.
De kommer att förlora en trogen och mycket skicklig medarbetare, en ganska så unik yrkesroll vilket också gör det svårt att finna ett liknande jobb med rätt lön.
Men pengar är inte allt, en stroke eller infarkt är inte värt det, om 10-15 år som nyexaminerad pensionär och ett dreglande kolli?, nej tack!

Återigen, vad får det kosta?
Lycka finns inte i det materiella eller i en lömsk verklighetsfrämmande dryck, utan finns någonstans i det där som pågår medans man letar efter den, det vi kallar livet.
Om vi kunde springa lika fort baklänges så skulle vi hinna se vad vi missar i vår jakt efter det vi aldrig hinner upptäcka springandes framåt.

Berra

Blev jätteglad över att du svarade bara! Tack! Känns bara så skönt att få skriva av sig och inte behöva ha detta för mig själv hela tiden! Tack igen :-)

Åh vad jag blir berörd av din text. Men bara att du skriver här är ju ett jättesteg åt rätt håll. :)

Jag känner mig själv alldeles för ny och grön med allt detta för att kunna försöka ge dig några goda råd. Men jag tänker på dig och ska följa dig här. Kämpa på, det kan bara bli bättre. :)

Usch, jag har också fortfarande bib-suget som flashar förbi i tankarna ibland. Så bra du gjorde-köpte en flaska vitt som du tänkt! Bravo! Nu är du snart framme vid ditt mål - 90-dagar med rimligt a-intag!
Det här med din stress, ångest och upplevda sömnsvårighet- vad i ditt liv tror du dessa har sitt ursprung från? Finns det något du kan förändra som kan minska någon av symptomen? Alkoholen dövade kanske lite, men större a-intag ökar också styrkan på symptomerna. Finns det någon som kan hjälpa dig - kanske professionell hjälp?
Sommarkatt15

och att detta funkar för dig Valeria! Bra att du kom iväg till läkaren och fick denna hjälp. Styrkekram!
Sommarkatt15

Jag har läst din tråd också och du är en kämpe-vi stöttar varandra här och nu!

Tack för svar.

Värsta ångesten efter helgen har lagt sig nu. Jag har träffat båda kompisarna och allt är lugnt med dem. Men jag är helt klart mer beroende (psykiskt om inte fysiskt) än vad har velat erkänna för mig själv. Två hela dagar efter århundrades vidrigaste dyngfylla och jag är sugen. Jag märker hur mina tankar försöker kohandla med mig. "Varför ska jag inte dricka? För att jag skämmer ut mig inför folk. Ja, men då så, så länge du är ensam är det ju ingen fara". Farliga farliga tankar.

Nu måste jag hålla motivationen uppe och jag tror att skriva här kan vara ett sätt. Jag måste minnas varför jag inte ska dricka. Jag måste hantera risksituationer. Jag måste försöka komma åt det grundläggande problemet.

Välkommen hit! Jag tror du ska ta den där magkänslan som har fått dig att registrera dig här på allvar. Det är ett steg bara att söka efter sidor som denna och jag tycker du gör alldeles rätt! Du måste hitta dun egen väg, läs här på forumet så får du ta del av många historier och livsöden, hur vi hittat eller fortfarande letar efter vår väg. Jag har (förutom en gång) varit helt nykter sedan slutet av juni och det händer fortfarande mycket inom mig. Jag kände även att ett liv utan a inte var värt att leva och höll mig krampaktigt kvar (dock drack kag även bara vid festliga tillfällen). Det var först när kag till slut erkände för mig själv som jag insåg hur mycket a och tankar på a upptog mitt liv. Det känns inte längre livsviktigt att dricka. Testa en nykter period (men håll inte bara upp och räkna dagarna tills du får dricka utan försök hitta andra förhållningssätt) och se hur det känns. Bara ett tips! Det är din väg. Kram

Jag är medberoende (och försöker efter bästa förmåga att hjälpa mig själv ur den situationen) Och jag höll själv på att bli alkoholist under ett antal år..
Det var ju så mysigt att dela på en flaska vin.. Först ett glas till maten och sedan resten, när vi satt och småpratade..
I början helger och någon enstaka gång i veckan när vi lagade något gott (vi lagade ofta mat tillsammans)
Sedan började "guldkanterna" bli fler.. Och istället för en flaska, så köptes det plötsligt två..
Två flaskor kändes lite "dyrt", så det fick bli en box, som givetvis skulle räcka under helgen och helst längre.. Snart upptäckte jag att min man, förutom vinet, gärna tog med ett par öl.. Det var ju så "läskande" när man jobbat en stund i trädgårn.. Dock minskade inte vinransonen för hans del, snarare tvärtom..
Själv var jag vid det laget uppe i en flaska vin 5 - 6 dagar i veckan.. Men sommar, varmt och rosé, gjorde att jag inte reagerade förän framåt hösten.. Vi hade ju så trevligt där vi satt i vår berså och "lullade"..
Jag pratade om att vi nog skulle dra ner en smula framåt hösten och när jag höll upp så fortsatte mannen.. (då blev jag första gången riktigt orolig..) Då märkte jag HUR berusad han faktiskt var.. När man själv är lite småfull så reagerar man ju inte lika mycket..
Jag började tycka att det var jobbigt.. att han blev "saggig" tjatig och grälsjuk.. Mitt sätt att lösa den saken, var helt åt helskotta den gången, jag började dricka "ikapp" för att stå ut (och för att jag trodde att om jag drack så skulle han dricka mindre.. (funkar inte, eftersom alkoholisten bara köper hem en flaska extra..)
I våras bestämde jag mig, efter ett praktgräl, där han var klapp kanon, att nu fick det vara nog för min del.. Jag har inte druckit en droppe sedan dess (saknar det inte och har idag svårt för tillställningar där folk blir berusade, men jag låter dem bestämma själva. jag kan ju gå därifrån)
Det tog sin tid att hitta en lägenhet och flytta, men det är vad jag har gjort.. Så jag hoppas att ni lyckas göra något åt ert drickande innan det är försent.
Påstår inte att ni måste bli absolutister.. men ett totalstopp under en period är nog ingen dum ide.. Det är så lätt att tycka att ett glas mer eller mindre.. Men det drar fort iväg och innan man vet ordet av, så är man (som i mitt fall) inne i ett riskbruk..

Måste vara en otroligt skön känsla att du följde din plan. Jag gratulerar och är imponerad.

Avskräckande exempel nr två anmäler sej!
Tycker du och din kille verkar ha bra koll på alkoholen. Fast ni känner ju bäst själva om det börjar kännas som ett problem.

Konferens avklarad, och jag är både glad och lättad. Bra konferens, med middag efteråt. På middagen bjöds det friskt på vin/öl, samt kaffe m. avec efteråt. Jag drack ett mindre glas vitt till förrätten, och tog ett glas rödvin till huvudrätten. En del kollegor drack rejält - och fick påfyllning i sina glas upprepade gånger. Själv satt jag i lugn o ro med mitt enda glas i nästan 3 timmar....jätteskönt. Ingen tog någon notis om att jag aldrig fick påfyllning - och ändå var jag "med" på riktigt, på en mycket trevlig middag. Efter middagen så tog jag en kopp kaffe - och var så nöjd när jag vaknade i morse kl. 8 och var pigg o rask. En kollega försov sig nästan 2 timmar - inte bra - och flera var ordentligt bakis hela förmiddagen. Vi hade inget "tungt" att avhandla idag - så jag misstänker att det inte spelade någon större roll. Men jag är så glad för min egen skull - att jag var så nöjd med mina 2 glas vin, och inte hade någon önskan om att dricka mer heller!!! Känns bra det här....:-)

är ett läkemedel som sägs bidra till att man kan stoppa när man börjat. Det påverkar hjärnans belöningssystem på något sätt så att belöningen uteblir. Ska testa det inför en AW på torsdag

Du har en för mig eftersträvansvärd A-konsumtion ! Självklart kommer du att få stöd och hjälp här på forumet, jag själv kan dock endast bidra med att vara ett avskräckande exempel. Men du kan få stöd av andra och peppa oss övriga !

är bra mycket bättre än innan, Harrim! Vi få ta ett steg i taget. Rom byggdes inte på en dag. Hade det varit enkelt för oss att hantera A hade vi aldrig skrivit här.

Ja detta forum hjälper mig mycket iallafall. Jo förstår det där med att man inte vill va vaken, det går cirka 15 timmar från att jag går o lägger mig tills att ja stiger upp hah. Men i vilket fall som helst; lycka till.

Mår fruktansvärt dåligt då jag - helt utan att fatta varför - satte mig i bilen på morgonen och körde. Detta efter att ha varit på kalas med massor av vin fram till kl 02:30. Givetvis hamnade jag i en poliskontroll o blåste rött! Mitt liv rasade samman! Hur o vad ska jag tänka?

i det du skriver. Du är inte ensam.

men idag är jag helnykter. Ville verkligen ta ett glas vin, men jag håller emot.

Min sambo är deprimerad och i annat fall skulle jag haft ork att ta hand om hans känslor oxå. Han har ingen lust med sitt jobb, det handlar inte om mitt problem med vin utan om han. Blir så jäkla egoistisk nu och känner bara att just nu behöver jag hjälp med mitt problem. Istället är jag nu i situationen med en sambo som inte orkar ta tag i något, 3 barn som vi måste ta hand om, ett heltidsjobb som jag måste klara av och jag som verkligen bara vill ta en massa glas vin och vakna upp imorgon och så är allt bra.

Tack, jag lyckas ibland, men jag skulle vilja hamna i läget där boken blir starkare än vinet. Önskar dig all lycka. !8 dagar är bra!

Ester

Jag ska klara det här! Var hos läkaren och fick både natrexon och antabus. Tog antabus på måndag, som vanligt, och tänker fortsätta med det. Inför torsdagens AW ska jag testa natrexon.