Senaste kommentarerna i forumet

Det är drickandet som livsstil som inte funkar m sambon. Har inte avslutat relationen...

Pratat m särbon nu ikväll att kroppen inte orkar mer, inte heller psyket. Har varit hemma från jobbet idag. Gick upp som vanligt m yrsel o gjorde mig iordning. Men insåg att jag inte kan köra bil sån här. Var yr redan i söndags kväll o även i måndags. Nu fick det bli ett par dagar hemma. Och det blev vin - för mycket - även i helgen hos särbon. Så nu har jag sagt att vår livsstil ihop inte funkar. Han är kollugn som vanligt. Skönt. Min läkartid blev uppskjuten en vecka så det är nästa vecka. Kommer då be om antabus. Jag vill inte mer. Punkt.

Det värmer fint när två proffs skriver. Tack snälla. Det här forumet är verkligen som ens syster/bror som verkligen unnar varandra villkorslös välgång.

Nu tittar jag på Hela Sverige skramlar och rörs över hur fin mänskligheten än när vi verkligen vi vill. Alla är hjältar.

specialist på så många andra saker som du kommer att må så bra av. Men tomheten i början är förfärlig, och omöjlig att beskriva för dom som inte varit där. Jag tänker att man får försöka vara så snäll som nånsin möjligt mot sej själv. Bara låta livet vara trist om det känns så. Invänta. Det vänder ju. Det gör ju det.

Det blev en helnykter tjejkväll. Jag har berättat för min närmsta väninna precis hur det ligger till och jag sa att jag helt enkelt vill vara nykter en period. Jag är för skör och kan inte hantera alkohol. Just nu finns inte ens suget men det kommer att komma en vacker dag. En dag i taget. 32 nyktra dagar nu.

Nej den tiden ska du inte missa. Kämpa på Drycker. Du är värd bättre. Hoppas du får hjälp eller hittar din inre styrka snart. Den dök upp för mig när jag börjat misströsta.

De flesta på forumet anser att det inte går att dricka måttligt om man väl har fått problem med A, det är möjligt att de har rätt. MEN jag är av en annan uppfattning och tror att det går att lära sig. Jag skrev i Harrims tråd att man ju inte uppmanar den som vill gå ner i vikt att sluta äta utan att ändra sina matvanor. Jag har vid flera tillfällen sedan i maj när jag började på forumet varit på tillställningar och fester utan att bli för full. Men jag var väldigt spänd och koncentrerad de första gångerna, vilket jag tror hjälpte. Nu under hösten har jag flera "prövningar", dvs jobbrelaterade tillställningar där jag inte FÅR bli full, helt enkelt. Jag har inte " råd" att göra bort mig flera gånger. Gör jag det måste jag sluta helt, vilket jag inte vill.

Behövde få höra det.

Känner igen det där såå väl. Föraktet som växer alltmer för den andres brist på karaktär och framförallt självinsikt. Hatar verkligen att känns den där vidriga spritdoften och hur han rantar runt här hemma och sluddrar. Usch. Andra dagen här utan vin eller ens en folkis. Känns så himla bra att vara körbar oavsett tid på dygnet om du förstår vad jag menar. Kram

Hur gar det for dig? For mig gar det sadar, dricker mycket mindre an forut men dock fortfarande en del. Sitter nog med samma tankar som dig och motiveringen finns inte dar riktigt. Jag sjalv var pa resa under forra veckan och klarade inte av att halla mig undan drycken i loungen, det blev lite mer an jag tankt mig men mycket mindre an jag brukade dricka. Man far val se det som bade misslyckande och en seger pa samma gang.

Hur som helst, lycka till med din nykterhet och jag hoppas du klarar det battre an mig.

Skulle stå "Reggade" i förra inlägget. :-)
Nog för att det är ett bra forum, men inte kanske eggande. :-D

//Buzzz

För era kommentarer, blir både glad & känner mig kass som är dålig på att kommentera i andras trådar.
Jo, jag vet att det inte är någon annan som gör att jag väljer att dricka, det finns andra sätt att hantera besvärliga människor.
Ignorera dom eller undvik kontakt t.ex.
Men, man vill ju gärna ha något att skylla på tyvärr, sedan är det skönt att få gråta lite över tingens djävlighet någon annanstans än hos frun (som blir ganska trött på sånt till slut. :-))

Antabus fungerar säkert för många, men jag känner att det i princip vore att se till att jag inte FÅR dricka, stället för att komma till insikten att jag inte vill. Det blir knas i min skalle, jag behöver ju bara låta bli att ta det. samma med att ta bort all alkohol hemma, bolaget är ju bara en tanke bort.

Enda gången jag lyckats en längre tid var när jag eggade mig här och fick stöd från alla er snälla, förstående människor som själva kämpar. Som vet vad det rör sig om och hur man kan känna sig.
Med det sagt måst jag tacka dig Lena, dina rader var det finaste jag läst på länge "Kliv av. Avlägsna dig. Slut fred". Så otroligt fint och rogivande. Tack.

Nåja, inte mycket att hurra för, men det är tre dygn utan skiten nu. Och kroppen hämtar sig sakta genom att signalera den där otroliga tröttheten. Känns skönt.

//Buzzz

Idag har jag druckit upp en kvarting. Är fortfarande onykter. Det började igår med att jag drack en 3, 5, &imorse öppnade jag en till.
& nu ligger jag i ett ouppvärmt hus, full, med ett stearinljus etc.
Det positiva är att jag har en tid hos b.c om ca 2 v. Den tiden ska jag inte missa !♡ er!

Blir så glad av dina härliga inlägg!!!!!❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤

Det kan hjälpa. Börja träna karate, börja springa, gå på gym, skaffa en PT, eller vad som helst som du skulle kunna gilla/må bra av. Läsa och sova är också bra. Spela ngt dataspel online?
Har du någon ny relation? Jag själv har börjat med nätdejting och det tar mycket tid ;-) Väldigt roligt faktiskt att prata med folk. Men en får ta det för vad det är.
Lycka till med din förändring.

Man kan be om en journalspärr. Detta innebär inte att någon annan vårdgivare inte KAN gå in och läsa din journal från tex beroendemottagningen, men om någon gör det är det tjänstefel och det kan leda till åtal. Be om en spärr (man skriver på ett papper).
Googla på "Spärra journal" och läs om vad som gäller i just ditt landsting, eller ring och fråga.
Tyvärr tror jag att det är så att Vissa myndigheter har rätt att läsa i din journal utan att fråga dig först (trots att journalen är spärrad). Det är för att kontrollera att bestämmelser som styr hälso- och sjukvård följs. Försäkringskassan och socialtjänsten har rätt att få läsa journaluppgifter utan ditt samtycke. Du kan inte spärra information för personal inom den enhet som spärren avser.

Vi är ju alla olika. En del kan inte dricka överhuvudtaget medan andra har inte har några problem med måttlighet. Några av av oss bör i rimlighetens namn vara någonstans mitt emellan. En kompis sa en en gång: Man känner ju när man har druckit nog. Jag tänkte att det har då jag aldrig känt. Jag brukade ju dricka tills jag behövde sova. Oftast tog jag med mig ett glas till sängen för säkerhets skull.

Jag känner ännu inte att det är nog, det kommer jag kanske aldrig att göra, men nu bryter jag efter ett antal glas. Vem vet - kanske kan jag trots allt lära mig när jag druckit nog.

Jag är ny på Forumet och började på Alkoholhjälpen för fyra veckor sedan. Även jag vill leva måttligt men trillar dit hela tiden. Känner igen mig och är tacksam för dina beskrivningar av lyckade och mindre lyckade dagar. Mitt liv är på de flesta sätt väldigt bra numera men ända kan jag inte hålla måttan när jag dricker utan blir ofta för full på fester. Jag är oftast social och glad men kan säga mer personliga saker och vinglar runt. Dagen efter skäms jag och får ångest för att jag inte minns delar av kvällen. Frö några år sedan när jag levde i ett olyckligt äktenskap trodde jag att det var därför jag drack för ofta. Då kunde min ilska pysa ut mot min exman när jag drack eftersom jag som nykter aldrig brukade bli arg utan var vänlig och lugn för det mesta. Efter skilsmässan var jag inte glad som jag hade trott utan kände mig ensam och gamla ångestar dök upp. Jag drack mer än någonsin, nu när jag varannan vecka var själv. För det mesta ensam hemma på kvällen. Höll skenet uppe bland vänner och på jobbet så gott det gick. Har förstått att folk förstås såg hur jag mådde egentligen. Har vuxna barn och en myndig tonåring som är den som bor kvar hemma. Under den perioden riktade sig även min ilska mot mina barn som jag tyckte tog sin pappas parti. Jag skäms verkligen över detta. Jag hade aldrig trott att jag skulle bli en sådan förälder som talade illa om den andra föräldern. Det var jag som drev igenom skilsmässa, vi hade varit gifta i 25 år, men jag blev oerhört sårad när mitt ex snabbt träffade en ny kvinna. Det var då jag började dricka mer än någonsin på kvällarna. Förra hösten kraschade jag, stress även på jobbet och mitt privata kaos ledde till en sjukskrivning för första gången i min karriär. Det positiva var att det blev en vändpunkt. Jag vilade, tog promenader och drack inget på flera månader. Träffade en ny man som är kärleksfull och härlig. Jag har pratat med mina barn och bett om förlåtelse för hur jag betedde mig under min galna sorgeperiod. Jag går i terapi och på jobbet har jag energi och lust till arbetet igen och är åter en bra chef. MEN så tänkte jag i våras att jag skulle börja dricka måttligt. Det började rätt lugnt men snart blev jag åter fullast av alla på fester. Den flaska gott vin vi skulle dela till maten,min nya man och jag, drack jag större delen av plus att jag drack något glas under matlagningen och efter maten också. I början drack jag bara någon gång då och då men under semestern har det ballat ur och jag har druckit varje dag och fortsatt med det ända till nu. För det mesta blir jag inte så berusad, utan dricker några glas vin så jag kopplar av. Jag blir inte arg och elak nu, för jag har kommit vidare i livet men jag är ledsen över att jag har så svårt att dricka måttligt utan har så starkt sug efter mer när jag tar ett glas. Men igår drack jag inget och det var inte svårt. Ska kämpa på för att leva ett måttligt liv. Jag är som du Valeria en social person och vill inte avstå från fester och umgänge eller alltid vara nykter. Men jag vill inte heller bli för berusad och jag förstår precis den sköna känslan av att hjälpa en kompis iställelt för att vara den som blir hjälpt.

Jag har som så många andra av oss här på forumet levt som du. Jag kamouflerade mitt vindrickande i ett vinintresse. Vinet har fått mig att stå ut med mycket. När det har varit överjävligt på jobbet har jag tänkt: Snart är jag hemma och kan öppna den eller den flaskan. Men det är ju galet. Jag är bara i början av min förändring så jag har inte så mycket att säga egentligen. Jag behöver också andra intressen som inte är jobbrelaterade för att förändra mitt fokus. Jag har börjat rosta mitt eget kaffe vilket är roligt och gott. Även om man inte kan dricka så mycket så är det något att pyssla med. Jag har också köpt ett teleskop som jag och barnen ska titta på planeter och galaxer med. Inget av detta hjälper dock när man behöver varva ner, så då försöker jag hitta en teveserie som jag följa.

Nu vill jag sluta! Orkar o vill inte att nått skall styra mig o ha sådan makt längre! Det tar alldeles för mycket tid o kraft! Jag tänker på vin 80% av dagen. När, hur jag skall smussla till mig ett glas i smyg.
Jag behöver hjälp! Men.... Jag kan inte med att ringa vårdcentralen o be om något läkemedel?!? Jag känner dem o jag vill inte att det skall stå i mina journaler! Hur får jag tag på medicin utan att det registreras? Jag har varit tjock i hela mitt liv o gjorde en gbop o det står i mina journaler. Nu är det 3,5 år sedan men jag får alltid frågor om det! Om jag söker för halsfluss undrar läkaren helt plötsligt hur många kg jag har gått ner!? När jag op för gallan undrade läkaren om jag var nöjd med min viktnedgång, hennes bekanta funderade på att göra en lika dan op.....
Jag vill inte ha en alkis stämpel i mina journaler!!!!!!
Vad finns det för medicin? Antabus ver jag men det känns som om suget finns fast jag blur straffad OM jag deicker för då spyr jag. Jag kan inte spy pga av min op. Vad händer då?
Finns det inget som bara tar bort suget som gör att det blir lite lättare o lägga av? Men ändå kan ta nått glas då o då och känna att det inte är så himla skönt o kul?
Hur har ni gjort? Kan jag gå till en privat vc o be dem skriva ut men inte få det i journalen? Köpa på nätet????
Känner mej som en tablettmissbrukare nu när jag skriver, en narkoman som är på svarta marknaden... Hjälp!!!!!!
Tankarna snurrar!
Kram på er alla....

Bra att du ger din tråd en ny chans. Tror du likväl som många andra kan finna stöd och hjälp här. Och som redan är klargjort så är du inte ensam i din situation eller med dina tankar. Känner du att mönstret behöver brytas snarast så är medicinering ett bra medel. Kontakta vården o förklara varför du behöver ha tex antabus utskrivet. En hobby är som du är inne på ett fantastiskt bra hjälpmedel att bryta mönstret och att göra något helt annat än att dricka då suget sätter in. Det viktigaste är ju ändå att du har viljan att förändra dina dryckesvanor. Ta tips och lärdom i från andra på forumet men se till att ha ditt egna mål och din egna väg i förändringen. Även om vi alla här i grunden har samma problem=alkoholen. Så är vi ändå alla olika individer som behöver ta tag i oss själva på det sättet som passar just oss bäst. Fortsätt att skriva i din tråd och lycka till.

Jag tror det är många av oss sön känner igen oss o din beskrivning av
"vad gör man av kvällarna". Vi finns här!!!!

ta eeeen kväll i taget, tänk inte "aldrig mer", då riskerar du bara ännu mera ångest

vi är många som känner igen oss i det du skriver! Du är inte ensam och jag är övertygad om att du kommer att få mycket hjälp och stöd här !