Senaste kommentarerna i forumet

Tycker det är riktigt gott o se att du kommit så pass långt som du gjort i din egen resa, inte minst om det händer andra tråkiga saker i livet och du kan hantera dem utan A. Inspirerande och starkt, fortsätt på samma bana!

Starkt att prata om något som är känsligt och ligger så nära dig. All respekt för det och tråkigt att höra om det som hände.
Jag har full förståelse för att du resonerar och tänker som du gör. Jag missförstod dig kanske, men så som jag tolkade det så var det som att du satte alla som har alkoholproblem i ett och samma fack. Det kan vara så att jag missförstod dig för att jag ser nämligen det fenomenet här på forumet, att "alla alkoholister" är på ett visst sätt och så utgår man från sin egen erfarenhet och upplevelse. Den senaste alkoholterapeuten jag pratade med förklarade en hel del om hur individuellt det kan vara med just typ av behandling och vad som fungerar bäst, beroende på ens sjukdomstillstånd. Därför tycker jag att man ska vara ödmjuk inför att andras sjukdomsbilder kan se annorlunda ut mot ens egen. Det var det jag menade med Mats Kardells beskrivning. Det är i grund och botten samma sjukdom, men jag kan inte ens föreställa mig hans sits. Det går bara inte.

Jag har aldrig förnekat att jag hade alkoholproblem eller på något sätt försökt förminska rattfyllan i sig. Det råder inga tvivel. Du får hata och avsky det jag gjorde för ett kvartal sedan hur mycket du vill och det förstår jag att du gör med tanke på din historik. Det hade jag också gjort.

Känner en massa känslor som far runt, förra inlägget blev i affekt och det blir sällan bra. Andemeningen står jag dock för, om man kör bil berusad har man problem och har för länge sedan förlorat kontrollen över a. Om man inte har det betyder det ju att man väljer att köra full och då är det andra saker som inte står rätt till. Jag om någon tror på andra chanser och att man ska kunna rätta till det dom blivit fel, för att göra det måste man dock kapitulera inför problemet, ta in vad som hänt och göra allt för att det inte ska hända igen.
Man måste även inse vad som kunde ha hänt. Eftersom jag vet vad det innebär vill jag inte stå tyst sidan om och låtsas som om det inte är så farligt. Tänk dig om det hade varit på DIN dörr det ringde och att det rörde sig om någon som inte körde full för första gången men att de runtom honom/henne hade stått tysta och inte sagt något?
Tänk om andra är tysta och det ringer på DIN dörr, hade du kunnat förlåta de som var tysta?
Du får bli arg på mig, vändningen, men jag har lovat mig själv att inte stå tyst vid sidan om.

Vändningen, du missförstod totalt mitt inlägg. Jag ville inte att du skulle komma in på min tråd och förklara varför du står över mig och alla andra som är sjukare. Jag har läst din tråd och låtit det vara, tänkt att du får fortsätta eftersom jag inser att det inte finns något jag kan säga som skulle få dig att förstå det man ser utifrån. Jag har läst om alla dina tankar om rattfyllan men det viktigaste av allt drunknar i allt om fotbojor, behandlingshem som andra vill att du ska gå på men som du vet inte är rätt för sig, alkolås osv. Du har så stora problem med alkohol att du satte dig i en bil och körde med mycket hög promille. Du pratar om viljestyrka och alla saker där du glänser men var finns det allra viktigaste?! En frisk människa hade någon gång lagt fokus på det du kunde ha gjort, nämligen att köra ihjäl någons dotter, pappa eller mormor. Jag tror inte att du gjorde ett medvetet val (i så fall är det ännu värre) att köra full, jag tror Du hade druckit så mycket att du förlorat omdömesförmågan. Jag blir enormt provocerad när du "berättar" för mig att vissa (som du) kan dricka bara ni gör det på ert sätt. Du har visat att du INTE kan bli betrodd med a, att om du förlorar omdömesförmågan så totalt en gång kan du göra det igen.
Jag har försökt stötta dig men detta blev för mycket. Fokusera på vad som kunde ha hänt istället för hur mycket kontroll du tror du har.
Jag blir så enormt provocerad eftersom jag tillhör en familj som fått våra liv slagna i spillror av någon som gjorde det du gjorde.
Min pappa blev ihjälkörd.
Detta är enormt känsligt ich jag kan tyvärr inte acceptera att du tar mina metaforer och pratar om skaldjur och vilken kontroll du har när du lika väl hade kunnat orsaka samma skada till en annan familj som jag råkade ut för. Ursäkta om jag inte tror att du har kontroll. Lyft blicken och ta in vad som hänt ich vad det hade kunnat resultera i.
Om du någonsin hade suttit hemma när polis och präst ringer på dörren för att berätta det ofattbara Hade du kanske inte tagit så lätt på ditt förhållande till a. Tänk på mig när du tycker att det ät en bagatell eller synd om dig som kanske måste tvingas till behandlingshem. Tänk på de familjer som öppnar dörren de gånger andra människor trott de haft koll på a. Bli en del i kampen för att förhindra att fler familjer ska behöva öppna dörren. Jag kan lova att livet aldrig blir detsamma efter att man varit med om det.

Frisk kommer jag nog aldrig bli, nyktrare vill ja bli. Hade trots allt inte druckit på 2 veckor innan igår.

Ursäkta, men vill du verkligen bli frisk och nykter?

Tiden går otroligt snabbt med allt man måste fixa med, man hinner inte med, veckorna bara flyger iväg... men när man räknar nykterheten känns det som tiden står still.. Känns som en evighet sen man drack sist men är långt ifrån dina fem månader... Jag har haft som ett mål att vara nykter till en början 3-5 månader. Förnuftet säger resten av livet men kan inte heller stänga fönstret helt. "Aldrig mera" är inget bra ord, precis som " kan inte", "Går inte" Då måste jag i alla fall bevisa motsatsen.. :)

Hur har det gått med snuset? Lyckats minska nåt?

Underbart inlägg, det där gjorde mig glad! Hoppas det går bra för dig med flyttar och allt annat privat också som du hade på gång nu i sommar.
Söndagskram påre!

Skrev precis ett litet brev om hur jag glider längre ifrån det här forumet. Eller i alla fall mitt bidragande till det. Och blev lite sentimental när ag gjorde en snabb tillbakablick då jag kom hit för första gången som SL. Hur du, Muris och Ebba var mina första girls som tog emot mig med öppen famn och var så jäkla stöttande och bra. Jag är så glad att du fanns här i samma ögonblick som jag, intelligenta kvinna. Rapp i käften, ärlig och smart har du berikat min tid här så jäkla fint.

Jag hoppas verkligen att allt kommer gå din väg framöver. Att Lucas verkligen fattar vilken kvinna han har men framför allt att du fattar vilken kvinna du är. Du och jag, vi kommer klara den här resan vi är på. Och slutligen kommer den inte vara en stor del i våra liv längre. Din resa nu är helt annan än den vi var på för ett år sen och det är så jäkla fint att se hur du tar dig framåt med stolthet och större självförtroende i dig själv.

Det här är inte ett hej då, men ett litet meddelande om hur mycket jag tycker om LenaNyman och människan bakom.

KRAM

Det här forumet har varit så ovärderligt för mig. När jag loggade in här i september förra året hade jag fått nog. Jag hade läst här inne till och från i flera år men aldrig gjort slag i saken. Men så var det något som gjorde att jag tog steget. Steget in hit och steget att lova mig själv att ta tag i mina problem. Jag hade så jäkla svårt att föreställa mig ett liv för alltid och evigt utan alkohol. Så jag tog en vit månad. Sen blev det en till och en efter det. Tills jag hade kommit upp i åtta månader helt vit. Sen började jag sippa. Alltså gå på en fest och hålla i ett glas och ta en pytteliten mun for show. För att slippa frågorna men framför allt för att jag ville och jag trodde/tror på mig själv. Jag åkte till Almedalen och festade loss. Men trots att det blev mer än jag tänkt mig hade jag ändå kontrollen - ingen minneslucka. Jag blev dock bakis. Fy fan vad ovärdig den känslan är. Sen dess har jag varit på diverse fester, middagar och andra kalas där alkoholen flödat. Ibland har jag tagit ett glas eller två men för det mesta så tackar jag nej, och jag har inte blivit onykter. Går jag ut på en aw så känns det så jäkla onödigt att dricka A så då beställer jag alkoholfritt, samma med middagar. Jag tycker helt enkelt inte alkoholen är godare än alternativet.

Mitt löfte till mig själv har aldrig varit ett liv helt från A. Viktigt var dock att få ett avstånd från alkoholen under en längre period. För har nog det varit en förutsättning. Genom att helt bryta mig från A har jag kunnat börja den relationen på nytt. Mitt löfte till mig själv där i september var och är fortfarande däremot att aldrig, någonsin i hela mitt (förhoppningsvis) långa liv få en minneslucka till och med det löftet kommer förpliktelse. Förpliktelser om att aldrig ge efter, alltid fatta ett medvetna beslut och framför allt eget beslut huruvida jag ska dricka alkohol. Aldrig tolerera att jag viker mig för att någon trugar.

Snart, 17 september, var det ett år sen jag började den här resan. Som har lärt mig så förbaskat mycket om mig själv, om min omgivning, om mitt förhållningssätt till alkohol och om mina vänners förhållningssätt till alkohol. Min alkoholrelation är väldigt odramatisk idag. De jag umgås med vet att jag inte dricker så mycket och har slutat ifrågasätta. Eller jo det finns en partydrottning som hoppas på comeback men hon fattar att det är kört på den fronten. Jag är framför allt grundad i mitt beslut om att när jag tackar nej så blir jag inte nervös, eller orolig för vad folk ska tycka. De får banne sig tycka vad sjutton de vill om jag inte väljer att dricka alkohol och jag gör mitt absolut bästa så att de ska förstå att de är idioter om de försöker få i mig alkohol ändå.

Med detta så märker jag att jag glider ifrån här mer och mer. Jag läser dagligen flera gånger om dagen. Men jag tycker inte att jag har så mycket att bidra med. Därför vill jag bara meddela att jag finns här. Läser ofta som sagt men vill inte känna skuldkänslor över att jag inte skriver något vare sig till någon av er finingar som jag haft kontakt med eller i min egen tråd. Jag vill inte heller att någon ska undra varför jag försvunnit eller bara visar upp mig sporadiskt. Vi hörs framöver och skulle något gå åt fanders är ni de första att veta, lovar!

KRAM till er fasiken vad ni är bra.
SL

Tack för omtanken Vändningen! Är inte aktiv i trådarna nåt vidare, men läser, mest dem jag "känner".
Som vanligt snurrar allt lite för fort för mig, även om det säkert är ganska normalt för de flesta. Mycket av möblerna ligger kvar i sina kartonger, men särbon hjälper när han är här. Gällande a har jag insett mycket genom att läsa härinne att för mig är detta en sjukdom som jag måste hantera därefter. För min del finns det nog inget måttlighetsdrickande. De perioder jag håller upp mår jag ju så mycket bättre. Men jag har ett enormt motstånd att ta det där beslutet. Men jag måste och vill, eftersom jag märker att konsekvenserna ffa på hur jag mår psykiskt av hur jag förhåller mig till a börjar bli för stora. Och det riskerar drabba barnen, vilket är det sista jag vill.
Jag följer dig o hoppas att allt i ditt liv blir som du önskar! Ha tillit till människor. Jag tror inte en bra människa flyr om du väljer att berätta om din relation till a. Kram!

Näst nästa helg ska jag åka på kryssning med en kompis.. Hade glömt bort det. Var längesen vi bokade.. Är så vi brukar träffas då vi bor på olika delar av landet och att åka kryssning är billigare och smidigare sätt att ses än att åka till varandra. Vi brukar alltid köpa med oss en flaska vin och dricka på berget utanför terminalen, prata och umgås och sen stressa ner till båten för vidare fest hela natten. Vi brukar ha riktigt skoj..

Pratade med kompisen precis och sa som det var, att jag inte druckit alkohol sen mitten av juli och att jag inte vill dricka på ett tag. En tanke svischa förbi att jag skulle festa som vanligt på båten och sen återta nykterheten efter men vill faktiskt inte dricka. Hon ville absolut inte vara nykter, Hon dricker aldrig annars utan bara när det är fest några gånger om året. Kul att det på nåt sätt kan bli lite konflikt på det sättet. Förstår självklart att det inte är kul att dricka själv om den andra dricker läsk men som jag sa.. Jag kan dricka Afritt vin och hon vanligt. Ingen kommer märka någon skillnad ;) Få se om det blir nån resa eller om vi skjuter upp det..

Tycker annars att jag varit nykter i en evighet.. Men är ju bara en och en halv månad.. Tankar på att dricka svischar förbi ibland, lite längtan efter att få känna sig avslappnad men än så länge är jag fortfarande bestämd i att inte dricka annat än A-fritt. Jag njuter av att vara klar och att ha kontroll även på kvällarna. Har alltid tyckt att jag inte blivit bakfull när jag druckit utan har vaknat tidigt och satt igång direkt med sysslor/arbete, nästan som att bevisa för mig själv att jag inte varit påverkad av att jag drack kvällen innan...men nu har jag ju märkt att jag är mycket piggare och klarare på morgonen, så klart :) Jag kan köra när som helst utan att behöva tänka eller blåsa. Jag har bättre minne.

En sak som inte är lika kul är ju att man känner av ensamheten på kvällarna/helgerna på ett annat sätt nykter. (Lite, bara ibland) De flesta av mina vänner har partner och helgkvällarna är ju på nåt sätt heliga för paren, mys... om det nu inte är fest. Känns ju inte som att man vill åka hem till nån och sitta i soffan och kolla på tv som femte hjulet jätte ofta.. Visst har jag gjort det om det varit typ nån match eller så men känner nog mer att ja.. kanske det är dags att hitta en egen partner snart... På nått sätt ;)

Drack 4 starköl o ett stort glas whiskey, var inte ens sugen, utan drack bara för att ja hade bestämt det. Min alkoholtolerans måste gått ner under de 2 nyktra veckorna för vaknade mitt i natten o spydde, sov dåligt. Insjuknade i sjukdomen igen när jag började dricka, nej nu ska ja inte dricka på så länge som möjligt igen. Ser mindre o mindre fördelar med det.

Även min helg var vit. Bra jobbat!!

... storstädning av hus färdigställd innan klockan tolvnollnoll i dag. Vilken fantastisk kombo! Och bara möjlig när man struntar i alkoholen!

Ser att det förs diskussioner om måttlighetsdrickande här på forumet. Jag tänker på dom under tio personer som nu vet att jag inte druckit på drygt fem månader. Med bara två av dom har jag lyft frågan om att fortsätta precis så här, att ickedricka, och båda två tycker det är ett klokt och gott förslag. Jag störs av att jag efter den här tiden, och med dom erfarenheter jag har med mig i bagaget, ändå håller nåt slags a-fönster på glänt. Att det ännu inte har blivit en ickefråga. Jag verkligen störs av det. Och samtidigt... Herregud, jag har använt mig av den här drogen ända sen jag var i tonåren. Använt, självmedicinerat med. Om man ställer det i proportion till dessa mina nyktra månader - det är ju som att jämföra hela universum med en enda galax. Sånt här tar tid, lång tid, och när jag förstår och påminner mig om det kan jag avdramatisera det öppna fönstret. Det är inte konstigt att resonemangen fortfarande förs. Det är inte konstigare än att jag får sug ibland.

Så jag fortsätter min vandring på den torra, dammiga vägen. Traskar på, och muttrar för mig själv att det är väl då själva fan vad det blåser sand in i ögonen men mycket hellre det än att drunkna i kamelpiss.

Helgen var vit, "Alla dessa dagar". Hur går det själv?

... men det är bara det att för några av oss går det utmärkt att äta skaldjur om man inte gör det hemma ensam :)
Det är bara då man blir allergisk...

Alkoholproblematiken ser olika ut för oss alla och ter sig olika, vilket nog också påverkar det du kallar förhandling. Förhandlingen är en del av sjukdomstillståndet, men vi är också olika grader av sjuka. Därav ser det inte heller behandlingen lika ut för alla. Det är skillnad om man är beroende, gravt beroende eller befinner sig i ett riskbruk. Det skiljer sig också vilken förmåga vi har att tillfriskna och det skiljer sig i hur omgivningen och miljön runt omkring ser ut, vilket kan påverka alkoholintag och tillfrisknande. En del kan äta lite av skaldjur utan att bli för sjuka, men får inte äta stora mängder bara. Andra blir sjuka av att ens se bordsgrannen äta skaldjur.

Jag tror det är viktigt att skilja på vad man sätter för regler och hur man ser sin egen sjukdomsbild och vara medveten om att andra kan ha olika nyanser och grader av samma sjukdom. Som nyans kan man ta Mats Kardell som var med i Nyhetsmorgon härom dagen och i intervjun berättar att han drack T-röd på slutet. Där han i praktiken kom in död på sjukhuset och när läkaren vänder sig bort, så drack han handspriten. Samma sjukdom, men där behovsbilden av vård i sig är rätt krävande.

Därmed inte fel att tänka som du gör och jag tycker det är bra att du är tydlig med hur du vill att vi ska agera gentemot dig om du börjar förhandla :)
Det är bra att vara medveten om att förhandlingsläget hör till sjukdomen. Det som är svårt tycker jag i mitt eget tillstånd är att veta vad som är förhandling/sug och vad som bara är ren vilja, som inte har med beroende i sig att göra.

Härligt att slippa skam och förakt!

Tack för dina ord :). Jag känner igen känslan, stressen över att behöva smutta på vinet/ölen/spriten och fundera över hur jag ska komma över mer. Vilja komma hem och svepa i mig mitt egna vin.

Fantastiskt att det går att vända, 80 dagar är ju underbart!

Hej Buzz! Jag håller med Sisyfos - glöm inte att du klarat det tidigare! Gå tillbaka och läs din egen tråd, jag är övertygad om att du hittar styrkan igen! Du är värd att kämpa för! Jag vill tacka dig för att du orkade gå in här och skriva. Du har varit mycket i mina tankar sedan jag läste dina inlägg. Listan du hade gjort upp över situationer när du ville kunna dricka hade kunnat vara ett utdrag ur min hjärna.... Det får mig att bli ödmjuk inför a, inse att man inte kan släppa ner garden och tro att man är "botad". Det är skrämmande men samtidigt ger det ett lugn - jag kan inte börja förhandla med mig själv. Sen kommer jag att göra det ändå, men förhoppningsvis finns allt detta i bakhuvudet då. Jag sänder dig en styrkekramar, jag tror på dig! Tack för att du orkar dela med dig! Kram

Postade förra och fortsätter att skriva, var rädd att det förra skulle försvinna ut i cyberspace. Det jag funderar mycket över hur man ska vara i andra trådar, där man ser folk som beskrivit hur bra de mår utan a och helt plötsligt börjar det smyga sig in resonemang om att dricka vid vissa tillfällen mm... Vissa blir arga när andra "lägger sig i", de vill ju själv bestämma om sitt förhållande till a. Saken är den att de flesta här för länge sedan har förlorat valet till hur de ska förhålla sig till a. Läs Buzz tråd. Själv blev jag väldigt ödmjuk när jag gjorde det, han hade kommit så långt och sedan kom den där förhandlingen (listan han skrev kunde varit skriven av mig i vilka situationer han ville kunna ta ett eller ett par glas) som snabbt visade sig vara en illusion. Vi blir inte botade av ett längre uppehåll. Vi vill. Vi förhandlar. Vi tror. Vi blir arga på andra som ifrågasätter. Det är här mitt dilemma ligger... Detta är ALKOHOLHJÄLPEN, ska man då stå tyst vid sidan av när man märker att någon börjar de här förhandlingarna? Jag har sett personer som då tagit illa vid sig, för det är bara de som vet hur de har det. Ja, ingen kan veta hur någon annans liv är, men det de flesta av oss har gemensamt är att våra hjärnor inte klarar av att vi dricker ett par glas. Det går kanske bra ett tag men det är som att balansera på slak lina och det vi riskerar att förlora är så enormt mycket.
Jag tänker ibland på jämförelsen med någon som får en allergisk chock när de äter skaldjur. Jag tror att det är extremt få (om någon) sim skulle börja förhandla med sig själv att de själva skulle bestämma om och när de skulle äta skaldjur igen. Kanske klarar de ett eller två, de vet dock inte och de har ingen aning om var gränsen går. Oavsett hur mycket man älskar skaldjur tror jag inte att det är många som skulle hamna i detta dilemma. De tål inte skaldjur. Punkt. Att vi börjar förhandla om a är en del av vår sjukdom. Det är svårt att stå sidan om när man ser andra här försöka förhandla och säga att de är annorlunda. Det är svårt eftersom jag vet att jag har precis samma tankar och förhandlingar, det är som om någon har klippt och klistrat ett utdrag ut min hjärna. Det jag kan säga är att när jag börjar förhandla och tro att jag är annorlunda, då VILL JAG ATT NI UTMANAR MIG OCH IFRÅGASÄTTER! Hade någon suttit på en kräftskiva med en kompis som förra året fick åka ambulans för att han/hon inte kunde andas efter att ha ätit kräftor och hållit med om att "nu har det gått ett år, nu kan du nog ära några kräftor, det är ju så gott och alla andra äter det"? Jag tror inte det. Därför säger jag till alla här; JAG vill ha hjälp om jag får för mig något sådant. Kram

Tack för era inlägg Orka, LenaN och Sisyfos... Det gör mig så glad! Jag har varit inne och läst på forumet men inte lika mycket som tidigare eftersom det varit en massa saker i mitt liv som tagit en massa tid och energi. Jag har tänkt att jag ska skriva och berätta här men då måste man ha tid och ork... Tänkte att nu skriver jag ett litet inlägg och drar inte allt som hänt utan uppdaterar angående a. Jag har inte druckit. Vad gäller a har jag ändrar inställning från att tänka en viss tid till "tillsvidare", det känns mycket lättare än aldrig (även om det eg betyder samma sak i mitt fall). Jag tror dock att det är en viktig förändring - om jag bara kör en viss tid är det lätt att det blir vita knogar, man kämpar sig igenom istället för att leta efter ett annat förhållningssätt till livet och a. Just nu är jag inne i en period när jag inte ser den romantiserade bilden av a med ett kallt glas rosé i solen, jag ser allt det för med sig efteråt och vill inte dit. Trots detta kan det komma tankar om att "ett glas kan jag ju ta", men det är blixtsnabba tankar som inte får fäste. Jag inser att det kommer att komma perioder när det inte är så här lätt men jag försöker hitta styrka här och nu för att orka sen. Jag har läst i andra trådar att det tar 2-3 månader av nykterhet innan man når vissa förändringar och så har det varit för mig. Jag drack en kväll mitt i sommaren men förutom den kvällen har jag varit nykter i två månader. Jag insåg inte att jag hade en rastlöshet/oro/ångest/jakt inom mig som tog upp stora delar av mitt liv utan att jag hade en aning om det. Allt var kopplat till att kroppen ville hitta tillfällen att få a. Jag drack ju inte hemma och inte så ofta men ändå genomsyrade det allt. DEN insikten har kommit först nu, den hade jag inte alls i början. Jag berättade innan om att vi åkte på en resa med kompisar precis i början av min nykterhet och även om jag inte drack så mådde jag INTE bra, jag kunde inte koppla av, hade en klump i magen hela tiden. Jag var rädd att det alltid skulle vara så. Jag var rädd att livet utan a alltid skulle vara grått och meningslöst. Idag kan jag säga att så är det inte - tvärtom. Samtidigt har jag haft det väldigt tufft med andra saker just nu, skillnaden nu är att jag inte stänger in allt och flyr till a. Livet får vara hårt ibland och samtidigt kan jag sitta med vänner som dricker och ha jättekul (de dricker måttligt), jag med mitt a-fria alternativ. Jag inser att jag tidigare suttit som på nålar innan jag fått i mig lite att dricka, väntat på att kunna ha kul... När jag tidigare försökt hålla upp har jag varit olycklig i dessa sammanhang, känt mig utanför och inte kunnat njuta. Det är när "tillsvidare" landat i mitt liv som huvudet har tagit tag i livet. Jag har slutat tycka synd om mig själv (hamnar dock där ibland ändå) och plötsligt insett hur kul jag har UTAN a. Jag tycker dock fortfarande att det är jobbigt att säga rätt ut att jag slutat med a, jag smyger lite med mitt a-fria... Samtidigt får det väl komma när det kommer, huvudsaken just nu är att jag inte dricker och hittar ett annat sätt att leva på.

Välkommen hit! Vad bra att du kämpar på, reflekterar och hittar nya vägar. Jag tror att det ärviktigt att man funderar på vad som är ens triggers och du befinner dig mitt i en. När man är mitt i livet kan allt kännas omöjligt att ändra på men om man tar ett steg tillbaka får man ett annat perspektiv. Kan du ändra något på all stress? Kan någon hjälpa dig med barnen, att ni delar på att köra till aktiviteter mm? Jag har svårt att be om hjälp men har fått lära mig att det inte är ett tecken på svaghet utan tvärtom. Ibland behövs det inte så mycket för att stressen ska minska. Sedan detta med att hinna pressa in ytterligare en sak, att söka hjälp på vårdcentralen... Tänk på lång sikt, vad du tjänar i tid och lidande. Du har väldigt mycket runt dig just nu och du behöver stöd för att orka igenom allt, vissa saker kan du ju inte ändra på (att din mamma är sjuk t ex) men då gäller det att hitta de saker sim man kan ändra (även om man inte tror det först eftersom hjärnan är så inkörd på det gamla). Att få hjälp med a nu kan ge en trygghet och på sikt ett helt annat liv. Jag håller tummarna! Kram

Jag trodde att det här skulle bli ganska enkelt, men det är det inte alls. Jag tänkte att alla andra här troligen är värre ute än jag men så är det ju inte.
Just nu upplever jag en av mina värsta triggers, stress som jag inte riktigt kan göra något åt. Både jobbstress där jag ligger sjukt mycket efter för en deadline om 2, stress för en sjuk mamma som inte längre har något värdigt liv men som troligen inte kommer dö inom den närmaste tiden och stress för att inte hinna med läxläsning matlagning städning och annat som gör livet ok för mina 3 gulliganer.
Att dricka när jag har som minst tid för det är min grej. Det är då jag behöver fly. Funderar på om jag ska ta mig till vårdcentralen och få hjälp och sätta lite tvång på mig själv men ser inte riktigt hur jag ska få in läkarbesök också i den här röran. Blev 2 glas vin igår, eller var det 3?
Röriga tankar, jag skriver för att reda ut det här för mig själv. Idag är dag 15 av utvärderingsprrioden och jag ser att jag har ett problem.

Så bra att du klarar av situationer där kollegan kan ta en öl eller vin och inte göra det du också. Fantastiskt bra gjort. Jag hejar på från läktaren och har dej som förebild. Jag ska också vara klok som Bogward. Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter.

att vem som helst när som helst kan kontakta jourhavande präst och att deras tystnadsplikt är absolut.... kunde inte låta bli att länka, hoppas det inte stör http://svenskakyrkan.se/jourhavandeprast/om-jourhavande-prast