Senaste kommentarerna i forumet

Höll mig nykter i nästan 1 vecka igen. Fast kändes så jäkla tråkigt o inte dricka en fredagskväll. Så tog 2 öl, och 3 timmar bara flög förbi, snackade med folk online. Och det bästa är att jag inte vaknar bakfull imorgon. Nu ska jag klara 1 vecka till minst innan ja dricker igen. När jag snackade med min terapeut för länge sedan frågade han mig vad jag tyckte var ok o dricka o vad mitt mål va, och då sa ja att dricka på helgen bara och inte i lika stora mängder.

Svårt situation Mogge. Kanske skulle jag ha gjort som du om jag förlorat mina barn. Men det som du skriver att din fru och du gör nu med kopiösa mängder sprit, det ska inga barn behöva möta. Kämpa för att bli nyktra nu. Tror att ni kan få tillbaka barnen om ninjan visa soc att ni sköter er.

Jag tar gärna dina förhör:) Tar du mina föräldrasamtal nästa vecka då..? Sitter här och är spiknykter och äter ostkrokar och tittar på värdelösa Youtube-klipp som ungarna envisas med att visa på tv:n men jag är så tacksam. Jag är nykter. Fortfarande tandvärk men efter de senaste dagarnas bilder från Medelhavet känns tandvärk som en gåva. Tacksam. Livet är så orättvist. Hoppas du har en bra kväll!
Fenix: starkt jobbat! Verkligen! Ha en bra helg nu!

Underbar dikt till dig Nyckelpigan som du fick av Mulletant.
Och vet du, jag har ett annat sätt att se på att du valde att åka hem och jag tycker att du ska känna dig stolt över ditt val. Tror att många av oss många gånger väljer att köra på, inte lyssnar när både kropp och själ skriker efter vila. Vi tycker att vi borde, känner att vi måste och tror att andra förväntar sig och så blir det som det blir. Vi kör slut på oss. Den här processen som vi har här inne tar på krafterna och när man som du börjar skriva om oerhört smärtsamma upplevelser så är det inte så konstigt att man blir slutkörd. När man läser ditt inlägg vill man bara säga till dig att stanna hemma. Vila, du behöver lite lugn o ro. Du förtjänar lugn och ro, att kunna vila o finna tankar. Men du gick för att du ville göra någon annan glad. Det känns ändå bra att du vaöde att åka hem. Jag tycker inte att du känna att du var misslyckad som åkte hem, utan tvärtom. Känn dig stolt!
Förstår också din frustration över att bli omyndigförklarad. Jättekobbig situation som jag tror du hanterar bättre än jag skulle göra. Ta hand om dig i helgen nu, tycker jag. Ställ in allt planerat och vila upp dig om det går. Många kramar! Snart är Du redo för en flygtur, Nyckelpigsn!

Idag fick jag mitt första riktigt ordentliga sug. Jag & maken tog sällskap hem efter jobben och satt där i bilen och konstaterade att vi båda ville dricka vin.

Jag kände att jag vacklade i min föresats att köra 90 vita dagar. Är så glad att min kloke make påminde mig om den där hemska morgonen efter-känslan. Stolt över oss som åkte hem och hade en mysig fredagskväll med barnen, utan vin.

men det går ju inte. Det saknas ett ord i dikten så nu blir det repris

INSTRUKTION FÖR SKALBAGGAR

För att man ska kunna flyga
måste skalet klyvas
och den ömtåliga kroppen blottas

För att man ska kunna flyga
måste man högst upp på strået
också om det böjer sig
och svindeln kommer

För att man ska kunna flyga
måste modet vara
något större än rädslan
och en gynnsam vind råda

Så ska det vara: Modet behöver inte vara sååå stort, bara något lite större än rädslan... med önskan om varma gynnsamma vindar omkring dig! / mt

innerlig kram sänder jag till dig fina Nyckelpiga! Jag läste ditt första inlägg från ikväll, gick ut på nätet för att hämta en dikt till dig och ser sen inläggen från Vändningen, dina svar och ditt förtvivlade inlägg om svärmors födelsedagsfest. Så fint att du har din man som stöder dig. Jag hoppas du fortsätter skriva och du ska veta att du delar mycket med många medsystrar och säkert också - bröder. Jag har mött många vuxna barn på Al-Anon. Nu klistrar jag in dikten fast den "hörde till" ditt tidigare inlägg - men de hör ju till hela dig.

För att man ska flyga
måste det hårda skalet klyvas
och den ömtåliga kroppen blottas
För att man skall kunna flyga
måste man gå längst ut på strået,
även om det böjer sig och svindeln
kommer
För att man skall kunna flyga
måste modet vara större än rädslan
Och en gynnsam vind råda

Ur instruktioner för skalbaggar.
Av Margareta Ekström

Kvällskramen / mt

Jag behövde verkligen inte läsa inlägget just nu, kom hem storgråtande från min svärmor precis. Jag, drottningen av fasader som alla som vuxit upp i missbrukarhem rämnade. Jag har haft alldeles för mycket runt mig den senaste tiden, både privat och på jobb. Ovanpå det en förkylning som legat under ytan en längre tid. För två dagar sedan sms:ade jag min svärmor och sa att jag tog med mig något a-fritt till hennes födelsedagsfest, att de drack vin och jag mitt. Hon gav lite olika versioner varför hon skulle köpa a-fritt till alla, kag sa att det kändes jättejobbigt för mig, att jag bara ville vara med som vem som helst, inte ändra på umgängesformen. Jag erbjöd mig att ta med det vin vi hade hemma (jag ska ju ändå inte dricka det) men hon ville stå för allt. Jag tänkte inte gå, sa att det är väldigt känsligt för mig, att jag känner mig utanför och konstig om en fest måste ändras för att jag ska vara med. Jag har varit med många gånger och druckit mitt a-fria, haft jätteroligt. Det som inte hade känts bra var om alla skulle sluta dricka vin bara för att jag var där (nu menar jag normalt drickande till maten, så som jag önskar att jag kunde göra), då sitter jag på nålar - det känns som om vi har tagit flodhästen ich satt den mitt på bordet. Det behöver inte vara svårare än att jag inte dricker a mer. Om de inte känner att de kan lita på mig kan vi prata om det och i detta läge, när kag känner mig så skör pga annat hade vi kunnat komma överens om att träffas bara vi och fira. Nu blir jag omyndigförklarad, vilket jag förstår om jag dricker, men om jag är nykter måste mina känslor och åsikter också få finnas. Jag behöver hjälp och stöd, inte bli behandlad som ett barn. Jag har varit hemma två dagar, legat i sängen, förkyld, slut mentalt och fysiskt. Jag ville inte göra min svärmor ledsen, i tron att det bara var hennes barn som skulle dit (brukar det alltid vara) tänkte jag att fastän jag inte är helt frisk eller har lust att sitta där och känna mig obekväm vill jag inte förstöra hennes kalas. jag tog med mig en bok, tänkte att jag kunde gå ich lägga mig och vila om jag inte mådde bra. När jag kom dit var det fullt av folk, en del jag aldrig träffat. Ingen chans att dra sig undan. På borden stod inte vanliga PET-flaskor med cider från ICA utan små (dyra) glasflaskor man köper på systemet (finns säkert på andra ställen också), på dem stod "alkoholfria". Jag var hudlös och fick panik. Jag klarade inte av det. Jag orkade inte. Jag gick undan och började gråta. Jag kände mig utpekad, utanför ich extremt obekväm. Jag förstår att min svärmor ville väl men jag hade sagt till henne flera gånger att detta inte är rätt hjälp. Jag tog min man åt sidan och sa att jag tyckte det var jättejobbigt, han förstod mig och undrade om kag ville åka hem. Först skulle jag köra själv men han erbjöd sig att köra mig. Jag bara bröt ihop i bilen och grät, hade sådan ångest för att jag förstört för min svärmor och att allt blev konstigt inför alla gäster. Jag tog med mig mat hem och min man åkte tillbaka (barnen är där), jag sa att det blir ännu värre om han inte åker tillbaka. Jag var även ledsen för hur jag betedde mig och nu kunde speciellt min ena svägerska snacka mer skiit. Min man sa att om någon sa något när han var där skulle han stå upp för mig. Jag älskar min man så mycket, jag hoppas verkligen inte att jag förstört allt för mycket mellan oss med mitt drickande. Jag sa till honom när han lämnade mig ensam hemma ledsen att jag inte kommer att dricka (vi har a hemma), det fanns inte på kartan. Han sa att han visste det. Jag känner mig så dum men jag orkade inte mer. Jag hade ingen kraftvkvar. Jag försöker hålla ångesten borta, försöker mota den våg som jg känner håller på att välla in över mig. När man vuxit upp medberoende är detta beteende det allra sista man skulle få för sig att göra. Att bara gå ifrån en situation som kändes fel. Mina instinkter sa mig att gå in, låtsas som inget, prata och pressa dig. Jag vet inte vad som hände, jag kände mig överkörd och så svag att allt tog slut. Jag orkar dock inte med ångesten som kommer nu.... Jag är så himla ledsen och slut. Jag kämpat ich försöker men någon gång tar krafterna slut. Jag har dock inte en tanke på att dricka a, jag är bara så oerhört ledsen.

Hej jag o min fru har börjat dricka kopiösa mängder alkohol då vi har förlorat alla våra barn. Eftersom soc tog dem då jag falskeligen anklagades för ett brott emot barnen. Jag gick på rättegången men blev frikänd pga att jag inte har/hade gjort något fel. Soc säger att vi nu bara ska få 1 timma övervakat umgänge på soc trots tidigare umgänge. Men Eftersom det tidigare fam hemmet har sagt upp sej pga samarbetssvårigheter med soc. Så tycker jag/vi inte att det är vårat fel eftersom vi inte har kunnat påverka detta. Därför har hela situationen barkat när vi inte har umgänge. Vet inte hur vi ska göra när soc är omöjliga??????.

Oj igen, jag försökte bara vara vänlig och visa att jag förstår vad du varit med om.
Ber om ursäkt. Önskar dig all lycka iaf nyckelpigan, hoppas allt löser sig och att du får världens bästa liv nu framgent. Ta hand om dig.

Vändningen, skuta svara på min tråd när du fortsätter så här. Jag skiter fullständigt i om du kört full fler än en gång. Det räcker med en gång, ditt trivialiserande om att det bara var en gång och för ett kvartal sedan gör att jag får ont i magen. Min pappa kördes ihjäl för snart 15 år sedan. Det tog en gång. En dag, en sekund. Jag och mina yngre syskon lever med detta varje dag. Mina barn har aldrig träffat sin morfar. Jag fattar inte att av allt jag skrivit så hänger dubupp dig på att du bara har kört full en gång! Men herregud... Det räcker med en gång. Jag vet att det inte finns något jag kan säga för att ändra på dig. Jag ber dig bara att sluta svara på saker i min tråd när jag vidar mig sårbar och berättar om saker som gör ont. Om du inte kan fatta hur ont det gör när det enda du tar fram av allt jag skrev är att du minsann bara kört full en gång så vill jag verkligen inte höra mer. Det gör då in i h****te ont.

"Någon som åker fast för grov rattfylla har ofta kört full många gånger innan de åker fast. Om de inte tar all hjälp de kan få, inser att de är maktlösa inför a är det livsfarligt."

Jag misstänkte när jag såg din reaktion tidigare att det fanns en del historia där bakom och med det du skrev så förstår jag det. Jag har all respekt inför det du fått uppleva, det är inte ok någonstans.

Det kan vara så som du skriver, men det behöver inte vara så, och det var inte så i mitt fall. Jag har all respekt för att du har massor med känslor kopplade kring fenomenet rattfylla, men snälla, döm inte alla och dra inte alla över en kam.

Känner igen det där med att det är tråkigt o inte dricka, man vill ju gärna krydda upp vardagen, eller åtminstone helgen. Har snart varit nykter i 1 vecka igen, så att dricka vore egentligen enligt mitt mål att dricka måttligt. Men känner inget vidare sug även om det känns dötrist o vara nykter en hel helg. Har varit på långpromenad för o bli av med den där ölmagen, så det vore ju dummt att dricka just de efter de.

Önskar dig en bra helg! / mt

Jag behövde för första gången ta paus från forumet för att försöka sortera alla känslor som for omkring. Jag var tvungen att landa och påminna mig själv om att man måste skilja på det man kan och det man inte kan förändra. Varenda cell i min kropp känner detta men samtidigt finns det en nästan obetvinglig vilja att försöka banka lite vett genom all självgodhet. Jag förstår varför detta är så känsligt för mig men detta är min tråd och då vill kag ändå skriva mina känslor och tankar. Jag blev så glad när jag tillslut gick in här och såg era andras kommentarer, det var verkligen vad jag behövde.
Mulletant; du satte ord på mina känslor och tankar, det var som om jag kunde ha skrivit dem själv. Jag har vuxit upp med missbruk i familjen, sedan barnsben lärt mig om missbruk och medberoende, tagit mig ur medberoendet. I mitt jobb träffar jag människor nästan dagligen som är i olika stadium av missbruk/beroende och det som slår mig är INTE hur olika vi är utan hur lika vi är. Visst, någon kan ha supit bort sitt jobb och familj, några smygdricker hemma, andra super sig fulla på fester, högpresterande och lyckade människor utåt. Ändå är vi lika i vår oförmåga att hantera a, vi säger samma saker och jag kan ofta förutse hur ett samtal ska arta sig. Jag har lärt mig när personen framför mig har kommit till den tidpunkten när kapitulationen sker. Jag går sidan om och håller dörren öppen tills det sker och om och när det sker gör jag det klart att dörren är öppen även om saker inte bara går åt rätt håll hela tiden. Jag vet allt detta och ändå hamnar jag där själv. Precis som du skriver, mulletant, jag har förnekat och intellektualiserat in absurdum. Försökt hitta ett mönster; om jag bara dricker i dessa situationer, om jag bara tar två glas, oj, nu blev det fel men det berodde på.... Du skriver så klart angående detta med kapitulation för att orka ta en djupare titt på det som hotar vår egen självbild. "Det handlar ju bara om att vara karaktärsfast, ändra på något. Jag är ju inte annorlunda. JAG som varit med om så mycket, vet så mycket om detta, har tagit mig ur eländet och lyckats, inte kan ju JAG ha så stora problem att jag aldrig kan dricka a?? Nej, jag låter bli att dricka ett tag och sedan har jag mina strikta regler." Problemet är dock att tankarna fortfarande är tagna gisslan av a (detta har jag först nu förstått vidden av) och gränserna börjar långsamt flyttas. "det gick ju så bra, jag har nog inte så stora problem...". Och så är vi igång igen. Vi har a hemma, dock ingen BiB, jag har druckit en kall a-fri öl och min man en öl utan att det varit jobbigt. Jag har stunder när allt är jobbigt men just nu känns allt så självklart. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna känna så här. Jag kände verkligen att ett liv utan a knappt var värt att leva, att guldkanten på tillvaron för alltid var borta.... Att allt var grått. När det har gått den här tiden känns det ibland spm ett lyckorus - det finns ett helt annat liv där a inte styr hur jag tänker. Jag förstod aldrig hur mycket av mitt liv den tog upp även om kag inte drack så ofta. Rastlösheten, oförmågan att vara i nuet. Övertygelsen om att jag behövde a för att kunna barack nuet när det var precis tvärtom.
Jag lurar dock inte mig själv och tror att "det var inte så farligt", jag kan ha a hemma, andra hör drack mer osv. Det handlar inte om att vara karaktärsfast när vi dricker a - det är inte en viljekraft som kan få oss att dricka måttligt. Det är en kemisk reaktion i hjärnan som tar över. Visst kan vi hålla på och hitta en väg där vi tror att vi ska kunna vara som andra. Visst klarar vi det ett tag. Jag har hållit på med detta i flera år. Det är dock först nu jag är fri. Varför kämpar vi så hårt för att försöka hålla kvar något i våra liv som gör oss och våra nära så illa? Inte kan vi väl ha ett missbruk/beroende? Inte jag som vet så mycket och som i alla andra aspekter av mitt liv är så karaktärsfast? Jo, så enkelt och så komplicerat är det. Min självbild var tvungen att ändras. Ett nederlag... Först, sedan en befrielse - jag är ju inte den där personen jag blir när jag är full. Jag är jag och kan välja att lägga min energi på annat. Men visst gör det ont och visst börjar förhandlingarna ibland... Men då har jag er som kan stötta mig.
Tack, lenaN, för dina ord och din kram, den betydde enormt mycket när kag var nere.
Tack, satta, att höra att någon tänker på mig får mig att känna mig mindre ensam, jag har alla er där ute när det känns tungt.
Sisyfos, tack till dig. Ja, jag tror på andra chanser ich att alla måste få en chans att rätta till saker som blivit fel. Jag har inte skrivit om mina upplevelser i någon annans tråd eftersom jag vill att de ska hitta styrka och ta tag i sina liv, inte dras ner. Det var bara då att jag blev enormt provocerad när det hamnade i min egen tråd. Mitt inlägg handlade om de som hade kapitulerat och började svaja, jag undrade hur jag bäst kunde stötta dem. När jag då kände mig klappad på huvudet av någon som jag känner leker med elden och i och med det riskerar att i framtiden utsätta en annan familj för just det jag blivit utsatt för kunde jag inte vara tyst. Visst kan man hitta en a-terapeut sim säger att det är viktigt att inte placera alkoholister/missbrukare i ett fack... Visst kan man alltid hitta folk som säger det man vill höra för att fortsätta med det man gör istället för att gå till grunden med problemet. Välja fängelse över behandlingshem. Alla måste hitta sin väg men när man riskerar att skada eller döda en annan människa om man inte erkänner för sig själv så kan man inte stå sidan om och bli klappad på huvudet. Någon som åker fast för grov rattfylla har ofta kört full många gånger innan de åker fast. Om de inte tar all hjälp de kan få, inser att de är maktlösa inför a är det livsfarligt.
Tack, vilja! Dels för att du finns där och dels för att även du satte ord på vad jag kände, att jag inte ville ha ännu ett försvarstal och långa förklaringar. Jag har sagt allt det där. Tänkt allt det där.... Minst tusen gånger. Det blir inte mer sant för det. Det gör ont att acceptera att man är maktlös inför a, att även om man kan hitta någon halvmellanväg så skadar man så många på vägen. Det gör ont att ge upp, att tvingas ändra sin självbild. Alternativet är dock så mycket värre och överraskningen att det finns ett bättre liv på andra sidan en fantastisk och otrolig insikt som jag aldrig hade fått om jag inte kapitulerat totalt. Stor kram till alla vänner därute

Tråkigt med skadan och "färgen blå" - det gör mig så glad att du ändå hänger kvar. Jag har för närvarande samma färg men fortsätter precis som du, torr och lite dammig. Fredagskramar!

... tittar jag in här och önskar er alla en skön fredag kväll. Kram på er och tack för goa påhälsningar.

:)

Visst är det så. Det är som att dansa på nattgammal is, så enkelt att rasa igenom. Nu är det fredag eftermiddag och jag har slutat jobbet. Har lyckats avstyra en fest med två vänner bara för att jag vet att boxen kommer fram. Det blir för svårt för mig att låta bli då. Vill verkligen inte dricka nåt nu men måste erkänna att jag har det skittråkigt. Snackade bort en timme med en kompis som bor en bra bit härifrån men sen då... Ingen lust att träna för jag känner mig småförkyld, tvserier tråkar ihjäl mig... Måste hitta nya vänner... det känns ledsamt. Jag känner inte en käft som jag kan umgås med utan att dricka.

Jag har ett liknande problem lite längre fram i tiden. Jag har fortfarande inte bestämt mig för hur jag ska tackla det. En tanke är att kapitulera på ett "smart" sätt. Dvs att jag tar ett "kontrollerat återfall" under resan och att jag sätter ett start och slutdatum på det "kontrollerade återfallet". Sen fortsätter jag leva mitt nyktra liv fram till jul ungefär. Detta är dock att leka med elden. Jag höll uppe i nästan en månad, för några år sedan och trodde att nu är faran över, nu kan jag dricka måttligt, men efter två veckor var jag tillbaka i exakt samma gamla mönster igen....så jag vet inte. Jag kan inte ge något råd då jag inte själv bestämt mig. En sak är dock säker: att ju längre jag varit nykter desto mindre viktigt känns det för mig att dricka på den där resan, så kanske kanske att jag bestämmer mig för att låta bli när jag väl kommer dit.

❤❤❤❤

Fantastiskt starkt gjort! Att våga be om hjälp på det sättet och säga till din kollega att följa med som stöd är en enorm bedrift! Jag är övertygad om att du har bestämt dig. Sen kommer det bra dagar och dåliga dagar, det viktiga är vad man gör med ev bakslag. Du har verkligen lagt en bra grund med det du gjort hittills! Välkommen hit! Läs gärna andras trådar, själv hittade jag styrka i dem. Kram

Vad glad jag blir för din skull! Jag känner mig även mer avslappnad och gladare i sociala situationer, tvärtemot vad jag alltid trott! Kram

Stort GRATTIS till dig & din powerstyrka! Hur känns det? Skulle vara intressant att få några rader om hur dina tankegångar framåt går kring a och vad var ditt första mål? Varför jag frågar är att min målsättning är 1 månad och har varit från början. Absolut inga problem som det är nu, trots tillställningar. Men inom några veckor, kommer en efterlängtad weekendtrip utomlands (3 kvällar) med bästa vännerna, inplanerad sedan länge. Nu låter det dyrare än vad det är men i paketet ingår finaste lyxhotellet och finrestauranger med vinpaket e t c. Har inga problem med att säga till dem om läget MEN... i skrivande stund VILL jag inte dricka vatten på den trippen... Och just nu tror jag mig kunna bli strikt när jag kommer hem igen. Det är planen. Snälla, döm mig inte nu. Ord skrivna av en med i-landsproblem i denna värld som kantas av flyktingsströmmar. Och ja, bidrar ekonomiskt - för att jag kan.

Du har tagit det första svåra steget mot nykterhet! Starkt av dig! Ett steg i taget. En timme åt gången, en dag i taget så klarar du det. Kom ihåg att det är DU som bestämmer i DITT LIV.

4 september o farsan håller sig fortfarande nykter!!! Vilken bra farsa jag är!!! YIHAAAA!!!
Go och nykter helg på er alla som kämpar!!