Senaste kommentarerna i forumet

Jag är ganska ny här på forumet men har druckit alldeles för mycket i hela mitt vuxna liv. När jag var ung och drack var jag pinnsmal, nu är jag en lönnfet gubbe. Jag tror inte att det beror på vinet utan på allt annat jag sätter i mig medan jag dricker. När jag har haft en vit vecka, månad eller hel sommar så har min vikt inte alls utvecklats i positiv riktning. Jag tror att det är lite falsk propaganda ibland men det är klart att man inte ska dricka så mycket för det.

Att du identifierar "problemen" och sätter fingret på vad i tillvaron som orsakar stress osv och att du skulle behöva 2 veckors lugn och tid för tankar men att det inte är möjligt.

Vill bara lite snabbt titta in och påminna dig om detta:

En sak i taget.
Det viktigaste först.

Stor kram!

Berg- och dalbana. Barnvecka nu och hur skönt det än är att vara med barnen nu och märka att han redan har mer tålamod och är mer närvarande med dem så har jag mindre utrymme såklart att bara vara och få hantera det som pågår. Allt är så färskt fortfarande och jag skulle väl egentligen ha behov av att bara få åka bort i 2 veckor..nånstans naturskönt längtar jag efter..Bara ta promenader i naturen varje dag, ligga raklång på en säng och låta tankarna komma, gråta, läsa, landa, smälta..

Men så fungerar ju inte verkligheten.. Tidsbristen just nu gör mig spänd, får ångest över allt jag borde hinna med i vardagen, "måsten" får mig att stänga av helt och jag gör i stället ingenting.. Tack och lov har jag ett jobb som tillåter mig att jobba hemifrån så igår och idag är jag hemma.. Blir inte så mycket effektivt jobbande kanske, men helt ärligt så behöver jag det här..

Möte om 1,5h..tack och lov..kunde inte komma mer lägligt!

Jag blir glad åt att höra att jag kan inspirera :)

Det jag glömde säga ovan var att när jag märker att jag avdramatiserar eller börjar ifrågasätta mina problem så gör jag ju det inte för att få en anledning att dricka. Utan det handlar om att jag börjar ifrågasätta om jag verkligen behöver hjälp lika mycket som de andra i AA.. Det är självkänslan som spökar igen och det är det här med att jag inte sätter något värde i mig själv..Inte tycker att jag är viktig - samma mekanismer som fått mig att dricka och vara självdestruktiv. Jag ser inte mitt egenvärde och därför förminskar jag problemen, känner mig dum som ber om hjälp som inte råkat ut för lika hemska saker som en del andra.. Alla andra behöver och förtjänar hjälp men jag borde klara av det här själv.. DÄRFÖR behöver jag AA..för att bli påmind om att jag är precis lika mycket alkoholist som alla andra där inne, min förmåga att hantera alkohol på ett normalt sett i framtiden är precis lika obefintlig och jag behöver och förtjänar hjälp och stöd precis lika mycket som andra.. Jag måste inte klara allt ensam.. Jag har ett värde.. Hur svårt det än är att lära sig att tänka så..

Härlig läsning, Pärlan! :)

Jag blir peppad! Tack!

Skulle ju önska dig ett snabbt tillfrisknande också, haha. Inte bara prata om mig själv :).

I dag är det 1 månad utan alkohol.

Jag mår prima, men är nog tröttare än vanligt. Somnar i soffan redan nio-halv tio på kvällarna. Jag funderar på om det beror på att jag presterar mer på dagarna eller om jag var lika trött förut men höll mig vaken för att kunna dricka vin. Hm. Känner igen den lite trista "blaha"-känslan. Ska sluta äta godis på kvällarna, det har varit min strategi för att sätta den guldkanten på vardagen som vinet förut användes till.

Jag spontanköpte ett par sviiiiiindyra stövlar nu på morgonen innan jobbet (!). Fick mycket dåligt samvete när jag hade gjort det, men sen slog det mig att jag lätt hade lagt ut nästan samma summa på vin under den gångna månaden, utan att ens reflektera över det. Så det är min belöning :).

Lite tråkigt och dammigt känns det just nu. Inte för att jag missar mina vinstunder framför tvn egentligen utan bara så där i största allmänhet.
Jag hade tänkt att allt skulle bli mycket bättre, att jag skulle vara piggare orka mer och gladare men jag vaknar på morgonen och allt känns fortfarande helt fel eller rättare sagt jag vaknar en bra stund innan det är morgon och allt känns fel. Kanske är det bara förkylningen som får det att kännas så segt...
Om förkylningen släpper snart ska jag börja springa lite igen, då blir det kanske bättre. Hoppas det...

Starkt att du klarat ytterligare en dag, kämpa på! Det är svårt det där när man är själv..Ingen som ser vad man gör så den enda som kan sätta gränser är en själv..det fungerade inte alls för mig..

Har du berättat åt någon i din närhet?

Hej Valeria,
Jag har också gjort så då och då, med en lek med livet . Det är livsfarligt. Drick inte mer snälla! Försök fokusera på vad du gjorde och hur du tänkte när du bestämde dig för att sluta dricka, då det fungerade bättre? Då du fick vara stolt över dina framsteg och du styrde - inte alkoholen! Styrkekramar till dig! Kom igen!
Sommarkatt15

Jag känner igen hur du känner, jag är ju också en av dem som fick med i samma veva. Både du och jag har lämnat dörrar öppna mot A och kanske också därför det är som det är. Vi har alla olika starka incitament att sluta. Och olika anledningar till att det är svårt. Det måste väl komma till nån sorts brytpunkt. Jag har inget bra råd att ge dig, ville bara förmedla att du inte är ensam!

Medicin så du inte kan dricka kanske vore bra för dig.

Jag har samma karaktär. Vad gör vi med oss själva? Med alkoholen försvinner min stolthet, min livskraft och min tillvaro förminskar jag tills den är grå och trist så då kan jag ju dricka för det också. Jag måste sluta supa och det måste du med. Vi tar itu med det nu. Jag ska gå igenom vad jag kan förändra i min tillvaro för att välja annat än alkohol. Kan du också göra det, så kanske vi kan hjälpas åt mot ett nyktert hälsosamt liv?

Nu har jag några dagar med tyst i skallen - ingen kamp om hur dags jag kan börja dricka och hur mycket, utan att någon märker det dagen efter, utom min stackars familj... Måste få i mig nästa tablett också om två dagar.

Så kom helgen och djävulen på axeln vann. Efter -för friska människor- resonabelt drickande, fortsatte jag öka på tills smygandet var tillbaka och självföraktet. Några nyktra dagar blev det eftersom jag hade aktiviteter då jag absolut inte ville stinka vinkärring och se mitt härjade fylleplöffsiga rödmosiga ansikte i spegeln. Vad tycker jag om detta? Det gick ju skitdåligt. Jag bestämde mig inte tillräckligt? Ok, efter två dagar till utan a tog jag en Antabustablett då jag helt klart ser att jag behöver mer hjälp. Problemet med mig är att jag slutar med tabletterna då a drar för hårt i mig. Jag får allvarligt se om jag vågar be om hjälp. Jag måste få bättre struktur på min vardag och mitt liv!

just nu. Har druckit alltför många 2,8:or under de senaste tre kvällarna. Trots antabus. Suck. Det har ju gått så bra för alla andra som började samtidigt som jag på forumet, tänker på Helena, Vilja, Vändningen m fl. De som var veteraner när jag startade orkar jag inte ens tänka på . Lyckade nykterister sedan flera månader eller år tillbaka. Det kändes så bra tidigare, men nu.......

Har läst så mycket på forumet att jag är för trött att skriva något ikväll. Jag är så glad för alla svar. Någon (ni) ser mig. Jag är helt ensam i det här annars, separerad och singel.
Har kväll druckit Tonic utan Gin. Jag fixade den här kvällen också. Nu hoppas jag på att få sova. Imorgon är det dag 3
Ni försvinner väl inte?
God natt

Jag förstår inte heller. Jag själv hinner aldrig hem innan jag börjar. Antingen krog, folköl eller sprit. Ska börja med ngn annan drog tror jag. Så jag slipper alkoholen.

Jag hoppas det. Ska läsa en bok imorgon så förhoppningsvis kommer tankarna att vara i bokens innehåll och inte hos a. Det har funkat hyfsat i veckan som gått, med läsning.
Tack för dina rader.

Ni som är vana AA anhängare, kan man gå på möte fast man dricker asmycket? Eller ska jag avstå tills jag lyckats sluta? Vill inte att ngn ska bli sur, men vågar samtidigt inte fråga, kanske är oartigt.

Du är inte ensam. Vi är många som kämpar. Jag, från ett hörn i Medelhavet med tillgång till a precis överallt.... Tack o lov går det i vågor, imorrn har du säkert en lättare dag.

Jag hoppas innerligen det. Jag förstår att den där drycken har förgiftat min kropp och mina tankegångar. Detta är hjärnan som tycker att det saknas något. Tack och lov för detta forumet. Annars hade jag suttit här med två sexpack öl nu och sedan haft den där dödsångesten inatt och resten av veckan

Danneman, i morgon när du vaknar kommer du vara glad att du inte drack något. Dessutom är förmodligen suget borta för den här gången.

Läste nyss detta, tyckte det var bra "Today I'm signing up to get what I want and need".
Tyckte det var klokt och användbart i många sammanhang!

Nya hjärnceller bildas hela tiden och så länge levern inte har fått bestående skador, typ skrumplever, återhämtar den sig till sitt normaltillstånd ganska snabbt. Så, har Västerbotten inga påtagliga skador av alkohol än, så bör det inte vara någon fara för hjärncellerna eller levern.