Senaste kommentarerna i forumet

"Garden nere" skriver du som anledning till ditt förra återfall och även denna gång. Se inte återfallet som ett misslyckande, utan som möjlighet att lära. Att du trillade dit på fredagen kan ju möjligen bero på "garden nere", men lördagen då? Lika bra att fortsätta när det ändå gått dåligt eller? Och i vilket sammanhang var det då? Jag hade ju några såna där tillfällen i somras. Där jag i princip planerat drickandet... Och sen fortsatte för att det troligtvis triggade igång belöningssystemet trots att jag blev bakis. Känner det som att jag ändå lärde mig förstå och vara vaksam på mina triggers efter det. Och bakfyllorna känns som om de är från helvetet. Bara det är en varningssignal.
Hur som helst jag inbillar ju mig att det kan fungera för mig att dricka i sociala sammanhang om jag dricker lika förståndigt som jag gjorde när jag var yngre) eftersom jag blev så dålig av a) . Så det blir högst 2 glas vin, om jag vill ha mer så blir det alkoholfritt. Men då har jag heller inte nån möjlighet att fortsätta hemma... Vilket kanske är lätt hänt när man nu är än hemmasuput. Än kan jag ju inte säga att det fungerar, men på nåt sätt tror jag ändå att det kan fungera och att det funkar bättre för mig än absolut nej i alla sammanhang. För då har det blivit för mig att "garden har varit nere", jag har druckit och sen fortsatt för att det ändå är kört. Nu har jag en plan som jag tror funkar för mig, men vi är olika och att dricka kontrollerat ute har aldrig varit nåt problem för mig. Inte ens när det var som sämst.
Men om man som du strävar efter nykterhet, se över hur tillfället såg ut, hoppa över det där med viljelööshet, självförakt etc. Det kräver en stark person att tvinga personalen att tömma en minibar och att stå emot i de sammanhang som du lyckats. Du är både en viljestark och modig person. Ja, du slappnade av när du kom hem sen och då drack du. Vad lär du dig? Kanske du ska berätta för din fru trots allt. För att vara "tvungen" att avstå. Det är ju ett sätt. Oavsett vilket sätt du väljer är jag övertygad om att du kommer att hitta vägar för att lyckas. Självförakt kan dock också bli en ursäkt för att falla dit igen, så var lite vaksam på den ursäkten nu.

Kom igen, upp och kampa igen. Jag har precis gjort samma misslyckande som du, fast varre, men jag ska fanimej ocksa tillbaks pa ratt spar.

Din resa och att du avstod under hela resan var mycket stark, men du foll precis dar jag brukar falla. Jag har stalsatt mig precis som du forut, rest pa projekt utomlands genom lounger och i businessklass, suttit pa middagar med kollegor och sa vidare. Stalsatt mig och varit sa d-a nojd varje gang jag valt vatten, eller kaffe eller bara sagt nej. For att sedan vid hemkomst pusta ut, ta ner garden och rutinmassigt aka ner och handla ett sexpack och sen bara sitter man dar utan att veta vad som hande. Det ar sa enkelt att satsa all energi pa att vinna en stor strid att man helt glommer bort att fortsatta strida nar striden ar vunnen.

Håller med tidigare skribent, du, Borgward, verkar var en sund och klok person. Någon ny insikt kommer du alldeles säkert till efter helgen! Var inte så hård mot dig själv med det som varit, summera och se framåt! Vi gör så gott vi kan!

Ska ändå dokumentera. Målet var 1 månad men höll 3 veckor. Fest, 40 pers, lekar, klackarna i taket & tjotjim. Kände redan igår kväll att det kommer spricka på festen. Och ja, det var väldigt kul, många samtal, minns allt. Liten fördrink + 3 glas rött (survin),12 glas stora vatten och det var väldigt lagom. So far, so good. MEN den här ändå (för mig) blygsamma förtäringen under 9 timmar hade sitt pris och det är detta jag vill kunna läsa tillbaks i min tråd. Huvudvärk till kl 20 dagen efter, allmänt slö, rörde mig knappt, åt fett och socker som kostat +1 kg! Fy vilken huvudvärk! Hur är det möjligt?!!! Waste of day. Som tur var, fick vi besök i omgångar dagen efter och det var till att förpassa sig i soffan, det var ungefär vad jag mäktade med. Så var det värt det? Festen VAR rolig, jag tyckte att jag hade god koll kring a men var den så rolig att man ska offra 1 dag bakis på survin? Tveksamt.

:)

Du har ju klarat att avstå alkoholen förr Borgward. Kan mycket väl varit så att du sänkte garden omedvetet då du gått igenom och galant klarat de svåra prövningar du utsattes för på din jobbtripp. Det var otroligt starkt gjort så var inte för hård mot dig själv pga detta snedsteg trots att det säkert känns skit för dig. Har du ingen nära vän? din fru? som du skulle kunna ventilera problemet och hur du känner med? Annars är nog forumet som Sommarkatt15 skriver till hjälp. Man håller inte med om allt som skrivs och diskuteras men mycket av det. Jag har inte heller någon (som jag vet) med samma problem som jag i min närhet men försöker prata ut med frun så gott det går. Hon kan självklart inte sätta sig in i alkissituationen och jag inte fullt ut i hennes situation som medberoende men det hjälper. Låter enkelt men ta nya tag Borgward. Du vet att du kan.

Blev aldrig AA igår. Väl i bilen fick jag panik och vände. Tråkigt men sant. Jag bor i en mindre stad där många känner till mig, så jag har inte modet. Jag tror jag får låta det bero lite och samla mod. Ungefär som med A, en dag i taget.

Idag ska jag sitta och skriva uppsats och på jobbintervju. Jag slutade för ett par månader sedan ett jobb för ett annat som inte passade, så nu springer jag på intervjuer. Det löser sig, har tack och lov valt ett bra yrke som det finns stora behov av, men det ska vara rätt.

Har ångest, både av att jag slutat med A men mest för min situation. Idag får ångesten riva i mig. Imorgon är en annan dag.

Jag ser mig själv balansera på en lina. Ibland trillar jag ner och sen får jag kravla mig upp igen. Har hållit på så i många år. Vet om hur dåligt jag mår av a, men faller gång på gång. Har gått på AA från och till i 10 år.
Många säger att det är en sjukdom. Och då är man ju sjuk? Enda sättet att hålla sig frisk är att avstå a. Jag avstår en dag i taget. Klarar inte mer. Men jag mår väldigt bra just nu. Går på gym., simmar, cyklar. Äter gott.
Träffar vänner. Ja, har en balans i min tillvaro. Ha en bra dag!

Jag vet inte. Men du har gett så många sunda tankar och reflektioner kring din sjukdom. Att hålla fast vid Forumet hjälper mycket och läsa om andras resor mot ett nyktert liv. Vi hjälps åt och du kommer att lyckas. Jag sjönk redan efter fem fina dagar med självföraktet grinande i min spegelbild, men jag samlar ihop mig igen och försöker följa dig med meditation och garden uppe mot alkoholen. Om jag varje vaken stund tittar på mitt sjuka förhållande till a, så borde den inte komma åt mig. Nattligt svammel, förlåt, men nyktert och vi ska vara nyktra idag med.

Jag vet inte hur jag ska göra längre. Lät det bero, och det blir alkohol varje ledig stund. Men jag ska försöka komma på ngt. & jag har för mkt alkohol hemma.

Grattis Danneman. Well done.
Just nu är jag inget föredömme, skrapar ihop mig efter ett helg åf.

Dessutom stavar jag som en kratta, men skyller det på iphonen.

Jag har verkligen en ambivalent inställning till mig själv, å ena sidan är jag strävsam, snäll, kul, lojal, pliktrogen, omtänksam. Men jag är också en lögnare, självförhärligande, stoisk, tror jag är ofelbar, självgod.
Jag tänker kring detta. Jag vill inte dömma mig själv för hårt, men jag gör det.
Jag trillade i fredags.
Har så enormt stålsatt mig för att hålla mig från a under 23 nätter på hotell av 30, massor av flyg. Och klarat det galant. Längtat hem och till dess att denna jobbperiod är över. Kom hem i torsdags, i fredags blev det ett spontant party bland grannarna. Och tja, min gard var nere. Blev a både fredag och lördag.m inga mängder, ca 3 glas vin och två öl båda kvällarna. Men baksmälla i kombo med ångest, självföralt trasade sönder söndagen.
Varför tillät jag mig att hacgarden nere? Jag som bara några dagar innan tvingade hotellpersonalen att tömma min minibar på rummet?
Hur kan jag vara så viljelös?
Jag måste hitta den psykologiska nykeln till att inte dricka. Jag har mediterat och berättat, erkännt, bekänt, sagt det högt till mig själv att jag är alkoholist och ska inte dricka.
Hjälp!
Jag är ensam med mina tankar och känner att jag inte har någon ventil att ventilera dem.
Nu har jag en sådan brutal olust till a.
Jag har klivit upp på vagnen igen. Hur gör jag för att inte åter trila av? Det är frågan i mitt huvud just nu.

Hej igen alla! Nu är helgen över och detta markerar min första nyktra vecka på länge. Känns jätteskönt att ha varit utan alkohol i en vecka nu och jag känner inget direkt sug efter alkohol. Var ute och käkade Indiskt i helgen, blev en alkoholfri öl till det och tyckte det funkade lika bra. Nu har även de där smärtorna i mina armar nästan försvunnit. Så det känns väldigt bra i nuläget. Tack till alla er som skrev till mig och uppmuntrade mig till att låta bli alkoholen. Det har betytt väldigt mycket

/ Danneman

Drack 2 öl och 2 små whiskys i fredags, får väl räknas som måttlighet. Mår skit nu, vill bara dricka igen nu när alla gått o lagt sig. Måttlighet är fan inte lätt.

Jag hatar verkligen att vara särbo. Kanske 10 min telsamtal om dagen...vad är det för en person som jag, som är så fysisk med den jag älskar? Skulle helst ligga i ben ormgrop hela dagen om det vore möjligt.... En psykolog skulle säkert kunna sätta ord på detta, men för mig är det bara skitjobbigt o ångestskapande att vara isär... Vet inte hur jag ska klara ut detta. Fokusera på annat än förhållandet går bra i veckorna när allt går slag i slag o omlott. Men helgerna isär är hemska...

Alla former av fysiska aktiviteter förespråkas på många trådar. Löpning, promenader, styrketräning, gympa etc. Kan även rekommendera läsning, tv-serier korsord osv. Det viktigaste verkar ändå vara att bryta mönstret och att göra någonting helt annat då suget efter alkohol sätter in.

Tack! Jag fick så fantastiskt stöd från min arbetsplats och mina chefer när jag berättade och det tror jag gav mig en extra drivkraft..

Jag gick på mötet ikväll. På mitt första möte var det en som sa åt mig att känner du nångång att du inte vill gå, det är då du borde gå på två.. Det där kom jag ihåg och jag gick..Så otroligt tacksam för det igen. Jag känner sådant lugn och sån styrka varje gång jag varit på möte.. Lycka över alla underbara människor jag lärt känna på så kort tid..

Följde din kamp hör under våren. Du mötte sorg och andra ledsamma omständigheter när du kämpade som bäst. Att kämpa med a är svårt, att samtidigt ha många yttre omständigheter som påverkar gör det inte lättare. Se till att du får hjälp om du behöver det. Mot ångesten, alkoholen eller med att bearbeta sorgen. Ta hand om dig Kvaddad.

Vad har ni alla för strategier så här i början då suget pockar på? För visst bör man väl hitta ngt alternativt sätt att fylla "tomrummet" på?

Känns som lycka för mig är synonymt med berusning. Jag mår aldrig så bra som när jag druckit, varför det är så svårt att föreställa mig ett liv utan a.

<3

Tack för allt fint ni skrivit. Macadi, du är inte så pjåkig själv. Och Fenix; stort, stort, s t o r t grattis till dina tre månader! Sisyfos, dina ord tar jag in lite i taget, blir så överväldigad annars. FM; good girl!

Ja jisses, kära ni. Kikade in här tidigare i dag och noterade då att det var en hel del diskussioner om AA. Har på sistone funderat över hur jag ska cementera nykterheten ytterligare, vilket nästa steg ska bli. Inspirerad av detta forum drog jag därför åstad och bevistade ett AA-möte. Och nu är jag helt färdig, slut i huvudet av sinnesrörelse och tacksam för att jag gav det en chans. Stannar så. Kram på er alla. ♥

Hoppas du inte tar illa upp av det jag skrev. Det är givetvis inte så enkelt som det låter. En del av oss har det ju otroligt svårt och kanske inte lyckas på många år? Ville bara uttrycka den känslan jag själv har för tillfället. Den är som jag skrev ovan och är förhoppningsvis till hjälp för mig att tänka tillbaka på då det eventuellt blir tuffare i framtiden. Det mesta som de som i alla fall just nu har hyfsad kontroll på läget ska nog ses som mer pepptalk och inte som någonting annat.

"Däremot är livet utan A helt underbart och tryggt"

Tänk om det ändå vore så jävla enkelt!

Jag hoppas att du klarar att ta väl hand om dig och att du har det bra - det är du värd. Kom ihåg det!