Senaste kommentarerna i forumet

Det är ju verkligen början som är jobbig...sitter här och resonerar angående festandet ikväll. Känner mig osmart som bestämde mig för att börja idag... men det går fan inte att skjuta på detta längre.
Försöker hitta på ursäkter för att fortsätta dricka...det känns ju inte bra. Känner mig dessutom extremt självcentrerad, ömkande och bläää.

Hur länge har du varit nykter nu Soff?

någon etikett på dej själv tycker jag. Jag tyckte också att det var superläskigt i början. Det räcker liksom bara att tänka att du vill ha en vit period nu, sen tar du det därifrån :)

Kände också den där deppigheten men vet du? Det går över! Alkoholen bidrar ju till nedstämdhet och ångest, efter ett tag tror man inte att något kan vara riktigt kul utan men det kan det!

Vad bra att du hittat hit, helt rätt beslut.
Strunt i vad andra ska tycka om att du slutat dricka, det viktigaste är ju hur du själv mår.
Det är lite tabubelagt att prata om att man dricker för mycket, vilket är konstigt egentligen. Om man slutar röka så kan man lätt berätta det för alla och få beröm, men om man slutat dricka så ska man behöva smyga med det och stå ut med att folk ska tjata om att man kan väl ta bara ett glas...
Hoppas det går bra för dig, första veckan är jobbigast.

Det känns så himla stort, fel och främmande att sätta etikett på sitt drickande. Men det handlar om min upplevelse av det hela och att det är nog.

Jag tänker på det fördelar jag ser fram emot:

Sömnen
Aptiten
Klarare i huvudet
Slippa ångest
Ersätta rastlösheten med träning
Kommer klara studier och arbete

"nackdelarna"
Rastlösheten
Ruset...att kunna identifiera sig som en glad person. Jag är ingen glad person i vardagen. Snäll, ödmjuk och så, javisst. Men jag är inte genuint glad, skrattar inte speciellt ofta.
Ensamheten. För jag finner en sådan gemenskap i drickandet. Det sociala. Eller för att jag känner mig mindre ensam om jag sitter ensam hemma.

Det känns så definitivt nu. Och jag blir ledsen när jag tänker på det...och det känns tungt.

När jag läser din text kan jag känna att det talas för lite om den skötsamma alkoholisten. Vi får mest höra om folk som bråkar, förstör, däckar, spyr, hamnar på parkbänken. Och ja, så kan det gå till slut men samtidigt är det många av oss som inte gör så stort väsen av vårt drickande. Jag gömde länge mina problem bakom att jag var skötsam, tränade, aldrig blev för full på fest, aldrig drack i veckorna. Jag hade behövt höra att alkoholism inte alls behöver vara så där "högljutt", som tur var hittade jag det här forumet och förstod att det fanns fler som dej och mej.

Du kommer att få jättebra stöd och pepp här, det kan jag nästan lova :)

skönt att höra ifrån dig !

Satt i timtal på forumet och läste och läste. Det gav mej jättemycket hjälp och insikter.

Haha, tycker det är lite lustigt förresten: Innan jag gick med här så trodde jag att jag var den enda tränande"hälsomänniskan" i världen som hade problem med A. När jag varit med här ett tag så insåg jag att det var otroligt många träningsnördar som hängde här. Tycker det är så skönt att forumet spräcker fördomar :)

Åh vad kul att höra ifrån dig o att allt är precis som du önskade!!!!!
Kram!!!

Läste precis ditt inlägg och det verkar som om vi har liknande problem. Det där med skam över att vara onormal, inte som alla andra. Och att se sig som att vara normal och inte ha ngt problem med alkohol eftersom veckorna fungerar så bra. Jag har inte tagit upp det här med min psykolog. Kanske dags att blotta sig där också.
Ja det där med att fylla tiden på helgerna med ngt annat.... Det kan ju inte vara något man redan gör. För det blir ju kaka på kaka. Jag tränar redan på helgerna så set är ingen morot direkt.... Man kanske skulle sitta i detta forumet i en timme för att få motivationen..... Eller?

Känner också igen det där med misstankar om adhd. När jag druckit har det känts som enda gången hjärnan helt fått slappna av. Nu när slutat så känns även dom symptomen mycket bättre! Inte så att det är helt borta men alkohol har verkligen förvärrat min redan snurriga , oroliga hjärna. Det kanjag verkligen se tydligt nu.

Jag tror egentligen inte att alkoholproblem har så mycket med mängder att göra. När man känner att det är ett problem, när det ger ångest så är det ett problem.

Jag körde också så där med gränser: Inte dricka i veckorna, inte bli full på fest. Dock ökade min konsumtion till en box per helg efter hand. Så himla bra av dej att du ser problemet redan nu, skönt!

Lycka till, det kommer att gå bra! :)

När alkoholen tar över så reduceras livet, alla andra glädjeämnen försvinner. Jag är så glad att de går att återfinna! Jag trodde liksom inte det, jag trodde på allvar att A var det enda som kunde göra mej lycklig. Att det inte är så gör mej så jäkla LYCKLIG!!

Välkommen hit! Ja, man får massor av stöd här! Jag började min nykterhet för 5 veckor sedan men tog ett återfall för en vecka sedan, vilket bara gjorde mig mer beslutsam om att jag vill leva ett nyktert liv! Styrkekram

Dina senaste inlägg gav mig mycket att tänka på, viktiga insikter. Dels där du skriver hur lätt och skönt det är att vara nykter och sedan i nästa hur det blir jobbigt igen men ändå ger dig en gåva av inre övertygelse. Det får mig dels att få hopp, dels att minnas att man aldrig är helt säker och måste vara beredd när tankarna och känslorna kommer. Tack - alla vänner här på forumet betyder så mycket! Kram

Just nu njuter jag bara av att vara nykter, vet att det kommer att komma dagar då sir väs sätter igång igen men tänker inte oroa mig för det nu utan njuta av detta. Jag har börjat jobba igen efter semestern och det har varit fullt ös. Vi var ute en kväll med barnen, åt och var på allsång. Jag kände mig så närvarande och lycklig. Folk satt överallt och drack de där kalla glasen rosé som jag suktat efter men nu var jag inte ens avundsjuk, vilket var fantastiskt att få uppleva. Kanske var det för att jag hade ett återfall förra veckan och fick känna att jag inte kände mig närvarande när jag drack, vilket jag inbillat mig. Förr gjorde jag det men den gränsen är passerad. Nu blir det snarare tvärtom, en rastlöshet och jakt på att få dricka mer. Igår var vi hemma hos kompisar och käkade middag, de drack lite vin/öl (absolut inga stora mängder), jag hade med mig a-fritt. Jag hade lika roligt som vanligt, skrattade och pratade lika mycket som de andra. Det var så skönt att få känna så eftersom jag under resan i Danmark hela tiden hade en klump i magen och kände mig utanför.... Var rädd att det alltid skulle kännas så. Jag fattar att det nog kommer vara så ibland men bara att veta att det inte alltid måste vara så är en enorm lättnad.
När jag är var på allsången frågade jag mig själv varför så många drack... Vi har verkligen en kultur där a genomsyrar allting, inte konstigt att många åker dit. Börjar inse att det nog är många fler än man trott innan.

Jag vaknade med huvudvärk och en obetvinglig lust att köra fotsulorna genom husvagnsväggen för att det blåste som fan ute. Aha... Okej. Det är alltså förmodligen "dom där tiderna i månaden" på gång igen. Det var förmodligen också därför jag kände mig så kinkig och tjurig i går. Jäsiken. Ett genombrott. Jag blir kanske inte mindre av en trilskande märr, men fattar i alla fall varför.

Gott!

Kära ni. Det är lördag i dag. Ta hand om den, var i den, och förvalta er själva på bästa sätt. Hör rösten som stilla viskar. "Jag är dyrbar."

Så ligger det till, nämligen, when all is said and done. Har jag kommit på. :)

Tack för omtanken Vilja :)
Jag mår superbra, men internetmöjligheterna är urusla.
Det känns hur coolt som helst att vara nykter! Och jag ser att de flesta andra också verkar dricka annat än alkohol. Framförallt lokalbefolkningen.
Ha det gott där hemma!

Jag är också trött "Alla dessa dagar" eller rättare sagt jag är helt slut just när jag vaknar, drömmer konstigt, sover oroligt. Känns som om jag är mer trött nu än någonsin. Man undrar när man ska få den där bonusen att vakna urpigg och bara skrika "vilken fantastisk dag" - men den dagen kommer om man ska tro forumet här;-). Får däremot mer energi under dagen och ägnar min ventil åt långa promenader eller att greja i trädgården. Häng i!

Nu är semestrarna snart slut och ( som jag skrev i en annan tråd) det är dags för tidningarna att , som alltid, komma med små tips om hur man ska gå till väga för att trappa ner från semesterdrickandet. Samma sak varje år och jag undrar hur många som börjar jobbet med en rejäl ångest. Inte nog med att det blev för mycket alkohol. Man måste banta bort en massa grillkilon, sommaren blev asdålig vädermässigt och sen lite vanlig normal " tillbaka- till- jobbet- ångest". Och tidningarna spär på ytterligare. Brr!
Var bortbjuden på en liten tillställning i går där jag var den enda som inte drack. Tack och liov var jag inte chaufför utan kunde dra relativt tidigt. Det var trevligt och alldeles tillräckligt med fyra timmar. Ganska nöjd när jag läste "dagen efter"kommentarerna på FB också om seghet och tunga huvuden :). Freedom - yeah!!!

Tack aeromagnus. Ska försöka fokusera på vad som är viktigt. Ska gå på ett möte, jag måste samla mod först, kommer vara sjukt nervös.
Tack myrkotten! ♡

Bra, bra att du tagit ett stort steg fram. När suget kommer, för det kommer komma så skall du tänka på hur bra du haft det när du varit nykter. Gör något som får tiden att gå. Ta en dag i taget. Du har klarat av den första värsta tiden.

Tack Anders 43. Det verkar finnas en värme och vilja att stötta varandra här. Inga fördömanden men heller inga förskönande omskrivningar.
Svanen det stämmer att jag började i måndags. Jisses vad spännande att du också är i början av processen. Jag håller verkligen tummarna för dig och önskar att du ska lyckas! Jag har klarat av fredagen så här långt och känner mig nöjd men trött. Imorgon ska jag ut och springa en rejäl runda. Tack för att ni bryr er. Det känns så skönt att inte vara ensam.

Ok de där gick inte så bra, tog en öl för o "fira". Började snacka med en gammal klasskamrat o fortsatte då dricka. Bakfull till middagsbjudningen o i riktigt dåligt tillstånd, ljög o sa att ja inte druckit igår för min familj när de frågade, så att ja skulle kunna dricka idag. Tog 2 öl sen ville jag faktiskt inte ha skiten mer.

Just nu tar det på att vara nykter. Den här känslan, ni vet, av att jo, jag skulle hemskt gärna vilja... Det tog på så pass att jag var tvungen att gå undan ett tag och vara för mig själv. Där och då gick jag in i källan, den själfulla, kärleksfulla, allvetande, rena, visa och hämtade kraft. Jag var trött på att tjata med egot och behövde annan slags näring. Och se; det gick. Jag återbördades till den här enkla sanningen igen. Håll dig nykter. Var nykter. Är nykter. Samtidigt fick jag en sån aha-upplevelse. Visst har jag klappat mig själv på axeln och tyckt att jag gjort det bra under dom här nyktra månaderna. Men det här var nåt annat. Det gick djupare, var innerligare - inte på ett intensivt utan på ett stilla vis. En slags visshet om att jag gör detta för att jag är dyrbar och värd och att det är i samklang med det goda. Ja, äh, det är svårt att förklara. Som en varm våg som sakta sköljde över mig, i mig.

Nåväl. Imorrn ska vi socialisera med ett par som bor på den här orten. Jag är på det här humöret att jag inte har lust att göra nån sak alls av att jag är nykter, känner inte för att berätta nåt om det över huvud taget. Lyckligtvis bestämde vi att vi ska träffas hemma hos dom och vem kan då klandra mig för att jag unnar Lucas den här fördrinken, det här vinet till maten, whiskypinnen efteråt eller vad det nu blir? Jag kör så gärna. ;)

På söndag bär det iväg hemåt. Jag längtar efter lill-Semlan och nåt annat att skriva här med än mobilen med dess förbannade autocorrect. Avskyr att behöva skriva om hela tiden.

Jag tycker verkligen om er. Har jag kommit på. Kram. <3

Och fuck syster duktig! Vem fan är hon!?