Senaste kommentarerna i forumet

att du enligt din plan tar tjuren vid hornen. Sådan ångest du har och känner just nu är fruktansvärd. Jag vet. Erfarenheten säger mig trots allt att det är bättre att stå upp för det man har gjort, hur jobbigt det än verkar. I den situationen vi befinner oss i så behöver vi verkligen börja att vara ärliga mot människorna runt oss men framförallt mot oss själva. Erkänna att vi har problem. Samla nu kraft tills i morgon och ta tjuren vid hornen så kommer det säkert att kännas bättre sen. Och givetvis så samlar vi kraft utan vår gamla "vän" alkoholen!

I soffan med te, äppel, dotter och bästa katten:) uppladdning för ny vecka. Jag gillar fredagar och jag gillar söndagskvällar. Behöver båda arenor, hemmet och jobbet. Bra balans.
Önskar er alla en skön söndagskväll!

över att jag kanske har stött på någo kollega i fredags. Stan är så liten. Vet inte om jag inbillar mig eller om jag har ett svagt minne om att någon från jobbet hjälpte mig hem. Olustigt. Mår inte alls bra. Kallsvettig och illamående. Har iaf kunnat äta lite idag och det var bra att jag inte tog en återställare som jag annars skulle ha gjort när jag gått överstyr. Får samla kraft och hoppas att det fungerar med sömnen inatt. Får ha en plan att gå rakryggad till kollegan och berätta att jag tror att jag fått hjälp av denna och isåfall tacka för hjälpen. Och om jag har fylledrömt att det var så får jag väl säga det...

Grattis till ett halvår!!! Bra jobbat hörru......-väldigt bra fråga att ställa sig själv, som du skriver: Skulle jag vara nöjd med 2 glas? Svajar man på svaret så är det ju som du säger - bara att låta bli!

att vaska vinet. Det är också lätt att vaska livet, om jag inte väljer att avstå alkoholen. Det svåra är att komma ihåg att jag inte klarar att dricka litegrann, då det slutar med totalt kaos och ångest under de intensiva perioder av omåttligt alkoholbegär då jag häller i mig konstant under ett antal timmar tills jag bokstavligen ramlar omkull, slår mig. Förra gången bröt jag troligtvis lillfingret men vågade inte uppsöka läkare eftersom jag skämdes så mycket. Idag har jag upptäckt blåmärken här och där, förmodligen har jag ramlat och betett mig på krogarna i stan. Många i min släkt har problem med alkohol både som medberoende eller alkoholister..och de kärleksrelationer jag haft präglas av någon ingrediens av osunt beteende kopplat till alkohol. En kärlek dog av sitt missbruk och en annan kärlek försvann bara..också kopplat till missbruk. Jag har bearbetat dessa trauman och har tidigare gått på Al-anon. Tråkigt att behöva inse att jag har ett osunt förhållande till alkohol och inte som anhörig. Jag behöver erkänna detta om och om igen så att jag inte glömmer bort det. Skitmönster!

Vaknade tidigare än jag hade tänkt mig idag men fick en mysmorgon med lillkillen som kom med sin bok och ville läsa ett kapitel tillsammans. Härligt att vara pigg och orka läsa.
Sedan kom grannen över och vill ha träningssällskap. Så många gånger jag har sagt nej till henne på lördags och söndagsmorgnar för att jag varit alldeles för tung i huvudet för att gå och träna. Så tacksam för att hon inte slutat fråga.

Hej igen! Jag har fått en ny känsla i mitt förhållade till A. Jag har blivit rädd. Rädd för att supa sönder mitt huvud och min kropp. Jag har blivit rädd för ångesten som jag har efter varje fylla, rädd för minnesluckorna (vad jag gjort/sagt) och för vad de gör med min hjärna. Rädd för hur min lever ser ut? Ibland ömmar det i midjan på höger sida, varför? Kan säga att jag varit ensam hemma denna helg, har haft tid att fundera och känna efter. Som det känns nu kan jag gärna avstå från A för alltid. Jag är glad för att jag blivit rädd, glad för att jag ser på A på ett annat sätt. Jag vill inte tillbaka till ångestbakfylla, det skrämmer mig. Första vita veckan avklarad, skickar styrkekramar till er alla.

Starkt att vaska vinet;)
All lycka och styrka i din kamp. Man kan bli och leva precis så som man önskar. Finns vara en som bestämmer och det är man själv. Svårt men en ganska skön insikt, art man bestämmer själv:)
/orka

"Alla dessa dagar"- hur gick helgen?

Är ingen ältande människa. Är lösningsinriktad och vill göra allt för att bättra mig. Bytte namn på tråden, då det kanske hjälper mig att se klart på situationen och tänka nytt. Har berättat för kärleken att jag från och med nu väljer att vara nykter när vi ses. Ingen speciell reaktion från honom. Fredagsvinet och flaskor jag köpt hem har jag hällt ut i vasken och förklarat för min yngste som fortfarande bor hemma att jag är överkänslig mot alkohol och att det är lika bra att jag inte använder det.

Ett halvår är jättelänge! Härliga månader framför dig när du lägger månad till månad!

Buzzz och Fenix.

Buzzz, det du beskriver, alltså. Man har gått lång tid a-fri; nog borde man väl nu kunna ta sig nåt lite? Och rätt vad det är har gränserna förskjutits raka vägen tillbaka till det gamla. Och du, Fenix. Din beskrivning av ekorrhjulet är så himla mitt i prick.

Puss på er. Smällsmackpussar mitt i pannan bara för att ni är så jäkla bra.

... på semestern. Och jag är nu "i sjätte månaden" av nykterhet. 22 september har jag varit alkoholfri ett halvår. För ett år sen trodde jag aldrig att jag kunde se en månad framåt och vara okej med att vara utan alkohol hela den långa tiden. I dag funkar det. Visst blir jag sugen fortfarande. Men då tittar jag på vad än innehåll jag har i glaset framför och ställer frågan: "Om det varit vin - hade jag varit nöjd med två glas?" Svaret blir nej och det gör det så mycket enklare att avstå.

Man ska vara försiktig med vad det är man antänder.

:)

Jättebra att du hittat hit. Att få saker och ting ner på pränt ökar förståelsen för varför man beter sig som man gör och det är värdefullt att få respons från andra. En skön grej med att lägga drickandet på hyllan är att hjärnan får chansen att jobba i ett klarare klimat. Sen att kunna se sig själv i spegeln utan att dö av skam ... ja, det är obetalbart underbart. Alltså, väl mött härinne!

/Lena

Buzz! Precis så vet jag att det går om jag skulle få få mig att ljuga för mig själv igen och tror att jag kan hantera alkohol. Bevisat om och om igen, och din story bekräftar den hundra procent.
Unna dig att få det liv du förtjänar genom att skruva på korken. Jag tog antabus till hjälp, kanske något för dig att prova också. Nu känns det som om jag inte behöver det längre, men varför chansa? Jag planerar att ta det minst ett halvår till för att känna mig totalt säker.
Den där kalla goda ölen vid grillen är ett fantasifoster. För det första är det alltid gott med något kallt att dricka när det är varmt, så långt är det riktigt. Går lika bra med Citronloka med is och citron i eller något annat. För det andra blev jag väldigt fort simmig i huvet i värmen, och ölen nummer två blev fort varm i solen och inte så trevlig att dricka. (Men måste ju förstås drickas upp, eftersom öl nummer tre nu hade blivit bland det viktigaste i livet). Efter öl nummer 3 och några glas vin var inte så roligt längre, inte sällan ont i huvet om det är varmt, fylld i buken och klumpig. Resten av kvällen en transportsträcka för att få somna full så småningom, och så vakna kallsvettig som du säger mitt i natten och hata tillvaron och speciellt alkoholen som ställer till detta. Och så morgon med rödsprängda ögon, dåligt mående rent allmänt och tankarna på att få må bättre på eftermiddagen när man kan knäppa upp den första, "kalla goda ölen" vid grillen igen. Puh, ett sånt djävla ekorrhjul.

Har druckit en flaska vin på fredagar sedan mars. Före dess hade jag uppehåll på fem månader.

Hela kroppen känns förgiftad. Ledsen och illamående. Samtidigt arg. Arg för att jag inte har kontroll över drickandet. Ledsen för att jag kämpat så länge i alkoholfältet, som medberoende och att själv inte kunna hantera drycken. Lite rädd eftersom jag hela tiden tyckt att kärleken dricker för mycket och om det är därför vi har en relation, så att jag kan förmildra min oförmåga att hantera alkohol...han dricker ju så mycket mer..jag kan hålla upp. Dricker inte i veckorna men under en period från mars, har jag druckit oftast en helflaska vin för mig själv. Fint vin, inga boxar. Det har ingen betydelse i slutändan om det är finvin eller boxvin eller att jag kan hålla upp för när jag väl dricker, så häller jag i mig allt som det är alkohol i. Blir alltid bjuden på dryck när jag går ut, är social och glad men vet aldrig när det spårar ur. Har kommit fram till att urspårningen händer ca 4 ggr/år.
Jag är 80% säker på att jag har beslutat mig för att lägga ned alkohol för gott. Resterande 20% tror att jag kan hantera alkohol, det kommer jag att få jobba med för att inte lura mig själv. Tack för era värmande kommentarer.

Kommer jag inte att söka upp :).

Jag arbetar mot dessa i mitt yrke. Fantastiska människor och de har en otrolig kompetens. Svårigheten ligger i att det blir svårarbetat om jag kommer dit i en annan roll, för dem och för mig. Det borde inte vara så men så blir det.
Skulle jag känna att jag behöver det så skulle jag såklart bortse från detta, men i nuläget är det inte aktuellt. Jag jobbar i en av Sveriges största städer, men hela hjälpapparaten är ihopkopplad och hänger ihop, trots olika huvudmän.
Jag ska fortsätta söka VC i morgon. Är inte främmande för att skriva mig på en ny vårdcentral heller.

Det här blir bra hörni! Ha en fantastisk söndag!

Gääääsp!

Oj vad jag sover gott! Underbart! Jag vet ju hur a påverkar sömnen så det är ju inga nyheter precis, men likväl fantastiskt att vakna och må bra. Trött fortf men ändå: ingen huvudvärk, inget illamående. Klar i knoppen!

Drack i söndags så ikväll har jag varit vit i en vecka. Inga problem alls. Inget sug. Bara lugn och en känsla av befrielse och stolthet. Jag är glad över att jag tagit itu med det NU och inte låtit dagarna, veckorna, månaderna gå och fortsätta slentriandrickandet under tiden. Det gav mig ingenting och var en ful ovana.
Vill egentligen inte räkna dagar, men kommer nog göra det ändå. Gillar att ha projekt.
Jag ska nog föra någon slags logg över det positiva jag märker. Så kan jag läsa och komma ihåg. Kanske det inspirerar någon annan också?

...jo jag har tänkt tanken men är emot att ta medicin "i onödan". Nu kanske detta inte är "i onödan" men jag vill ändå prova att klara mig utan. Blir lättare nu när sommaren går mot sitt slut och jag kommer in i jobbartrallen igen. Bäst att se till att det inte finns något drickbart hemma bara.

Underbart Rallan!

Vad kul att kunna få sådan direkt feedback som du får genom att kontrollera vilopulsen! Låter ju helt fantastiskt att det går så snabbt att märka hur kroppen återhämtar sig!

Du är en toppentjej det är alkoholen som förgiftar människornas hjärna.

Ja, alkohol är garanterat ett dåligt sömnmedel, det är ju en enorm skillnad i att somna naturligt. Har egentligen hela veckan, nästan, somnat inom kort efter jag släckt.
Men vågar inte lita på min förmåga att göra det, så skräcken inför att gå och lägga mig, som brukar komma runt 20:00 är fortsatt kvar. dåligt sömnsjälvförtroende. Att somna i min egna säng normalt har ännu inte funkat. Men hotell och i vår gästsäng funkar.
Diskuterade detta med min fru och det är ändå dags att byta vår säng, kanske bra tillfälle att göra slag i saken.
Tack för tipset om teer, jag har den här perioden, efter jag insåg att jag är alkis druckit grönt te på kvällen. Funkar rätt bra. Kaffe lägger jag ner runt 15:00 och har nu slutat med vanligt te på kvällen.
Bra tips med att flytta tråden. Vet du hur jag kan göra det?
Annars har det varit en helvit helg. Inte ens sug, trots att vi var på middag hos grannen. Noterade att alla som drack vin drack så lite. Tror det gick två flaskor på fyra personer som drack på hela kvällen.
Det hade varit min konsumtion. Lite kul att upptäcka sådana små saker som stärker min insikt än mer att mitt beteende och konsumtion är/var skruvad.
Söndagen, brukade alltid bli lite lugnare förr, bara ca en flaska. I kväll vitt och inget sug, trots sol.

Du är absolut inte ensam. Vi är många här som upplever situationen precis som du gör. Denna sida med dessa forum tror jag är ett bra sätt att inleda sin kamp mot en bättre framtid med. Kämpa på och skriv då du behöver få något ur dig. Det hjälper i alla fall mig. Var själv sådan att jag inte kunde sluta dricka då jag väl fick i mig det första glaset och det slutade 99 gånger av 100 i katastrof. Nu har jag lagt drickande på is för alltid och kommer att göra allt för att lyckas med det.

Och försöker få minnesbilder att klarna..det går inget vidare och ångest efter mitt 'fyllerace'. I skrivande stund tänker jag att det kommer att gå åt h-e med allt..alla åtaganden, den relation jag är i etc. Men jag vet ju av erfarenhet att ångesten brukar lägga sig efter 2-3 dagar. Bra att jag hittat hit för jag vet att när det gått en tid, så lurar jag mig själv att tänka -ja, men det var ju inte så farligt..ett glas vin kan jag väl dricka om jag vill. Då är det bra att veta att såhär fugerar det för många och att jag inte är ensam. Tack för att forumet finns.