Senaste kommentarerna i forumet

jag fattar inte att det ska vara så svårt när man vaknar så här på morgonen. I kväll ska jag vara nykter. Vilken bra start att börja vecka på måndag på. Jag ska kämpa i i det sista, trött på att A tar över mitt liv. Jag säger nu stopp, nej, det blir inget mer, jag vill inte förlora mitt arbete. Nästa vecka är bra ändå, har en del tidiga morgonmöten, satt de där med flit, så jag måste vara fräsch då.

Du har definitivt ett kemiskt beroende eftersom du själv skriver att du dricker typ varje dag. Jag skulle fundera på sd du verkligen vill. Hade jag varit i dina kläder hade jag hällt ut alt vin och förberett mig på en vit månad.

Hej höstlöven! Åh vad roligt att du fann kraft här. Vi kämpar på tillsammans!

Klasse jag känner igen det du skriver också apropå nykterhet och socialt umgänge, men kanske mest som att jag är en av de som störs av att det sitter nån nykter klarsynt typ och sabbar partyt... Tyvärr. Men det är sant. Önskar det inte vore så. Vore det inte så så skulle jag förmodligen inte heller känna nån Ågren inför att vara på större tillställningar nykter... Jag vet ju så väl vad andra tycker och tänker (tror jag).

Jag är från den "andra" sidan.
Jag bröt min relation för 1.5 år sedan pga en alkoholkonsumtion som eskalerade och gömdes och tömde allt liv ur vår relation.
Det är dock den starkaste relation jag haft med enormt mycket kärlek och många fina år.
Nu när jag har mitt ex lite i hälarna som vill att vi ska försöka igen så känner jag så starkt att nej,han har fått alltför många chanser.
Någonstans så vande jag mig sakta att livet inte var ok.Att det nånstans var hans rätt att få dricka då livet var så tungt för honom,läs mig det kanske var fel på?

Så jag accepterade och tog alldeles för mycket alkohol under för lång tid för att jag i dagsläget ska tro att det nånsin finns en väg tillbaka för oss.Jag har idag en ny relation fri från missbruk, men känner ändå en stor sorg över att det gick såhär.

Så från min sida som medberoende,ska ni ha en vettig chans att hålla ihop ert äktenskap,
sluta för guds skull!
Häll ut vinskvätten och ta på dig muntejp och handbojor och kedja fast dig i elementet om du måste.
Bestäm dig så snart du kan för att tala med din man,ta all hjälp som finns att få och framför allt bestämt dig för att det är sluta du vill.

Hade någon lyckats ruska om mitt ex för några år sedan så kanske han inte hade suttit i den här sitsen nu.
Ledsen att jag tog mitt beslut, reparerade mig själv och gick vidare.

Han är fortfarande inte nykter,men kanske på bättringsvägen,det får tiden utvisa.
Eller så lyssnar du på dom som varje dag kämpar med sitt missbruk och låter de guida dig i hur du på bästa sätt ska hantera ditt sug.
För jag kan det inte och kan inte heller se och förstå hur stort det faktiskt är för er som är beroende.

Återigen,välkommen hit och lycka till med din strävan att låta bli :)

Din konsumtion är helt klart i riskzonen.. Jodå, jag var själv uppe i en flaska rose per dag en sommar.. 6 dagar i veckan (på söndan var ju bolaget stängt och då köptes det inget)
Det tog en stund att "bromsa in" och jag hade andra skäl än du att sluta, eftersom jag är medberoende (och då, var jag på god väg att bli beroende..)
Nej, jag upplevde inte mig själv som speciellt berusad heller (min dåvarande man var ju mer plakat än mig..)
Jag hade nog nytta av ilskan efter ett gräl och en konfrontation, där min fd, blivit klapp kanon och dessutom riktigt otrevlig (nej, han har aldrig erkänt att han är alkoholist eller ens beroende!)
Jag tror att ditt humör också hänger samman med din rädsla och nervositet för vad proverna ska visa.. ( vi använder ju ofta alkohol som ångestdämpare..) Förutom att du självklart har ett "sug"..
Mitt sätt att hantera ev. sug, är att inte ha någon alkohol hemma överhuvudtaget.. ( ett sug, om du verkligen observerar det, brukar sitta i 2 - 3 minuter.. givetvis återkommer det oftare i början)
Ge inte upp! Gör dig av med det vin du har hemma så blir det lite lättare..
sedan är det som så, att bara för att man själv inte anser sig berusad, så är det inget som går omgivningen förbi.. även om de inte säger nåt..
Kram på dig och stanna kvar och skriv!

Själv. Var så otroligt med mina mått mätt långt nere. Fick också känslan av att nu är det kört med allt som hade med A att göra. Mådde skit de första veckorna med all ångest, dåliga samvete osv. Sörjde kanske även mitt uppbrott från spriten? Nu är det i alla fall snart tre månader utan A och jag mår riktigt bra både fysiskt och fysiskt. Har dock lovat mig själv att aldrig glömma det som drickandet ställde till med så jag börjat förhandla med mig själv igen. Det bara ska gå att hålla sig vit. För oss båda Buzzz. Och alla andra med såklart. Vägrar tro något annat.

Skönt att läsa att fler skriver under minneslucka! Men jag lider med dig, buzz, kan bara föreställa mig abstinensen du kommer få, med den tolerans nivån.

Jo, det är tanken nu, att lägga ner och bara ge upp.
Orkar inte längre, kroppen och själen tar för mycket stryk av detta.

Jag tror på mig själv nu. Jag har verktygen för att klara det, det vet jag.
Kommer att tillbringa mycket tid här på forumet nu, läsa andras trådar och skriva i min egen när andan faller på.

Känner mig faktiskt mycket lugn nu.

//Buzzz

Kom igen nu Buzzz! Nu har du nått din botten. Dax att vända på detta o ta sig upp igen. Du kan ju!!

En och en halv timme efter mitt sista inlägg här igår slocknade jag i sängen.
Så, målet att berusa sig helt absurt mycket "lyckades". Att det gick åt ca 7-8dl 40%-ig alkohol är bara skrämmande.
Blev till och med så bra att det blev ett besök på toaletten för att kräkas lite grann framåt morgonen. Något jag inte har råkat ut för på decennier.

Det var med bävan jag loggade in här, för att se vad jag hade skrivit. Hade inte mycket minne kvar från igår kväll som kunde hjälpa till. :(
Men samma sak här, att se att jag inte ens hade halkat fel på tangenterna tyder ju bara på att man har jobbat upp en tolerans som är alldeles för hög.

Min fru hade spelat in en videosnutt (hade jag inte ett minne av) där hon försöker föra ett samtal med mig. Ingen trevlig film, jag lovar. Den människan jag såg där, är inte människan jag vill vara.

Kan jag nu fatta att jag inte kan dricka ALLS?
Jag hoppas det.
Dag1. Igen.

//Buzzz

... för mig med, FM. Lugnt, snustorrt och hur skönt som helst. Hehe, vet du en grej? Alltid när jag tar ett fotbad nuförtiden så kommer jag att tänka på dig. :)

Kram. <3

Och hej på er, alla. Det är lördag i dag och det är Allhelgonahelg och jag har inte köpt en endaste godisbit och det är helt enkelt remarkabelt. Senare i dag ska vi till svärföräldrarna och uppvakta på födelsedagen, just nu ligger jag fortfarande kvar i sänghalmen. Jag hör Lucas stöka på nedervåningen och snart kommer han att komma upp med kaffe på säng. Åh, vad jag finner trygghet, tillfredsställelse och förnöjelse i detta faktum. Jag vet vad som kommer att hända, jag tycker om det som ska hända och jag älskar personen som får det att hända. Det ligger nåt magiskt i allt detta, speciellt om man levt stora delar av sitt liv utan att veta vad som väntar runt hörnet, bara att det troligtvis inte är nåt av godo.

En fin lördag och helg önskar jag Eder alla. Kram.

Både gammalt och nytt. Det som slår mej är hur otroligt mycket vishet, empati och humor det finns i detta gäng! Man bryr sej om, peppar varandra och den som kommit lite längre har värdefull erfarenhet att dela med sej av och gör det. Jag kände mej som en usel, sämre människa under åren då jag drack för mycket. Det måste ju vara nåt fel på mej eftersom jag drack mej berusad trots bättre vetande och gjorde mej själv och andra ledsna. Men i detta gäng hittade jag såna som jag och insåg att det inte är mej det är fel på utan missbrukaren i mej. Att jag är allergisk mot alkohol helt enkelt. Sen är det inte helt enkelt att sluta ändå fast det är ett destruktivt beteende men inte så svårt som man tror heller. Det gäller att bestämma sej pch fölika sej med tanken att aldrig dricka igen.Tillåta sej att sörja. Efter ett tag bryr man sej heller inte om vad folk ska säga eller tycka om att man inte dricker. Mitt val.

dig en fin Halloween och Allhelgona. Här är det lugnt och snustorrt ;). Kram<3 / FM

Jag är här, läser mkt, har inte så mkt att skriva själv, kämpar på. Det går ganska bra. Känner mig rätt så trött och tom på nått vis.
Jobbar mkt med orsaken till varför jag vill döva mig. En del har jag förändrat, annat finns kvar som jag inte riktigt vet hur jag ska göra med.
Jag vill tycka om mig själv, inte försöka stå ut med mig själv.
Tack för omtanken:)
Kram

All personal har sekretess. Kan du inte dra en vit lögn? Hälsar på ngn ngra dar? ( Jag själv har gjort det) ingenting kommer avslöjas, du kan till&med få dina journaler spärrade.
Sjukskriv dig ngra dar nu, bara för din egen skull.

Skammen är för stor för en sådan lösning.
Familjen skulle få lida för mycket, jag är ju " den duktiga".
Jag tar det som det kommer i morgon.
Men, det du föreslår är lockande...
Skulle helst av allt bara vilja koppla bort jobb och allt övrigt för en tid.

Tack, //Buzzz

Har läst igenom lite vad som skrivits och känner igen en hel del.

Just nu har jag varit utan a en vecka och har i samband med det vänt mig till mina vänner vilket givit mig två erfarenheter.

1. Den kultur jag befinner mig i verkar ha väldigt svårt med att umgås nyktert.
2. De jag hade räknat med "spolade bort mig" medan de jag inte hade förväntat mig något av var de som öppnade upp sig.

Ikväll är det tillställning. Jag ska bege mig ut för att bryta min egen isolering. Därför kontaktade jag tre av mina vänner. Två av dessa tog en samtalsstund med mig och det vart väldigt öppna samtal. De förstod och ville stötta mig samt att dörren alltid var öppen för mig. De pratade om sina egna upplevelser, hur de uppfattade min situation och det slutade med kramar och att det här måste vi göra oftare.
Min tredje vän, som jag gav förslaget till att umgås även om jag är nykter, gav mig till svars att denne visste inte riktigt vad han skulle göra. Strax efter postade han att nu var det fest på G och det skulle drickas. Jag har alltid varit bjuden förut men nu när jag klargjort att jag inte kan/ska dricka blev det väldigt mycket skepticism.

Mina vänner är väldigt sociala och förstående men det händer något när man säger att man inte ska dricka. Ibland får jag känslan av att det blir inte riktigt bekvämt med att någon är nykter som är med för denne kan ju komma ihåg vad som händer under kvällen och det är det nog inte alla som vill.

Nu när jag skriver det här ser jag hur osunda vissa av mina relationer är. Och att jag själv har en vissa fördomar mot de som jag inte hade räknat med, då de också ter sig väldigt trasiga.

Jag läser eller skriver väldigt sällan här numera, nykter sedan 3,5 år. Men jag har varit på botten också och det går att sluta. Det går och det finns ett underbart liv utan alkohol. Det låter närmast religiöst och det känns så också, man blir euforisk. Livet utan alkohol är inte bara lyckligt och men det blir så mycket lättare utan. Man försonas med sej själv och kan börja förlåta sej. Och man slipper den hemska ångesten på morrontimmarna och man slipper försöka räkna ut om man ska våga köra bil. Du är på rätt spår, fortsätt så och allt blir lättare. Den största hjälpen jag fann här var att här finns såna som jag. Kloka, vanliga människor, välfungerande i samhället och arbetslivet. Men alkoholister i hemlighet. Det gav mej en oerhörd styrka att inse att jag inte är ett monster. Jag är en vanlig kvinna som druckit mej till ett beroende. Som går att bryta. Här hittar du många i olika skeden av nykterheten. Min tråd heter "måste bli ett slut på detta" om du vill läsa om min väg till frihehet. Lycka till, du kan också!

Vill önska alla en nykter helg! (eller måttlig för de som väljer det) Jag kör på kranvatten, grymmt underskattad dryck.

Har varit på metalfestivaler nykter, kommer ihåg en jävlamassa band, Kan rekommendera nyktert tillstånd &så. Så lycka till!

Bokade ändå biljetterna, så nu e de bara o ta ställning till om ja ska dricka eller inte. Hade jävligt kul senast när ja drack på en konsert, "dansade", fast kommer knappt ihåg en sång bandet spelade. Har nog aldrig varit nykter på en konsert.

Åk till beroende akuten & ta en säker avgiftning. Var där ngra dar & vila ut, med mediciner & personal du kan prata med. Åk dit bara.

Känner igen det Klasse. Lyckades dricka kontrollerat förra veckan när ja drack dock, fick en liten fylla o slutade sen efter 1 öl o 2 whisky. Men man får passa sig hela tiden, för förr eller senare kan det spåra ur tror ja.

Med alkohol som sällskap?
Tja, F_n vet.
Tanken (kanske inte den mest väl genomtänkta) var att dränka ner kroppen och hjärnan till Neandertal-status, för att i morgon må så pass dåligt att jag inte skulle ha en tanke på att dricka på ett bra tag framöver.
Men, när kroppen är så pass van vid alkohol så att den bara tycker att en halvliter 40+%-ig sprit är bara bra, när man inte ens blir bakfull av den mängden, hur gör man då??
Fortsätter att hälla i sig och hoppas på det bästa? :(

Det har gått alldeles för långt.
Kanske att läsa detta i morgon hjälper?

//Buzzz