Senaste kommentarerna i forumet

Drycker jag vet hur det rör sig i huvudet. Om du nu vill sluta, om du verkligen, verkligen vill så skulle jag 1. Ta kontakt med vc få antabus utskrivet. 2. Ta kontakt med aa eller terapeut.
3. Fortsätta som du gör och riskera hela ditt liv. Ursäkta för 3an men du behöver nog en spark i arslet Om du förstår vad jag menar och det i all välmening. Sorry

Slå dig inte till ro nu bara :) Tänk på denna dagen när nästa sug kommer och lägg på minnet TT du vunnit en deletapp.

2 veckor idag. Och som många andra har känt så känner jag också att jag kanske inte har så mycket alkoholproblem ändå...det här går ju finfint så kanske kan man ta sig ett glas igen...?
Ikväll var jag och mannen ute på tapasrestaurang och sen var vi på standup. Några gånger funderade jag på att dricka lite vin på restaurangen, men sen tog jag bilen in till stan så då fick jag ju inte dricka. Och lika bra vad det. På restaurangen drack jag 2 alkoholfria öl och på standup krogen drack jag 2st Redbull. Det kändes lagom festligt faktiskt och kvällen har varit jättekul.

Som sagt. Tack. Det mystiska är att jag redan börjat med kvarting nr 2. I det här läget måste jag kontrollera mig till max. För att inte hamna i kategorin nr 2 "näst värsta fylle inlägget"

så går du inte till bolaget, men det kommer, du är snart där.. att du skiter i det. Medicin och att våga erkänna, fan va modigt och BRA jobbat!

Det där är ju bara så jävla bra! jag känner igen skakningarna, svetten.... fan va bra jobbat med samtalet där, nu jävlar är du på god väg till något riktigt bra!

Det är ju inte som att du är tillbaka där du var för två veckor sedan. Då hade du ju inte två veckors vit period bakom dig, du hade inte varit här och fått alla dina nya vänner och kunskaper om dig själv och om oss. Du föll, och du kommer upp igen. Ingenting är förgäves, och allt vad tideräkning så fortsätter den du har varit på din resa i två veckor + lite till. Resan kommer vara lång och det kommer hända massvis under den, under livet helt enkelt. Var lika stöttande mot dig som du är mot andra här i forumet. Du är mänsklig och toppen, glöm aldrig det. Nu hugger vi Sir Väs en gång för alla.

Muris: Jaaaaaa, jag ska vara försiktig (du är ju som en storasyster här därför får jag svara som en obstinat lillasyrra ;)

Jag är ju som ni säkert förstått väldigt nöjd med min helg. Tyvärr har inte alla bröllop slutat lika bra för min del. Några av mina skamfyllda ögonblick hör bröllopen till. Därför är lättnaden enorm.

Däremot vill jag understryka att jag på intet sätt tror att jag inte har några alkoholproblem längre. Jag är i allra högsta grad medveten om dem och att de finns där. Något som jag även fortsättningsvis måste arbeta aktivt med.Och hur ska jag göra det då? Genom att inte dricka. 98% av tillfällena kommer jag även fortsättningsvis tacka nej till A. Det kan dock komma större händelser då jag beslutar mig för att dricka och med det sagt så betyder det inte att jag vill bli onykter. Insåg på Gotland hur ovärdigt det är med bakfylla. Fy fan alltså.

Som jag skrivit tidigare i min tråd (låååångt tidigare) så har jag haft längre vita perioder och därefter har det gått åt fanders, kanske inte första, andra eller tredje gången men sen BOOM minneslucka. Jag kan inte garantera mig själv att det kommer bli så igen men jag känner mig redo att tillåta mig att trevande testa mig fram och jag tror faktiskt att jag kan klara det. Mitt löfte till mig ju som sagt att aldrig uppleva en minneslucka igen. Och jag tror att bästa sättet är att dricka så lite som möjligt. Genom att dricka i absoluta undantagsfall kommer jag även fortsättningsvis hålla fokus.

Nu tänker några att jag lika gärna kan sluta dricka helt och hållet- varför förstöra något som gått så bra?! Jag har ju ändå varit vit i typ 7 månader. Jo jag tycker att jag har lärt mig massvis, nu återstår att se om det bär. Jag tror det, och det måste ju vara det viktigaste. Jag ställer mig dock tveksam till om jag kommer att skriva här om tillfällena då jag väljer att ta ett glas. Trots att alla våra resor ser annorlunda ut kanske det uppfattas fel och det är inte min avsikt.

Förresten, tack aeromagnus, är inte van att folk bryr sig. Tack.

Lovar att peppa dig, tyckte om din rubrik.
Har själv gett mig tusan på att klara detta, känner att det spårat ut lite.......
Så detta är dag ett, skall INTE få återfall, hoppas detsamma för dig

Kroppen (lever, njure mm) repar sig rätt fort från alkoholmissbruk, förutsatt att man inte t.ex. supit till sig skrumplever, skrumpnad vävnad kan inte mera reparera sig. Själv hade jag t.ex. levervärden på högre sidan och socker på gränsen till metabolt syndrom, och alla värden var prima efter 6 nyktra månader (och ~6 kg viktminskning).

Även om det finns forskning, som säger att hjärnans volym återhämtar sig efter bara två veckors nykterhet, så skapar alkoholen många andra förändringar i hjärnan, som tar betydligt längre tid att repa sig, om den alls klarar att tillfriskna helt. Läser man litet äldre forskning, så kan man hitta påståenden om att t.ex dopamincykeln blir bestående förändrad, efter långvarigt alkoholmissbruk, men litet nyare artiklar är mera hoppfulla på den här punkten, Tidigare trodde man ju också att alkoholen dödar en massa hjärnceller och att cellerna i hjärnan aldrig förnyas. Nu vet man att det där är fel och att olika områden i hjärnan t.ex. kan tränas till att växa, "helt" som muskler. Förutom att förändra hjärnkemin, så förändrar drickandet också hjärnans struktur och för de förändringarna att gå tillbaka kan det ta år. Själv tror jag att det är väldigt viktigt vad vi gör med våra nynyktra hjärnor. Att vi kan hjälpa dem att bli hela igen genom att träna, men det är kanske bara som jag tror... jag har skrivit mera om de tankarna i två inlägg här https://alkoholhjalpen.se/comment/85116#comment-85116

Här är en kort artikel om hur hjärnan repar sig (eller inte) http://www.scientificamerican.com/article/how-much-can-the-brain-recove… (bläddra ned förbi texten om drömmar)

Först ringer jag vc & ber om mediciner mot alkoholberoende & sen går jag till bolaget & köper 2 kvartingar sprit. Jag hade inte tänkt dricka den ena av de igår, men såklart jag gjorde det. Intressant att jag gick till jobbet imorse utan problem. Hade svårt att hålla balansen bara. Helt stört.

Sitter på en restaurang vid havet, kvällssolen skiner och maten är superb. Maken dricker vin och jag - alkoholfri öl. Eftersom vi åker bil kan jag/vi ha det som anledning.

Mina känslor? Inte lika gott och trevligt som om jag hade druckit vin till. MEN eftersom det blivit flera glas och sedan fortsatt när jag kommit hem är det SÅ VÄRT DET!!!

Nyttig, realistisk och verklighetsförankrad insikt!

Många skaffar sig en hobby eller börjar göra saker som de gjort innan de började dricka. Kan vara träning, geocaching ja vad som helst. Det gäller att bryta mönster

Soff, det är inte "'bara' två veckor", det är två veckor. Vilket är fantastiskt starkt! För mig var de två första veckorna de absolut jobbigaste.

Tidigare har det bara varit en självklarhet "jag ska inte dricka". Sen under drygt en månad åt jag dessutom sömntabletter som man absolut inte skulle blanda med alkohol, så då hade jag ytterligare en anledning. Nu äter jag dem inte längre och så i och med att jag testade dricka alkoholfritt så började jag tumma på "reglerna".
"Räknas det som att jag brutit min nykterhet om jag dricker en 0,5% öl?" frågar jag mig själv. Och om svaret är nej, var går då gränsen? Vid en 2,8:a? Vid en 3,5:a, vid en 5,2:a? Vid ett glas vin? Vid känslan som uppstår efter två-tre glas vin? Plötsligt tänjs gränserna. Och sedan finns de inte mer.

Och nu då, trots att jag uppmärksammade dessa tankegångar så bestämde jag mig igår, och idag för att dricka vin, hemma, själv. Något som jag tidigare lovat mig att inte göra. För det är ju ensamhetsdrickandet jag inte vill syssla med. Jag vill ju att det ska vara roligt, socialt och upplyftande. Det ska vara fest. Inte avslappning och avstängning. Jag vill inte att alkoholen ska handla om att jag ska ligga på sängen, sjunka ner i madrassen och kudden, sluta ögonen och njuta av ruset. Vafan...!

Nu känner jag mig bitter. Jag vill ju också kunna festa med folk och ha kul. Njuta av vin, öl eller drinkar. Kommer jag aldrig att kunna göra det?
Och det skrämmer mig att det kändes så najs, både igår och idag. Känslan som alkoholen gav mig. Jag fick inte alls avsmak. Jag njöt. Fullt ut. Sen kommer det ju självklart med dessa jobbig saker också. Ingenting "gott" som inte för något ont med sig, eller hur? Att smyga inför morsan igen. Att behöva tänka en gång extra "det står ingenting framme va?" Att borsta tänderna tre gånger för att försöka få bort färgen och lukten från rödvinet.

Det är nog dags att gå tillbaka och läsa lite gamla inlägg jag skrivit här. Finna visdomen i mina egna ord och formuleringar. Varför slutade jag till att börja med? För nu är jag bara arg på världen och "vill" fortsätta. "Njuta av vin tillsammans med vänner" tänker jag. Men det är ju inte så det kommer vara. Jag kommer ju bara återuppta drickandet i hopp om att dämpa och bedöva. Men vad? VAD är det jag inte vill känna och uppleva? Ångesten? Rastlösheten? Känslorna? Tankarna? Livet? Och varför vill jag inte uppleva det? Vad är det som är så hemskt att det måste gömmas och glömmas i dimman?
Om jag bara kunde finna svaret på det så skulle jag kunna ha någonting att ta på. Något att jobba med. Men hur ska jag hitta dit?

Ja... inte genom att dricka iaf...

Hmm... alltså inte panna i flodhäststorlek... men ja, du fattar nog vad jag menar ;-)

Var också på bröllop för ett tag sedan med trådsmala, urtjusiga fransyskor. Det är något speciellt med just dem... Jag blev helt bedrövad när jag såg bilderna från festen sedan. Alla vackra fransyskor med långt svart hår, olivfärgad hy och små designklänningar och så ... jag. Vitblek med solskadade armar och näsa och panna i flodhäststorlek i jämförelse med små 34:or. Alltså: jag är med! Har också ett bra mål i november.

I övrig - BRA jobbat vännen - men var försiktig hörru! Stor kram

Kikar in och skickar en kram. En sådan där kram full med blåklint och smultron på strån. <3

Hundar är toppen att ha när man behöver fokusera på något positivt. Vilka kloka döttrar du har. Promenera på!

Jag är nynykter och har redan insett att bakslag inträffar. Varför vet jag inte, bara att det kommer vara så för mig, frestelsen kommer att bli för stor ibland. Utmaningen är att inte låta det ske för ofta och framförallt inte nedslås så pass mycket att jag struntar i alltsammans. Tänk på hur duktig du har varit, kan tyvärr inte hjälpa dig med någon analys eller insikt om varför en sporadisk fylla händer. De e en da' imorrn å. Kramisar

ingen lång nykterhet bakom mej, bara två veckor men igår drack jag igen. Vet inte heller riktigt vad som hände? Visst, jag hade sug men har haft mycket värre. Känner igen mej i det där att bara ta beslutet, jag liksom bara bestämde mej och gjorde det. För mej var det nog lite så att jag ville testa EN gång till, försäkra mej om att det verkligen var dåligt. Ångrar mej rätt mycket i dag dock. Känns just nu som jag har tagit massor med steg tillbaka. Fast är absolut inte sugen på att dricka igen. Alltid något! :)

Jag kommer inte dricka idag!

På min högra axel finns alkoholdjävulen, på min vänstra glädjedödaren. Sistnämnde lever livets glada dagar, däremot har alkoholdjävulen blivit fundersam. Vad händer? I flera år har jag legat i godan ro med armarna bakom huvudet och tuggat lojt på ett grässtrå, vinet har flödat, har inte behövt lyfta ett finger. Alkoholdjävulen har satt sig opp, sitter med både armar och ben i kors, tittar sig förargat omkring, undrar när det vankas påfyllning. Ska jag behöva ställa mig opp och ta i med hårdhandskarna, eller?

Ja du, din lilla djävul, jag tror faktiskt att du kommer knäppas bort från min axel helt och hållet. Ha, sug på den du. Värre är det med glädjedödaren, hen kommer kunna dansa omkring på min axel en bra stund till.

Känns inte som jag kan komma med några kloka råd här med tanke på gårdagen men vill i alla fallskicka en stor dos värme och pepp!

Du vill inte må som jag gör idag och att dricka är verkligene en biljett rakt dit. Att låta bli är en biljett till att vakna imorgon och vara så sjuuuukt stolt över dej själv. Jag hejar på dej :)

..är jag dock på mej själv. Hade ju kommit så långt! Nästan två veckor. Nu är de vidriga svettningarna jag precis blivit av med tillbaka. Undrar om det kommer dröja två veckor till tills jag mår så där bra igen?

Är också rädd att jag ska hamna här igen efter de där två veckorna, att mitt liv ska fortgå så. Men jag SKA INTE!

Nu vet jag hur vidrigt det känns att ge in. Nu behöver jag verkligen inte testa igen. Känns som om Sir Väs hånler åt mej. Men han ska få se!!!

Tycker bara det är så sjukt tråkigt att jag förlängt tillfriskningsprocessen:(

Men gjort är gjort, tror jag ältat klart nu.

Jag klättrar på väggarna.
Suget är en känsla och känslor är flyktiga.
Snick snack skitsnack. Känslan vill inte försvinna. Vill ha ett gångbart substitut.
Skriker som Morran i frustation "jag röker mjöl här".