Senaste kommentarerna i forumet

Åh vad skönt det känns att jag inte har något vin hemma. Det här är första gången på den här tiden som jag känner att jag mår bra faktiskt. Morgonkaffet smakar bättre än någonsin.

Problemet med möhippan (som är om några veckor) är att jag egentligen innerst inne vill dricka då. Det är en del folk som jag inte känner som ska med och jag är en roligare person när jag dricker. Jag känner bara att champagnelunchen, att få börja dricka vid lunch och sen bara bli fnittrig och hitta på roliga saker känns väldigt lockande. Sen är det ju jag som bokat alla aktiviteter och det känns lite nervöst att allt ska klaffa, så då känns det som att lite vin kan lindra den känslan också.

På minussidan tänker jag att jag troligtvis kommer bli för full för att ens hålla reda på allt om jag börjar dricka vid lunch. Jag dricker 5ggr fortare och mer än alla andra på sådana tillställningar där jag känner mig lite nervös. Dessutom kommer min vän tycka att jag är lite knäpp som slutar dricka ena dagen och börjar igen nästa. Det viktigaste med möhippan är ju att hon får en bra dag och kväll, så jag tänker att jag ska gå all in och bara tänka på henne. Dessutom är det en tjej som är gravid (tidigt) och hon undrade om jag kunde ge henne alkoholfritt på ett diskret sätt, så då blir vi ju iallafall två nyktra. Sen tänker jag att jag kan köra hem bruden på natten och bädda ner henne i sängen, istället för att lämna henne i stan eller ev följa henne till en taxi.

Viljavännen, du var en av de första jag fick kontakt med här och vi är i samma tidsfas på vår nyktra resa. Känns därför som att det finns ett speciellt och viktigt band - en livlina! - mellan oss. Den stagar och stöttar och drar mig tillbaka när tankarna svajar. Tack för att du finns!

Omkopplingen, att bryta alkoholkopplingen till vissa aktiviteter går ganska trögt för mig. Jag undviker fortfarande helst att ta tjuren vid hornen och rundar istället de farliga punkterna när jag kan, t ex har jag nu sett till att jag "måste" göra annat en helg då jag hade tackat ja till en vistelse i vänners sommarstuga. Jag vill/vågar inte riktigt konfronteras med alkoholsuget och fördröjer nog på det sättet omkopplingen i hjärnan. Ensam hemma har jag inte haft något sug på länge nu och det känns därför så skönt att stanna i den trygga bubblan. Men livet där ute väntar....

Vad bra att du reflekterar över din utekväll, att du skriver här, tar lärdom istället för att bara gömma dig, sätta på autopiloten och fortsätta. Jag tror vi alla här måste lära oss att inte vältra oss i ångesten, att sluta sparka på oss själva... Det blir så lätt att man då bara fortsätter dricka, man är ju inte värd met än så ändå.
Jag känner mig även lite avundsjuk, man saknar ju de där kvällarna när man är lagom berusad och har roligt... Jag måste dock påminn mig själv om att jag har provat det där och att det alltid eskalerar för mig. Längst in när jag ändå ett hopp om att kunna dricka lagom, även om en del av mig vet att det nog inte funkar så. En sorg att ta sig igenom.

Sommarsol77, jag känner igen mig i så mycket du skriver... Det där om att man straffar sig själv genom att göra en massa extra, man sparkar på sig själv för att man inte tycker man är värd någonting... Och dp kan man lika bra dricka eftersom det är bara där man under en kort stund kan glömma att man är så usel.. Snacka om ond spiral... Speciellt som det krävs mer och mer för att döva den där rösten och alla skam/skuldkänslor.... Styrkekram

Så skönt att natten blev bättre. Nu blir det bara bättre och bättre. Kram

Sommarsol77, med att berätta menar jag bara för de allra närmsta, de dom redan vet... Men det är ändå ett steg att säga att man inte ska dricka mer.
Soff, jag tror inte att jag tänker säga att jag är alkoholist, bara att jag inte mår bra/klarar av att dricka och därför tänker avstå. Min man är ju den som förtvivlat försökt sätta ner foten så för honom är det ingen nyhet, han har försökt nå mig så länge. Jag vet att den där rösten som säger "det är väl inte så farligt" snart kommer börja förhandla med mig igen... Känner redan viskningarna... Vi hade ju plockat bort alkohol på många sätt och det hade inte varit ok för mig att sätta mig att ta en öl el ett glas vin utan att min man reagerade (har varit så länge), i sociala sammanhang försökte vi dock gå en balansgång. Problemet då var att det hela eskalerade i dessa sammanhang eftersom det var min enda chans att umgås med min "bästa" vän a och då ville jag bokstavligt talat krama ur varje droppe. Ångesten efteråt har varit fruktansvärd och att se besvikelsen i min mans ögon och känna all skuld och skam.... Men det har ändå inte räckt. Efter några dagar kunde man sopa den där ångesten och insikten under mattan och intala sig själv att "den här gången går det bra". Ibland gjorde det det, ibland inte.
Förra sommaren blev det också en incident och då var jag nykter några månader innan jag återgick till att bara dricka lite... Jo visst... Sakta eskalerade det och här sitter jag idag. Jag inser även nu att jag hela tiden har haft en konstig sorts ångest/rastlöshet som drivit mig till att skapa tillfällen där det var legitimt att ta ett glas och att stora delar av livet bara varit en transportsträcka tull dessa tillfällen.
Förra sommaren när jag höll upp var det bara för att jag måste för att inte förlora min man. Jag sörjde a och såg resten av mitt luv i grått... Jag såg bara det negativa med att vara utan a, att alla glädjeämnen var borta för alltid. Skillnaden nu är att det kommit till något nytt, något som får mig att leta aktivt efter fördelarna med att vara utan a. Jag läser här, jag tänker över livet och inser att ja, det är kanske vissa saker som är så förknippade med a att jag inte kan göra dem längre, men isf måste jag hitta andra saker. Jag känner en framtidstro och är peppad istället för nedslagen. Ändå finns den där rösten där och jag väntar bara på att falla ner i det där mörka hålet av meningslöshet... Jag kämpar för att hålla mig kvar här.
Vad gäller att berätta laddar jag inför att säga till en nära vän att jag inte ska dricka mer, jag vet att hon bara blir glad men för mig blir det definitivt. Jag ska på stor fest i augusti och då tänker jag säga att jag har haft migrän på natten. Ett steg i taget. Kram

Har sovit något bättre inatt och inga drömmar om vin. Det är skönt.
Jaha en ny dag, barnen myser framför tvn så nu ska jag gå upp och fixa frukost och kaffe. Det får bli första etappen idag.

Etanoldrift, Valeria och drickerensam -Tack för era peppningar!! Styrka till er också!

HelenaN, jag känner igen det där med autopilot, man slänger allt förnuft och dricker snabbt något för att komma över tröskeln och rösten som säger nej... Galet.
Jag vet hur lätt det är att börja dricka lite och sedan eskalera, tänker på dig drickerensan! Starkt stt gå förbi systemet!

Sommarsol, du har kommit långt genom att ta de steg du gjort, börjat skriva i egen tråd, bestämt dig för att börja avgiftningen ;-). Kämpa den kamp du är värd att kämpa, om det så är minut för minut! Hur som helst - vill bara sälla mig i kören bland de som peppar dig! :-D

tack för uppmuntrande ord myrkotten och helenan!

I denna del av landet har det varit en väldigt orolig natt just nu så skiner solen och jag ska besöka en fd jobbarkompis som precis flyttat, han har lovat kaffe i eftermiddag =)

Åh vad glad jag blir, myrkotten! Nu kan vi skriva till dig i din egen tråd!

Jag tolkar ditt inlägg som en reflektion över varför du började dricka på ett sätt som inte var bra för dig.

Men hur känns det nu?

Kram!!

Valeria,
Varför vill du testa dessa? De är mot alkoholsug och hjälper mig att förbli nykter vilket är min strävan.
Jag kanske missuppfattar dig, men tolkar det som om det är ev ruset du vill åt istället för att bli av med suget.

Låter fantastiskt, hur länge har du tagit dessa?

Efter att ha supit ner mig rejält under en långhelg hade jag en djävulsk abstinens under fyra dygn med spänningsvärk i hela kroppen, skakningar och hörselhallucinationer. Under dessa fyra dygn sov jag sa mmanlagt tre timmar. Men sedan gick det över och lättnaden var obeskrivlig. Håll ut !

Åh, vad glad jag blir att höra att det jag skrivet betytt något för någon annan! Önskar själv att jag hade hittat det här forumet långt tidigare.
Blev väldigt berörd av din historia och det dubbelliv du försökt upprätthålla, hälsokvinnan offentligt - vinalkisen i det fördolda. Men du verkar så insiktsfull och medveten att jag tror att du kommer att klara det här. Lycka till! Och kram!

Det har varit en hel del snack om alkoholfria alternativ till öl och vin och jag har i ärlighetens namn nollkoll på utbudet. MEN jag har glömt att tipsa om God Dryck No 1 - Goda Bubblor som jag fick smaka på ett event för ett tag sedan. Inte sötsliskig à la Trocadero som andra hittepå "mousserande viner" kan bli. Det är väldigt nytt i sortimentet så jag vet inte om det finns på alla systembolagen. Det fina i kråksången är att den är ekologisk (om man nu är lagd åt det hållet) och en del av pengarna går till SOS Barnbyar och Barn Cancerfonden. Sen att flaskan är snyggt designad gör inte saken sämre om man ska gå bort eller bjuda till middag. (Nej jag är inte sponsrad av dem :) ) Testa för sjutton!
Här kommer en länk till den:

http://www.systembolaget.se/dryck/alkoholfritt/god-dryck-no-1-195901

Vid mina tidigare misslyckade försök att sluta är det nästan som att en autopilot gått i gång och styrt mig mot bolaget. Jag har stängt av allt förnuft och snabbt sett till att få i mig de första klunkarna för att de mer vettiga sidorna av mig inte ska hinna ikapp och stoppa kalaset Och sedan har det inte dröjt länge förrän jag varit tillbaka i samma gamla dryckesmönster som jag mått dåligt av.
Hoppas det går bra för dig nu, så att du inte hamnar där på systemet fast du egentligen inte vill. Det gäller väl att påminna sig gång på gång om varför man egentligen vill sluta. Kan vara lätt att "glömma" efter ett tag...

Jag har tänkt mycket kring det där att berätta. Min sambo har jag pratat med men inte sagt det där läskiga, att jag nog faktiskt är alkoholist..På ett sätt är det för att jag vill skydda honom, är rädd att skrämnas men en del av sanningen är nog också tyvärr att jag håller en liten dörr öppen. Om jag berättar hela sanningen så finns det ingen väg tillbaka. På samma sätt undviker jag att berätta för honom om tankarna på alkohol som river i mej.

Det är lite konstigt egentligen för jag har berättat om varje liten känsla jag har, för honom, sen vi träffades.

räknat så också fast tyvärr omvänt :( Typ: För den här boxen hade jag fått ett par nya löpartajts..
Men nu så! :)

Förresten, vet inte om jag skrivit det men din historia och dina kommentarer hos andra har gett mej så mycket hopp. Du visar mej att det går!
Tack!

Det är kanske det jag håller på med just nu, att komma tillbaka som en piggare, gladare människa :) Jag hoppas det.

Förra semestern var helt dränkt i vin, hade planerat att träna för ett lopp men det blev inte många pass löpta...

Heja dej som sprang idag förresten!! Konstigt att bli stolt över någon som man aldrig ens träffat kanske? Men det blir jag, stolt över dej och sjukt tacksam för att du var med och backade upp mej idag. Den här platsen alltså <3

Jag blir glad när jag läser din tråd, känns som att du är i en position där ett livslångt löfte om att avstå från alkohol verkligen skulle fungera. Att du har tagit tag i ditt drickande innan det blir destruktivt, bra gjort. När du cyklar vidare ut i grönskan vill jag att du ska veta att dina ord är lästa. Har idag gråtit när jag lyssnat på sommarprat i P1, Ninna Hemmingsson gillade jag. Fortsätt jobba så kommer du att lyckas, när du gör det skänk oss förlorade själar en tanke. Kramis myrkotten

Jag kan bara tala för mej själv: Jag vet att jag är en känslig människa med relativt lätt till ångest, så var jag även innan jag drack. Men jag vet också att ångesten blir sjuttioelva resor värre av alkohol. Jag ryser när jag tänker på all tid jag slösat bort på ångest som kommer p.g.a alkoholen, all den tiden bara för att få slappna av och vila hjärnan till helgen. Jag känner mej redan lugnare, även om jag hade ett brutalt alkoholsug idag så är det som jag fått lite mer skyddande bomull runt själen.

Jag vet också att människor med adhd/add har lättare till missbruk. Jag har länge misstänkt att jag har någon sån diagnos. Tänjte att jag ska ta tag i nykterheten först för att veta vem som döljer sej bakom den bedövade hjärnan. Sen kanske jag tar tag i ev. diagnos.

I allt Instagramscrollande så hamnade jag på en bild av Elaine Eksvärd. Hon skriver ganska tänkvärt om att använda sig av sommaren till att träna och ta hand om sig. Något som jag tycker är helt applicerbart med hur många här känner kring oket över att sluta dricka i semestertider.

" Jag älskar att nyttja semester till att komma i ännu bättre form. Förr frossade jag i onyttigheter och lyfte inte ett finger för "det är ju semester". Jag kom tillbaka till jobbet trasigare än någonsin. Nuförtiden tänker jag att semestern är ett perfekt tillfälle att ta träningen och hälsan till nästa nivå. Det är lite trixigare med två barn eftersom man är lekledare, men jag har turen att vara i en relation där vi hjälper varandra med hem, barn och träning. Min mamma hade inte haft samma möjlighet till träning. Så jag vill inte shama er som har fullt upp på semestern, bara berätta hur jag tänker och gör.❤️"

att du har en sån vän som du känner dej trygg att berätta för. Blir både rörd och skrattig av historien:-)

Vad kul att höra, heja dej!! Ska också ta ich springa imorgon och skicka dej och alla andra en tacksam tanke för att jag inte drack idag (och mej själv) :)

La mej precis och ligger här och ler, fylld av ett egendomligt lyckorus. Det är långt kvar men flrsta riktiga kampen känner jag att jag utkämpade och vann idag! Imorgon vaknar jag pigg och utan tungt huvud :)