Senaste kommentarerna i forumet

Håller helt med dig Vändningen. Livet är NU. Som ung hade jag ett tidningsurklipp uppsatt på min anslagstavla " Gör det själv" . Då på den tiden symboliserade det att inte bara sitta o klaga på saker, utan att istället agera. Jag var
( o fortfarande är) fullständigt allergisk mot gnällkärringar av båda kön, i alla åldrar. Sitt inte på ändan o klaga, bidra istället!
Urklippet försvann i någon flytt, men orden finns kvar inom mig.

Det är de orden jag har som jag somnar och vaknar till, samma rubrik som steglitsan har på sin tråd här...
För mig påminner orden om att inte bara drömma och tänka "en vacker dag ska jag" eller "tänk om jag kunde", då jag har så många som har dött och gått bort kanske redan vid 30 års ålder eller första dagen efter pensionen.... med en hel hög med drömmar "uppskjutna till framtiden". En framtid som aldrig kom.

För mig är det nyttigt att bara undermedvetet påminna mig själv om att drömmer jag om något och har jag förmågan att genomföra det; just do it.

Ännu en sån där "fin" mening som är så svår att införliva i ens egna liv. Men så är det tror jag! Vi behöver tänka att vi är värda det bästa, på ett undermedvetet plan jobbar vi mot det våra tankar skapar! Läste nåt Vändningen skrev häromdagen, om ett väggord han hade i sitt sovrum. Minns inte exakt, men tänkte att det där är smart, att mötas av en positiv affirmation det första o sista man ser på ett dygn! Du är värd det bästa, Platina!!

Alltså att göra våld på sig själv av rädsla att såra någon annan. Ser man det så är det ju helt absurt. Jag väljer alltså att skada mig själv för att skydda någon annan från smärta. Ja det är ju i grunden en fin egenskap, men blir ju felriktad i vissa sammanhang. Men jag har gjort samma, ätit saker jag eg inte vill tex. Men man har rätt att tacka nej, visst har man ju det! På ett fint sätt!!! Det är ju ändå vuxna människor man har att göra med. Med barn blir det knepigare. Fast de kommer iof inte med ett glas vin och bjuder!

Igår hände en grej: En granne kom förbied en bricka ost och kex och ett litet dessertglas vin. Jag kände mej så dum, ville inte tacka nej, dels för att hon gjort sej besväret och jag kände mej taskig. Dels för att jag inte kunde komma på ngn ursäkt i all hast. Det var inte så att jag blev speciellt glad för vinet, kände mej inte sugen men drack ändå. Nu rörde det ju iof om kanske 1 dl vin men det kändes ändå avigt, som om jag svek mej själv. Just nu känns det som jag är tryggast hemma med sambon men jag kan och vill ju inte låsa in mej.
Men varför är det så svårt att tacka nej? Jag kunde ju ha sagt: Nej tack, kan inte dricka rödvin, får migrän men jag tar gärna ett kex.

Det är den där skammen jag är så rädd för, att vara annorlunda tror jag? St att jag inte vill göra ngn besviken.

Vet hur det känns. Kanske ska du kontakta vc och få hjälp med avgiftning?

Ja, Helena, det stämmer så väl. Att jag VET hur dålig och misslyckad jag är så jag liksom direkt kan leva upp till bilden omedelbums genom att dricka/inte träna/äta ännu mer godis etc etc.

Jag ska öva på att tänka att jag är BRA och att BRA saker händer de som förtjänar det, dvs JAG FÖRTJÄNAR BRA SAKER och därmed förtjänar jag att fortsätta lyckas med att vara nykter.

Och Vändningen, bra liknelse med bilkörningen där! Beredd med tån på bromsen innan korsningen, titta ordentligt runt hörnet innan man svänger och ibland till och med köra med handen på biltutan om man behöver SKRÄMMA någon. Sir Väs, till exempel :-)

Vet inte vad jag ska skriva riktigt, men det låter som du har det jättetufft m alkoholen. Vill bara skicka lite stöd!

Ja det är min utmaning! Just det där att "det får bli som det blir" har jag eg lite svårt för, men det är det jag råder andra till.
Tack Lena , det känns faktiskt så!
Och Helena, vad glad jag blir. Jag har fått höra de orden flera gånger av människor omkring mig, men inte tagit dem till mig eftersom de ju inte vetat att jag inte är så "inspirerande" i verkligheten med mitt vindrickande. Du vet sanningen, att jag flera år levt "dubbelliv", och ändå säger du så! Fast dubbellivet kan jag ju lägga bakom mig. Känns inte så än, det är så skört...Men det kommer!!!

Njut av nuet att det går bra! Vad härligt!

Svårt skriva i telefonen

Jag tror du skrev på något annat ställe att du har en tendens att göra revolt mot dig själv när du blir för duktig. Känner igen det där. Att liksom inte riktigt stå ut med att det går bra, för det finns ju alltid en risk att det går åt skogen så småningom. Då kan det vara enklare att misslyckas på en gång, så är det gjort och man slipper oroa sig för det. Stämmer det knasiga tänkandet in på dig också?

Åh de orden känns i mig. Positivt, upplyftande, framtidshoppande.
Tack Sattva, du är en inspiration för mig :)

Låter som att du har börjat överväga att söka hjälp, men tvekar...Precis som väldigt många andra av oss.
Det är ju egentligen absurdt att vi ska ha så svårt att söka hjälp med detta. Hade vi haft en kroppslig sjukdom som fick oss att må så dåligt och som påverkade oss så mycket hade vi sökt hjälp för länge sedan! Men alkoholproblemen försöker vi i det längsta kämpa med på egen hand.
Har du kollat upp vad det finns för möjligheter där du bor? Kan ju vara ett första steg.
Lycka till! kram!

Tufft läge du är i. Låter jättesvårt att klara detta på egen hand. Har du funderat på att lägga korten på bordet och söka ordentlig hjälp? Inte bara andra piller utan ordentlig missbruksbehandling. Med tanke på din frånvaro skulle det inte förvåna mig om din chef och andra på arbetsplatsen kanske misstänker något, men inte törs ta upp det. Du funkar ju dessutom bra mellan perioderna och då "glömmer" kanske chefen konstiga telefonsamtal och oförklarlig frånvaro. Har du funderat på att säga som det är till din chef? Kanske har företaget hjälp att erbjuda?
Jag känner verkligen med dig och önskar innerligt att du hittar ett sätt att komma ur det här. Kram!

Fan, vad trött jag blir på mig själv!! Nu har det nästan blivit värre, jag som trodde att semestern skulle hjälpa till.
Inte då! Jag dricker nästan varje dag nu. Hur ska jag ta mig ur detta. Ska man behöva skaffa hjälp?

vad jag lider med dig, Anders ! Jag hade en sådan fylleperiod i maj innan jag började med forumet. Det där med hörselhallucinationer, fy f-n säger jag. Det går över, försök att hålla ut!

Vilket maraton. Tänk vad skönt om du skulle slippa?

Var varsam med dig själv nu. Kram på dig.

... i vilka situationer dom potentiella fällorna lurar, M. Trött + "gräsänka" = sug. Med tiden kommer fler reflektioner. Kanske kommer suget vid nåt visst klockslag, vid ett visst känsloläge, i särskilda situationer. Ju fler såna ledtrådar du hittar, desto bättre står du rustad. Kanon att det inte fanns alkohol i huset. Hoppas nu att du vaknar om några timmar, mer utsövd och rejält obakis. Kram på dig.

Din #96; så himla gott att läsa. Raderna rymmer hopp, ställningstagande, önskningar, acceptans, glädje ... ja, allt som får ett människohjärta att slå.

♥

"Det får bli som det blir!"
Håll kvar vid det en stund och låt det bara just bli som det blir. Du gör vad du kan, men bränn inte ut dig fullständigt bara.. det är nog jobbigt med flytt å allt. Energiska kramar till dig!

Utan att spekulera i om gårdagen gick för bra eller om något farligt väntar runt hörnet imorgon.
Som du skriver så kanske det rentav är negativt. Det kan bli så att man sätter sig i bilen och inte kan köra igenom en korsning utan att tänka "de fyra andra korsningarna gick bra, men är det HÄR jag kommer att krocka?!". :)

Det är bra att ha en plan dock så man vet att kommer man in i korsningen och ser något suspekt, så är man förberedd med broms, undanmanöver osv. Kanske rentav har förstånd att sakta in lite innan korsningen för att kunna agera ännu bättre vid en olyckssituation. Har man en plan och är dessutom tränad på sin uppgift så är det topp! Se det som att din semester nu är ett nyttigt träningsläger! Det går bra och du rustar dig för framtida överraskningar!

Svårt o sätta ord när man läser din text, men tack för att du delar med dig först av allt. Det var verkligen en karatefylla och det slår ju rätt hårt om det påverkar jobbet.
Förstår att det blir en soppa också med tabletter hit och dit. Otäckt med hallucinationer och det där med att du ringde jobbet två gånger inom loppet av en timme.

Att läsa ditt inlägg, hjälper mig minst sagt att komma ihåg varför jag inte bör lukta på en BiB på ett bra tag framöver...
Hoppas du kommer ur detta och kommer tillbaka på banan Anders. Rid ut eventuella dagar/nätter nu och kom tillbaka på banan.

Semestern travar på och nykterheten likaså. Jag mår löjligt bra, dricker A-fria alternativ eller vatten, ingen som undrar eller frågar, sover gott, vaknar stark, alla är tillfreds och lyckliga.

Behöver jag vara på min vakt nu? Kan det vara så att det går FÖR bra?????????????

Jag funderar knappt på att dricka A, inga förhadlingar med mig själv, men jag blir misstänksam. Även om jag inte just nu för mitt liv kan förstå hur det skulle gå till om jag drack vin igen är jag inte så naiv att jag tänker att det inte kan ske.

Så min fråga är: Kan det gå FÖR bra???? Bara den oron som växer över det kan ju få en att få tillbaka suget eftersom jag vet att oron skulle försvinna med första klunken :-(

För att du VÄCKER tankar hos mig ska det ju vara :-)