Senaste kommentarerna i forumet

Jag är full av beundran över din beslutsamhet. Det här fixar du!

Det är sånt ös på forumet nuförtiden att man inte hinner läsa ikapp även om man vill. Levande. It's a living thing.

Haha, FM, "Demolition Women"! Yes, jag håller ögonen öppna efter lämpliga objekt. :D

Tack för fin kram, M! <3

Du verkar ha klarat av dagen på ett toppenbra sätt, heja dig. Ska vid tillfälle klicka på de länkar Stingo delade med sig av.
Kram från kotten

Är för borta. Men. Jag försöker problematisera. Varje ångest känsla x tra är spark i èätt Riktning. .

Förut, när det blev dumt, hade du ju inte den kunskap och erfarenhet som du har idag.
Men lova att du är rädd om dej! Du verkar vara en sån fin person som verkligen förtjänar att må BÄST! :)

Tack för att du är här med kloka ord och pepp, sätter saker i perspektiv åt mej. Det betyder så oändligt mycket.
Nu ska jag sova, ser så fram emot att återigen vakna utan bakfylla :)

all intressant information. Det var exakt vad jag letat efter!

du går från klarhet till klarhet :) Du verkar så målmedveten och bestämd. Vilken styrka det bor i dej! Också härligt att läsa att en utekväll kan vara rolig utan alkohol. Tack för att du delar med dej! :)

Du är grym! Om du hänger i Viljas hasor, får jag hänga i dina då? :) Du inspirerar och motiverar mej!

Och ja, känslan när du vaknar imorgon kommer att vara fantastisk. Ser också fram emot att vakna utan tungt huvud imorgon. Saknade mina obakfulla mornar så grymt mycket när jag vaknade idag.

Hemma igen från middagen. Barnen ute o leker och mannen frågar om vi inte ska gå till den mysiga restaurangen mitt emot och ta oss ett glas? Han tänker sig en öl till sig själv och något alkoholfritt till mig.

Jag tvekar, STORT!. För jag vill ju så gärna "vara normal" och dricka ett glas vin och nu efter att ha varit i princip helt utan alkohol i två och en halv vecka förutom ett par folköl i helgen så vet jag ju att jag kan och då borde jag ju kunna ta mig ett glas eller hur?

Men då tänkte jag på er. På hur vi alla kämpar. Och på hur mycket bättre vi mår när vi väljer bort. Och på hur besviken jag skulle bli, för att inte tala om all ångest jag skulle ha.

Sagt och gjort. Beställde in alkoholfritt bubbel. Samma som jag köpte en hel låda av på systemet och fyra gånger dyrare. Men FAN vad trevligt det var! Och JÄKLAR vad stolt jag är nu! Och OJ vad nöjd jag kommer vara imorgon när jag vaknar!

Vilja, att hänga i dina hasor var dagens bästa idé! Jag hänger på ett tag till :-)

Drycker jag vet hur det rör sig i huvudet. Om du nu vill sluta, om du verkligen, verkligen vill så skulle jag 1. Ta kontakt med vc få antabus utskrivet. 2. Ta kontakt med aa eller terapeut.
3. Fortsätta som du gör och riskera hela ditt liv. Ursäkta för 3an men du behöver nog en spark i arslet Om du förstår vad jag menar och det i all välmening. Sorry

Slå dig inte till ro nu bara :) Tänk på denna dagen när nästa sug kommer och lägg på minnet TT du vunnit en deletapp.

2 veckor idag. Och som många andra har känt så känner jag också att jag kanske inte har så mycket alkoholproblem ändå...det här går ju finfint så kanske kan man ta sig ett glas igen...?
Ikväll var jag och mannen ute på tapasrestaurang och sen var vi på standup. Några gånger funderade jag på att dricka lite vin på restaurangen, men sen tog jag bilen in till stan så då fick jag ju inte dricka. Och lika bra vad det. På restaurangen drack jag 2 alkoholfria öl och på standup krogen drack jag 2st Redbull. Det kändes lagom festligt faktiskt och kvällen har varit jättekul.

Som sagt. Tack. Det mystiska är att jag redan börjat med kvarting nr 2. I det här läget måste jag kontrollera mig till max. För att inte hamna i kategorin nr 2 "näst värsta fylle inlägget"

så går du inte till bolaget, men det kommer, du är snart där.. att du skiter i det. Medicin och att våga erkänna, fan va modigt och BRA jobbat!

Det där är ju bara så jävla bra! jag känner igen skakningarna, svetten.... fan va bra jobbat med samtalet där, nu jävlar är du på god väg till något riktigt bra!

Det är ju inte som att du är tillbaka där du var för två veckor sedan. Då hade du ju inte två veckors vit period bakom dig, du hade inte varit här och fått alla dina nya vänner och kunskaper om dig själv och om oss. Du föll, och du kommer upp igen. Ingenting är förgäves, och allt vad tideräkning så fortsätter den du har varit på din resa i två veckor + lite till. Resan kommer vara lång och det kommer hända massvis under den, under livet helt enkelt. Var lika stöttande mot dig som du är mot andra här i forumet. Du är mänsklig och toppen, glöm aldrig det. Nu hugger vi Sir Väs en gång för alla.

Muris: Jaaaaaa, jag ska vara försiktig (du är ju som en storasyster här därför får jag svara som en obstinat lillasyrra ;)

Jag är ju som ni säkert förstått väldigt nöjd med min helg. Tyvärr har inte alla bröllop slutat lika bra för min del. Några av mina skamfyllda ögonblick hör bröllopen till. Därför är lättnaden enorm.

Däremot vill jag understryka att jag på intet sätt tror att jag inte har några alkoholproblem längre. Jag är i allra högsta grad medveten om dem och att de finns där. Något som jag även fortsättningsvis måste arbeta aktivt med.Och hur ska jag göra det då? Genom att inte dricka. 98% av tillfällena kommer jag även fortsättningsvis tacka nej till A. Det kan dock komma större händelser då jag beslutar mig för att dricka och med det sagt så betyder det inte att jag vill bli onykter. Insåg på Gotland hur ovärdigt det är med bakfylla. Fy fan alltså.

Som jag skrivit tidigare i min tråd (låååångt tidigare) så har jag haft längre vita perioder och därefter har det gått åt fanders, kanske inte första, andra eller tredje gången men sen BOOM minneslucka. Jag kan inte garantera mig själv att det kommer bli så igen men jag känner mig redo att tillåta mig att trevande testa mig fram och jag tror faktiskt att jag kan klara det. Mitt löfte till mig ju som sagt att aldrig uppleva en minneslucka igen. Och jag tror att bästa sättet är att dricka så lite som möjligt. Genom att dricka i absoluta undantagsfall kommer jag även fortsättningsvis hålla fokus.

Nu tänker några att jag lika gärna kan sluta dricka helt och hållet- varför förstöra något som gått så bra?! Jag har ju ändå varit vit i typ 7 månader. Jo jag tycker att jag har lärt mig massvis, nu återstår att se om det bär. Jag tror det, och det måste ju vara det viktigaste. Jag ställer mig dock tveksam till om jag kommer att skriva här om tillfällena då jag väljer att ta ett glas. Trots att alla våra resor ser annorlunda ut kanske det uppfattas fel och det är inte min avsikt.

Förresten, tack aeromagnus, är inte van att folk bryr sig. Tack.

Lovar att peppa dig, tyckte om din rubrik.
Har själv gett mig tusan på att klara detta, känner att det spårat ut lite.......
Så detta är dag ett, skall INTE få återfall, hoppas detsamma för dig

Kroppen (lever, njure mm) repar sig rätt fort från alkoholmissbruk, förutsatt att man inte t.ex. supit till sig skrumplever, skrumpnad vävnad kan inte mera reparera sig. Själv hade jag t.ex. levervärden på högre sidan och socker på gränsen till metabolt syndrom, och alla värden var prima efter 6 nyktra månader (och ~6 kg viktminskning).

Även om det finns forskning, som säger att hjärnans volym återhämtar sig efter bara två veckors nykterhet, så skapar alkoholen många andra förändringar i hjärnan, som tar betydligt längre tid att repa sig, om den alls klarar att tillfriskna helt. Läser man litet äldre forskning, så kan man hitta påståenden om att t.ex dopamincykeln blir bestående förändrad, efter långvarigt alkoholmissbruk, men litet nyare artiklar är mera hoppfulla på den här punkten, Tidigare trodde man ju också att alkoholen dödar en massa hjärnceller och att cellerna i hjärnan aldrig förnyas. Nu vet man att det där är fel och att olika områden i hjärnan t.ex. kan tränas till att växa, "helt" som muskler. Förutom att förändra hjärnkemin, så förändrar drickandet också hjärnans struktur och för de förändringarna att gå tillbaka kan det ta år. Själv tror jag att det är väldigt viktigt vad vi gör med våra nynyktra hjärnor. Att vi kan hjälpa dem att bli hela igen genom att träna, men det är kanske bara som jag tror... jag har skrivit mera om de tankarna i två inlägg här https://alkoholhjalpen.se/comment/85116#comment-85116

Här är en kort artikel om hur hjärnan repar sig (eller inte) http://www.scientificamerican.com/article/how-much-can-the-brain-recove… (bläddra ned förbi texten om drömmar)

Först ringer jag vc & ber om mediciner mot alkoholberoende & sen går jag till bolaget & köper 2 kvartingar sprit. Jag hade inte tänkt dricka den ena av de igår, men såklart jag gjorde det. Intressant att jag gick till jobbet imorse utan problem. Hade svårt att hålla balansen bara. Helt stört.

Sitter på en restaurang vid havet, kvällssolen skiner och maten är superb. Maken dricker vin och jag - alkoholfri öl. Eftersom vi åker bil kan jag/vi ha det som anledning.

Mina känslor? Inte lika gott och trevligt som om jag hade druckit vin till. MEN eftersom det blivit flera glas och sedan fortsatt när jag kommit hem är det SÅ VÄRT DET!!!

Nyttig, realistisk och verklighetsförankrad insikt!

Många skaffar sig en hobby eller börjar göra saker som de gjort innan de började dricka. Kan vara träning, geocaching ja vad som helst. Det gäller att bryta mönster

Soff, det är inte "'bara' två veckor", det är två veckor. Vilket är fantastiskt starkt! För mig var de två första veckorna de absolut jobbigaste.

Tidigare har det bara varit en självklarhet "jag ska inte dricka". Sen under drygt en månad åt jag dessutom sömntabletter som man absolut inte skulle blanda med alkohol, så då hade jag ytterligare en anledning. Nu äter jag dem inte längre och så i och med att jag testade dricka alkoholfritt så började jag tumma på "reglerna".
"Räknas det som att jag brutit min nykterhet om jag dricker en 0,5% öl?" frågar jag mig själv. Och om svaret är nej, var går då gränsen? Vid en 2,8:a? Vid en 3,5:a, vid en 5,2:a? Vid ett glas vin? Vid känslan som uppstår efter två-tre glas vin? Plötsligt tänjs gränserna. Och sedan finns de inte mer.

Och nu då, trots att jag uppmärksammade dessa tankegångar så bestämde jag mig igår, och idag för att dricka vin, hemma, själv. Något som jag tidigare lovat mig att inte göra. För det är ju ensamhetsdrickandet jag inte vill syssla med. Jag vill ju att det ska vara roligt, socialt och upplyftande. Det ska vara fest. Inte avslappning och avstängning. Jag vill inte att alkoholen ska handla om att jag ska ligga på sängen, sjunka ner i madrassen och kudden, sluta ögonen och njuta av ruset. Vafan...!

Nu känner jag mig bitter. Jag vill ju också kunna festa med folk och ha kul. Njuta av vin, öl eller drinkar. Kommer jag aldrig att kunna göra det?
Och det skrämmer mig att det kändes så najs, både igår och idag. Känslan som alkoholen gav mig. Jag fick inte alls avsmak. Jag njöt. Fullt ut. Sen kommer det ju självklart med dessa jobbig saker också. Ingenting "gott" som inte för något ont med sig, eller hur? Att smyga inför morsan igen. Att behöva tänka en gång extra "det står ingenting framme va?" Att borsta tänderna tre gånger för att försöka få bort färgen och lukten från rödvinet.

Det är nog dags att gå tillbaka och läsa lite gamla inlägg jag skrivit här. Finna visdomen i mina egna ord och formuleringar. Varför slutade jag till att börja med? För nu är jag bara arg på världen och "vill" fortsätta. "Njuta av vin tillsammans med vänner" tänker jag. Men det är ju inte så det kommer vara. Jag kommer ju bara återuppta drickandet i hopp om att dämpa och bedöva. Men vad? VAD är det jag inte vill känna och uppleva? Ångesten? Rastlösheten? Känslorna? Tankarna? Livet? Och varför vill jag inte uppleva det? Vad är det som är så hemskt att det måste gömmas och glömmas i dimman?
Om jag bara kunde finna svaret på det så skulle jag kunna ha någonting att ta på. Något att jobba med. Men hur ska jag hitta dit?

Ja... inte genom att dricka iaf...