Senaste kommentarerna i forumet

Hej elliphant,

Alkoholen dämpar ångesten för stunden, men ger mycket mera ångest längre fram. Är din vän för stunden, men sviker till 100% senare.

Jag trodde själv att jag aldrig skulle sluta dricka. Att jag skulle vara en högfunktionerande alkoholist livet ut (i bästa fall). Sen gjorde jag ändå ett försök och när jag lyckats vara nykter i ungefär tre månader, började det ske förändringar i hur jag tänkte och jag insåg att livet utan alkohol inte bara kan vara ok, det är faktiskt väldigt mycket bättre än livet som alkoholens "vän".

Så lycka till. Det inte bara går att leva utan alkohol. Det går att trivas utan alkohol.

...var hemma hos en kompis en stund på kvällen, hon drack vin, inte jag... var inte ens sugen. Har fått så mycket pepp av att läsa era inlägg och förstå att jag inte är ensam om mina problem. Nu fixar vi det här!

Ja den är underbar! :) Den ska jag se igen...

:)

.

Som jag har bävat för att logga in här. Rädd för att ingen ska ha svarat, eller för hånfulla svar.
Idag vågade jag se efter och jag måste verkligen tacka för att ni tagit er tid för att svara, ni underbara människor.
Så fruktansvärt fint det kändes att se era svar.
Sedan jag skrev sist har jag försökt att hålla mig nykter, i alla fall när jag är själv - det kändes som en lagom tumregel.
Tyvärr höll det inte särskilt länge, lurade mig själv med "bara ett glas" principen.

Det är såklart inte bra att jag druckit mig berusad ensam tre gånger sedan dess men det fina är att jag erbjöd mig att köra en kväll när jag och kollegorna skulle ut. Har nyligen tagit körkort var då tvungen att hålla mig nykter för att kunna köra. Det var första gången som jag befinner mig i ett sammanhang är andra dricker alkohol men jag avstår. Jag måste säga att det var inte så farligt. Det var till och med ganska kul att vara den ansvarsfulla som bestämde när vi skulle åka hem.

Dock sitter jag ju här nu. Öppnade flaskan och jag är väl tre glas inne. Känns inte lika mycket att skryta om men det är viktigt att vara ärlig.
Min största dröm är väl att kunna umgås med vänner och kunna dricka två glas och sedan är det bra, att inte känna ett behov av att fortsätta. Samtidigt så vet jag att det inte funkar för mig, har jag en gång börjat så går det inte att sluta. Jag inser att det är allt eller inget för mig. Förstår ni hur jag menar om jag skriver att det skrämmer mig otroligt mycket? Att vara helt utan alkohol, det är ju min vän. Det är något som dämpar min ångest, och om alkoholen inte ska hjälpa mig, vad ska jag då göra?
Därför känns just nu ett liv utan alkohol omöjligt.

- Häll ut allt som finns hemma, om ni inte gjort det redan. Ingen skillnad hur fint och dyrt det är, bort med det bara. Det är betydligt längre väg till systemet än till köket
- Den värsta abstinensen börjar lätta redan efter två-tre dagar
- Inte för trött, för hungrig eller för törstig. Om man är trött är det svårare att stå emot. Hunger och törst tolkar man väldigt lätt som alkosug - så sköt om er väl
- Se till att ha något gott substitut hemma. Socker är ju inte bra det heller, men hellre choklad än alkohol. Starka smaker kan hjälpa mot sug, små mintpastiller, sockrad ingefära... själv tuggade jag på små bitar av färsk chili i början.
- Drick tillräckligt. Fixa gärna något litet extra att dricka istället för vinet. Fruktjuice, tonic... Nollöl delar åsikterna, men för många fungerar det bra.
- Gör annat än det ni vanligen gör när ni dricker. Motion ger endorfiner, som lättar suget och får en att känna sig bättre. Hitta på något där ni behöver bilen på kvällen...

LYCKA TILL, kanske andra kan fortsätta med mera tips.

Det skånska vädret är ju inte precis något som får en att hoppa jämfota just nu, men när suget slår till så mår jag bäst av att komma ut. Blev långpromenad med vovven, jordgubbsplockning med familjen och sedan en mil i skogen - hälften löpning och hälften powerwalk. Nu är kroppen trött och suget efter ett glas vin obefintligt. :) Blir jordgubbar med glass och film i kväll. Letade lite tips på filmer med alkoholproblem som tema. Låter ju sjukt men för tillfället jobbar jag intensivt med att inte hamna i det där lättsinniga stadiet där man helt plötsligt inte tycker att man har några problem. Försöker att hela tiden påminna mig själv på olika sätt...."When a man loves a woman" är bra men har redan sett den ett par gånger så det blev "A lovesong for Bobby Love". Varm dusch och soffan nästa. Because I'm worth it! ;)
Kram!

Ja megaångest och abstinens till tusen jag menar vid de här laget brukar jag redan ha hällt i mig några kalla men bara de att jag tog beslutet imorse att en gång för alla sluta plåga mig och förstöra mitt liv med den här drogen mer så har ju tanken efter a varit så mycket större idag eftersom att jag vet att det inte blir något ikväll. För den här gången ska jag klara det hela vägen.. Men tror det blir lättare att sätta upp lite delmål, kanske satsar på 3 dagar och har man klarat de så klarar man 3 till osv tills det tillslut blir veckor lr tillomed år. Men kan ju säga att jag är jävligt rädd för ett liv som nykter det är så främmande vad gör man hur Umgås man hur pratar man med folk. Vad ska man nu längta efter på dagarna som har gjort en så lycklig ( om så bara för stunden)? Det gäller väl att hitta något annat men vet inte vad. Den här sidan har hjälpt mig jätte mycket bara idag av att se att allt de här onda och jobbiga som man känner nu faktiskt går över det är bara en jobbig väg att gå i början men jag bara längtar efter att kunna umgås mer med min familj och vänner och bara vara lycklig så jag kommer kämpa och förhoppnings också få se lite ljus snart i mitt svarta mörker. Att ha förlorat så många år av ens liv det är sjukt och inte mera nu vill jag leva fullt ut. Jag vet att du klarar det också kämpa bara och fortsätt läs andras berättelser som kan få dig att känna dig mindre ensam i dirt lidande och att det faktiskt blir bättre och har märkt att alla stöttar och peppar varandra här inne och det är kanske de man behöver om man mår helt piss nån dag och är på väg att ta de där glaset att man kan gå in här och bli lite påmind om vilken skada de skulle göra. Tack för responsen. Känns riktigt skönt att ha någonstans att prata öppet om det är för vi alla går igenom samma sak

Var är du? Är allt ok? Kram / FM

Önskar att jag kunde bli redigt förbannad men jag blir bara ledsen. Som om ens värde i mormorskapet bara sitter i om man kan vara barnvakt...

Hej Isabell,

Djävulens sjukdom helt rätt.
Min fru visade mig denna sida idag pga av gårdagens supande, så nu sitter man här jättetrasig och självklart med en megaångest. Har aldrig tidigare bet om hjälp eller varit på något forum men det känns bra för man känner igens sig i många berättelser. Jag vill slut helt med A från och med idag för A ska inte kunna vinna över mig, nu får det vara nog helt enkelt.

Skriva ner allt dåligt med alkohol är bra ide. Försök att vara stark och skippa alkoholen och för varje dag som går kommer du att må bättre så försöker jag tänka om det nu är någon tröst.

Vi hörs

Tack. Nej det är ju så och speciellt då man börjar känna att hela kroppen gör ont och börjar gå sönder totalt så är det väl antingen att supa ihjäl sig lr bara ta tag i det och kämpa även hur mycket hela jag skriker efter a. just nu. Får börja skriva ner allting som är negativt med alkoholen i mitt liv för jag vet att även om jag tar mig igenom den här kvällen så kommer jag snart att vara där igen så måste ha nånting att gå tillbaka på som kan stoppa mig när suget är som starkast. Djävulens sjukdom!!!

Dålig stil av avkomman tycker jag.
Du har all rätt att bli förbannad.

Hej Berra,

Det du skriver passar in på mig helt och hållet.
Skönt att veta att fler har det som mig. Lycka till med de kristallvita veckorna

Rickard

Har ytterligare identifierat ett tillfälle när jag bara vill gå lös på Bib:en. Bråk med barn. Har för en gångs skull sagt blankt nej till att ha mina minsta barnbarn ( varav den äldste är 2,5 år) tre dagar på raken. . Anledning: jag har inte längre den fysiska ork som krävs för att vara uppe på nätterna flera dygn och inte heller för att bära runt på barn. Och sen fortsätta med en jobbvecka till. För första gången sa jag nej och blev sågad jämns med fotknölarna av mitt barn för att jag aldrig ställer upp. Och det har inget med alkohol överhuvudtaget att göra för jag har aldrig druckit en droppe när dom varit hos mig. Men NU har jag jävligt god lust att supa skallen av mig. "Känslofyllot" nr 1. Fast det tänker jag inte göra. Får väl gråta en skvätt i stället. När jag kan.. Ledsen blir man in i själen....

Ja, du gjorde det igen. Tack! / FM

Hej,

Tänk på de stunder alkoholen gjort dig riktigt illa så kommer jag att tänka och sen har man inget val om ska kunna ha ett värdigt liv.

men min mage mår inte så där jättebra av dem. Nu hoppade jag över i måndags men den mentala spärren finns ändå där. Man kan ju reagera upp till 2 veckor efter sista tabletten. Jobbar på sjukhuset så jag vill INTE komma in på akuten med en Antabusreaktion! :)
Skönt att du känner att de hjälper dig! Nykterhet ÄR underskattat. Det är det som är så knasigt. Jag VET att jag hade mått skit om jag druckit i dag. Har inga som helst illusioner om att jag och alkoholen har en mysig och fungerande relation. Jag har lurat mig själv så många gånger att jag inte ens kan tro på det när suget är som värst. Jag VET...och ändå blir jag så sorgsen när jag tänker "aldrig mer". Aldrig mer vad? Däcka i soffan...vakna 4 på morgonen svettig och ångestfylld med minnesluckor....ölburkar i tvättkorgen som jag glömt....pinsamheter på Fb...aldrig mer VAD? Det finns ingen romantik och inget mysigt kring alkoholen för min del, och ändå finns saknaden där någonstans. Precis som vilken annan destruktiv relation som helst, men alkoholen är ingen människa, den är en giftig substans...Så sjuk man är!

Det gör du rätt i dränk henom i det vin den försöker få dig att dricka! Känner igen det där suget som kommer ibland, men då min man inte dricker alls nästan förutom vid väl utvalda tillfällen så skjuter jag upp mitt eget vindrickande till den grad så jag glömmer bort det. Så jag har nog hans avhållsamhet att tacka rätt mycket för att det inte blivit mer drickande för min del.

Skönt att du lyckades få tyst på den! En mening som satt sig i huvudet på mig efter att jag läst runt här en del är "man ångrar aldrig en nykter kväll" och det är så sant som det var sagt. Det har blivit mitt mantra när jag får för mig att fundera på att planera in några festligheter med vin eller andra alkoholhaltiga drycker.

Ja det är det där med ett glas... jag vet att jag kan dricka både ett, två och tre utan att spåra och kan hålla mig till det i sällskap som jag känner mig bekväm i. Men så fort det är "fest" och folk som jag inte känner mig bekväm med så dricker jag som om mitt liv hängde på det. Allt som kommer i min väg och jag "kan" liksom inte sluta heller. Det är som att jag inte bryr mig vad folk tycker eller vad jag själv kommer tycka dagen efter. Egentligen sitter det nog i att jag inte är bekväm att umgås med människor och har egentligen inget större behov av det utöver studier och att träffa släkten och familjen. Men ibland får jag för mig att det är "roligt".

Nej är man aldrig säker på att det stannar där man är "sig själv" så har du helt rätt i att det är bäst att låta bli. :)
kram

kör du fortfarande med antabus? Jag har nu varit nykter två veckor, och jag mår för det mesta så himla bra. Jag tar antabus två gånger i veckan på vårdcentralen för att någon ska ha koll på mig, och det är jag tacksam för. När nu sommaren - kanske - kommer snart, blir det svårt för mig vet jag och det är en stor trygghet. Som någon sagt, nykterhet är underskattat!

Jag har ju redan berättat att du har en mycket stor del i att jag nu sedan en ganska lång tid lever utan alkoholen.
Du är den bästa av förebilder och inspiratörer, tack för det!

//PP

Vi kör en rejäl massavrättning! Sådana är befogade ibland. :) Jag har lyckats få tyst på min nu i alla fall!

Vilken bra liknelse. Att motion skulle vara lika självklart som att borsta tänderna! Tänkt om...! Jag har sjukt långt dit, men om jag under semestern kunde få komma igång att springa (LÄS: jogga, gå, kräla, kräkas), så vore jag galet nöjd!

Kramis (vilken dag det nu än är...)