Senaste kommentarerna i forumet

Fördelen med att trilla dit i fredags och dricka fyra glas vin är att jag mådde så fysiskt dåligt att jag inte känt något sug sedan dess. Jag pratade med sambon igår och försöker få honom att förstå att jag måste sluta dricka eftersom jag mår så dåligt fysiskt och psykiskt. Han sa att han förstår men jag tror inte han riktigt kan ta in hur det känns att ha ångest. Vi ska till några vänner i organ och grilla och jag lovar mig själv att inte dricka något men jag tror att det blir svårt.

Jag skrattar åt att jag attraheras av orden "tyngre missbruk". Min fascination finns där, men inget jag någonsin kommer att agera ut. Jag har läst på om läkemedel som påverkar signalsubstanserna, och jag hann märka att vissa biverkningar var övergående. Och att det finns en tillvänjningsperiod, och utsättning ska ske med nedtrappning. En skrattretande sak i den här frågan var min plötsliga fåfänga, jag som inte har brytt mig om mitt utseende på mången år, ville inte drabbas av ofrivillig viktuppgång. Det var en mycket vanlig biverkan av det "trötta" preparatet. Kanske ett friskhetstecken att jag inte vill bli tjock(are). I text är det svårt med tonfall, min kommentar om tablettmissbruk sa jag med "Morran och Tobias" i åtanke. Ja du Bubben, det draar, de e en da imorrn då.

Ett forumråd jag har snappat upp är att en helvit period behövs för att kunna dricka måttligt, man måste liksom bryta sitt dryckesmönster för att kunna börja på ngt nytt. Mitt mål är att bli helt fri, men det är för att jag vet att jag har ett beroende. Bara du kan veta om det räcker med en vit månad då och då för dig. Och mamsen din får tåla att du säger nej tack, mitt ex har blivit inspirerad av min resa så du kanske kan vara en inspirationskälla för henne. Kram

Antidepp-tabletter är inte ingången till tyngre missbruk. De går inte att missbruka, de ger ingen kick på det sättet och tar man för många blir man sjuk eller i ännu värre fall: dör. Jag har precis börjat återupptäcka mina antidepp (när jag druckit för mkt har jag inte tagit dem) De hjälper vetkligen. Jag kämpar med att inte dricka alls och låta medicinen hjälpa mej, för det gör den.

Det där med A, det är inte så härligt som man tänker sej. Mitt huvud blev tungt efter en halvtimme, ändå drack jag mer och kände själförakt. Det är så ovärt, det är sjukt mkt mer värt att vakna utan att vara bakfull.

Om antidepp: Hoppas att ngn läkare talat om för dej att man kan må fruktansvärt dåligt den första tiden? Man måste ge dem några månader (typ två?) för att de ska börja fungera som de ska. Sen ska man absolut inte blanda med alkohol (som jag gjort). Redan efter 2 nyktrare veckor med tabletter dagligen kände jag att jag mådde så mkt bättre :)

Kämpa på Myrkotten,vi hjälps åt! <3

Oh Soff kan du inte ta i från tårna om det negativa, sitter här med mitt a-fria vita bubbel och har ett sån't jättesug. Det har varit en riktig skit dag och nu kan jag inte sova. Vinet fick mig alltid att slumra in. Sen funderar jag på om jag borde ge antidepressiva en chans, prövat två sorter, en kraschade magen av, den andra blev jag dygntrött av. Får du några biverkningar av din medicin? När jag har haft återfall har dagen efter varit riktigt svår, har krävts står viljekraft att låta bli. Så hör av dig imorgon för pepp, kallar mina fyllor för svarta dagar, imorgon tar vi en vit, eller hur! Kramisar

genom att stå kvar och möta det obehagliga och inte fly vare sig till alkohol eller nån annan förströelse. Och se att man faktiskt fixar det. Och att man är lite snällare med sig själv :). Vi är vår värsta domare.

Att vara full ( som du är nu) känns på långa vägar inte så härligt som du känt dej de senaste dagarna. Just nu känner du dej bara rädd för att börja må illa, det gör lite ont i tinningarna och du kommer vakna med oro och ångest imorgon. Bara så du vet!

Du har precis som jag tagit ett första steg idag genom att skriva ner "jag har problem med alkoholen". Tycker själv att det känns befriande att erkänna för mig själv att mitt alkoholintag inte är ok. Hoppas vi kan följas åt och peppa/stötta varandra! Lycka till och ta en dag i taget! Kram

i det! Men hur sjutton stärker man sin självkänsla?

Tack för omtanken! Gjorde som tips ovan och gav barnen en rolig dag/kväll och tackade nej till alkohol. Som tur är jag hos min bästa kompis som jag kan prata med om allt, så får fint stöd av henne. Kändes som barnen hade koll på om jag drack något eller inte. Så det kändes skönt att jag inte heller gjorde det. Känner mig stark att försöka leva helt nyktert ett tag, hoppas jag fortsätter känna mig stark. Kram till er alla som kämpar!

Ja, vilka kloka barn du har som inte tiger och lider utan säger som det är. Det är så himla lött att fastna i ett slentriandrickande. Bra där med vovvarna. Suget hinner gå över innan du promenerat färdigt. Lycka till :)! / FM

Håller med om att det är skönt att gå lös på lite större grejer. Bryta, bända och hiva :D. Då får man både jobba fysiskt och man SER ett resultat direkt. Perfekt för rastlösheten. Hitta ett rivningsobjekt vi kan gå lös på, LN - jag är på ;),

förstör man för sig själv? Tror det har med ens självkänsla att göra. Att man inte tror sig vara värd att ha det bra. Är min teori i alla fall :). Bra att du sa hej då till boxen. Nu känns du på g. Kram / FM

a-fri var banne mig inte så dum. Bara så ni vet ;).

Hicka. Bandit. Fylla. Bil?

Dina ord och pepp betyder så otroligt mycket. Tack!
Ska verkligen fortsätta framåt. VET ju att jag mår så mycket bättre utan A.
På något vis känns det som jag sätter punkt nu, jag har testat en gång till. Och nej, det var kanske härligt i en halvtimme.. Sen är det mest bara: ingenting.
Har som inte riktigt räknat mitt sociala drickande i nykterheten, det var aldrig det som var problemet. Men nu så, nu har jag testat att dricka hemma, och nej, det går inte! Nu vet jag, nu kan jag inte skylla på att jag inte testat.

resa! Ta hand om dej, må bra och ha det finast!

Magiskt.

Och, SL, begriper du vad stort det är, detta du precis gått i land med? Du är så jäkla, jädrans bra. Puss på dig, du kloka modiga!

... som jag kommer hem, stänger ytterdörren om mig och inte har ont i skallen. Denna måndag är också den sista innan semestern. På fredag vankas det grejer, där på eftermiddan öppnas porten till 37 oskrivna dagar på raken.

Stingo, jag är ingen löpare heller, that makes i alla fall två av oss här på forumet. Ah, hugga ved låter skönt! Minns med glädje tillbaka på det tillfälle när jag gick lös med kofoten på det gamla köket på övervåningen i huset jag och exet köpt. Det var så underbart att bara smälla, hugga, bända, slita och så ut med hela skiten genom det öppna fönstret! Jag skulle haft ett gammalt kök att riva ut varje dag; det skulle göra susen för både figur och humör. Som yoga och karate tillsammans. ;)

Annars tror jag på raska promenader nu under semestern. Det är det här med kontinuiteten. Samma sak med alkoholen, kruxet är inte att sluta utan att fortsätta sluta, varje dag.

Maten, som du, Vilja, är inne på - oj, där finns det massor att jobba på. Jag sover oroligt och titt som tätt slinker det ner en nattmacka mellan uppvaken. Använder mat som tröst, ångestdämpare, förströelse. Samma sak, igen, som med alkoholen.

Så, yes, SL, I'm in! Jag känner mig mer som mig själv när det finns mindre av mig, let's go there!

P.S Kvaddad, det är som med hönan och ägget. Det går inte att prata om vitan utan att i nån mån även nämna gulan. ;)

Lycka till ikväll! Om det känns jobbigt att förklara varför du inte dricker kan du kanske hitta på någon vit lögn... Jag har en sjukdom jag kan skylla på (som iofs inte innebär att man inte får förtära A, men det vet folk inte:-)
Kanske skylla på att du får fruktansvärd halsbränna? Eller framkallar migrän...
Jag önskar att det var helt ok att bara tacka nej utan att bli ifrågasatt, men så är det ju inte alltid. Och inte heller vill man alltid outa sin sårbarhet.
Kram

Det har hänt jättemycket i dig de här veckorna och det märks. Detta är en lång resa och låt inte små avsteg hindra dig att komma framåt. Du lär dig om dig själv och det är nu du verkligen ska säga till Sir Vääs att han bestämmer inte över dig. DU bestämmer hur du vill fortsätta, så hopp upp på banan igen!

Imorgon är det en vecka sedan jag loggade in här på nytt, under nytt namn och nytt försök. Den här gången har jag inte samma nynyktra glädjeskjuts. Tvärtom, inte säker på om det är bra eller dåligt. Har konstant sug och känner mig orkeslös så jag har inte kommit igång med träning som jag skulle behöva.
Tankarna pendlar väldigt om jag kanske skulle avvakta med att sluta, kanske jag kan dricka måttligt ändå? Eller jo jag är alkoholist och kan aldrig få en normal relation till alkohol. Åsså när jag ser det så har så undrar jag om jag är korkad på riktigt? Inte underligt att jag har problem.
Tänker också att det här är något som jag kommer leva med resten av mitt liv. Ska jag börja/sluta i 10-20 år till innan jag verkligen når botten? Eller det kanske går snabbare än så. Ska jag kämpa med att försöka hitta en måttlig konsumtion (varför?) Det verkar omöjligt efter otaliga försök. Och som jag läst har i forumet har en del varit precis där jag är nu i min risk konsumtion, passerat vidare och fördjupat missbruket, slösat så mycket tid. Och det är väl i sanningens namn precis vad jag gjort.

Jag är så väl medveten om mitt missbruk och fallgropar...tills jag inte är det längre.

Åh, vad det värmer att läsa era kommentarer. Tack! Det är verkligen trösterikt att veta att man inte är ensam i sin situation. Det är så jäkla svårt att prata med sina vanliga vänner om detta...
Imorgon ska vi åka ett par dagar och hälsa på kompisar som verkligen är storkonsumenter av alkohol. Just nu känns det inte som att det kommer att bli ett problem att inte dricka, mest bara som att det ska bli tråkigt....sjukt tråkigt.
Vi får väl se...
Tror mycket på ditt råd, Saltcity, om att fokusera på fördelarna... Jag har räknat ut att jag skulle spara 2000kr i månaden på att skippa vinet... För att inte tala om kalorierna!
Förutom ett uteblivet självhat och em lycklig familj då, hehe...
Åh vad jag önskar att jag kan vända detta!

Kram och tack

Vet inte varför egentligen? På något sätt har jag haft någon tanke om att jag inte tagit farväl av alkoholen. Har läst lite på forumet om "farväldrickande" och använde det som ursäkt. Blev plötsligt rädd för att skjuta det där farväl framför mej, att det skulle poppa upp som en badanka under vatten vid det mest olämpliga tillfälle.

Men nu, dåså, nu har jag tagit farväl av box i kylskåpet. Nu kan jag inte ha den ursäkten längre (världens dåligaste)

Det var nästan så att jag inte tänkte berätta för er här på forumet. Skämdes. Men tänker samtidigt: Det är exakt därför jag ska berätta. För det är ju de här besluten som är missbruket. Måste se det svart på vitt sen. Måste ha er input.

Tänker också att detta är ett mönster i mitt liv: När jag mår bra, när saker går bra, då förstör jag för mej själv. Varflr gör man så?