Senaste kommentarerna i forumet

Många av oss känner nog igen det du skriver och också hur man känner inför sig själv, inte minst då man ser sin spegelbild och ser hur man allt mer sjunker ner i fördärvet. Det positiva är att bara man får en helnykter period ett tag, så vänder det rätt snabbt tillbaka. Kroppen kommer att vilja hitta sitt forna jag och bara man får balans med kost, vatten, sömn osv, får lite sol i sinnet och på skinnet och inte minst börjar blomma upp inombords, så kommer det att synas på spegelbilden.

Det gäller bara att klara av den första jobbiga delen, precis där du är nu idag. Det låter precis som du skriver att det nästan var skönt att du fick stå med skammen i helgen, annars hade du kanske fortsatt i samma spår. Det verkar för de flesta av oss här på forumet som att det måste till något sådant för att man ska vakna till och bli beslutsam på riktigt.

Toppen att du säkrar upp din kost och tänk även på att vara rädd om sömnen din. Inte minst nu kommande dagar. Det kan gå av sig självt, att du upplever en ökad trötthet. Det gjorde jag och har läst fler här som har beskrivit samma sak, men sov, vila och ge kroppen en chans att återhämta sig och ställa om. Drick vatten som folk och beroende på hur mycket sol du har fått på dig sista halvåret, så kan också D-vitamin vara ett bra tillskott.

Får du fysiska abstinensproblem, kramper eller svårare problem, så uppsök sjukvård. Ta hellre den hjälp som finns än att du sitter hemma och mår dåligt, särskilt vid fysiska problem. Har du tur så går det dock lättare på den biten och den tuffa biten att kämpa med blir psyket och suget.

Härligt att du har ställt in dig på att ta kampen iaf! Nu kör vi!!

Vi hade det som ett ämne idag, hur länge det är sedan folk hade en "vit månad". De flesta svarade att det knappt mindes det. "När jag ammade" svarade någon. Tänk om vi människor bara hade tagit på oss att faktiskt låta bli alkoholen då och då, ha vita månader. Det skulle stävja ett begynnande missbruk och hindra ett kanske framtida beroende. Låta kroppen se vem det är som egentligen bestämmer över vem.

Egentligen borde alla schemalägga sig till att vara renlevnadsmänniskor i perioder :)
Kan man avvara alkoholen utan problem i en månad, så blir det ju också ett kvitto tillbaka.

Njut av barnens skolavslutning, så underbart att sommaren äntligen kommer nu!

När jag läser dina rader och tänker tillbaka känner jag igen allt det du beskriver. Miljöer där alkoholen är en del av kulturen, där yrket normaliserar ett ökat drickande. Säkert även ekonomi som tillåter ett stort mått av njutningsperspektiv på tillvaron. Allt gott och bra så långt. Men samtidigt kanske du har hållit på så ett tag? Kanske är det inte först nu som ångesten har visat sig?
För mig var det så att jag faktiskt kunde hålla på så ganska länge. Med lätthet kanske 10 år. Men i efterhand ser jag att det var en långsam utförsbacke. Visst kan det för oss alla vara en härlig livsstil, och även jag njöt av att ha helt obegränsad tillgång och möjlighet att dricka väl valda och exklusiva viner.
De som inte "klarade" av att hantera detta, så jag nog egentligen på som riktiga loosers.

Bara du vet var du står, men om jag får ge dig ett riktigt välment råd så är det att börja med en vit månad.
Förmodar i och för sig att du reda haft den avsikten? Något annat som med facit i hand hade varit bra att veta under utförsbackens gång var hur det faktiskt kan bli - och kunna tro på det - innan.
Talesättet "det är lätt att vara efterklok" stämmer i största grad in på vad ett ökande drickande leder till.

Om du inte sett den här innan så ta en rejäl titt och studera den noga. Tyvärr stämmer den, och resan ner tar enligt "experterna" ungefär lika lång tid som resan upp...

http://www.frialankarna.m.se/jellinek.htm

Ha en fin dag!

//PP

Varit på barnens skolavslutning. Lycka!!!

Tack för era kommentarer, jag tror att stöd och nya vänner här är ett bra sätt på vägen, ensam är aldrig stark tyvärr.

Piggar verkligen upp att läsa dina morgonrader. Passar fint till morgonkoppen med kaffe.
Ja Lena, det har onekligen varit en resa för dig. För min egen del fanns och finns det ett värde i att
jag under flera år skrev i samma tråd, med samma gamla titel som jag valde när det var som värst.
Jag kunde och kan fortfarande gå tillbaka, även om jag nu sakta känt att det är tid för något nytt.
Vill jag, kan jag ju fortfarande gå tillbaka och läsa.
Säkert finns det något positivt i att minnas? Samtidigt vill jag ibland glömma, men jag tror inte det är rätt. Är det inte så att vi kanske behöver acceptera avgrunden för vad den var, för att vi sedan på riktigt ska kunna känna en ärlig form av "återuppståndelse"? Samtidigt som vi behöver vara förlåtande mot oss själva och inte älta det förgångna?
Oavsett, härliga morgonrader. Hoppas du får en fin avslutningsdag!

//PP

Vändningen - vet inte om "jag - ett rattfyllo" är så postivit heller i så fall...!

Lena - åh? Så du minns dina skolavslutningar? Det är nog mer än vad jag kan säga... :-(

Kram på dig

Ny dag, nya tag. Denna Mittwoch bjuder på uppvaktning av en som får sommarlov äntligen, roligt att få återuppleva den här glädjen och förväntan igen, pirret och sorlet och lilla tåren i ögat när det ska sjungas avslutningssånger och sägas hej då. Många alkoholdebuterar en dag som denna, så var det för mig med. Jag och bästisen delade på en kvarting och medan jag skrattade åt precis allt slutade kvällen för min kompis i spyor och dåligt mående. Symptomatiskt, kan jag tänka så här i efterhand. Hon utvecklade aldrig nåt destruktivt förhållande till rusdrycker.

Vändningen, trevligt att du ser mig som "uppstigen". Ja, man vet aldrig, den som lever får väl se.

Jag tror att A har gett våra stackars psyken mycket mera stryk än vi kan föreställa oss. Jag skrev till Vilja häromdagen att jag ibland tror att ångest har hamnat i DNA:t hos oss pga av detta ständiga drickande. Nu klarar du tom av en mardröm, du är på rätt väg, dvs ifrån A. Kram !

Fick ett trist besked igår och köpte mängder med A inför festligheter där det ska bjudas friskt. Jag bestämde mig redan i förra veckan för att inte själv dricka något, men det hade jag aldrig, aldrig klarat utan antabus med all denna A hemma i och med att jag drabbats av motgång. Ja, ja, kan man tycka, tar man antabus har man ju "fuskat" och testar inte sin karaktär, men jag kan erkänna att jag inte hade tagit antabus utan detta forum. Tidigare hade jag lurat mig själv och trott att jag skulle klara att dricka måttligt i morgon, men inser nu att jag inte klarar att vara tillräckligt måttlig ur barnens synvinkel. Känns bra! Ser fram emot en morgondag utan oro för att jag ska dricka för mycket.

Är jag inte kapabel att ge dig, men jag är säker på att du kan få mycket stöd och hjälp genom att vara med på detta forum. Jag har bara vara med Inter veckor men det har gett mig otroligt mycket. Känns som en helt ny vänkrets och man inser att vi är många som har problem med A. Du är inte ensam!

Grattis till den lyckade semestern!

Men OJ! Vad underbart!! På riktigt, gick det bra hela semestern? Fantastiskt ju, vad stolt jag(?!!) blir!!! =)
Grymt!!!! Då har du ju verkligen gjort bra ifrån dig!

Känner igen vardagsstressen och suget, men jag har kommit på för min del att det kanske inte är ett alkoholsug jag känner egentligen. Det jag känner är en olustkänsla, en slags oroskänsla. För att bli kvitt den så har jag tagit A som ett snabbt hjälpmedel. Nu har jag bunkrat med alkoholfria viner, sockerfria lågkalori-chokladkakor, träningsprogram, kvarg, Jokk lingondricka och gudars vet allt. Har massa verktyg att ta till för att attackera olustkänslan nu :)

Finns inte på världskartan att du förstör något genom att göra ett eget val vad du äter och dricker. Väljer du att inte dricka alkohol är det ditt val. Väljer din sambo att tycka att du har förstört något, så har han fnurr på tråden någonstans. Ta alkoholfritt, vad skulle vara förstört med det? Det kan lukta i praktiken lika, det kan bubbla, drickas i samma glas och man kan umgås på samma sätt och skåla och hela fadderuttan. Han ska väl vara glad om han är ihop med en "renlevnadsmänniska", inte minst när vi vet hur illa det kan gå om man fortsätter i samma negativa spår. Det där tycker jag inte du ska lägga tankar kring, för på just denna punkt är det du som har rätt. Så är det bara.

En vän till mig reser i hela världen och är med kunder på middagar etc. ofta. Han valde att sluta med alkohol helt och det har fungerat jättebra. Just att han inte dricker alls, gör att det accepteras av alla överallt. Ett problem när man reser som du gör är väl det är svårt att dricka bara lite? Kanske är det då bäst att sluta helt?

I vilken tråd läste jag om att någon hittat en bok av Tommy Rosen om yoga som en del i behandling av missbruk??? Letade på nätet och hittade en bra länk där han beskriver det:

http://youtu.be/_EDbpokub5g

Intressant för oss som är inne på det här med yoga och mindfulness som ett verktyg i kampen mot beroende ( och det gäller ju alla beroenden).

är det bra, Vändningen, att vi faktiskt börjat reflektera över vårt beteende. Bara det är ju stort.. Då gör man ju i alla fall ett medvetet val när man stoppar ner flaskan i shoppingvagnen. Det "råkade" bara inte bli så för att autopiloten var påslagen :).

Semestervecka avklarad utan en droppe a. Känns bra!
Men hemma igen med all vardagsstress kommer suget som ett brev på posten.
Koppla av, koppla bort, vinglaset i handen och fötterna på bordet.
Nä jag skall inte men oj vad jag skulle vilja.

Oj vad ni satte igång saker för mig PP och Santorini. Måste ju jobba!!!!
Men denna skam jag burit på alla år att jag inte kunnat hantera mitt liv utan att döva mig. Hör mina föräldrars ord " men att du inte kan äta normalt" i huvudet. Nej jag kunde ju inte det. Varför skickade de inte bara ingen till läkare och behandling??? Men man visste för lite om ätstörningar på tidigt 80-tal. Så jag skämdes istället. Liksom jag gör nu...
Men jag kan vända detta, JAG KAN!!!!

...så oroar jag mig också för hur sambon kommer reagera. Han har inte riktigt gillat att jag inte tar ett glas vin på vardagarna ( ja, än har jag bara kommit dit, vet inte vad jag sysslar med egentligen...). Kallar mig retsamt för " renlevnadsmänniska". Jag fattar ju att det är för att det inte längre legitimiserar hans vin på vardagarna. Så det tar han när jag lagt mig.
Så, ja, jag oroar mig lite att han ska tycka jag är "tråkig" om jag inte ens tar ett glas vin till middagen. Sedan skulle han absolut acceptera argumentet att jag gör det för barnens skull. Men inom honom skulle han nog inte egentligen tycka det är kul. Och då får jag dåligt samvete att jag förstört.
Och jag vet, vad han tycker är inget jag behöver bry mig om. Detta är bara min oro och osäkerhet.

Min erfarenhet nu efter två helnyktra veckor är att motivationen tvärdök till precis allt i början, men den kom tillbaka efter ca 10 dagar och då helt utan A i tankarna.
Nu börjar jag känna mig piggare och mer energisk och inte minst mer effektiv. Det kanske blir svårt imorgon, men stå emot! Du kommer vara mer effektiv och du kommer att känna efteråt att det var skönt att få det gjort. Håll ställningarna!

Lugn och trygghet verkar ha varit ledmotivet :)

Ja, visst fasiken är det svårt. Det är ju alkoholen vi har att göra med!
Och det tar sin tid innan det lättar, men om man inte genomför vändningen och håller sig till att ändra på de insikter man redan fått, så blir det inte bättre. Historien med utlandsresan och habrovinken i skallen att den skulle vara mindre värd om man nu inte får uppföra sig som en sydeuropé ens när man är där, är helt naturlig efter ett par veckor i nykterhet. Men att göra en Alfons Åberg "ska bara", (kanske har du läst den för barnen?) fungera oftast inte. Allt som ska göras innan man sätter ner foten, den bör vi inte gå på.
Det finns massor av trådförfattare som påstått exakt samma sak. Jag ska sluta att dricka - men först ska jag åka till Canarieöarna om typ 4 veckor. Innan dess "lönar" det sig inte för då kan jag ju inte dricka i Spanien.... Tror du att de lyckades när de kom hem? Nopp! Och om de gjorde det så var det undantaget som bekräftar regeln.

Jag har själv hållit på hur länge som helst och shitchattat med och mot alkoholens argument. Det gick dåligt, så idag säger jag helt enkelt håll klaffen om/när den rösten dyker upp. Och det gör den ibland, det är en envis förbannad goja att tjata...

Sen är det upp till var och en att definiera vad man själv ser sig som: Riskbrukare, Missbrukare, Alkoholist? Jag tror det är viktigt att försöka vara ärlig med sig själv. Men oavsett vad vi är så är vi inga dåliga personer för den sakens skull. Och det finns ett vettigt liv även efter senaste snurret i skallen, tro mig!

//PP

Jag har känt mig som ett fake länge nu. Dricker gröna drinkar och äter vegetariskt. Kan allt om det mesta inom friskvård. Är alltid den som tar alkoholfritt på tillställningar. I många år drack jag ju inte ens alkohol, men då var jag fake på maten istället. Hetsåt när ingen såg. Vilken ångest detta väcker när jag börjar gräva i det.

Vill inte vara fake längre. Den Sattva alla känner är ju den rätta Sattva. Den Sattva som dövar sig är inte den genuina Sattva....

Ni har båda rätt!!!
Åh om jag ändå kan klara det. Jag har ju brutit löften mot mig själv så många andra gånger. Har en historia med bulimi sedan tidiga tonår, detta är precis samma djävul. Är frisk från det, eller så är det bara bytt mot annan djävul. Min poäng är att jag svikit löften om att aldrig mer hetsäta i 15 år, sedan några lugna år på all beroendefront några år då barnen föddes etc.

Jag har brottats med att jag inte lever som jag lär i många år nu. Jobbar ju för sjutton med rehabilitering och friskvård både som lönearbete och på fritiden...

Åh ni trycker på en skitjobbig punkt. På ett bra sätt. Uppvaknande. Ska jag då äntligen stå upp för mig själv och bli den jag är. På riktigt...