Senaste kommentarerna i forumet

Hej Valeria! Du rekommenderade mig "En oväntad Semester", läste den för flera år sedan när A inte var ett problem för mig, riktigt bra bok! Vill tipsa dig om en bok jag nyligen läst, "ansvarsFULL" Camilla Kuylenstierna, läs den! Kram

Kan du inte åka hem om du känner att det blir för svårt att hålla måttan! Ingen fest är värd den ångest du kommer att få om du ballar ur, eller hur?

Tror aldrig att veckan hade gått så bra utan er här på forumet!
Jag är såååå glad att ni finns :)
Tack för all pepp och kloka tankar!

Kramar!

Jag har nu klarat helgen på det sätt jag vill och nu kommer vardagen som jag också ska klara. På torsdag är det ett event som är arbetsrelaterat som blir en prövning. Får inte bli full o balla ur. En fest på lördag som blir en riktig nöt att knäcka. Ett sällskap som dricker som svampar, men trots detta brukar jag lyckas med att bli fullast. Nu håller vi ut! Kram

Jag tycker du ska stå på dig om att du intw dricker och skulle kunna t.o.m. ljuga för denna dumma bordsherren att du är gravid.. t ex. Bara att han skulle lämna dig ifred med drickandet. Man ska inte känna sig så dum att man inte dricker. På de flesta bröllop i Sverige respekterar man de som föredrar alkoholfritt. Lite mer bestämdhet av dig, det är ju ditt val. Du ska inte känna dig tråkig. Kan förstå dock att du kanske kände sorg att inte kunna dricka. Det kan jag känna ofta nu när jag inte dricker. Mig hjälper Naltrexon otroligt bra. Suget är som bortblåst.

Det var vid den här tiden förra söndagen jag skrev min första kommentar i forumet. Strax därefter hällde jag ut allt alkoholhaltigt som fanns i huset.
En sammanfatning av veckan är att den gått överraskande lätt. De sug som har kommit har snabbt gått över och jag har på det stora hela taget mått bra.
Det borde alltså fortsätta att gå bra kommande vecka, åtminstone fram till helgen. Då kommer den första riktiga utmaningen när jag ska bort på en middag där jag vet att det kommer att finnas gott om alkohol. Fast jag är egentligen inte rädd för att jag ska trilla dit och dricka, mer för att jag ska bli uttråkad av att sitta och lyssna på när de andra fyllnar till. Eftersom mannen också ska med kan jag inte heller bara dra hur tidigt som helst. Är det väldigt ofint att sätta sig i ett hörn med öronproppar och en bok efter desserten? Skämt åsido, ska det faktiskt bli riktigt spännande att se hur jag reagerar.

Fan, Fan, Fan! så skit folk kan bete sig. Du har ingen (Läs: INGEN) orsak att känna dig dålig, eller känna att du gjort något fel. Det är alla de andra som gjort fel mot dig Big Time Fel. Blir så arg av sådant där.

Och sedan blir jag skamsen. För visst har jag också betett mig lika som de, liksom säkert de flesta här.

Gaah! Genomlidit mitt första nyktra bröllop (som gäst givetvis) igår kväll/inatt!
Herregud... Vilken mardröm! Idag är jag sur, bitter och arg som konsekvens av gårdagens festligheter! Haha, tråkig gäst att ha på bröllop som får en depression efteråt. Alltså HERREGUD!! Hur kan alkohol vara lagligt?? Folk är amöbor när dom dricker! Det är sinnessjukt så pinsamma människor blir. Folk ljuger, flirtar, snackar för högt, upprepar samma sak 114 gånger och ramlar omkring och ser ut som att de har träben när dom stolpar omkring utan balans i allt för höga klackar. Folk ska vara sexiga, intellektuella, spännande och exotiska och det slutar med att folk ljuger ihop helt märkliga historier (en man påstod att han var jurist och sedan kom det fram att han var fiskare, en annan påstod att han var amerikansk proffsdansare.. Visade sig att han var svensk trebarnsfar och säljare - jag tyckte väl att det var konstigt med en proffsdansare med mage).

Nä fy. Det är inte lätt som nynykter alkoholist att vara bröllopsgäst på en bröllopsfest där alkoholen flödar till höger och vänster.. Det blir heller inte lättare ju fullare gästerna blir.. Vill dela med mig av hur jag upplevde det igår kväll (för er - om det finns någon - som orkar läsa).

Jag var alltså nykter bland 100 fulla gäster från kl.14.00 till 03.00 inatt. HERREGUD!
Själva vigseln och drinken efteråt var okej. Drack äppelmust och minglade runt. Middagen gick relativt bra, jag bad om alkoholfritt och min bordsherre trodde givetvis att jag var gravid. Förklarade att det var jag inte, "nehej kör du bil ikväll?", nej svarade jag och då fick jag en konstig blick... "Men varför dricker du inte då?". Jag svarade att jag har valt att ta en liten pause, att det blivit lite mycket sista tiden och att min kropp sagt ifrån och jag behöver vila från alkoholen (det var förresten någon här på forumet som tipsade mig om att säga det - TACK!).
Den här ursäkten dög i ungefär en timme till men sen tog promillen över bordsherren och han fick guldfiskminne och började alkoholhetsa, Bordsherren blev dyngrak och försökte vara skojig/wild and crazy/cool (vettefan vad han försökte egentligen) och började tjata och såg till att servitriserna fyllde på mitt vinglas med vin med alkoholhalt i de gångerna som jag försvann på toaletten.. Som tur var så såg en gravid kvinna vid bordet detta och sa till mig att "bara så du vet så har du vin med alkohol i glaset nu, dom fyllde på medans du var på toaletten". Antar att hon trodde att jag var gravid och ville "ställa upp som en gravid kvinna till en annan".
Den här vincharaden pågick alltså enda tills efterrätten var avslutad och jag kunde tacka för mig och försvinna fort som ögat från den osköna bordsherren.

Så kom rond 2: Själva festen. Tippar att genomsnittsintaget vid den här tidspunkten låg på cirka 2 liter vin/person, så det var verkligen nödvändigt med avec och drinkar nu. Not.
Skulle tro att jag fick frågan om varför jag inte drack (med följdkommentaren; komigen nu, det är ju bröllop, drick, var inte så tråkig nu, vad är det med dig, vad har hänt med dig, komigen nu) minst 50 gånger efter att middagen var avslutad. Fick höra att jag var torr och tråkig och att jag inte har förstått det här med bröllop om jag inte fattade att man ju måste dricka. Hallå! Det är ju fest liksom!

Gaaaaah!!!!! Var så sliten och trött och ledsen av allt tjat och alla kommentarer att jag till slut tog en taxi tillbaka till hotellet runt 03.00 och efterlämnade mig ett stort gäng amöbor. Grät när jag kom tillbaka till hotellet.
Jag passar inte in i samhället längre. Jag har alltid varit partyprinsessa. Alltid varit festens mittpunkt. Nu är jag en tråkig torrboll som folk tycker är konstig och inte förstår sig på... Om dom ändå visste sanningen. Då hade dom inte sagt ett ord. Mår inte bra av att ha hamnat i det tråkiga facket. Tycker inte om att bli dömd som weirdo för att jag inte dricker. Jag är inte alls bekväm i det här...

Var en riktig nedtur att vara bröllopsgäst den här helgen.. Saknar mitt gamla alkoholist-jag just nu.

Ja, jag känner mig nog lugnare och mera hemma nu. När jag gick tillbaka i min tråd för att kolla hur länge jag höll upp i höstas blev jag stressad när jag läste mina egna inlägg. Dom kändes forcerade på nåt sätt. Det är gott att se skillnad, känna skillnad över tid.

Skönt att läsa det du skriver. Jag tycker också du känns betydligt lugnare "mera hemma" än på hösten. Du verkar vara på väg, hoppas du hittar din riktning snart.

FM - Kajak är kanon. Man kommer så väldigt nära naturen.

Tror du kommer att upptäcka att du hittat en grej där, FM. Det där repetitiva, paddeltag efter paddeltag, och ändå kommer man nånstans. Haha, Lucas avskyr kajak men kan tänka sig en kanadensare där man sitter på två. Men jag tilltalas mer av att sjunka ner och in i en egen liten farkost som jag kan styra helt på egen hand. Skulle gärna köpa en men ställer mig lite tveksam till om det skulle bli just några turer att tala om. Det är lite bök innan man väl sitter där, redo att skjuta iväg genom vågorna.

Och musik! Oj, vad jag håller med dig där också. En sån urkälla! Ja, man får ta det en bit i taget. Bara för att man vill se en förändring innebär ju inte det att man måste rusa åstad och bli tibetansk munk, rockstjärna eller nya moder Teresa. Man kan helt enkelt bara se om man kan paddla några meter i en kajak utan att kapsejsa.

;)

Tror det är det som behövs också för att bli varaktigt nykter. Våga släppa taget och ta in nya saker i sitt liv. Skrämmande om man är en kontrollfreak som jag. Nu har jag bestämt mig för att prova kajak. Har aldrig nånsin suttit i en men kan jag bara ge fan att tippa så tror jag det kan bli bra. Det tilltalar mig med kombinationen naturupplevelse, tystnad och lite motion. Vi får se. Då har jag ju testat om inte annat. Lite mer musik för min egen del skulle också sitta fint. Man får ta en bit i taget:). Hitta glädjen igen. Trampa upp nya stigar- både i hjärnan och livet.

Intressant att se hur lika vi tänker, vi som vet vad missbruk är. Det slog mej när jag läst om hur folk blivit bemötta på beroendecenter och alkoholkliniker att man borde vara nykter alkoholist för att få jobba där. Hos Viktväktarna måste konsulenten själv ha varit överviktig. Fast man tycker ju ändå att man inte ska få såna svar som att det är bara att låta bli att dricka, det borde man där förstå att det inte är så enkelt.

Kanske det är just försommaren som väcker lite tankar och gör att jag reflekterar kring alkoholen. Jag har inget sug eller några som helst svårigheter att välja nykterheten. Men konstaterar att det hade sin ljusglimtar också inna. Drt blev för mycket. Men som du säger PP, vi avstår frivilligt för vi har gått igenom så mycket som vi inte vill uppleva igen. Och att komma igen efter ett återfall är så oerhört mycket svårare än man kan tro. Det är inte bara att sluta igen, tyvärr. Jag tänkte så vid ett tidigare försök att sluta att jag kunde dricka under semesterveckan i Grekland och sen fortsätta nykterheten igen hemma. Då hade jag varit utan i några månader och det var nog en vita knogarnas nykterhet då ännu. En vecka i Grekland utan vin kändes bortkastad. Så sjukt tänkt men just dom tankarna tror jag också alla går igenom. Nåväl, jag drack ju förycket under veckan. Slocknade tidig, var berusad redan då vi skulle gå och äta middag, ja usch. Ingen minnesvärd semester det inte. Min man som själv drack för mycket tyckte att jag var pinsam. Nå när vi kom hem på fredan så tyckte jag semestern ännu pågick till söndan och så tog jag det väl lite lugnare men det blev förlängt till att gälla över sommaren osv.

Som nykter i tre år nu så är det ingen kamp. Jag är stolt över att jag inte dricker och jag försöker inte dölja det. Jag vet inte vad folk tror, på mitt jobb t.ex är det känt att jag inte dricker och jag bryr mej inte om ifall nån tror att jag har alkoholproblem. Det har jag inte, haha, alkoholen är inget problem längre.

Hejsan Santorini

Dina rader är precis det jag idag ofta känner. Kanske skulle vi kunna kalla det för frivillig avhållsamhet? Vi har blivit fria att påverka vårt beslut att inte dricka, utan att behöva sörja eller kämpa så fruktansvärt. Men det är och förblir något som vi minns både det positiva och negativa av. Idag tackar vi frivilligt nej då vi känner riskerna och vart det annars landar. Ett iskallt avvägande av för och nackdelar kanske det egentligen är, men nu är vi starkare än Alkoholen. För min egen del får det gärna fortsätta just så. Alternativet är inget. En liten saknad, men jag står starkare än motståndaren. Om motståndaren någonsin försvinner? jag tror vi får leva med hen under lång tid. År, decennier eller kanske hela livet? Vem vet, men i grund och botten är ju livet helt ok nu igen, och det gör att det är värt den lilla uppoffring som en smak i munnen, följt av ett kort snurr i pallet innebär.

Ta vara på de nyktra stunderna i solen!

//PP
Jag har druckit till mig ett beroende, så enkelt är det för mig. Jag var där att för ofta och det blev allt för mycket ur syltburken. När exakt det hände kan man inte veta med alkoholen.

Hur mår du? Vad tänker du på?

Det var länge sen du hördes av. Saknar dig här på forumet.

Kram. Stor, stor söndagskram från mig till dig.

Ja, det är bara att använda samma rubrik som i höstas. "9 veckor alkoholfri." Längre kom jag inte då. Men det känns annorlunda denna gång. Jag är inte lika mycket av en trilskande obstinat märr som bara vill sparka bakut hela tiden. Den här gången funkar jag mer som en nordsvensk. Den här stora, starka och ihärdigt arbetande hästen som drog timmerlass ute i skogarna förr i tiden. Däremot har en annan slags otålighet krupit sig på.

Jag känner mig inte bekväm med den jag är längre. Det är som att jag vill byta kostym. Ömsa skinn. Från vad och till vad vet jag inte. Jag vet bara att jag vill vidare. Växa. Förändras.

Ikväll blir det dag 8! Kram

Min egen och andras erfarenheter som jag tagit del av här på forum i mer än tre års tid visar just det. Att det är dömt att misslyckas att dricka måttligt igen då man dragit på sej ett beroende. Därför säger jag att det är lika bra att acceptera det direkt så slipper man genomlida fler misslyckanden.
Jag har en annan citat som jag hade so, påminnelse så jag inte skulle vackla: "när du fattat det du vet är det korrekta beslutet, ifrågasätt aldrig nånsin det beslutet". Och det var ju ingen tvekan för mej att mtt korrekta beslut var att jag måste lägga ner alkoholen för att inte gå under.

Där har vi ett problem! A går så fort o lätt att till, kräver ingen planering! Kram

Vaknade visserligen lika sent som vanligt trots att jag endast drack 2 glas igår istället för 2 fl. Vet att Måns vann igår vilket jag normalt sett inte haft en j-a aning om utan att läsa tidningen. Sömnen är som vanligt, på ett sätt skönt att inte alla problem beror på A. Präktig har jag f ö inga planer på att bli. Då leds jag ihjäl. Har insett att jag inte tyckt att aktiviteter utan A varit värda att göra, inget kul.

Nää, klockrent förstås :)))

Mycket bra beskrivet. Tack och kram :)! /FM

Tack för att du tittade in hos mig:) . Har svarat dig där. / FM

Välkommen till forumet och till min tråd. Jo vi är många som har ett problematiskt förhållande till alkohol. Och vad man tycker är problem är ju relativt. Jag kan bestämma mig för att inte dricka av ren tjurighet men om jag tar två glas vin då är hjärnan kidnappad som nån skrev, och det blir lätt för mycket. Och jag mår as rent psykiskt då.
Jag har råkat på folk som kommenterat om andra som varit utbrända och haft ångest, att dom "borde rycka upp sig". De personerna har garanterat aldrig haft ångest.
Jag tror att Bib:ar har en del i utbrändhet hos kvinnor men att man inte vet vad som är hönan eller ägget. Klart det lätt blir mer om man bara kan gå och "krana", som Gudrun Schyman uttryckte det. Men det börjar väl kanske nånstans med stress och nedvarvning med vin. Sen rullar det på. Vi är fortfarande stenåldersmänniskor och inte gjorda för dagens tempo. Plus all information som vår hjärna ska ta in. Inte konstigt att det blir övermäktigt till slut.
Därför tror jag att a och o är att lugna ner hjärnan. Få rutiner att funka med sömn, bra mat och frisk luft. Och försöka hitta nåt som man tycker är kul- utan alkohol. Lättare sagt än gjort har jag märkt :). Men nånstans ska man ju börja. Lycka till Valeria :)!

Vet en på jobbet som skrev en detaljerad dagbok om hur han kände sig efter varje dag. Alla positiva förändringar som skedde med kroppen när han gjorde ett långt uppehåll. Tror han gjorde en paus på 6 månader. Sen så tittade han i den när han fick en period med återfall och mindes det positiva och hur det kändes då. Han skrev också ner i boken hur de negativa känslorna kändes då han drack mycket .I dag så är han inte helnykterist men har lärt sig att bara dricka lite vid sociala tillfällen .