Senaste kommentarerna i forumet

Till födelsedagen och till nykterheten. Vet du jag tycker att du ska fortsätta att tjata om fördelarna, det är så vi kommer ihåg varför vi inte dricker. Mycket bättre att fokusera på allt man vinner istället för att älta nackdelarna tycker jag.

Bara orolig, bara påpekat i all välmening. Jag ska inte kommentera det mer, sagt mitt så Stingo vi lägger ner den här diskussionen istället för att flytta den. Jättebra Träningstanten om du känner att det fungerar för dej nu. Du skrev i ditt första inlägg: "jag insåg att jag inte klarar att dricka måttligt", därav mitt inlägg. Plus mina egna erfarenheter av tidigare försök. Men jag önskar dej verkligen lycka till vad du än väljer. Kanske du är en av dom som klarar det. Uppenbarligen finns dom.
Du ska absolut fortsätta att skriva här.

Jag tänker också att vi alla behöver stöd här oavsett vilket mål man har. Jag skäms inte över min oförmåga att kunna dricka lagom. Vi har löst det med att sluta köpa BiB och köper bara den flaska som vi ska dela just den dagen. Jag har även köpt alkoholfria viner som jag ännu inte provat. Det har hittils inte varit något problem med vardagsdrickande sedan jag registrerade mej här, för snart 3 veckor sen. För mej är det en tydlig vändning som jag är nöjd med. Fint att du LN säger att det är ok att delta här ändå! Det är ju ändå ett stort steg att förändra sina vanor. Tack för stödet!

Klart att du ska vara kvar här! Så är det bara. Det här forumet är till för alla, ALLA, som grunnat lite extra över sin relation till alkohol och inte känner sig helt tillfreds.

Förra vevan jag tog ett uppehåll, i höstas, så hade jag tanken om att bara jag "håller ut" tillräckligt länge nykter så kommer jag att kunna dricka som folk sen. Det var mitt hopp, min livlina, vad jag hade i sikte. Den här vevan ser det lite annorlunda ut. Jag har så mycket symptom på en alkoholisthjärna att jag börjar förstå att om nåt måttlighetsdrickande ska komma på fråga för min del så måste jag avgifta mig rejält först. Detta är min personliga tro, baserat på personliga erfarenheter och tankar, och gäller för just mig. Kanske är även detta önsketänkande, kanske är det total avhållsamhet som måste bli the final solution för min del. Ja, men okej då. Just nu tänker jag i allafall på det här viset och det är ett steg framåt jämfört med hur jag tänkte i höstas. Jag kan inte jämföra mig med någon annan, jag kan bara ha mig själv som utgångspunkt.

Dina tankar om att måttlighetsdricka respekterar jag fullt ut.

Stor kram!

se levern som avgiftad nu efter sju veckor. Rent fysiskt känner jag mig inte speciellt annorlunda. Tror jag har en rätt "trög" kropp som inte så lätt låter sig påverkas av vare sig det ena eller det andra. Men är kroppen okänslig är mitt psyke definitivt inte det. Det känns fortfarande så enormt bra att inte utsätta sig för att bli för full, skämma ut sig, ha ångest över minnesluckor och ha ångest över det jag kommer ihåg, vara förjäkla bakis... Fortfarande är det en lättnad för mig att slippa jakten på alkohol, slippa ängslas över att det inte räcker, besväret med att fixa mer, skammen över min egen futtighet, känslan av att gå krokig med sluttande axlar och inte vilja se andra människor i ögonen. Det är skönt att inte behöva betrakta vardag som bara en transportsträcka, skönt att möta min spegelbild om morgnarna (även om jag inte så mycket uppskattar synen så beror det i allafall inte på att jag söp till kvällen innan).

För egen del känns det också som ett friskhetstecken att jag inte så fanatiskt räknar dagar. Förra gången var det som att för varje avverkad nykter dag spändes gummibandet åt ytterligare ett snäpp. Till slut brast det och jag tog mig äntligen den där efterlängtade fyllan - som inte var magisk på minsta sätt utan bara precis som vanligt.

Tänker en hel del på dom här tre, fyra månaderna av avhållsamhet som gärna får passera.
Tänker att jag gärna vill det.

Men vad är det som är skrämmande med måttlighetstanken ? Här på forum är allt eller inget mottot som accepteras. Har man annan uppfattning så kommer reaktionerna direkt. Det hejas och grattas för varje alkoholfri dag, vecka eller månad. Förstår inte heller varför Stingo vill lyfta ur diskussionen ur den här tråden för att flytta till sin egen? Jag är obekväm och har obekväma åsikter. Ganska ovälkommet här känner jag. Man ska tydligen vara alkoholiserad, gå på antabus och behandling på beroendecentrum för att bli accepterad. Antagligen är mina kommentarer och åsikter upprörande. Men det finns stöd för mina åsikter om måttlighet. För många är det den väg som passar bäst och som man är motiverad att gå. Det finns ju även behandling med en sådan inriktning, så jag kan inte vara helt fel ute. Är jag ensam om den inställningen här så kanske jag ska avsluta mitt engagemang här.

Jag har firat födelsedag alldeles nykter. Underbart och jag trivs så med att vara nykter hela tiden. Fördelarna har jag skrivit om tidigare så inget mer "tjat" om det :)
Kämparmed min rastlöshet och känner att jag ibland är uppe i varv och skulle "behöva" ett glas vin för att varva ner. Det hade ju varit kanon om jag funkade så att jag kunde ta ett glas och vara nöjd sedan. Många kan ju det. MEN inte jag och nu har väl den polletten äntligen trillat ner. Jag är som sagt fortfarande nykter och nu är det inget konstigt längre. Alla vet det och accepterar det i min omgivning. Inga frågor längre och det är skönt. Barnen tycker att det är lite konstigt men de vet ju inte hur det var, när det var riktigt illa. Tack och lov!! Jag är nöjd och tacksam mest hela tiden och det blir bara lättare och bättre för varje nykter dag. Har liksom fått mitt liv tillbaka. Fel! Jag TOG kommandot över mitt liv igen :)
hoppas alla har en skön vårdag :)

Hej TT,

Läste just ditt inlägg i FM:s tråd. Det känns lite tråkigt att du ser det alkoholfria livet som ett uttryck för präktighet. Jag skulle nog säga att det är grymt opräktigt att lägga sig ner på rygg och ge upp inför alkoholen. Att erkänna att man är helt jäkla maktlös och att kombon av en själv + alkohol inte funkar längre. Det är långt ifrån präktigt. Du har självklart rätt till din uppfattning av det hela, men jag tror inte någon på forumet har ett behov av att visa sig duktiga inför någon som är i början av sin resa. Snarare tvärtom, så blottar man ju sina egna svårigheter. Ja, hur eller hur.

Men som du säger, så tar det lång tid.

Kanske vi kan flytta den här diskussionen ur träningstantens tråd? Skall se om jag får ihop något inlägg i min egen. Där har det här ju diskuterats redan länge.

Jag har haft mitt första samtal, med en erfaren kvinna som kan det här med beroende. Det var en oerhörd lättnad att jag fick förtroende för henne. Det blev ett förnyat hopp om en framtid.
M

Hej, jag har just fått i mig mitt morgonkaffe :)
Hade/tog ett fyradagars återfall för ca två veckor sen. Då slutade jag läsa på forumet ett tag. Nu känns det stabilt igen med alkoholfriheten.
Kram m

Bli gärna provocerade och visa att jag har fel :)

För den som inte har problem med alkoholen så behövs ingen kontroll, inget planerande kring alkohol och inga vita veckor. Å andra sidan tror jag inte dom sökt upp Alkoholforum heller och skriver här. Jag tror däremot att den som har druckit sig till ett beroende fortsätter, ett bra tag i alla fall, att tänka som en alkoholist. Att det behövs en lång tid av nykterhet innan man ens slutar tänka som en alkoholist om man gjort som så många här inklusive mej. Gömt och smygdruckit, fått blackouts och ångest.

Jag vet att det är svårt att acceptera men statistiken talar nog tydligt om att det är nästan omöjligt för en alkoholist att "bli normal". Vi har druckit oss till andra spår i hjärnan och förstört belöningscentrum på nåt sätt. Därför vore det bäst att försöka lära sej leva med det istället för att fortsätta kämpa för rätten att få dricka alkohol. Den som är allergisk mot nötter fortsätter inte ihärdigt att försöka och bli sjuk gång på gång. Livet är orättvist. Men var och en måste nå sin botten innan man är mogen.

Konstigt. När jag vaknade 6 imorse fanns de väl viss tendens till de. Men somnade om och sov några timmar till. Efter de har dagen flutit på bra. Inte någon ångest, ingen tendens till kraftiga hjärtklappning som annars brukar vara fallet. Vad hände? Varför kom den inte?
Visst glad för de men när man levt med kraftig ångest länge så det blir normaltillstånd känns de bannemig konstigt när man helt plötsligt inte har de när man "borde".. Känner på pulsen hela dagen för funderat på om de varit hjärtat som blivit "trött" av all stress och kraftiga pumpande att de varit påväg att ge upp. Är faktiskt helt galet att man mår så dålig i vanliga fall att man blir rädd när man mår bra.

Aja, blev lite rörigt. Trött och ska just sova.
Godnatt

Gulliga tt :)! Jag fixade alkoholen men förstörde väl en lördagkväll för min man. Jättekul- NOT. Täcket över huvudet nu. Natti. Ny dag i morgon:).

För du är så ärlig och säger som det är. Om du är övertygad och motiverad att inte dricka alkohol såkommer du att klara det. Du vet själv i ditt inre vad som är bäst för dej och dina nära. Välj den väg som leder framåt. Kram

Jag vill bara gråta över att mitt beslut om nykterhet går ut över mina kära. De har inte gjort nåt och jag kan inte bete mig. Jag är arg och ledsen och då SKA jag ju inte dricka för att döva det. På vem är jag arg? På mig själv? Jag vet inte. Dricker jag nu då...Kram och tack flr att du bryr dig. / FM

Vilka dårar vi är. Skönt att inte vara ensam.
Nykter lördag, yessssss!!

Så mänskligt beteende, svårt att veta vad som triggar. Ibland kan till och med vackert väder vara tillräckligt för att dra igång... Än en gång, vad är din egen motivation? Vad är viktigt för dej? Här på forum kan jag tycka att det finns en viss präktighet. Där det gäller allt eller inget. Vem har sagt att det ska vara så? Viktigast att vara ärlig mot sig själv och sina närmaste. Det handlar inte om att vara dduktig utan om att hitta sin egen väg, sin egen motivation och följa den. Lyssna till dej själv. Var rädd om dej och dina närmaste, Kram

Idag är jag en grinig jävel igen. Blir så trött på mig själv. Har absolut inget att vara irriterad över. Men återigen den där känslan som gör att jag bara vill kasta mig över BiBen. Varför kan jag inte bara vara glad? Självömkan, rastlöshet, ledsenhet. Jag bara haaaatar att känna så här. Kan nån chippa om min hjärna?? Kommer jag att stå ut? Fan vad patetiskt det låter. I- landsproblem.

Och gör absolut ingenting.

Bara om man fortsätter att tänka som en alkoholist, Santorini. Det finns varken behov att tänka på alkohol, eller ständigt kontrollera om det inte finns ett behov att dricka.

Kära nån...jag måste ha hamnat på din första sida ellet nåt...du är ju ihögsta grad aktiv. Jag följer dej! Kram

Snart mitten på maj....saknar uppdateringar från dej.....Hur är läget?

Kanske är det så för oss som strävar efter måttlighet att motivationen inte är helhjärtad utan bara måttlig? Kanske har vi inte drabbats tillräckligt hårtoch hamnat tillräckligt under isen för att fatta? Men jag är glad över alla argument även de ifrågasättande. Jag söker respons och reaktion. M6k egen motivation kommer att mogna fram antar jag.... ? ... Just nu är det ändå ett steg i rätt riktning att undvika vardagsvinet. För mej är det måttligt med vin till middagarna på fredag och lördag. Men jag inser att när semestertider kommer blir det en ny utmaning, då är det risk för "lördag hela veckan lång"