Senaste kommentarerna i forumet

för dina kloka ord! Visst skulle jag kunna hitta på något trevligt, men jag ids inte. Jag måste inse att vardagen är grå ibland och det måste jag stå ut med. Ett annat bekymmer är att allt roligt hänger ihop med alkohol för mig. Har under många år inte ens gått på bio utan några glas i baren vid bion.

Det var en bra skrivelse du fick till där egentligen. Bara för att livet ibland bjuder på en nedförsbacke så innebär det inte att det bara är att åka med. Ibland måste man trampa också.

Först av allt så vill jag vara fräck nog att påstå att loppet inte alls är kört och att det absolut finns hopp. Men, ett stort men, alkoholen är och kommer alltid att förbli en otroligt destruktiv ingrediens till en relation som är lite spänd. Alkoholen är inte känd för att skapa duktiga problemlösare tyvärr, snarare tvärtom att man tenderar att bli mer primitiv. Det är lätt att någon säger något man inte menar, att man förstärker den andres ord i onödan, att man överreagerar eller feltolkar.

Jag tänkte nästan säga att en grundregel om man har en relation och är påverkade och en konflikt uppstår, så borde det vara så att man faktiskt parkerar konflikten med hänvisning till att man inte är i sina sinnes fulla bruk. Kort och gott "det här tar vi och pratar om imorgon när vi båda är nyktra, så släpper vi det här och nu". För er relations skull, så försök undvika konflikterna när en eller båda har druckit.

Å för blommans egen skull så låter det verkligen som om alkoholen är en riktig bov överlag. Du verkar som att du vill så mycket och har drömmar som du vill uppfylla, där man hur man än vänder och vrider på det så är A det som faktiskt står i vägen. Även om du inte upplever dig som en Lara Croft till det yttre för stunden, så betänk att just Lara Croft är en hjältinna även på insidan. Där är du fortfarande en Lara Croft. Du har det i dig. Det är dags att sätta hårt mot hårt mot A. Bortom där finns så mycket positivt att hämta igen.

Det kan slå en i nacken när som helst. Å visst är forumet bra, så man får lite distans till vad som faktiskt skulle hända om man dukade under för den frestelsen igen. Bort med A, fokus på allt det andra i ditt liv nu! Kanske äta något riktigt gott med karln din i eftermiddag? Överraska barnet med något bus? Gör något oväntat och skoj som får denna onsdag att bara bli världens bästa dag - utan A.

Just nu, utan förvarning blev jag sugen på att supa mig full. Utan anledning, fullt sysselsatt på jobbet! Skönt att gå in på forumet vid ett sådant tillfälle.

....jag är bortom all hop. Känns som det är kört för mig.

Usch.....vi bråkade igår igen.....jag sa att det här går inte.....det är slut.....men jag menade inte det :-( Anledningarna till bråken är så fruktansvärt löjliga. Misstolkningar, övertolkningar, fel tonfall, fel ord. Han vill absolut inte förlora mig. Bråken blir värre när alkoholen finns med i bilden vilket fallet var igår och förrgår. Suck.

Jag har kommit till instinkt med mitt problem med alkoholen. Gjorde det för flera månader sedan men ändå så gör jag inga riktiga åtgärder till att rätta till det.

Just nu öser jag i mig allt onyttigt jag kan hitta samtidigt så vill jag hitta tillbaka till den dunder super läckra bruden med det långa mörka håret i de thigta läderkläderna och som lyssnade på killarna i kön ropa Lara Croft efter mig.

Det långa mörka håret har jag och det blivit ännu längre. Läderkläderna har jag också med de är numera för små för mig.

Jag vill återfinna min läckra utstrålning och min pondus.

Men jag tog i alla fall cykeln till jobbet idag igen. Torrt men svettigt med ruskig motvind. Jag fick till och med trampa aktivt i den långa nedförsbacken.

Puss och kram

Gud vad bra gjort! Jag fattar precis vad du menar med hur du liksom laddade i flera veckor och nästan i förväg givit upp/ planerat för att dricka. Jag tror precis som du att stödet från andra är en stor pusselbit.
Man tror hela tiden att man har tiden på sin sida, att man har lång tid kvar i livet och att allt går att vända och reparera och återställa "sedan". Medan livet ju är det som pågår JUST NU! Det hjälper ju inte om man har en bild av sig själv som sund osv, om ens beslut och val hela tiden driver en åt motsatt håll. Även om den där personen man "egentligen" är skulle ha gjort ett sunt val just nu, men den här "tillfälliga" personen jag är just nu väljer något annat....

Hur går det med mindfulnessen, musiken, kajaken och kollegan? Ha en fin dag!

Tycker du har kommit till en bra insikt! Du avgör själv hur du vill hantera det hela, men för mig var det en enorm lättnad att faktiskt berätta för en utvald krets om att jag har ett missbruk och behöver hjälp. Det på ett sätt gör att jag också har personer jag måste stå till svars inför om jag inte klarar av att hålla mig nykter nu. Det var också skönt att kunna erkänna "hej, jag är bara människa, jag begår också misstag och dumheter och har nu dukat under för ett gift". Hoppas du också kommer att se och känna detta forum som en draghjälp Trulsa. Kämpa på!

Som sagt är nykomling här. Nu är det nog, kan inte längre kontrollera eller bestämma över mig själv. Alkoholen har ett övertag som jag absolut inte vill att den ska ha. Har som många andra här försökt sluta/dra ner på intaget men det har inte alls gått som jag tänkt mig. Även om jag bestämt mig för att vara utan A under veckan så har jag ex på onsdagsem skitigt fullständigt i det och bara mättat suget, och fått den där lugna glada stämningen i kroppen som jag älskar.. Ibland tar jag 1-2 st 3,5, ibland blir det ett 6pack eller två under veckodagarna och till helgen vill jag oftast ha starköl. Har även problem med att jag försökt begränsa mig till ex 3 öl men oftast blir det fler. Nu känner jag att det måste få ett slut, mår dåligt har ångest och vill verkligen bli av med detta beroende / ohållbara beteende. Nu är de NU och inte sen jag ska göra detta. Har även människor runt omkring mej som är i ungefär samma sits, det blir ofta att vi triggar varandra och när vi umgås (som är väldigt ofta) är det nästan alltid med alkohol i bilden, om än inte så mycket alla gånger så vill jag inte ha det såhär. Vet inte om jag måste ta lite avstånd nu från början och berätta för dem att jag bestämt mig för att sluta upp med detta. Min sambo är förstående och vill verkligen hjälpa/stötta mig att dra ner på drickandet. Hoppas det finns några här som jag kan pusha och bli pushad av, känns skönt att skriva detta inlägg eftersom det hela blir mer "verkligt" om ni förstår hur jag menar..

OJ vad energi min helg i Stockholm tog. Som jag skrev var det en riktig anspänning för mig innan helgen. Självklart även under helgen då det var en hel del prövningar, men jag upplevde ändå att den största prövningen var innan jag satte mig I bilen. Prövningen innan jag beslöt mig fullt ut med hela mitt hjärta att jag inte skulle dricka den helgen. Det var verkligen en inre kamp som pågick ända fram till dess att jag lämnade min lägenhet och började åka mot Stockholm. Jag inser att den inre kampen pågått länge. I flera veckor. Jag var verkligen enormt nära att falla tillbaka. Jag var så nära att det är läskigt. Jag inser hur jag gått och manipulerat mig själv dag för dag att "Klart du ska ta ett glas AnnaPanna". Jag har sökt bekräftelse hos andra steg för steg och "värmt upp dem" för att jag skulle dricka. Sökt medhåll och bekräftelse på att det är okej. Jag har gått runt med mitt eget hjärnspöke och planterat hjärnspöken hos andra för att det skulle bli legitimt för mig att dricka "lite champagne" under den helgen. Som tur var satte jag, med hjälp av min faster, stopp för mig själv.

Jag har verkligen insett det nu. Jag klarar inte det här själv. Jag trodde det, fram tills detta hände, att jag skulle klara mig nykter utan stöd. Tänkt att andra som skriver att man inte klarar det själv bara snackar skit (ja förlåt, nu är jag brutalärlig), men där fick jag mig en käftsmäll. Hade min faster inte skrivit: "Håll dig borta från alkoholen nu Anna. Du har problem. Gör inte som din mamma." Ja, då hade jag druckit. Jag hade inte klarat det utan henne och jag inser att jag behöver bredda mitt kontaktnät med personer som jag kan ringa och skriva till, som kan säga till mig med hundraprocentig kraft att jag ska hålla mig borta. Människor som jag litar på till tusen procent och som jag inte kan fly ifrån.

Sedan Stockholmshelgen är idag första dagen som jag känner mig pigg. Det tog mao 1 vecka och 2 dagar för mig att återhämta mig efter den helgen. Och då drack jag alltså inte en droppe alkohol. Hur hade jag mått om jag druckit? Jag vågar inte ens tänka tanken.. Förutom att kroppen tagit stryk hade mitt psyke säkerligen ballat ur totalt. Som sagt, vågar inte tänka på den ångesten....

Tänker tillbaka på mina drömmar som jag skrivit om här förut. Hur jag drömt att jag druckit ett glas vin, blivit superfull i drömmen och sedan ångrat mig så förbannat och även känt brutal ångest i drömmen. Inser hur mina drömmar måste bli min vägledning. Tänker att mitt undermedvetna och min högre kraft försöker vägleda mig och jag måste välja att se den vägledningen och våga lita på den. Jag måste välja ett nyktert liv och jag känner mig stärkt efter att ha klarat denna utmaning. Dock inser jag att det här säkert bara var en av många utmaningar som jag måste ta mig igenom. Jag tänker att det här inte va sista gången som jag försökte lura mig själv att dricka igen. Men nu kan jag gå stärkt ur det här och se tillbaka på hur jag lurade min alkoholdjävul denna gång. För första gången i mitt liv vann jag en riktig match. Förut har jag alltid förlorat dessa kamper, men nu vann JAG. Han kommer säkert tillbaka, men för denna omgång står det 1-0 till mig. Jag fixade det.

Jag heter AnnaPanna och jag måste erkänna att jag är beroende.

Kram till er alla som kämpar <3

Vad glad jag blir när jag läser det du skriver Valeria! Det känns tydligt mellan raderna i det du skriver att du blivit mer harmonisk under de här två veckorna. Underbart!
Jag är också jätteglad över den här nya vänkretsen som forumet gett. Tror aldrig jag hade klarat att vara nykter i 16 dgar utan stödet från dig och andra här. Ett varmt och Innerligt tack för att ni finns!

Det verkar vara vanligt att suget kommer på eftermiddagen, efter jobbet. Kanske för att det då blir tillåtet på ett annat sätt än under arbetsdagen? Själv brukade jag ofta känna det på vägen hem från jobbet och då var det lätt att slinka förbi bolaget och köpa en flaska. Länge lyckades jag lura mig själv att jag bara ska ta ett glas, eller max två, fast till slut visste jag förstås innerst inne att jag inte skulle sluta förrän flaskan var slut.
Inser nu att jag faktiskt inte känt det där eftermiddagssuget på flera dagar! Härligt, det hjälper visst att vara nykter :)

Jag förstår hur jobbigt du har det just nu, och att abstinensen inte är att leka med ibland. Vill bara säga: Håll ut! Det bliiiiir bättre! Bra att du ändå har tagit beslutet. Det är jobbiga grejer det här......-och jag skulle inte tveka att ta en insomningstablett. Får man inte sova så blir man ju ännu mer tokig i huvudet. Nu kanske inte just jag är den som skall propagera för insomningstabletter, då jag själv anser mig beroende av dessa sedan 8 år....Men om man bortser från det, så är det ju jätteviktigt med sömnen:-)

Känner också igen mig i den mardrömslika abstinensen och ångesten....åååh vad jag känner med dig. Jag hoppas att du har klarat att hålla dig från alkoholen de senaste dagarna - och att du sakta kan lämna den värsta abstinensen bakom dig. Det BLIR bättre! Jag vet att du vet det - men jag ville bara påminna dig!

Bra gjort..jag skulle oxå vilja dela en god flaska vin men nu känner jag att det är avhållsamhet som gäller

Underbart att bestämma sig,gjorde det i natt..mycket abstinens,det värsta jag varit med om..inte sovit bra på länge så ikväll blir det insomningstablett..lite rädd att jag inte ska orka med studentmottagning här om en vecka..har en underbar familj som fick reda på detta idag...ingen har vetat om detta.så skämigt men stolt att jag sagt till min man att jag är alkoholberoende ..behöver mycket stöd av er här som vet hur det känns../L 63

Tänk att jag "trillade dit" igen....-är jag förvånad? Både ja och nej. Söp till rejält under tisdag till fredag förra veckan..... Detta skedde under lediga dagar, och jag har inte sjukskrivit mig. Var på jobbet igår - och det var tufft, svettigt och ångestladdat. Dock nödvändigt. Jag är ändå "glad" att jag lyckades bryta själv efter "bara" 4 dagar. Vet att jag har misslyckats, men måste ändå försöka se något positivt i återfallet. Jag säger allt oftare till mig själv: Jag har alkoholproblem!

En sen kväll, tror att det var torsdag, så skulle jag ner till Ica och köpa lite fler mellanöl. Klockan var tack och lov sent - och både Ica och restaurangen mitt emot var stängda - så jag fick gå till sängs utan öl. Vilken tur! Det gav mig några timmar att nyktra till en del, tillräckligt för att nästa morgon inse att det var dags att bryta. Dock gick jag ner och köpte några få öl, för att "fasa ut" lite långsamt. Om Ica hade varit öppet kvällen innan så är risken att jag fyllat vidare även denna kväll/natt. Fick lite hjälp på traven att lägga av kan man säga. Tack Ica:-)

Jag har ett halvjobbigt ångestpåslag för tillfället, men helt hanterbart. Min nära anhöriga som har blivit sjuk har blivit sämre - och jag kan INTE hantera det. Jag måste vara stark, hjälpa till, ta beslut, ringa samtal.........-men ibland så blir jag såååå liten och vill bara bli omhändertagen själv - och slippa alla dessa "vuxna" beslut och handlingar. Jag kanske aldrig har blivit vuxen........? Hur som helst så har jag iaf problem att hantera känslomässigt jobbiga situationer på ett adekvat sätt - och väljer allt för ofta att fly in i den icke-krävande alkoholdimman. I den så avkrävs inget ansvar för något - det är den perfekta flykten från känslorna, och satan så förrädisk........

Nåväl, tycker ändå att detta forum hjälper mig en hel del. Att läsa, ibland skriva. Ofta funderar jag över de människor som under perioder skrivit mycket/ofta. Sen är de borta. Jag hoppas verkligen att det är för att de mår bra - men förstår att det ofta kan vara tvärtom, att de "fallit"........-och inte vill skriva p.g.a. skammen och skulden? Synd - för HÄR finns ju inte skam och skuld från någon, utan enbart stöd och support från "andra" som har problem......

Jag valde verkligen rätt dag att cykla till jobbet nu för första gången....Regn och blåst...

Blött och svettigt men skönt även om det var säkert sämta hastighet ever sen jag började cykla från början.

....honom och han gör mycket för mig men vi har bråkat mycket också....känns som jag inte tillåter mig vara lycklig längre.

Jag har egentligen så mycket att vara glad och lycklig.

Genom att läsa på detta forum inser du att du inte har någon anledning att förakta dig själv. Vi är många som delar ditt problem. Det som knäckte mig i början, dvs för bara ett par veckor sedan, var ångesten inför tanken på att inte få bli full. Jag känner inte så längre utan har insett att jag inte orkar med den ångest som följer efter berusningen med allt vad det har inneburit av minnesluckor och oro för vad jag har gjort och sagt. Det som hjälpte mig var en så enkel sak som att någon skrev att man ska ta en dag i sänder och inte bestämma sig för "aldrig mer". Drick inte idag så får du se hur du gör i morgon!

Det är ändå ett stort steg att du väljer att "presentera" ditt scenario här. Du har nått en insikt och du är villig att förändra din tillvaro. Bra!
Vägarna och angreppssätten är olika och väldigt individuella, men det finns trots allt hjälp och vård. Jag känner igen mig exakt i det du säger och där och att viljan är stor på morgonen, men att man ändå dukar under för frestelsen och suget.

För mig blev det ju ett rätt duktigt bakslag som fick mig att sätta ner foten, men det är inget jag kan rekommendera (jag åkte dit för rattfylla). Det blev dock något som helt plötsligt fick mig att kunna stå emot suget bättre. För någon annan kanske det är att man inser att man kommer att kunna förlora sitt jobb. Sina barn. Eller kanske sig själv.

Det finns medicinsk hjälp att få, som minskar suget och/eller gör att man mår dåligt om man ens försöker dricka. Det finns också behandlingar i form av KBT, terapi och olika sorters program. Jag ser det inte som att det på något vis innebär en skam att ta den hjälp som faktiskt finns eller så. Zlatan i all ära, men utan tränare och coacher så hade han inte varit den han är idag.

Stort lycka till och BRA att du är redo för en förändring!

Mitt sug börjar kanske 16 redan, men precis som du säger så går det ju över lite senare på kvällen. Jag somnar också mellan 22-23 istället för 00-01 som det var innan. Märklig känsla :)

... att ibland saknar jag min mamma så mycket att jag blöder inombords. Hon fattas mig så oerhört och när hon dog tappade jag kompassriktningen. Vi hade det stormigt under mina tonår och även senare, men nånting hände när det stod klart att cancern skulle vinna. Vi blev ett team, ett radarpar, hon var min vän, min gårdag, mina rötter.

Ofta tycker jag mig vara utslängd i universum, som en katt någon kastat upp i luften, i desperat jakt efter fotfäste. Det är vid såna tillfällen tillvaron tappar alla poäng.

Gud, så jag längtar efter henne.

Var inte rädd för vården! Jag ber min läkare att skriva ut antabus eftersom jag tycker att det är ett bra hjälpmedel för att hålla nere A-intaget. Du är långt ifrån ensam och skulle soc kopplas in för alla oss som har problem med A hade de inte klarat av annat!