Senaste kommentarerna i forumet

Jag har alltid varit en som brukat vakna snabbt och enkelt, men nu efter 9 månaders nykterhet är jag seg som phan på morgnarna. Vet int riktigt varför, antar att det har med förändrade sömnrytmer att göra. Annars mår jag bra, det är bara att komma upp ur sängen, som är svårt.

En skillnad mellan att önska sej död o att vara less på livet o tycka det är meningslöst. Känner igen mej...
Har inte det mer att erbjuda?? Men det kanske det är oss det hänger på ? Livet är det som pågår medan vi sysslar med annat???

Hade verkligen önskat att man haft den självdisciplin som många här verkar ha. Kan erkänna att jag läser många trådar med en klump av stor avundsjuka i bröstet. Man läser om nyktra veckor, månader och tom år. Själv klarar jag nätt och jämt att hålla vinandet till helgen..
Självdisciplin är något som inte verkar finnas i mitt ordföråd.

Jag hade som mål att helt avstå alkohol i 6 veckor, det lät inte länge. Men jag tappade all lust att lägga energi på goda helgmiddagar. Har suttit här under helgen och surat med vatten och vällagad middag. Kände mej närmast förnärmad att min goda mat inte var värd ett glas vin. Arg sur och uppgiven. I samförstånd med maken bytte jag mål. Måttlighet istället för 0 tolerans. Det innebär att:
1. Aldrig ha vin hemma när jag är ensam
2. Aldrig själv köpa vin
3. Vid lördagsmiddagen dela 1 flaska vin med maken
4. Berätta om mitt beroende till min samtalskontakt i morgon ( både shopping och alkohol, och annat som jag fastnar i )
5. Alltid vara ärlig kring mitt beroende mot mina närmsta, be om och ta emot stöd.

Jag känner mig lugn efter det beslutet. Jag tänker inte på vin på det sättet som jag gjorde när det var 0 tolerans, då var hjärnan okuperad. Jag tror på min egen förmåga att leva efter beslutet. Jag är inte ensam.

Tänk om man kunde "piska" sej lite förebyggande o inte bara dagen efter. Förstått på trådarna att vi hat lite olika grader i helvetet, men samma problem.
Första gången jag erkänner det för nån annan än mej själv.

För en hälsomedveten träningstant så är hälsan den största motivationen! Jag har i och för sej ingen erfarenhet av minnesluckor och att vara dyngrak. Men mängden vin jag druckit har npg legat på 4 flaskor i veckan.... vin i princip vatje kväll. Självklart är det ett beroende, det inser jag. Jag strävar mot måttlighet och tror att jag kommer fixa det med hjälp av stöd och egen uppriktighet.

Hej och välkommen.
Känner igen mig i de du skriver. Och det gör säkert många andra här inne också.

De där med "benen bär i väg mig till systemet" känner jag igen. Jag kan tänka hela dagen att Nej, jag ska inte ha något. Och ha samma tankar hela vägen dit och sen hem. Helt sjukt att man kan ha två olika viljor samtidigt. Tyvärr är ju den självdestruktiva starkare.:/

Och de där, idag är de lätt men om några dagar sviktar minnet. Hade kunnat vara jag som skrev de:)

Enda bra med ångesten idag är att jag hittade in på denna sida och fick ta del av en massa eländesklokskap :)
Om det nu är ensamhet, stress och tristess som får mej att sällskapa med alkoholen... Då räcker det inte med att bara låta bli köpa hem och härda ut med vita knogar?
Och lättaste dagen att lova låa bli A är just en dag som denna. Om ett par dagar sviker minnet...
Idag är tid för grubbleri, ångestfylld självrannsakan, skuld o skam
Kostbart sätt att förpesta tillvaron på

Tack, idag är en ny dag. Det är idag som gäller. Och imorgon inte i går, så skall jag försöka tänka och ja det är bra att skriva och läsa här. Tack igen!

Tack för tipsen det låter vettigt att lära sig slappna av. Ska kolla upp dem!!

Inget första glas vin igår, kunde trots allt sova på natten men är fortfarande ångestladdad idag. Nåväl nu blir det en timme i taget och jag tar inte det första glaset i dag heller. Och träningstanten, visst är det så att ärlighet varar längst, har berättat för mina närmaste vänner att jag känner oro för mitt vindrickande som har eskalerat de senaste året. Tror dock inte att de riktigt förstår hur illa det är ställt med mig.

Var snäll mot dig själv och se det som att nu har du fått svart på vitt hur det ligger till. Ångesten kommer att ge med sig och då kan du fundera ut hur du ska gå vidare. Bra att du skriver här. Dels för att vi andra kan svara dig men också för att du kan gå in och påminna dig om hur du kände. Korta delmål kanske? Eller som mitt, fram till midsommar. Är rätt säker på idag att jag kommer att fortsätta efter. Jag försöker se det som att nu ska jag vara snäll med min kropp som varit bussig och ställt upp för mig i över femtio år- trots att jag misshandlat den med både alkohol, skräpmat och för lite motion.
Vara ute och sysselsätta sig brukar vara bra. Naturen har en läkande effekt på oss människor. Så försök njuta av våren och att idag är en ny dag och nya möjligheter. Gårdagen är borta. Ta hand om dig för det är du värd. Kram/ FM

Jag hatar mig själv, vrider mig i skam och självanklagelser sedan kl 04:00. Jag har haft en helt misslyckad och vidrig Valborgshelg. Druckit vin och även sprit igår. 4 dagar som är själva beviset på att jag är oförmögen att ha någon A hemma. Om det inte hade funnits hade jag inte naturligtvis inte druckit. Jag fattar inte hur jag skall klara detta, hur skall det gå? Hade en massa planer att göra i dag, tänkte att jag skulle njuta av söndagen. Istället mår jag skit och gråter, har så mycket ångest. Ångesten är fysisk och vidrig. Jag hatar, hatar mig själv.

Det blev en lugn Valborg. Lite grilla, lite pula å påta i trädgården, ja, sista april & Co passerade ungefär som en helt vanlig helg. Apropå hetsätarorgie vräkte jag i mig ofattbara mängder snacks och godis, usch, det här kommer att ta en ände med förskräckelse... Men imorrn är det måndag igen.

Aha, du gillar ingefära! När jag är i dom tagen mixar jag hälsodrinkar på ingefära, citron, ingefära, babyspenatblad och banan. Har provat att tugga på en bit ingefära, ungefär som jag föreställer mig att Stingo chiliknaprade när det begav sig, men alltså ... ousch!

Ja, det är stort. Och jag blir varmglad när jag läser dina rader här. Tack, right back at you. :)

Jag tycker att du ska försöka söka hjälp en gång till. Blir förbannad när jag läser hur vården har bemött dig. Så får det inte gå till!!

Kollar runt på forumet och inser att jag inte hinner följa med i alla trådar. Inte som jag skulle vilja i alla fall. Försöka peppa lite här och där. Tycker det finns så mycken klokhet här. Så många känsliga själar. Önskar er allt gott och att all er (vår) samlade erfarenhet ska komma fler utanför forumet till godo. I stället för att vi ska skämmas och gömma undan. Några kvällstankar :). Natti!

Tack M_K för adressen :)
Är hos mina föräldrar över helgen. Då ska det umgås och hittas på saker hela tiden.
Men mailar dig när jag får lite mer tid för mig själv.
Ta hand om dig så hörs vi snart!
Kram

Vill inte tvinga dig till något men jag hoppas att du hör av dig! Jag tror iaf att man kan ha nytta av ha någon i samma situation att diskutera med!
Kram!

Hur går det? Tack för inlägget i min tråd. Du har också kört kontrollerade "återfall", precis som jag. Men det känns ju inte som återfall, eftersom det är planerat.
Jag tänker nog att jag borde sikta på ett helt vitt liv. Men det blir liksom enklare om jag inte formulerar det så för mig själv. Då känns det så svårt och oöverstigligt, på nåt vis. Det är kanske så din man tänker?

Att vakna "o-bakis" är så skönt! Men jag är fortfarande besviken över att jag inte känner mig sprudlande pigg och kvittrande glad, trots nästan helt vit sedan februari.
Har "unnat mig" tre avsteg, och det har funkat. Kanske för att de varit planerade och mycket måttliga. Ett glas cider (4,5 %) på AW, mest för att vara en trevlig kollega. Och det hade ju gått lika bra med cola, kände jag. Och så ett glas vin på kvarterskrogen när vi firade en födelsedag. Tror att det funkat för att jag planerat det och hållit mig till planen.
Det har ju gått förvånansvärt lätt ändå. Men häromdagen var det SÅ nära att jag gick in på Systemet efter jobbet. "Bara en halvflaska, för att det är så jobbigt på jobbet", typ. Men jag klarade det! Varje sån gång är ju en seger.
Och i natt, när jag vaknade i soffan med kläderna på vid 2-tiden, med en jobbig känsla ("vad har jag druckit?", "hur kom ungarna i säng?"). Och så kommer man på att det starkaste man drack var Pepsi Max. Det är också en sån fantastisk känsla!
Så, heja oss!!

Tack för klok kommentar. Det betyder mycket för mig just nu. Det låter fullkomligt logiskt det du säger. Jag ska verkligen försöka att finnas där och jobba på mitt bristande tålamod. Vi har ju trots allt haft många fina år tillsammans och det skulle kännas bittert om allting nu tog slut. Tack återigen, träningstanten.
Kram/Tjalle

Förstår att det är som en chock för dej att allt kommer nu, när du faktiskt har förändrat ditt drickande. Men ur hennes perspektiv har hon inte förrän nu sett dej i så pass balans att hon kunnat ta upp hur HON känner och mår i ert förhållande. Hon har under din onyktra period fått hålla tillbaka sina tankar och önskningar. Du har ju inte varit tillgänglig. Ge henne utrymme och bara lyssna, förstå att nu äntligen är det hennes tid och hon behöver få ur sej allt hon samlat inom sej.
Försök att få kontakt med någon parterapeut. När hennes första utbrott av känslor, sorg, besvikelse och ovisshet om framtiden har kommit ut finns det möjlighet att ni tillsammans kan utforska och fundera över framtiden.
Andas djupa andetag, låt henne vräka ur sej sin besvikelse. Det är ju också ett tecken på engagemang. Annars skulle hon ha dragit för längesedan.
Se henne, bekräfta henne, lyssna på henne, utan att försvara dej eller försöka förklara.
Så ta det bara lugnt och ge henne tid, för nu är det hennes tur att få utrymme. Lycka till er båda önskar jag!

Hej på er. Först och främst vad roligt att höra från dig Konstnären. Jag har saknat dig och ingen skulle bli gladare än jag om du kunde titta in lite då och då.
I början på nästa vecka har jag varit nykter en månad. Förutom två dryckesdagar hade jag ytterligare drygt två veckor dessförinnan. I höstas hade jag drygt tre månaders nykterhet så jag kan nog ärligt säga att min konsumtion totalt sett är på kraftigt nedåtgående. Det hjälper ju dock inte så mycket när man vet att de gånger man väljer att dricka blir det på tok för mycket. Total avhållsamhet för all framtid är så stort att ta in. Antar att det finns mer än en tanke på devisen; en dag i taget.

På det stora hela har senaste tiden nykterhet gått bra. Det är endast någon enstaka dag jag haft ett större sug. Dessutom har jag kunnat lagt mina insomningstabletter på hyllan. Någonting som jag använt de senaste 10-15 åren på regelbunden basis. Jag började att dra ner till en halv tablett under en vecka. Veckan därpå körde jag en 1/4 tablett (knepigt att dela den på så små bitar kan jag säga). Sedan en vecka tar jag ingen alls och nu börjar det så sakteliga fungera. Jag hade dock ett antal nätter där jag omöjligen kunde sova men jag bet ihop och det blev bättre så småningom. Inbillar mig att jag nu är lite alertare på morgonen och inte så tungsint.

Är det då ingenting som är jobbigt???
Som en blixt från klar himmel hade jag en otroligt tung och jobbig diskussion med min fru. Det kom upp så väldigt mycket skit. Allt fick jag en morgon kastat i ansiktet och jag var helt oförberedd. Uppenbarligen så mycket obearbetat från min frus sida där en hel del har att göra med mitt drickande men också lite annan skit. Jag var inte alls beredd på den här diskussionen just nu eftersom jag just nu är stabil och har tagit itu med både det ena och det andra. Läget har nu varit otroligt spänt under tre dagar och jag vet faktiskt inte vad jag ska göra. Jag kan inte göra något åt det som varit och jag kan, av naturliga skäl, inte till 100% lova att jag aldrig kommer att dricka igen. Givetvis vill jag att det ska bli så men några garantier kan jag inte ge.

Just nu vet jag inte var det här kommer att landa. Skilsmässa?? Jaa, jag vet faktiskt inte. Jag är dock förvånad att jag inte tagit till flaskan. Visst har det varit någon slags ryggmärgsreflex att knäppa upp en öl men av någon anledning har jag hållit mig ifrån detta. Jag kämpar på men är ganska nere för tillfället.
Trevlig lördagskväll på er kämpar
Tjalle

Hallå Nyman,

Har du haft en bra valborg? Vad har du gjort?

Jag har tagit det lugnt. Långa promenader och skött kosten om jag får säga det själv. Förutom i torsdags då jag blev bortbjuden och åt både kött och glass. Gick hur bra som helst (alltså glassen triggade inte igång någon hetsätar orgie) Testade också ginger beer alltså jag testade två klunkar. Eftersom jag alltid hatat öl men ÄLSKAR ingefära. Helt ok men jag höll mig till mitt bubbelvatten.

Ha det gött Nyman, hörs snart!