Senaste kommentarerna i forumet

Stod inte emot igår.....-men det kanske är/blir ok? Kan inte säga att jag hade ett regelrätt sug igår - hur nu det ser ut? Men: Jag köpte 2 flaskor vin, och drack 3/4 av en flaska igår - och ungefär lika mycket idag. Har jag loosat? Jag vet faktiskt inte? Igår så drack jag typ 3 glas vin - att inte ta det fjärde glaset var ingen fråga - jag var inte sugen. Idag har jag lagat lite mat - och druckit ett par glas under tiden - och sitter nu med det tredje, och sista, glaset för kvällen. Vet inte om jag skall känna mig besviken på mig själv - eller bara se det för vad det är i nuläget, varken mer eller mindre......??? Har absolut inget sug efter att dricka ytterligare antal glas. Kan jag hålla balansen denna gång? F-n vad funderingar och frågor det väcker..... Kan jag hålla mig till detta? Är detta början av en ny nedförsbacke? Det återstår att se - men jag kan, tydligare än någonsin, se mig själv och min situation lite "utanför" och "ovanifrån" - och att en rejäl fylla skulle kunna vara ödesdiger för mig......vet inte vad jag vill förmedla med detta inlägg - kanske bara lämna ett fotavtryck och uppdatera lite om läget? Jag vet vilka fallgropar som finns för mig - och någonstans så tror jag mig ha lite bättre kontroll än tidigare....-men, och ett stort men, är ju trots allt att jag tycker att det är lite "mysigt" efter ett par glas vin - och totalt ångestbefriat! Det är ju en av de stora farorna - att det känns såååå bra efter ett par glas vin....... Avrundar den här kvällen med ett par glas vatten - och inte av tvång utan av egen fri vilja. Har inte något sug efter mer alkohol just nu - men varar den känslan? Eller är jag ute på djupt vatten....?

Önskar alla här en trevlig helg - och styrka till de av oss som har det kämpigt en långhelg som denna.......

och prova dricka när du mår så bra nu? Det finns säkert till synes bra svar på den frågan då många faktiskt prövar. Tror att drt går nog nu. Jag har själv testat det ett par gånger faktiskt. Det tog inte alls länge innanjag drack mer än tidigare. Så jag skulle inte chansa på det. Har man druckit sej till ett beroende så tror jag att det är omöjligt eller åtminstone oerhört jobbigt att försöka dricka måttligt. Jag brukar ju återkomma till Per Holknekt som var nykter i 9 år och 9 månader när han bestämde sej för att ta två glas vin. Det tog inte länge förrän det spårade ur. Så nej, jag ser det som att jag är svårt allergisk mot alkohol. Det är så oerhört jobbigt och svårt att ta tag i nykterheten igen då man trillat dit.

http://www.svt.se/nyheter/sverige/forskare-alkoholister-kan-lara-sig-dr…

Ja livet känns större, jag är ju vaken mer :)

Du har helt rätt Santorini här gäller det att acceptera det som varit utan alltför mycket skuldkänslor och vara glad för det man har idag i stället. Inte tycka synd om sig själv för att man inte kan ta ett glas vin. Visst hade det varit kul men när det inte går så........
Det är OK att inte dricka alls. Många människor lever ju nyktra och mår gott i det. Jag fortsätter.

Kanske är det så att detta är för alltid, allt talar för det. Varför ska jag chansa igen????? Om någon har ett bra svar på den frågan så vill jag gärna höra det :)
Önskar alla en riktigt bra nykter 1:a maj och helg :)

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/alkoholfritt-farligt-for-beroende_762…

Nää, fy va meningslöst att laga en god helgmiddag..det blir inte alls bra det här. Sitter bara här och tjurar...helgens middagar som varit veckans höjdpunkt, kände mig sååå besviken igår. Ingen känsla av helgmys infann sig trots vällagad mat. Nu skiter jag i att laga nåt gott. Trots att jag har fullt stöd av maken att inte någon av oss ska dricka vin så blir jag irriterad på honom för han plågas inte alls som jag. Känner mig sol en trotsig tonåring, får jag ingetvvin till maten så skiter jag i att anstränga mig! Pinsamt och löjligt beteende, men såhär känns det!

Tack FM för tipsen!
Ska ladda ner och börja lyssna ikväll.
Just rastlösheten och den ständiga "klådan" i benen är ett av mina stora problem.
Jag har svårt att leva i nuet, i detta ögonblick. Tittar ständigt bakåt och framåt. Men livet händer ju just nu!

Sitter på flygplatsen och ska återigen hem till mina föräldrar.
Jag tittar på alla människor och funderar på vilka som har liknande problem som jag. Kostymnissen med portfölj, den stressade småbarnsmamman eller kanske det strävsamma gråhåriga paret? Är det någon av dem som längtar lika mycket som jag efter ett glas vin?
Ser två unga män som läppjar på varsin öl. Avundsjukan känns ända ner i magen. Kan inte undgå att tänka på känslan när några klunkar av ölen sprider ett varmt välbehag i hela kroppen..

Jag dricker min Festis apelsin och vet att jag är stark nog att vara nykter även idag.

Så otroligt tacksam är jag för dina fina rader i min tråd.
Visste inte hur det här forumet skulle påverka mig till en början. Men jag finner en tröst och en stor motivation av att följa likasinnade i sin kamp.
Att några ord, några uppmuntrade meningar kan få mig att vilja fortsätta vara nykter, det är stort!
Kram LillGrodan

Ja det tycker jag, har följt dig. Just detta du beskriver att livet blir större och lättare. Vara närmare sig själv...Vill också få tillbaka stoltheten och självkänslan!

Hur mår du, M?
Kram / FM

Just det där att kroppen faktiskt skadas har jag lyckats förtränga ganska väl. För det finns ju enheter man inte ska överskrida för att kroppen inte ska skadas. Och om man som jag druckit 3-5 glas vin per dag i tre år lär det ha överskridits med råge... Även om det inte är att jag blivit full så skadar ju alkoholen ändå.

Hej Lillgrodan! Jag tänkte jag skulle svara dig ang dom relaxappar jag använt och använder. De bästa jag hittat är engelska och det finns många varianter av dom. Andrew Johnson och Glenn Harrold är de jag fastnat för. Båda har en fantastisk röst och Andrew som är skotte har en ljuvlig dialekt (dock fullt begriplig) Inte dyra heller. Bara att ladda hem och plugga in. Dom har hjälpt mig mycket och jag lyssnade förut varje kväll/ natt. Allt för att lugna ner mitt rastlösa sinne som jag tror är roten till de mesta och som ställer till det för mig. Hoppas du tycker om dom. Hoppas du hade en fin Valborg :). / FM

Hej Lillgrodan och tack :)! ! Valborg blev en fin, lugn och nykter (i alla fall för mig) tillställning. Hoppas du fick uppleva samma :). Jag svarar dig ang apparna i din tråd. / FM

Sovit länge o har tre saker att hålla mig till idag; ingen alkohol, någon form av träning o bra mat. Känner mig peppad!

Lyssnade igenom videon i länken! (Kan upplevas som töntig & på engelska) men jag tyckte det hjälpte för nu ligger jag och rabblar tyst inom mig själv innan jag skall somna: Kan inte dricka, vill inte dricka, får inte dricka etc. Försöker hjärntvätta mig själv liksom ;-)
http://www.freehypnosissessions.com/be-in-control-of-alcohol-hypnosis-s…

Allt det här är ju individuellt och beror på situationen och beroendevården maxar väl för att vara på den säkra sidan?

I dag är det första maj. Fått i dig nåt morgonkaffe än?

Kram!

Har tänkt på dig flera gånger sen jag började skriva här igen. Hur är det med dig nuförtiden?

Stor kram!

Jag gillar all sån information som förklarar vad som händer i kropp å knopp. Som komplement kan jag tillägga :

Det tar 6 veckor för levern att återhämta sig!

Varje ny dag är ett steg närmare bättre hälsa! Hej å hå, kämpa på!

Till 4 månader. Strongt

Idag berättade jag för en annan vän om min situation. Den andra av mina, för närvarande, närmaste vänner.
Jag vet att tanken dök upp även när jag berättade för min närmaste vän, men eftersom det också var den första jag berättade det för, och även i ett oerhört tidigt skede så var det många andra tankar och känslor som gick före.

Men som sagt. Idag dök tanken och känslan upp igen. Medkänslan jag känner för mina vänner. För min familj. Och vetskapen om att om och när jag berättar för dem kommer de att känna skuld.
"Varför märkte jag ingenting? Varför såg jag inte och uppmärksammade det här? Jag kanske hade kunnat göra någonting i ett mycket tidigare skede. Vilken dålig vän jag är som inte har märkt att något varit så fel."

Jag vet inte exakt vilken sorts tankar som går igenom huvudet på personerna i fråga. Men jag kan tänka mig att det är någonting i den stilen. Jag har, för de två personer jag valt att hittills anförtro mig till, poängterat att jag inte klandrar dem. Inte det minsta. Och att jag inte vill att de ska känna skuld i det här. Jag har ju medvetet och avsiktligt försökt att hålla det en hemlighet. Att ingen ska märka någonting. Och det skrämmer mig lite att jag har lyckats med det. Det betyder att jag skulle kunna lyckas igen…

Men det är så det fungerar med beroendet. I mörkret frodas det. I skymundan. I hemlighet. Frågan är vad som egentligen tär mest, beroendet i sig eller hemlighetsmakeriet som omger det.
Härom dagen skrev jag för att ventilera under en utmanade period:
"… 'Vad är det som har varit så skönt den här veckan då? Med att vara nykter?'
Jo, först och främst har jag inte behövt smyga. Jag har inte behövt oroa mig för att jag ska ha glömt gömma något. Jag har inte behövt stressa över att mamma ska märka att jag druckit. Andedräkten. Lila tänder och tunga. Sluddrigt tal. Klumpigheten. När hon kommit in i rummet har jag känt ett form av lugn. 'Det finns ingenting att märka.'
Det har varit en stor fördel. Det har varit värt det. Tror jag…"

Det är skönt att få stöd. Men det är jobbigt att veta att mina vänner kanske tar på sig skuld i händelseförloppet. "Jag har ju druckit med dig, pushat och hetsat dig att dricka mer. Nu känner jag mig jättedum för att ha gjort det! Jag har bidragit till att försätta dig i den här situationen."
Fast alla beslut har ju i slutändan varit mina. Och det kan ingen argumentera emot.
Men jag är glad. Jag är glad att jag är precis där jag är idag. För jag väljer att tro att alla beslut jag tagit, alla stadier jag hittills gått igenom och att allt som har hänt mig har en mening. Att det finns lärdomar för mig i detta. Därför ångrar jag ingenting. Det låter kanske konstigt.
Det kan vara svårt, nästintill omöjligt, när man är mitt uppe i en situation att stanna upp och ta några steg tillbaka. Att backa för att se en helhet. Att se hur en sak leder till en annan. Och hur allting på något sätt hänger ihop. Jag har försatt mig i den här situationen för det är precis här jag behöver vara just nu.

Jag minns ett citat som jag skrev på ett kort när jag gjorde en present, en inspirationslåda, till min bästa vän. Och jag tycker att det på ett elegant sätt sammanfattar och fångar andemeningen i det jag försöker förklara. Och i denna stund inbringar det ett visst hopp och tänder en gnista inom mig.

"It is quite reassuring to think that every situation we have been faced with, we have also made it through"

Ja Valborg ja, vem minns inte dem, alla av dem skulle man inte vilja minnas.
Det var tidigare en tradition....av fylla...
Man åt en middag med vänner, travade ut en sväng till närmaste brasa, med en fickplunta fylld med något barskåpsskrap.
Jag drack ju inte ens sprit rakt av då, men det skulle ju smuttas och smygas oss gubbar emellan...
Man träffade andra familjer där gubbarna var blanka om ögonen och mosiga om kinderna och det var inte värmen ifrån lågorna som framkallat det.
Minns en fru/mamma som skämdes så inför sin man som var så framåt och pratglad som aldrig sade något annars blyg som han var...

Brukar titta på ungarna som springer runt brasan med pinnar och petar i glödhögarna, de skyggar för värmen med händerna framför ansiktet men kan inte låta bli att nästan bli lågornas rov.
Jättelyckliga blir de när de har fått en liten gul låga långt ut på pinnen,....kolla!, kolla!...dä brinner!...och så springer de runt för att visa sin fina låga för sina kompisar..
Lyckliga, ja det är de, inte fullt så lyckliga blir deras mammor när de kommer hem med glödhål på kläderna och det luktar gammal villabrand.
Håret luktar, sotfläckar på händerna och skorna, och visst var det tradition, varje år...
Det blev alltid en ny täckjacka till hösten för min del, i unga tonåren var det ett jättehål i den fina röda täckjackan, det var hålet efter en fet festcigarr.
Minns hur mamma gick i taket, den var alldeles ny inför våren, hon klippte ur ett hjärta ur kapuschongen och sydde dit det över fickan.
En av mina första tonårsfyllor satt kvar som ett minne länge i form av ett ditsatt hjärta, jag ... bara jag visste vad den lappen har för innebörd.
Ville inte berätta, ingen var så dum att de berättade om sina fyllor för sina föräldrar då, det hade blivit husarrest och indragen veckopeng under en lååång tid.
Idag ser jag det som ett stort förtroende om våra barn vill berätta om hur de har upplevt det, även om vi inte gillar det.

Så visst finns det en tradition med Valborg, men i takt med att brasorna har försvunnit och mitt drickande likaså, så har det övergått till att vara historia.
Det skedde då, och det behöver inte per automatik betyda bara för att det är en tradition att den ska få fortlöpa, är det en dålig tradition så kan den få vandra vidare, utan mitt sällskap.

Förresten frågade jag en hantverkare på jobbet idag hur han skulle fira Valborg, ska du ut och flukta på brasorna och dricka brännvin?
Nähejdu fick jag till svar, det är bara till för amatörernas afton, hmm. ...var har jag hört det förut tänkte jag, jo just det....
Så bet jag mig i tungan när jag höll på att avslöja mitt egna hemliga lilla forum....

Så länge ingen vet vem jag är, så är jag fri att kunna skriva det jag vill...
Anonymiteten är forumets moder, vårat sätt att fängslas av alkoholen förbrödrar och försystrar oss tillsammans i en gemensam vänskap.

Känner en svag doft av brandrök ligga över vårat lilla samhälle utanför det mörka vardagsrumsfönstret.
Därute finns många ungdomar, vuxna och barn som genomlever samma erfarenhet som jag har fått erfara.
Hoppas att de går dem väl och att de kommer hem välbehållna, för vad är ett lite brännmärke i jackan, när ett brännmärke i själen är så mycket svårare att dölja med en liten lapp.

Trevlig Valborg ifrån en varm och skön soffa, att få vara nykter är en ynnest, inte alla förunnade, känner mig privilegierad.

Berra

Jag vill också komma till insikt! Ska försök följa ditt råd...just nu känner jag mej bara arg och sur. Känns så bortkastat att lägga energi på att laga en god middag när det är vatten som serveras till...maten och måltiden blir förstörd..humöret också! Jag blir less och ledsen...

För mig fungerar det att stanna upp två sekunder. Ta ett par riktigt långa djupa andetag och sedan fråga mig själv:"Det här jag gör nu, tar det mig närmare eller längre ifrån den jag vill vara?"
Och alltsom oftast när den frågan behöver ställas så vet jag att svaret är längre ifrån. Men bara att få det sagt i den stunden gör att jag få tillräckligt med kraft att sluta. Även om första glaset är drucket. Det är passé. Det kan jag inte göra ogjort. Vad jag kan bestämma över är vad jag gör härnäst. Just i detta nu. Om jag dricker ännu ett glas, eller ännu en klunk; tar det mig närmare eller längre ifrån den jag vill vara?

Jag ger dig styrka och mod att ta ett aktivt beslut.
Lycka till denna afton!

Hej FataMorgana!
Grymt kämpat!
Känslorna måste få gå som en berg-och-dalbana ibland.
Det är riktigt läskigt att behöva möta alla tankar och inte trycka undan dom med alkohol.
Och som vi alla vet så blir ju de negativa känslorna 100 ggr värre dagen efter att man har druckit...
Tyckte det här med mindfullness lät riktigt intressant!
Har du några tips på bra appar att ladda ner?

Ta hand om dig i Valborg!