Senaste kommentarerna i forumet

Nej, jag visste inte att man skulle skaffa en egen tråd. Får lägga upp det bland mina uppgifter. Starkt av dig att kämpa emot idag trots all ångest. Jag har också bulimi i min ryggsäck. Jag hade föräldrar som var rent sadistiska för en tonåring, även om de trodde de gjorde gott. Min flyktväg för att duga var att jag skulle vara smal, och bulimin var en ständig följeslagare mellan 19 och 24 års ålder. Träffade då min första man, som hjälpte mig att sluta dölja mitt verkliga jag, som jag uppfattade att min jag var då iallafall.

Jag inledde ett år senare universitetsstudier och blev arbetsnarkoman. Ångesten var min följeslagare jämt, jämt, jämt. Försökte kombinera arbetsnarkomanin med barn och det perfekta radhuslivet. Kände aldrig att jag dög, fast verkligenheten då vittnade om något annat. Jag bar med mig den bild av mig själv jag hade när jag var 19. Jag hatade mig själv och ansåg att jag själv var lägst på jorden, vid 40 såväl som vid 20. Inget jag gjorde kunde jaga bort min självbild, hur framgångsrik jag än var.

2010 gick jag i den berömda väggen, och hade då skilt mig och börjat tröstdricka. Inget jag dolde ännu, men det var runt hörnet förstås. Så här i backspegeln förstår jag inte varför jag inte fick tillgång till ångestdämpande mediciner, så att jag kunde se mer klarsynt på min tillvaro, Se möjligheter istället för att vara inlåst i ångesten. Jösses, bulimi är idag en psykiatrisk diagnos!!! Precis som utbrändhet. Hade jag vetat att det fanns någon hjälp att få, så skulle jag inte behövs självmedicinera mig. Så mitt tips är: Försök ta emot all hjälp du kan få. Hade du varit med om en bilolycka och blivit fysiskt skadad, så hade du väl tagit emot hjälp? Jag undrar när den psykiska hjälpen skall bli lika självklar......

Lycka till över Valborg och första maj. Du är inte ensam.

KRAM

Tack för era kommentarer. Utan forumet och er hade jag inte kommit så här långt det vet jag. Jag har ju slutar mååånga gånger tidigare men aldrig klarat av att vara nykter så här länge och med sådan övertygelse om att det är så här jag vill leva. Önskar så att jag gjort detta för länge sedan. Kanske när jag var i trettioårsåldern och inte tillåtit mig själv att falla så långt. Men nu är det som det är och det är ingen idé att gnälla över det som varit. Nu gäller det att se mot framtiden.

Jag upplever att jag fått tillbaka mitt liv, min glädje och min energi igen. Jag orkar göra mer än att bara jobba och ligga i soffan och jag är inte rädd för att någon ska genomskåda mig länge. Det är underbart för det var jag rädd för hela tiden, att man skulle se hur illa det var, jag skämdes så mycket. Ville inte att någon skulle se att jag drack i smyg för ofta och alldeles för mycket. Tänkte idag på hur jag tidigare lät bli att svara i telefon eller om någon ringde på dörren på kvällarna för jag var så rädd att de skulle se. Nu behöver jag inte skämmas lägre, inte för mitt supande i alla fall :) Finns säker lite annat med det är ok.

Nu finns jag här för mina vänner och framförallt för min familj :) Jag upplevde idag den underbara lyckan att vara nära en liten bebis och kunna pussa på hen utan rädsla för att lukta illa. Vara där. Varje dag bejakar jag min nykterhet och känner att nu är det som det ska. Livet är ok igen.

Vilket Mod! Du säger som det är och nu inser jag klokheten i att ta dag för dag, en liten stund intaget! Det ger mej en förhoppning att själv komma vidare trots att jag bara är i början av min resa. Tacksamhet, det tror jag är en inställning som kan bära genom vardagens och helgernas frestelser. Tacsamhet över ......ja, tänk själv vad som är värdefullt i ditt liv, just NU !

Hej, kikar in för att avlägga en rapport. Till helgen har det gått ett år sedan jag slutade dricka. Suget finns fortfarande där då och då. Men konsumtionsvanan av alkohol är bruten och det innebär att suget inte längre är förknippat med just alkohol. Skönt!
Vi hörs!

Letat din tråd men har inte hittat. Är jag blind eller har du inte någon än:)?

Du kommer med så mycket klokt. Mycket av de du skriver har snurrat i mina egna tankar många gånger också. Men är som en spärr som gör att de stannar vid tankar och planering av att styra upp livet. Speciellt träning har jag MÅNGA gånger funderat på att ta upp. Men mycket lättare att ligga kvar insidan ochvtycka synd om sig själv än att gå ut och utsätta sig för fysisk aktivitet och på de ökad ångest.

Känner igen de du säger om att de kanske måste komma till en viss punkt för att man ska kunna säga Hej Då på riktigt. För ca 8 år sedan satt jag i en annan skit situation. Jag hade bulimi och pga de var jag kraftigt underviktig. Jag har dock aldrig mått bättre än under den perioden, smal och lycklig! Men de vändes en dag när jag åkte på min första panikångestattack. Jag trodde verkligen jag skulle dö och där och då slutade jag att spy upp maten. Eller ja de är en sanning med modifikation, först minskade de till en dag i veckan, sen en gång i månaden och efter de allt mer sällan. Ska väl ärligt säga att de händer 1-2 ggr per år fortfarande men om man jämför med att spy flera gånger per dag och ingen låta något ligga kvar i magen är de en stor skillnad.
Jag vill dock INTE att de ska behövas något så stort som en första panikångest attack/inläggning på sjukhus för att kunna sluta med alkoholen. Vill klara de nu INNAN de gått alldeles för långt. Men de är förbannat svårt. Haft galet sug idag efter en hemsk natt med mardrömmar och svettningar, haft ångest från helvetet och skulle vara skönt att dämpa de lite. Men Nej. Ska ta lite glass istället.

Hahaha tror att jag blandade ihop din signatur med en Hollywoodfru! Sorry!
Ja, annars så tror jag verkligen att LCHF hjälper till att hålla balansen så att man inte faller dit i ett annat beroende istället.
Det ät ju samma belöningssystem. ...socker/kolhydrater eller alkohol spelarcingen större roll för hjärnan.

Åh vad jag blir glad över den respons jag får här av er, och du Svea har så många bra tankar. FantaMontana du ger också bra tips! Det är tufft just nu för min partner köpte matlagningsvin med alkohol, och självklart måste kocken smaka (jag) kände mej verkligen som en alkis när jag smögdrack ur decilitermåttet....det är bara en flaska och hälften är kvar.... ojoj så,svårt det blev. Jag önskar bara att få lit egen tid så att jag kan ta några klunkar till...jag kak ju ersätta flaskan i morron.... pust, helt galet. Jag får verkligen bevis på mitt beroende.

Håller med om att mornarna är fantastiska. Det finns inget som jag skulle vilja byta mot mina nyktra mornar. De är det bästa jag vet. Ju längre dagen går desto mer sliten och begagnad blir den, men snart kommer ännu en fantastisk morgon.

Så roligt att läsa att det går bra!

Stämmer in i kören. Visst är det en stor sak!

Det här är för mig den första och största igenkänning i någon annans inlägg. Tack. Tack för att du delar med dig. Tack för att du sätter ord på sådant som jag vet har susat förbi i tankarna men som har fått kliva åt sidan för de mer alarmerande tankarna.

Men även jag har reflekterat över det här med storhelger, eller bara festliga sammankomster överlag. Måste jag bli tvungen att berätta för alla; familj, vänner och bekanta? Jag har försökt hitta på ursäkter i förväg. Vad jag eventuellt skulle kunna säga om någon frågade. Ont i halsen. Problem med magen. Jobb (där jag bestämmer mina egna arbetstider). Träning (som jag inte håller på med). Chaufför (när jag inte har någon bil)… Jag är inte ett dugg bekväm med att ljuga. Men är jag beredd att berätta sanningen för alla? Och vad är egentligen sanningen? Jag vet ju inte själv. Hur allvarligt är mitt alkoholproblem? Är alkohol någonting som jag någonsin kommer kunna hantera? Eller är det allt eller inget? Att behöva försöka svara på frågor som det inte finns något svar på… Det gör att jag drar mig för att berätta för folk. Så jag drar mig undan. Jag väljer att inte höra av mig och fråga "vad händer i helgen?" eller "vad ska du göra på valborg?" för jag vet att svaret kommer vara "Feeest!"
Kommer jag behöva byta ut min vänskapskrets? Hur träffar man ens nya vänner? Utan att dricka alkohol...

Jag lever fortfarande med förhoppningen att jag ska kunna dricka måttliga mängder alkohol utan att falla in i min destruktiva ovana att sitta hemma och dricka ensam. Förra måndagen kom jag till insikt med att jag i dagsläget inte kan hålla mig till en måttlig konsumtion. Jag måste ha ett fullständigt uppehåll. Hur länge vet jag inte. Och jag försöker, mest på grund av den stress det frambringar, att inte reflektera över hur länge min nyktra period kommer behöva vara, utan bara konstatera att "idag är jag ännu inte redo. Idag ska jag inte dricka".

Jag anser fortfarande att jag är inne på mina allra första nyktra dagar, och jag känner med dig. Jag vet med mig att dessa tankar om framtiden gärna dyker upp. Men mitt motto har varit: Dag för dag. Stund för stund. Idag ska jag inte dricka. Nu ska jag inte dricka.
Lycka till!

Jag kan inte svara angående vibrationerna. För mig är det mest en klump i bröstet. Varför får man förhöjd puls? Jo, därför att kroppen uppfattar ett hot. I vår fall, vi som är ångestbenägna, kommer inte hotet utifrån (inget lejon i badkaret), utan inifrån. Det är dina negativa tankar och budskap till dig själv som uppfattas som ett hot. SKIT - jag måste göra något, Jag måste skärpa mig. Jag är värdelös. Att gå omkring och känna så jämt gör att det är oerhört skönt att ta till alkohol. För det tar bort dessa tankar. Det är det erkänt bästa ångestdämpande medlet som finns. Och vi kan självmedicinera oss. Problemet, som vi alla känner till, är att efter att vi har druckit så har vi kvar de gamla negativa tankarna, plus att vi adderat ny skam och skuld för att vi drack. Eller hur! Själv var jag tvungen att gå i beteendeterapi (s.k. KBT) i ett år för att lära mig lägga märke till de negativa budskap jag skickade ut till mig själv.

Alkoholen är som en dålig partner. Han/hon skadar dig men det är en förälskelse och det måste ske två saker: 1) Först måste du låta processen komma till sitt slut, d.v.s. det måste ha ett så högt pris att du till sist säger adjö. Ungefär som en skilsmässa. 2) När du sagt adjö kommer det som ibland kallas sorgeprocessen, d.v.s. när man har personen i sitt system. Man håller fast vid sitt beslut och förstår att det var en omöjlig kärlek, men man fortfarande tänker på personen hela tiden osv. Även det är en process. Det är likadant med alkohol som med kärlek.

Du skall inte klandra dig själv. Du har ännu inte kommit till slutet av nr 1. Du är fortfarande förälskad i din drog. Lita på processen. Fortsätt att ha "noll-tolerans" mot att alkoholen tagit över ditt liv. Men ni verkar behöva "bo ihop" ett tag till. Låt processen ha sin gång. Snart kickar du ut alkoholen för gott. Innan du är där, och som en hjälp på traven, kan du kanske börja i en annan ände? Jag stannar kvar med alkoholen men jag ändrar något annat ångest-skapande beteende, t.ex. att ligga och se på serier hela dagarna. Sälj TVn på blocket. Kolla om det finns någonstans du behövs. Kanske något ställe med ensamkommande flyktingbarn i din närhet? Eller något annat att göra som ger både vänner, stimulans och förbättrat självförtroende? Eller gillar du att träna? Vissa hänger på gymmet, kanske minst lika mycket för sällskapet som för träningens skull. Etc.

Ja, visst var detta ett drastiskt förslag och jag är ju ingalunda utbildad inom detta, så det är möjligt att detta inlägget är missriktat. Men det är så jag känner! Jag tycker det är så oerhört synd att du ska klandra, och klandra dig själv. Du behöver, som även andra än jag kommenterar i denna tråd, framförallt fokusera på allt du gör som är PÅ RÄTT VÄG!!!!!

Tack för fina ord i min tråd. ♡

Men detsamma gäller även för dig:

Parce que TU le vaux bien ♕

Har läst dina inlägg och slås av all visdom och insikt. Flera gånger har jag sett en medelålders man framför mig, men jag är inte säker, för det låter på beskrivningen av din livsstil som om du är yngre. Hursomhelst andas allt du skriver av klokhet och livserfarenhet. Kombinerat med lärdom, och en otrolig förmåga att skriva om dina upplevelser på ett trollbindande sätt. Vem du än är "Insikten" så verkar du vara en person med otroligt mycket inre resurser. Så om någon klarar detta, så är det du....

Jag läser om din problematik med din pappa. Blir lite bekymrad över att du känner att du ska ta hand om honom, nu när du själv behöver alla dina resurser. Jag tror det är jättebra i ett sådant läge som vi är (jag har själv varit nykter i bara 5 dagar), att vara altruistisk och fokusera på kärlek. Bara det kan ge något. Att försöka hjälpa någon som inte kan/vill bli hjälpt just nu, kan ju däremot tömma ens resurser. Så fundera på dina chanser att lyckas just nu, och om tillfället är det rätta.

Jag tycker det låter som om du skulle behöva något helt nytt i ditt liv, något som du inte associerar till alkohol på något endaste vis naturligtvis. Förstår helt problematiken med vänner. Jag känner likadant. Bl.a. har jag två underbara väninnor som gärna går ut. Senast vi skulle gå ut tog vi en taxi (har jag hört), men blev inte insläppta därför att jag inte kunde stå på mina ben och jag spydde tydligen rejält. Mina väninnor fick baxa mig in i en taxi, som enbart efter extra "muta" på tredubbelt så mycket som taxin egentligen kostade, gick med på att köra oss hem. Kvaddade hela kvällen för mina väninnor.

Så... Nu har jag bestämt dagaktiviteter med dem istället! Att gå ut - Nej! Inte förrän jag är 100% stark. Om jag bara är med dem, så är det säkert ingen fara. Då skulle jag kunna ha lite kul om de drack och blev lite skojiga. Kunde skratta med dem, utan att själv dricka alkohol. Däremot att gå ut på en "köttmarkand" av något slag, eller något ställa man måste dansa och släppa loss, då är det kört. Jag kommer att träna upp detta undan för undan, nu i första steget på en parmiddag på fredag där de dricker men inte jag. Men att dricka i samband med socialisering med andra könet har för mig varit associerat med alkohol ända sedan åtminstone 2:an i gymnasiet. Så det är ett "big no-no" för mig.

Vad har du hittills sett för fördelar, förutom att skräpmatintaget minskat, Insikten?
Vad kan det finnas för intresse, förutom jobb och kompisar?

De flesta kan hitta något. Vore bra om det var något som uppehöll dig just på kvällarna... Något där du känner Whao - och där du kanske får användning för dina talanger / resurser samtidigt som du har något att längta till på kvällen. Vänner på nätet? Något forum för personer som skriver otroligt bra? Kanske ta på dig att gratis skriva en krönika någonstans`? Du har ju ett sätt att skriva som skulle lämpa sig för publikation!

Jag har i datorn alltid både denna sajten, sajter om cockerspaniels (som jag önskar skaffa, bara jag lyckas övertala min man), trädgård (som är ett nytt intresse jag fick för två år sedan när vi köpte ett torp). Så jag ser alltid fram emot något att göra om jag har tid över. Och jag är extra noga med att tillåta mig att göra sådant jag gillar nu, när jag blivit vit, eftersom jag har ett starkt drag av prestationsångest i min person. För mig skulle även saker som "TED-talks" kunna vara en ny "vän" att umgås med. Att lära sig något nytt, boostar ju alltid självförtroendet, och det är en av de saker vi hinner nu när vi inte är i "dimman" eller våra tankar lägger tid på att tänka på hur och när vi ska dricka nästa gång.

Lycka till nu över Valborgshelgen!
När man blivit sparkad runt av livet några gånger, så fattar man till sist vad det handlar om.

(Lyssna gärna på Håkan Hellström Du är snart där)

Massor med kärlek!

Håll hårt i alla dina positiva tankar. Låter underbart.

Ps. Jag äter också LCHF :-) Bästa maten.

Jag är bara inne på min sjunde dag här. Jag hade turen att hitta denna sajten den dagen jag bestämde mig för att förändra mitt drickande. Dag två drattade jag ju dessutom dit med besked, och det fick (som tur var tänker jag nu) en massa negativa konsekvenser såsom en arg man, bortglömda stearinljus och ett mycket mycket lågt självförtroende. De fem dagar som gått sedan dess har jag haft så otroligt mycket fördelar som, tack och lov, har infunnit sig direkt!! Det är när jag tänker på dem som jag VET att jag kommer att klara det. Att tänka på det positiva - det är en av mina strategier! På kylen har jag en lapp som sammanfattar det kanske viktigaste:

"Omdefiniera vad ett gott liv är: Att vara klar i huvud, kropp och själ"

Jag kanske har haft tur, för trots "problem" med drickande i nästan 10 år, har jag inga negativa upplevelser rent fysiskt. Tack gode gud. Vinboxen står som den stått i 5 dagar nu, och jag ler triumferande mot den när jag går förbi, och jag petade någon gång i går på tappen med pekfingret och sa inom mig "Ha ha du. Där har du".

Det jag tänker på som positivt de här 5 dagarna är:
- vakna tidigare och ändå piggare på kvällen
- handlingskraftigare, får gjort en hel massa
- använder tiden jag tidigare lade på att var seg i huvudet på en ny dröm: En cockerspanielhundvalp (håll tummarna att jag lyckas övertala min man).
- slutat äta skräpmat!!!!!! Dubbelhakan börjar redan minska!
- så himla stolt över mig själv!!
- jag klarar allt (nästan). Jag låter inga gamla negativa tankar om att jag inte duger få fäste på mej inte. He he. Det är slut med det nu.
- jag är helt klar hela tiden i kontakten med min dotter. Vet att jag kan lita på mitt omdöme vad gäller henne och vara där för henne från min bästa sida.

Jag har, till skillnad från er kanske, aldrig pratat med min man om mina alkoholvanor och han har inte tagit upp det han heller. Men jag kommer självklart att säga till honom att jag beslutat att vara "vit" fram till midsommar. Att jag gör det för min hälsa. Det kommer att komma upp naturligt på Valborg, och den 1:e maj har vi middagsgäster. Har funderat på att köpa alkoholfritt vin till den 1:e maj, för att det känns trevligt när alla är med.

För övrigt hoppas jag att mina positiva tankar håller i sig, och räcker till, och jag önskar även alla andra en riktigt bra Valborg utan alkohol!!

Svea

Tappat greppet om allt känns det som. Ligger sjukt mycket efter på jobbet och skäms så fruktansvärt.....usch.....vågar inte säga nått....måste rädda situationen.

Sambon är driftig och positiv för det mesta.....jag vill inget.....eller vet inte vad jag vill....orkar inte tänka vad jag vill....orkar inte säga vad jag vill.....

Det här är större än vara alkoholen......det här är min adhd som blommar för fullt.....varför tar jag inte min medicin?

Jag ska till apoteket och hämta ut ny medicin.

Och vet ni......reptilhjärnan missade tiden hos vuxenpsyk......hade antecknat helt fel dag :-( skulle varit där 24 och inte 29 april. :-( Ska boka ni tid.

Middag hos svärmor i morgon......grillsammankomst i helgen.....känner redan paniken över allt......

Behöver skriva av mig så att jag kanske kyckas avsluta nån jävla sak på jobbet.

Nykter i 2 dagar nu.

Vaknat än? Hur var terapin igår?

Kram!

Det tuffar på.

Nu har vi fått hem husvagnen också. Den Lucas fyllde med alla husets alkoholhaltiga drycker i höstas. Jag vet att lagret lastats om till garaget och utöver det finns inget ytterligare att tillägga. I see no evil, hear no evil.

Må oerhört onsdagsgott nu, alla.

Bara att gratulera! :-D Visst är det härligt att ha sett ljuset i tunneln ;-)

Kram

Finns nog inget i världen som kan sänka en som när ens barn mår dåligt. Ett sms i morse som inte bådar gott. Igen. Är så jobbigt att stå och titta på och därför blir det lätt att jag går in och försöka styra upp. "Gör si, gör så". Medberoende så det stänker om det. Däri ligger också en del av stressen som jag försökt döva de senaste åren. Släppa bekymmer om barn och känna sig glad och fri för en stund. Dags nu för jobb och det är väl tur för då måste jag koncentrera mig på det ett tag. Ha en fin onsdag alla <3

4 mån, det är ju helt fantastiskt bra:) Fortsätt i samma stil

Innan jag gör kväll för i kväll vill jag absolut gratulera dig till dina fyra månader, kära m60! Jäklar, så bra gjort!

☆☆☆☆☆

Svårt med strategier. Jag försöker att fokusera på att det är vår och ljust och att jag vill njuta av det genom att kliva upp tidigt ( vilket inte sker om jag druckit kvällen innan). Lägga mindre vikt vid festandet helt enkelt. Gå ifrån om det blir jobbigt, lägga sig o läsa eller vad som helst. Det rör sig om några timmar. Annars ÄR ju bilkörning en mycket bra strategi :). / FM