Senaste kommentarerna i forumet

Nej, jag lutar nog åt det hållet jag med. Går och funderar hur och när jag ska säga det. Det går ju inte att missa tycker jag. Men alla verkar bara avvakta och hoppas att det löser sig ändå på nåt sätt. Hm... Vad vi är dåliga på att hantera detta.

Jag skulle definitivt vilja får en rak omtänksam fråga från dig som arbetskamrat, i enrum utan andra människor omkring. Kanske skulle jag reagera spontant som du tror att din arbetskamrat kommer att göra men då skulle jag i alla fall veta att det finns någon som ser mig.
Men om jag har trillat dit igen och mår dåligt av det skulle jag kanske så småningom uppskatta om chefen blev tipsad och ingrep med krav på provtagning mm.
Inget blir i alla fall bättre av tystnad kring flodhästen.

.

Du ångrar aldrig i morgon att du inte drack. Bra att ha som mantra. Kram och styrka / FM

Oj, vad inspirerande att läsa om din helg! Jag började läsa i din tråd nyss och blev nästan nervös själv å dina vägnar när jag såg upptrappningen, men vad härligt o läsa att du klarade det och med bravur med!

Hur ska man tackla arbetskamraters alkoholproblem? Jag vet att en av mina kolleger har haft alkoholproblem men kom tillbaka efter behandling och sjukskrivning. Svullen, diffusa magproblem och strödagar borta trots att hen jobbar deltid. Känns som att alla vet men ingen vill ta tag i det. Vill inte gå bakom ryggen heller känns det som. Hur skulle ni vilja bli behandlade om ni vore i hens situation? Tål att tänka på. Rak fråga av en kollega eller inkallad till chefen? Frågar man bara"Hur mår du? Jag tycker du ser så trött och slut ut," kommer ganska säkert en massa bortförklaringar. Jag tycker det är jättesvårt och sorgligt att inte kunna hjälpa. Hen mår ju uppenbarligen skit.

Läste även Sveas inlägg här i din tråd, men jag är en träningskille som utåt sett verkar ha ett sunt och bra liv. Min kropp åker dock på stryk av alkoholen. Det är ju trots allt ett gift och jag känner hur jag paradoxalt kan springa ett långdistanslopp ena dagen och känna mig duktig mot min kropp, för att samma dag klippa för mycket vin på kvällen och misshandla de inre organen rejält. Kände igen mig i mycket av det ni båda skrev. Kämpa på!

Vilken enorm prestation att stå emot alkoholen på ett bröllop!!
Det är så lätt att halka in i all lycka och uppståndelse.
Jag vet att när jag var lycklig, antingen för mig själv, eller någon annan, så ville jag gärna toppa känslan med alkohol.
Jag nöjde mig inte med den "vanliga" lyckokicken, utan tänkte att varför inte göra en härlig känsla ännu härligare.
Jag var själv på en fest i helgen. Nykter. Tyvärr infann sig ingen lycka eller känsla av samhörighet.
Var där med en ammande kompis. Hon fick all förståelse för att hon inte drack, men jag som inte hade någon, för dem godtagbar anledning, var bara tråkig.
Just nu känns det nästintill omöjligt. Men jag hoppas att vi alla här som kämpar en dag kan känna de naturliga kickar som livet faktiskt kan ge.

Du är så insiktsfull och stretar på, samtidigt som du inger hopp åt oss andra!
Jag älskar att paddla och brukade kajaka runt en hel del för ett par år sedan.
Har tänkt att försöka ta upp det igen nu till sommaren.
Vi kanske ses på ett spännande farvatten någon gång.
Då ska jag stolt lyfta min paddel och göra honnör!

Visst känns det som en seger att ha klarat en nykter helg i onyktert sällskap och dessutom kommit på sig själv med att faktiskt ha trevligt!
Jag var på en fest nykter i helgen, men orkade bara stanna i två timmar för att jag led så mycket. Två veckor innan dess var jag på en annan fest nykter och stannade hela kvällen och hade hur roligt som helst!
Nykterheten liksom livet går definitivt upp och ner.

Hej LenaNyman och alla fina på forumet!

Nu orkar jag äntligen ventilera mig igen.
Har haft en ordentlig svacka senaste tiden. Jag har med möda hållit mig nykter i en vecka efter att jag drack en flaska vin under ett födelsedagsfirande.
Huvudet har legat och guppat precis ovanför vattenytan och jag har många gånger tittat ner och velat sjunka djupare i alkoholhavet.
Det som har stoppat mig från att dricka senaste veckan är mina föräldrar. De har båda stora alkoholproblem som de inte kan ta sig ur själva
För en vecka sedan ringde jag upp dem och ställde dem mot väggen.
Jag berättade om allt jag hade sett när jag var och hälsade på senast. De smygdrack från morgon till kväll, de respekterade inte min önskan om en nykter helg.
Eller rättare sagt; de låtsades att vara nyktra för min skull, men jag genomskådade deras drickande direkt.
Jag berättade om skulden jag kände när jag skjutsade min fulla pappa till jobbet.
Jag frågade mamma hur hon kunde erbjuda mig smärtstillande läkemedel med morfin i mot min ryggvärk, när hon VET att jag är en före detta tablettmissbrukare!
Det som sved värst var när jag berättade att min 11-månaders brorson, deras barnbarn, börjar gråta så fort de håller i honom för att han märker att dem är fulla.

Nu har iaf mamma sökt hjälp. Hon ska börja med Antabus och gå på en beroendemottagning. Pappa tror fortfarande att han klarar att sluta själv. Det tror inte jag.

Med mitt eget tablettmissbruk i botten och de alkoholproblem som tog över när jag var fri från tabletterna, så är jag otroligt skör.
Mina "missbruksögon" snappar upp alla misstänkta beteende i min omgivning, på gott och ont.
I lördags var jag på en inflyttningsfest nykter, men orkade bara stanna i två timmar pga det ohämmade alkoholflödet och för att jag som nykter inte fick samma uppmärksamhet.
Det är väl mycket roligare att dra ett shot-race med redan berusade nyfunna vänner än att hålla en normal konversation med nyktra tråkiga mig!

I nuläget är jag både en beroende och en medberoende. En ruskigt svår balansgång, som skulle kunna bli förödande om jag inte sätter mig själv i första rummet.
Jag tänker stötta mina föräldrar i deras kamp så långt jag orkar utan att det påverkar min väg till ett bättre mående.
Har blivit tillsagd på skarpen av min terapeut att jag, där jag befinner mig nu, inte kan ta på mig allt det här.
Tyvärr styr känslan oftast starkare än förnuftet..

P.S Är gruvligt sugen på alkohol nu. Är lägenhetsvakt åt en kompis och ska gå dit och vattna blommorna. Jag vet att hon har ett stort barskåp och det skulle inte märkas om jag tog lite.. Hjälp vilka destruktiva tankar..D.S

Även jag är övertygad om symboliken. Bra att du har skrivit ner detta så att du kan gå tillbaka och läsa om du sviktar. Är övertygad om att det kommer att gå bra. Ju längre du klarar dig desto bättre blir självförtroendet i och med att skuldkänslor och ångest avtar. Det gäller mig också! Kram

Jag är rätt ny på forumet och har kunnat konstatera att vi är många som är likadana, dvs som det är fel på alltså. Så även på mig. Vad som är felet på dig och mig och många andra vet jag inte och har ingen motivation att ta reda eller grubbla över. Jag kämpar på. Tar antabus på måndagar för att kunna dricka måttligt på helgen. Ge inte upp ! Kram

Du bygger på dig själv när du klarar en sån här prövning, glad för din skull!! :) Förstår att du är trött av anspänning, det blir man verkligen. Sedan kan jag ibland tycka att det är rätt skönt att känna och reflektera över att kroppen är trött och behöver vila och att det INTE beror på en massa alkohol. Bra jobbat!!! :D

vad är det för fel på mig?

Shit! Vad läskigt... eller egentligen inte... så hoppfyllt. Symboliken är ju glasklar. Delar helt din tolkning. Bär detta med! Kram

Vaknade i natt av en mardröm som jag tror ville säga mig något. Jag drömde att jag upptäckte att det brann i ett hus inte så långt från huset där vi bor. Jag gick ut för att se bättre hur läget var och såg att det var andra människor där, men det konstiga var att ingen annan verkade se branden. De var liksom upptagna med sitt och verkade inte fatta att det brann. Jag såg att branden ökade snabbt och insåg att den skulle sprida sig även till vårt hus där mina barn (små i drömmen) låg och sov. Sprang in och väckte barnen som blev rädda och samtidigt såg jag hur det började komma in rök genom fönstren. Själv var jag också ganska rädd, men kände mig samtidigt väldigt trygg i att det skulle går bra för barnen och mig, att vi skulle hinna ut helskinnade. Jag till och med tog tid på mig att samla ihop en del minnessaker som vi skulle få med oss till det nya liv som väntade utan vårt hus.

Kan inte tänka mig annat än att branden symboliserar alkoholen som hotar att ödelägga tillvaron för oss. Känner också igen känslan av att det kommer att gå bra från min känsla nu när jag ska lägga av. Det kommer att gå bra!

Oj vad talarna går och idéerna svänger.

Vid 21:30 igår tog jag ett glas rosé. VI hade en halv flaska stående, jag tog normalmycket i glaset, alltså inte normalt för mig ( jag fyller normalt till kanten för att slippa gå så många gånger). Jag drack ur glaset på en halvtimme och hämtade inte ett till. Det är ju så jag vill kunna dricka, fast utan att behöva sitta och tänka på det till 100%.

Sov som en stock hela natten, inga svettningar.

Han en bra dag allesammans!

Blir så berörd av det du skriver Blomman. Tack för att du delar med dig
Styrkekramar!

Blomman, det finns ju alla möjliga sorters te med olika smaker så du kanske kan hitta något du gillar? På kvällen brukar jag ibland dricka rött te - roobois - utan koffein. Vanilj är min favorit.

Valeria, måste ha varit jätteskönt att minnas helgen och kunna delta i snicksnacket om hur den varit. Yes nu kör vi på! Andra veckan.

Ha en bra dag
Kram!

Har läst här att några drömmer om alkoholen. Inatt drömde jag om att omkretsen på min bh hade blivit tok för stor och att jag var på gymmet för första gången på mycket länge. Det var läskigt men skönt.

Idag är huvudet lite tungt men jag somnade sent och är förkyld.

Kram

Tog en i morse, känns som en välbehövlig krycka. Det känns bra. Första gången på länge jag inte har minnesluckor efter en helg. Nu ska vi klara det här! Kram

Själv kände jag så nöjd idag när jag utbytte artigheter på jobbet om hur helgen har varit. Första gången på evigheter jag minns hur helgen har varit. Utgången i Eurovision hade jag normalt inte haft en aning om utan att läsa tidningen. Nu kör vi !

som klarade detta!!!Förstår mycket väl hur spänd du var innan du åkte. Jag har också sådana där övningar framför mig och våndas..... Starkt av dig !

Jag är imponerad över dig. Du är en kämpe.

Kram