Senaste kommentarerna i forumet

för det du berättar i detta inlägg, ger mig en ordentlig påminnelse om fördelen med att leva alkoholfritt. Vill inte heller ha sega dagenefterdagar på jobbet. Vill inte heller lägga energi på att mörka, även om det är lättare när man bor själv
Kram
M

hej LN
Vill bara önska dig en härlig vårdag :)
mod60

Jag fick en fråga om vad som fick mig att ta beslutet och lyckas fortätta vara nykter. Detta var en del av mina tankar och det jag skrev ner i hens tråd. Har kopierat över det till min som en påminnelse för mig och kanske som inspiration till andra som vill leva nyktra.

"Jag har tänkt på din fråga och kan inte hitta en enskild anledning men jag kan komma på många som sammantaget fick mig att börja ta tag i min alkolism. Ska försöka skriva ner dem för dig.
Jag höll upp för några år sedan och minns då att några av mina närmaste vänner och även familjemedlemmar sa så här. "du är en mycket trevligare person när du är nykter. Lugnare, lyssnar på andra, har med tålamod och vänligare överlag". Deras ord har suttit kvar och jag har tänkt mycket på det sedan dess. Det är ju så jag vill vara!

Jag jobbar heltid med människor och kände mer och mer att jag inte gjorde ett bra jobb. Jag var bakfull för ofta och för mycket på jobb med allt vad det innebär. Dåligt förberedd och OTROLIGT lite energi. Jag märkte att jag var tröttare än alla andra och vimsigare. Mycket energi gick åt att hålla uppe masken och i höstas så började jag tänka att detta går inte. Det brakar snart rakt in i väggen. Jag kommer att gå sönder, jag orkar inte. Sov ju dåligt, uppe varje natt och tog alvedon för att dämpa bakfyllan. Jag hade även flera jobbiga infektioner som jag är övertygad om jag fick för att jag var i så dåligt skick.Min yrkesstolthet var otroligt skör och jag med.

Jag blev mer och mer asocial. Ville vara hemma och dricka. Tackade nej till roliga saker med vänner och sedan ångrade jag detta jättemycket. Presterade alltid halvhjärtat på något vis för jag orkade inte mer.

Missade grejer, dubbelbokade mig på grejer. Jag som har lätt för att prata och älskar att umgås med familj och vänner blev väldigt självupptagen och avstängd. Jag orkade inte ta in andra människors känslor för jag hade fullt upp med mig själv och min egen ångest.

Jag levde med en ständig oro inuti mig själv. Så mycket tid och energi som gick åt att mörka mitt missbruk. Jag var alltid jättetrött när jag kom hem. Orkade inte ta hand om vår tonårsson längre. Grälade och skällde för att jag var för trött/slut. Kände att jag inte var en bra mamman för honom och det var jävligt tungt. Ringde inga vänner eller så. Låg framför tv:n och tittade på skit program och somnade för tidigt pga. att jag var onykter.

Jag tyckte sämre och sämre om mig själv, hur kan jag hålla på så här? Jag tänkte mycket på att i min ålder ska man väl ha bättre koll på livet??? Jag vill ju vara en god förebild för mina barn. och det tyckte jag verkligen inte jag var.

Så vad fick mig att ta steget? Vi var utomlands i vintras och som vanligt så drack jag varje kväll. En morgon vaknade jag i en alkoholångest som var som att stiga ner i helvetet och jag bara grät. Jag var så otroligt ledsen över hur det blivit i mitt liv. Min ork var slut och det kändes som att jag gav upp inför mig själv. Minns att jag knäppte mina händer som i bön för att få någon form av hjälp. Brukar aldrig be annars men det gjorde jag där och då. Jag bad om hjälp för att ta mig ur detta helvete som jag hamnat i. Jag grät och bad hela morgonen och tänkte på allt jag skriver nu.

En annan viktig sak var då att jag har en väninna som är nykter och jag tänkte mycket på just henne. Hur hon hade det och hur hon verkade må. Inte såg hon ut att lida så förfärligt utan alkohol, hon verkade till och med att ha det bra?????? Så ville jag också ha det. Hon blev en ledstjärna för mig, fast det vet hon inte om, och jag tänkte att om hon kan vara utan alkohol så kan jag. Hon verkade må så bra och vara lugn och trygg i sig själv och det var allt jag längtade efter. Jag vill må bättre igen.

Så började det vad jag kan minnas idag. Jag bestämde mig inte för att sluta för alltid oh nej. Jag tänkte en dag i taget. IDAG SKA JAG INTE DRICKA. Det var små mussteg, en timme en dag i taget och varje morgon jag vaknade var jag oerhört tacksam. Minns att jag fortsatte ha mina inre monologer med högre makter och tänkte hela tiden på FÖRDELARNA med att vara nykter. Jag bejakade min nykterhet och njööööt av den. Jag läste mycket här och efter ett par veckor nykter började jag skriva min egen tråd. Läs gärna där om du vill. Men det var verkligen en dag i taget. Jag har ju slutat tidigare och alltid fallit dit igen och kanske jag idag har accepterat, på allvar, att jag inte ska dricka. Det är inte bra för mig. Jag tänkte fortfarande en dag i taget. " Nu mår du ju så mycket bättre, varför ska du riskera det för lite alkohol??" Så far tankarna i huvudet och då blir valet "lätt".

Jag har berättat för några av mina vänner och för mina vuxna barn att nu så dricker inte jag. De undrar lite varför och jag har svarat lite olika men igår berättade jag för svärdottern att jag tyckte att det blev för mycket i höstas. DET är ju ett som är sant. Tror de tycker att jag har karaktär! Om de bara visste så som jag kämpat men de behöver inte veta allt eller hur? Tänker att jag är en mer harmonisk och glad människa nu. Så som jag vill vara.

Tror ärligt talat att jag inte kommit så långt utan detta forum. Små ord och saker som människor har skrivit har betytt otroligt mycket för att jag ska gå vidare. Har ju gått till läkare och fått antabus för några år sedan och det var inte lika terapeutiskt som forumet.

Men framförallt tror jag att jag är redo idag. Jag har förstått att man måste bestämma sig och inte vela. Jag ser inte heller att ett nyktert liv är en uppoffring!!!! Tvärtom det är en gåva att uppleva livet nykter."

Jag har tänkt på din fråga och kan inte hitta en enskild anledning men jag kan komma på många som sammantaget fick mig att börja ta tag i min alkolism. Ska försöka skriva ner dem för dig.
Jag höll upp för några år sedan och minns då att några av mina närmaste vänner och även familjemedlemmar sa så här. "du är en mycket trevligare person när du är nykter. Lugnare, lyssnar på andra, har med tålamod och vänligare överlag". Deras ord har suttit kvar och jag har tänkt mycket på det sedan dess. Det är ju så jag vill vara!

Jag jobbar heltid med människor och kände mer och mer att jag inte gjorde ett bra jobb. Jag var bakfull för ofta och för mycket på jobb med allt vad det innebär. Dåligt förberedd och OTROLIGT lite energi. Jag märkte att jag var tröttare än alla andra och vimsigare. Mycket energi gick åt att hålla uppe masken och i höstas så började jag tänka att detta går inte. Det brakar snart rakt in i väggen. Jag kommer att gå sönder, jag orkar inte. Sov ju dåligt, uppe varje natt och tog alvedon för att dämpa bakfyllan. Jag hade även flera jobbiga infektioner som jag är övertygad om jag fick för att jag var i så dåligt skick.Min yrkesstolthet var otroligt skör och jag med.

Jag blev mer och mer asocial. Ville vara hemma och dricka. Tackade nej till roliga saker med vänner och sedan ångrade jag detta jättemycket. Presterade alltid halvhjärtat på något vis för jag orkade inte mer.

Missade grejer, dubbelbokade mig på grejer. Jag som har lätt för att prata och älskar att umgås med familj och vänner blev väldigt självupptagen och avstängd. Jag orkade inte ta in andra människors känslor för jag hade fullt upp med mig själv och min egen ångest.

Jag levde med en ständig oro inuti mig själv. Så mycket tid och energi som gick åt att mörka mitt missbruk. Jag var alltid jättetrött när jag kom hem. Orkade inte ta hand om vår tonårsson längre. Grälade och skällde för att jag var för trött/slut. Kände att jag inte var en bra mamman för honom och det var jävligt tungt. Ringde inga vänner eller så. Låg framför tv:n och tittade på skit program och somnade för tidigt pga. att jag var onykter.

Jag tyckte sämre och sämre om mig själv, hur kan jag hålla på så här? Jag tänkte mycket på att i min ålder ska man väl ha bättre koll på livet??? Jag vill ju vara en god förebild för mina barn. och det tyckte jag verkligen inte jag var.

Så vad fick mig att ta steget? Vi var utomlands i vintras och som vanligt så drack jag varje kväll. En morgon vaknade jag i en alkoholångest som var som att stiga ner i helvetet och jag bara grät. Jag var så otroligt ledsen över hur det blivit i mitt liv. Min ork var slut och det kändes som att jag gav upp inför mig själv. Minns att jag knäppte mina händer som i bön för att få någon form av hjälp. Brukar aldrig be annars men det gjorde jag där och då. Jag bad om hjälp för att ta mig ur detta helvete som jag hamnat i. Jag grät och bad hela morgonen och tänkte på allt jag skriver nu.

En annan viktig sak var då att jag har en väninna som är nykter och jag tänkte mycket på just henne. Hur hon hade det och hur hon verkade må. Inte såg hon ut att lida så förfärligt utan alkohol, hon verkade till och med att ha det bra?????? Så ville jag också ha det. Hon blev en ledstjärna för mig, fast det vet hon inte om, och jag tänkte att om hon kan vara utan alkohol så kan jag. Hon verkade må så bra och vara lugn och trygg i sig själv och det var allt jag längtade efter. Jag vill må bättre igen.

Så började det vad jag kan minnas idag. Jag bestämde mig inte för att sluta för alltid oh nej. Jag tänkte en dag i taget. IDAG SKA JAG INTE DRICKA. Det var små mussteg, en timme en dag i taget och varje morgon jag vaknade var jag oerhört tacksam. Minns att jag fortsatte ha mina inre monologer med högre makter och tänkte hela tiden på FÖRDELARNA med att vara nykter. Jag bejakade min nykterhet och njööööt av den. Jag läste mycket här och efter ett par veckor nykter började jag skriva min egen tråd. Läs gärna där om du vill. Men det var verkligen en dag i taget. Jag har ju slutat tidigare och alltid fallit dit igen och kanske jag idag har accepterat, på allvar, att jag inte ska dricka. Det är inte bra för mig. Jag tänkte fortfarande en dag i taget. " Nu mår du ju så mycket bättre, varför ska du riskera det för lite alkohol??" Så far tankarna i huvudet och då blir valet "lätt".

Jag har berättat för några av mina vänner och för mina vuxna barn att nu så dricker inte jag. De undrar lite varför och jag har svarat lite olika men igår berättade jag för svärdottern att jag tyckte att det blev för mycket i höstas. DET är ju ett som är sant. Tror de tycker att jag har karaktär! Om de bara visste så som jag kämpat men de behöver inte veta allt eller hur? Tänker att jag är en mer harmonisk och glad människa nu. Så som jag vill vara.

Tror ärligt talat att jag inte kommit så långt utan detta forum. Små ord och saker som människor har skrivit har betytt otroligt mycket för att jag ska gå vidare. Har ju gått till läkare och fått antabus för några år sedan och det var inte lika terapeutiskt som forumet.

Men framförallt tror jag att jag är redo idag. Jag har förstått att man måste bestämma sig och inte vela. Jag ser inte heller att ett nyktert liv är en uppoffring!!!! Tvärtom det är en gåva att uppleva livet nykter.

Ja du Säg Ja till livet, detta var lite av alla de tankar jag haft under våren och jag hoppas att de kan vara till hjälp i din väg.

Att skriva allt detta blev en bra påminnelse för mig om hur det var och hur det är. Jag kopierar in detta in min egen tråd. Jag brukar läsa tillbaka och påminna mig själv varför jag lever som jag gör.

kram mod60

Bra jobbat Carl! Jag har också varit på St Göran, 2 ggr på 3 år. Som du säger, underbar personal men ack så sorglig miljö. Dit vill vi INTE igen, eller hur!!! Man får sig en rejäl tankeställare. Fortsätt kämpa. Du gör det bra!!

Det skadar aldrig att ha en fast bas att utgå från. Ibland får jag sån lust att bosätta mig i ett kollektiv. Men sen kommer jag på att det är bara så skönt att få rå sig själv när man är hemma.

Ja, du har så rätt så. Komma ihåg att ha kul. Livsluftsviktigt!

Hehe, klart du stickar fortfarande. Trodde dig väl aldrig om nåt annat. :D

Stor kram!

P.S Grattis till snusstoppet! D.S

Mötet med öppenvården blev flyttat till idag istället. Jag behövde inte direkt ta upp St Göran. Var hälsningsfrasen från dom. Jag vände på det och tyckte att 6 fria dagar efter är det man får tänka på istället.
Vi diskuterade fortsättningen och hittade ett upplägg som jag hoppas skall fungera. Skall berätta mer när det drar igång. Tror även jag skall testa AA. Känner att allt är lättare att hantera när man har någon att prata med. Lägger åter en alkoholfri dag till handlingarna.

roligt att läsa om hur bra det gått för dig. Nu måste jag läsa den bok du nämnde, fler har skrivit om den så nu är det dags. Ja det bästa som finns är människor (böcker mm.) som kan inge hopp. Hoppet är viktigt och det tycker jag vi ger varandra här på forumet och mycket stöd :)
kram
mod60

Ja vad var det denna gång som fick mig att ta steget och fortsätta till idag??? Den frågan måste jag fundera lite på. Den är "stor" för mig och kräver lite funderingar. Jag återkommer imorgon :)
kram mod60

mod60! Om jag skulle säga till mina vänner att jag inte vill dricka just nu då skulle de ramla av stolen. Jag vill ALLTID dricka och det brukar vara jag som ramlar av stolen först - bildligt talat. De kommer absolut att vilja veta vad som hänt och det är där skon klämmer för min del, jag vill ju inte berätta, tror jag. Jag undrar hur du har kommit dit du kommit. Liksom jag, och säkert de flesta andra, har du slutat många gånger. Vad är det som fått dig att klara av det så länge denna gång?

o kämpa väl på din egen stig :)
M

Måste kännas underbart.

för ditt värmande stöd. Känns soligt!

Nu inne på dag 10 utan alkohol. Ska inte dricka idag heller - vad som än händer. Har redan varit på ett AA-möte idag, det var ett bra möte och jag köpte ett par böcker som jag ska läsa. Tänker verkligen ge AA-programmet en chans den här gången. Jag behöver tillfriskna från min alkoholism och förhoppningsvis erbjuder AA den möjligheten. Har prövat så många andra vägar utan att det fungerat men hos AA träffar jag människor som lever nyktert och verkar tillfreds med livet. Jag vill ha det de har och de verkar villiga att hjälpa mig nå dit.

Grattis till dig! Bra jobbat och kämpat. Förstår att de måste kännas jättebra att gå till alkoläkaren och uppriktigt och ärligt kunna säga att du inte har druckit en droppe på 2 månader. Lite som Postkodmiljonären: Du har nått en första säkerhetsnivå. Nu är det bara att sikta ännu högre - och använda sig av sina ev. livlinor. Sikta mot miljonen!

Välkommen hit Oxcarson - bra initiativ att lägga in din egna tråd. Ett bra beslut. Här finns så mycket att läsa av andras erfarenheter. Rätt skönt att skriva av sig ibland också, och få lite kommentarer och feedback från andra. Ibland vill man kanske gå tillbaks och läsa sin egen tråd för att se hur man mådde/kände sig vid andra tillfällen.

Önskar dig styrka och mod att härda ut din pågående abstinens. Ibland är det svårt att tro att de skall gå över - men det finns något bättre på andra sidan bara man härdar ut de första fruktansvärda dagarna. Precis som du säger så är man rätt ynklig när man sitter där med ångest och svettningar. Försök att övertyga dig själv om att den största delen av ångesten faktiskt inte är "på riktigt", utan kommer som ett direkt resultat av abstinensen. Om några dagar kommer ångesten att sakta lägga sig - och "småsaker" blir inget att hänga upp sig på. Var snäll mot dig själv, klappa dig på axeln o försök att fokusera på dina nya nyktra dagar - och titta inte för mycket i backspegeln. Det får du kanske göra senare, när du är i lite bättre balans.

Styrka till dig!!!

Kämpa på.

Kram

Ångest, svettningar, självskadetänkande. Tankar på alla saker jag har bokat upp i sommar, festivaler, spelningar, resor. Dom skall göras i nyktert tillstånd. Känner hur jag tänker att " Då kan jag säkert ta ett glas" haha inte fan kan jag det. Inte ett iallafall. Denna dag skall iallafall vara A fri.

Hej alla mina, får jag kalla er mina? vapendragare i kampen mot alkoholen och för ett nyktert liv. Känns som att jag känner er alla lite grann, ingen nämnd o ingen glömd. Jag läser ju mycket o skriver här så det är många jag följer. Nåväl....

Jag är säker på att beslutsamheten är a och o. Utan den sitter man fast i alkoholens kvicksand varje dag och riskerar att sjunka ordentligt. Oj så dramatiskt det lät, ja ja men ni förstår säkert symboliken. Det gäller att bestämma sig och det vet man bara själv när det är dags. Jag har bestämt mig mååånga gånger tidigare och lyckats i varierande grad men alltid trillat dit igen. För varje gång jag börjat igen tycker jag att mitt problem med alkoholen blivit värre :( Så har det varit men nu är en ny dag och den är nykter. Ingenting skulle kunna å mig att dricka alkohol just nu. Mår så fantastiskt mycket bättre utan.

Jag har inte berättat allt för mina vänner. Tänker på din kommande fest SJtl, man kan bara säga att jag vill inte dricka just nu, mår bättre utan. Det har inte varit någon som sagt något mer efter det och alla är ok. Det kan vara svårt för vissa människor att verkligen förstå, tror jag, hur vårt man kan fastna i ett missbruk när det inte syns på en eller märks utåt.

Namn ja, ja de är inga korta namn ni har men med en förkortning så går det bra.// kram på er önskar
mod60

Oj vad rätt du har. Energin som går åt i onödan....i skitsaker....är enorm.

Faktum är att han gör faktiskt vad som helst för mig. Han gör allt för mig. Och han visar tydligt sin rädsla över att förlora mig. Han är helt övertygat om att jag är den kvinnan han vill leva med resten av livet.

Jag frågade honom faktiskt nu vad som gjort att han ser heligt på trohet nu. Hans svar var att han hittan rätt kvinna nu :-) Jag måste välja att tro på honom. För min egen skull. För hans skull. För oss.

Men hur ska jag få stopp på mina kontroller och svartsjuka? Tro på honom. Jobba med min självkänsla. Tro att jag är bra för honom och inte tänka att alla andra är bättre för honom än jag.

Jag har nog svaren men måste orka agera och vara beslutsam i mina beslut. Släppa in skratt och glädje igen.

Tack för ditt svar SJTL.

Kram

Tänkte inte på det LenaNyman, det måste jag förstås göra något åt. Monika Zetterlund känns också lite långt, jag ska klura lite på det under dagen ;-)

Jag har ännu inte läst hela din historia, men vill gärna svara på det du skrivit sist. Det du skrev igår var ju det du kände..och du var helt nykter! Man är inte en hemsk människa för att man berättar vad man känner. Svartsjuka kan kännas lika skämmigt som att berätta att man dricker, så jag tycker det är starkt av dig att berätta. Svartsjuka tär på en och handlar förstås i grunden om låg självkänsla, sedan hjälper det väl till att du vet att din sambo inte ser (åtminstone inte tidigare) trohet som heligt. Det gjorde du ju inte heller själv tidigare. Jag har själv tidigare varit svartsjuk så jag vet hur jobbigt det är. I vilket fall har du inte sett några tecken på att han varit otrogen och han berättar hela tiden för dig hur viktig du är för honom. Bestäm dig för att tro honom!!! Om du inte gör det slösar du en massa onödig energi på något som du inte har en aning om!!!! Det tar på krafterna. Var lycklig med honom här och nu och ta smällen när den kommer istället så är du åtminstone gladare på vägen...och du, det kommer kanske ingen smäll ;-)

Har haft några lugna lediga dagar kring påsk. Har kommt upp ur soffan och ut o rört mig, raska promenader o njutit av fågelsång o vårvindat. Har pysslat om
mitt hem en smula, och börjat med en stickning.
Funderingar kring alkoholen är dagliga, läser på forumet varje dag. Just nu har jag inget sug och det har gått bra att vara utan länge. Men funderar över om jag ska vara nykterist nu? Leker med tanken på att dricka i sommar....Det skulle nog vara riskabelt, och med stor sannolikhet leda till överkonsumtion.
Började läsa boken som ungefär heter kidnappad hjärna igår. ingen fantastisk första känsla med boken men inser att jag gillar det hopp den inger i och med att den berättar att det går att bli bättre och bra från ett beroende. Att återfall inte behöver innebära att allt är förstört.
Mår bättre, vilket gör mig mer rädd om mig själv och även mer initiativrik och när jag gör trevliga saker så mår jag ännu bättre.
Om en vecka ska jag gå till alkoholläkare igen, och kommer då kunna berätta att jag varit 100 procent avhållsam från alkohol sen sist, över 2 månader sen.
Vet ju inte hur det hade gått utan medicin, för den hjälper mot sug, naltrexon, men det spelar ingen roll. Två vita månader är ändå två vita månader. Rekord sen jag började överkonsumera vin.

I natt var ingen bra natt. Jag drömde om att jag fick tillsägelse här för att jag skrev om mina problem med kontroller och svartsjuka. Det fick man tydligen inte för här fick man bara skriva om A-problem och att det fanns andra forum för mina övriga problem. Som att det hela inte hänger ihop. Tur det bara var dröm.
Sen vaknade jag i ångest och panik.....jag fick ingen luft....fy vad hemskt.
Sen drömde jag massa annat också.

När jag läser igen vad jag skrev igår så känner jag mig verkligen som hemsk människa.

Jag önskar också att jag och alla här var så beslutsamma som du känner dig. Riktigt kul att läsa om din resa. Heja heja