Senaste kommentarerna i forumet

Jag håller tummarna för dej! Kanske kan vi kämpa tillsammans. Jag lever också familjeliv och jobbar heltid. Mina barn är inte så små, så de går inte och lägger sig så tidigt. Det är väl det jag skäms över mest att jag dricker inför dem.

Första steget måste ju vara att ens registrera sig här.
Är väl inte alkoholist, men har ett väldigt komplicerat och osunt förhållande till alkoholen. Osunt, eftersom jag använder vinet till avkoppling, nedvarvning och belöning. Känner mig sällan så lugn och lycklig (typ) som efter ett halvt glas vin. Hade jag inte barnen, skulle jag nog pimpla vin varje kväll. Inte mer än två glas, det varken orkar eller kan jag. Så inte blir jag full direkt. Vanligen.
Har i säkert tio års tid varit väldigt försiktig med festdrickandet. Försökt hålla mig till de där två glasen. Aldrig någon sprit. Och om det alltid höll sig så, då skulle jag gärna fortsätta med det här osunda förhållandet. Men de senaste åren har jag flippat ur, kanske två-tre gånger per år. Tror att jag ska klara det där tredje glaset, vi har ju så himla trevligt. Men sen tappar jag det helt. Det blir inte mer än kanske fyra-fem glas, men det räcker för att jag ska tappa omdömet, bli alldeles för frispråkig och vakna med rejäla minnesluckor. Och en ångest som är på gränsen till suicidal.
Senast nu i veckan, med jobbet, för första gången. Barnen och jobbet, det har alltid varit totaltabu. Där tappar man INTE kontrollen. Men med ungarna blev jag full i somras, vet inte om de märkte det, men bara rädslan räcker. Och nu i torsdags morse vaknar jag med en skenande ångest. Vet inte riktigt vad jag sagt, i baren på konferenshotellet. Vet inte riktigt hur jag kom i säng. Letar panikslaget efter något dömande i kollegornas blickar vid frukosten.
Nej, för hundraelfte gången ska jag försöka i gen. Att bli helt nykter. Kanske går det bättre om jag skriver av mig här....

Den 3e januari (mitt nykterhetsdatum) så gick jag på mitt första AA möte. Natten mellan 3e och 4e låg jag och spydde, krampade och skakade i sängen. Jag hade sjuka mardrömmar/tankar/ångestattacker osv.. Så här var det för mig i 3 nätter.. Fast jag spydde ingenting till slut. Men ångesten hängde fan kvar i flera dygn efter mitt sista fyllekör!
2 veckor in i nykterheten så blev jag dötrött! Jag var såååå trött.. Riktig zombie! Var som att någon sprutat sockervadd i hjärnan. Mina tankar var bara luddiga, sega och kladdiga.. Noll logik och total apatisk.
Tredje veckan var jag ledsen och deppig och kände mig tom.
Fjärde och Femte veckan har jag varit förbannad! Arg som ett bi!

Men idag. Idag så vaknade jag med ett leende. Solen sken, jag hörde fåglar kvittra och jag tänkte "NYKTERT LIV ÄR ROCK N ROLL!"
Det låter sjukt töntigt... Men det är faktiskt grymt!!! Jag börjar äntligen leva igen... Jag till och med märker nya lukter... Lukter jag inte känt på flera år för jag har varit för busy med min ångest, baksmälla eller jakten på ny alkohol...

Kvaddad- hang in there!! Snart får du också din Rock n roll-dag där du vaknar och känner dig som en vinnare!! Snart upplever du också att veckan helt plötsligt har blivit längre och att du får fler timmar på ditt dygn och flera dagar extra i veckan (jag hade tex inte söndagar förut - jag låg bara i fosterställning och skakade hela söndagarna).
LYCKA TILL! Jag tror på dig!

Hej.

Jag känner igen mig. Vad roligt det är med fest! Vad kul det är när musiken pumpar och man känner sig fri, glad och snygg!

Men. Den där ångesten. Den kommer alltid. Den fanns inte där i början men nu kommer den efter varje blöt natt på lounge. Efter varje nattmatsvräkande. När man staplar hem på morgonen och försöker gå med stiletter på kullerstensgatorna med mascaran under ögonen. Usch.

Du kommer klara det. Vi kommer klara det. Den där ångesten man försöker döva genom att ha roligare och vildare ute varje gång kommer försvinna av sig själv. Du säger att du vill bli en ny människa. Det är fint. Du är fin och värdefull som tänker så.

Jag har bara klarat 7 dagar hitills. Men jag är säker på att det kommer gå bra. Vi är många här som hejjar på dig! Vi hejjar på varandra!

Ha en fin söndag. Och glöm inte att det är när vi vacklar som mest som vi växer som mest som människor.

Hur går det för dig?

Nu såg jag ditt svar om var du går på möten AJ. Tack! Låter fint!
Har nu varit nykter i 21 dagar. Känns lättare idag, söndag... Lite stolt att jag klarade helgens stormar.

Nu är det exakt en vecka sedan jag vaknade med ångesten från helvetet.När jag vaknade och inte visste hur jag tagit mig i säng eller när.

Min första nyktra vecka är förbi. Ojojoj vilken underlig vecka. Men det var inte det jag ville säga. Jag ligger fortfarande i sängen. Inte på grund av bakisfylla utan för att jag vill. Jag är pigg och fräsch och känner mig lättad. Jag vill akdrig vakna upp igen och titta på mobilen för att försöka pussla ihop gårdagen.

Idag ska jag träna. Laga god söndagsmiddag till min familj istället för bakis pizza och må prima..
Jag hoppas ni alla har haft en underbar och nykter helg.
Många kramar!

Så är det. För mig var den insikten kanske den största under hela min resa. En stor tanke.

Vad fint att du hade en trevlig fest.

Festen gick bra och jag drack a-fritt bubbel hela kvällen. Stöttningen från er här på forumet är jätteskön. Tänkte på er/oss under kvällen.

Känner mig glad för att vi hade en jättetrevlig kväll. Många skratt och jag lät folk runt omkring vid bordet komma till tals och kunde lyssna på vad de sa utan att avbryt. Så har det sällan varit när jag druckit tidigare. Högljudd och lättirriterad som jag varit. Hetsig i diskussioner och envis som en oxe. Dum ibland. Usch vilken ångest jag haft på morgnarna. Men inte imorgon :)

När jag fick frågan om varför jag inte drack så kändes det naturligt o ärligt att säga som det är. Jag vill inte dricka alkohol. Jag sa i och för sig att jag tar en paus för jag vill inte riktig erkänna för dem hur mycket jag druckit tidigare. Vet inte om de kan förstå en missbrukshjärna för de har ett sunt förhållande till alkohol. Det såg jag nu. ( sånt såg jag inte tidigare för jag var oftast ganska berusad) De drack några glas vin till maten men sedan var det kaffe och kaka utan avec. En liten wiskey avslutningsvis.
Det blev lite jobbigt när vi började prata om en person som vi känner som dog i en hjärtinfarkt men som oxå var alkoholist. Hen var inte så gammal. Då fick jag lite ångest men så tänkte jag, att så behöver det inte bli för mig. Jag är inne på dag 42 eller 43 nu när det blivit söndag. En dag i taget. Har inte bestämt hur länge det ska fortsätta med just nu är det nyktert som gäller. Kanske för alltid!!!
Tror att ett nyktert liv är det enda raka för mig och oss som fastnat i alkoholens kvicksand!!!
Har ni haft en bra helg??? Hoppas det! kram mod 60

jag känner igen den och jag känner mig också förvirrad eftersom jag hela mitt liv har varit så duktig och trevlig och rolig och mysig och ALDRIG blivit arg. Har heller inte blivit särskilt ledsen eller på andra vis varit särskilt krävande. Aldrig en dörrmatta men liksom aldrig. Ja ni vet, velat kännas vid de "otrevliga" känslorna. Jag fattar så klart att en stor anledning till varför jag är/var så förtjust i vin (nykter sen nyårsdagen) har ju varit för att döva alla känslor och slippa känna dem. I vilket fall! Det är inte så konstigt att man är förbannad hela tiden, jag menar jag har ju minst femton års ilska att ta igen. Jag hade så klart gärna hellre sett mer av den euforiska lyckan och i brist på den kanske ett klädsamt vemod à la Amélie från Montmartre där jag elegant bara sörjde allt som gått snett i livet. I stället blev jag alltså en sur och förbannad och otrevlig person, de senaste veckorna har varit som att ha konstant PMS. Jag tror inte på att det är abstinens eller en längtan efter alkohol utan helt enkelt bara hjärnan som i det lilla flippar ur nu när den där dövande snuttefilten ryckts bort. Här är man nu, utan en dämpare, utan en dövare, utan en väg ut från att feel all the feels. Jag hoppas verkligen att det här är övergående och att man kan hitta någon typ av balans, för jag är verkligen inte en trevlig person hemmavid just nu. Men nykter, alltid något!

Den är inte modig som aldrig är rädd, utan den som vågar handla trots sin rädsla.

Helt samma passar här

Den är inte stark som aldrig längtar efter en drink, utan den som låter bli att lyfta glaset trots sin längtan.

Så har det varit för mej varje gång jag försökt sluta.
Sjukt ilsken och väldigt kort stubin.
Har gormat och skällt på.ibland helt.oskyldiga och fullkomligt oförstående människor.

Jag funderar på hur man ställer till rätta all skit man ställt till med genom åren.
Kommer folk någonsin att lita.på en igen?
Alla lögner och svikna löften.
Min siste vän försvann för inte så länge sen när han upptäckte att jag blåljusen om nästan allt.
Han är så arg.på.mej att jag blir rädd.
Hur reparerar man det.
Min man som jag ställt.till ett helvete för genom att bli skitfull på de mest.olämpliga ställen.
Hotell, flygplatser viktiga.middagar.
Jag vältrar mej i självförakt och det brukar sluta med att jag super.
Spelar ju ingen roll.....jag.är.ju ändå totalkörd.

Å herregud vad jag känner igen mej.
Starkt av dej att du inte gjorde det!!!

Jag är så svag, vem försöker jag lura?!
Idag när jag vaknade så var jag stark och gick till gymmet.
Sen kom jag hem och WW III startade med min sambo. Vi hade världeeeeens bråk! Hur reagerar jag?
Jo jag tänker, "jag sticker! Jag ska ta in på ett hotell, gå till systemet och köpa massa alkohol, isolera mig på hotellrummet och dricka tills jag stupar".
Jag som trodde jag hade kommit en bit på vägen. Min hjärna är fortfarande lika rubbad som den var för 34 dagar sedan (då jag blev nykter).

Tog iallafall inte in på ett hotell och drack heller inte.. Men gudarna ska veta att jag bara var sekunder ifrån att göra det :(

Tack för peppen Adde. Precis vad jag behöver!
Har ju på känn att det är, typ så! Ändå så är man så jävla rädd. Fattar inte.

AA-möte på egen hand var en skräckupplevelse ! Och då menar jag att ta sig dit !!! Jag parkerade 2 kvarter ifrån och smög fram till huset som lokalen låg i. Kollade runt överallt så ingen såg mig och det fast det var mitt i stan på en av de mest gångtrafikerade platserna !! Halvsprang fram till dörren och ser ett kodlås med högtalare !!! Tjena !! Tryckte på knappen till lokalen och det kändes som jag stod i ett skyltfönster medan jag väntade på öppningssignalen.

Ungefär där tog min rädsla slut. Inne i lokalen var det mottagande, leende, kramgoa människor som gjort samma resa som jag. Gott kaffe, goda kakor, levande ljus och synnerligen varm stämning....jag var hemma ! Att få sitta med alla "ritualer" i början på mötet och känna sinnesron sprida sig i kropp och knopp är obetalbart. En egen oas i en snurrande värld, en stund helt på mina egna villkor, en plats där jag kan lägga valda delar ur min ryggsäck så jag slipper bära på dem längre, där jag kan få vara den person jag egentligen är helt utan skyddsnät och utan villkor............jag är otroligt glad över att jag hittat den vägen.

Ge det en chans !!

Haha. Eller hur!
Går du på AA i sthlm AJ?

Tyvärr, Flasklilja. Går i Oslo, men kommer gå i Sthlm då jag är hemma i Sverige (bor i Norge).
Jag har förstått på dom andra i AA att man faktiskt besöker olika AA-möten runtom i världen då man är på resor/semester. Det är faktiskt väldigt lite coolt... att oavsett vart i världen man är så ser upplägget på mötena alltid likadana ut och man är ALLTID välkommen oavsett om man kan språket eller inte. Kan man inte språket så kör dom hela mötet på engelska för ens skull :)

Flasklilja . Jag är också sån som vill vara alla till lags. Får dåligt samvete hela tiden.
Idag så ditchade jag en tjejkompis och har sjukt dåligt samvete. Men sanningen är den att jag tycker hon är svintråkig och verkligen hatar att hänga med henne. Hon ger mig ingenting.
Det är på tiden att vi tänker på oss själva och fokuserar på att nyktra till!! Blir ego och struntar i att "pleasea" alla.. Man kan inte alltid vara alla till lags. Det är helt orimligt.
Vi har nog varit tillräckligt många till lags i alla dessa år... Vi borde ha fyllt vår "vara-till-lags-kvota" vid det här laget ;)

Hoppas det går fortsatt bra för dej.
Att kunna ta ett glas eller två är väl vad alla önskar sej. Men ovanligt att som du klara av det.
Tyvärr tillhör jag inte dem. Det går bra en gång eller två sen tappar jag kontrollen igen.

AJ går du i sthlm?

Ja jag måste!
Är så trött på det här.livet.
Är så glad att jag hittade den här sidan. En lycklig slump.
Och att få respons direkt på ett så varmt och fint sätt var mer än jag kunnat drömma om.
Tack igen.

Kvaddad - jag var exakt som dig. Ljög/smusslade/däckade överallt och hela tiden.. Så jävla vidrig!
Till slut gick jag till AA och har varit nykter sedan dess!
AA är en extremt varm miljö! Jag trodde jag skulle dö då jag gick dit, var så nervös att jag trodde jag skulle svimma och spy samtidigt. Det jag gjorde - som du inte behöver göra - var att jag ringde AAs hjälplinje och bad om att få en nykter AA medlem att gå tillsammans med mig till mitt första möte. Det var inga problem.
Vi tog en kaffe först så jag fick höra kort om hur det hela funkade och sedan gick vi till första mötet. Jag fattade ingenting och satt bara tyst och lyssnade och fick mitt första mynt (24 timmar nykter-mynt) (fast egentligen förtjänade jag inte det för jag var typ full/bakfull på det mötet)...

GÅ!! Ring AAs hjälplinje!!! Ge fingret till alkoholen och ångesten och sluta förstöra ditt liv!!

Tack!
Blev så glad för svar.
Känns mindre ensamt.