Hej!
Jag har smugit omkring på den här platsen länge, nickat igenkännande åt berättelser och tyckt att det verkar så vänligt här så nu vågar jag skriva något själv, ett första litet steg. Jag skulle så gärna vilja sluta dricka, jag vet att jag dricker för mycket och har gjort i flera år. Mitt problem är att jag gör det på ett sånt "snyggt" sätt, jag dricker nästan aldrig i veckorna, bara fredag och lördag, jag dricker bara vin och jag dricker det under ordnade former. Jag gör aldrig några dumheter utan sitter bara hemma och sippar på ett (många) glas. Dock kan jag med lätthet få i mej en hel box vin på en helg. Mina skyddsstrategier är också de som stjälper mej tyvärr. Jag kan alltid försvara mej med att det inte är så farligt, allt är ju liksom förklätt i myskväll om ni förstår hur jag menar? Jag kan tänka på Söndagsmorgonen att jag ska sluta dricka men sen när hela veckan gått så känns det inte så farligt igen (tills det är söndag igen då).

Anledningen till att jag dricker är att få en paus i min snurriga hjärna, dämpa ångest. Jag vet att min ångestproblematik antagligen skulle bli bättre om jag slutade dricka helt men jag är så rädd för vägen dit. Hatar att jag är "onormal", att jag inte bara kan bete mej som folk och ha ett måttligt drickande. Dricker jag så dricker jag alltid tills den där första obehagliga känslan kommer, den där när det inte är ett skönt buzz längre utan det börjar bli yrsligt. Även här är jag på något sätt märkligt karaktärsfast i mitt drickande, vill absolut inte göra något spektakel av mej själv och spy eller så. Fast förstår nu att de här strategierna inte beror på att jag är duktig utan att jag vill kunna fortsätta dricka ostört.

Varför vill jag sluta dricka då? För att jag dricker för mycket, för att det ger mej ångest och för att jag hela tiden är rädd för att skada min kropp. För att jag går upp i vikt och för att jag skäms så fruktansvärt mycket. Känner mej så dålig som inte kan vara som alla andra.

Det känns också som jag lever något slags dubbelliv, som jag är en bluff. Jag jobbar med träning och hälsa, är en sån som äter hälsosamt, ni vet chiapuddingsfrukostar och så? Det känns som att jag bygger hela mitt yttre varumärke på en bluff och det känns som om jag skulle dö av skam om folk visste.

Min älskade vet ju om mitt problem och försöker hjälpa men det är som att jag inte riktigt vågar erkänna för honom heller att jag nog är alkoholist, som att vi liksom slätar över det här hemma för att det skulle vara så jobbigt att ta tag i. Vet att han skulle hjälpa mej helhjärtat om jag bad honom men är så sjukt rädd för att ta steget. Dessutom inser jag ju att det måste påverka honom negativt också, jag ser liksom hur han utvecklar medberoendetendenser och det är det sista jag vill. Herredgud, varför kan jag inte bara SLUTA när jag ser att det påverkar den som är viktigast i livet för mej? Känner mej så grymt ego.

Egentligen skulle jag vilja veta vad de positiva effekterna av att sluta dricka är (skräckhistorierna har jag redan läst och blivit rädd av men ändå inte kunnat sluta) Jag vet ju naturligtvis vad de positiva effekterna är i stort men det vore peppande att läsa om någon med ångestproblematik och hur det förbättras om man slutar dricka. Jag känner att jag vill ha saker att sträva emot snarare än att sträva ifrån.

Sen undrar jag också, vad ska jag tänka där på fredagen när förra helgen är ett minne blott och lite vin bara känsligt festligt och härligt, som en frist och flykt. När jag inbillar mej att jag bara ska dricka två glas?

Hjälp vad skönt det var att bara skriva det här, det har faktiskt tagit år att våga :-)

Soff

Allt som allt blev det 3 och ett halvt glas vin under kanskee 7 timmar. För första gången kände jag dock lite avsmak eftersom jag har alla historier här i ryggen. Men det gick bra, kände inget sug. Drack bara för att jag inte ville vara annorlunda för en dag, det var ett medvetet beslut. Jag blev absolut inte berusad på något vis, mår toppen idag. Ingen ångest, inget sug efter mer.

Jag vet dock att de dagarna kommer komma, när jag blur fruktansvärt jättesugen. För mej tror jag ayt det är jätteviktigt att hänga kvar här på forumet, varje dag. Det ger mej insikter och hjälper mej så otroligt mycket!

Madeleine 83

Bra Soff! Nu har du brutit vanan med att dricka en BIB varje helg, grymt av dig att kunna stoppa på en nivå som du mår bra av
:-)

Soff

Det känns bra! Jag vet dock att den riktiga prövningen kommer när det blir en lugn helg hemma, det är där min svaghet ligger.

Sen vet jag inte om jag vill dricka, ens måttligt egentligen? Igår kändes bara mitt beslut så nytt, jag är helt omtumlad av denna, snart vecka, i forumet, jag känner att jag verkligen är på väg. På något sätt låtsades jag bara vara vanlig igår, det gick ju bra men jag vet ju inte om jag vill göra så i framtiden. Dessutom var det en tjej som valde alkohofritt igår (utan att vara gravid eller något sånt) Hon var så härlig, glad och sprudlande! Blev så inspirerad av henne, dessutom var det verkligen ingen som höjde ens ett halv ögonbryn över hennes val.

Soff

Den liksom rullar över mej titt som tätt. Ibland känns allt toppen, jättelätt. Sen kommer den där gråa klumpen i bröstet plötsligt. Försöker möta den, bara låta den vara, då ger den oftast med sej efter ett tag. Men det är i alla fall jobbigt med den här berg och dalbanan av känslor.

Det är annars nytt för mej att möta ångesten, jag har tidigare bara febrilt letat efter sätt att döva den så fort som möjligt.

LenaNyman

Samma lika här, Soff. Alla gånger jag bara känt att nä, jag står inte ut just nu - alla dessa gånger har a varit lösningen, universalmedlet.

Hej förresten! Tycker du gör många fina iakttagelser, gott att läsa. Vi får traggla vidare på den knöliga stigen, day by day. Kram på dig!

Soff

Som jag lurat mej själv! Som jag förbannat att jag inte ens kan titta på en bulle utan att gå upp när det hela tiden varit alkoholens fel!!

Förra året hade jag en period på en månad då jag åt bra och undvek alkohol. Gick ned tio kilo ganska kvickt. Under hela året har jag fortsatt äta bra men börjat dricka igen (ca 1 box /vecka) och tyckt så synd om mej själv för att jag går upp i vikt trots bra kost. Visst, om man äter lågkolhydratkost får man ju dricka några glas vin utan att det ska påverka. På något sätt har min alkoholhjärna översatt det till EN BOX i veckan. Jag anser att jag ärnormalbegåvad, hur sjutton kan jag då vara så dum???

Soff

Tack snälla du!

Ja, jag har nästan inbillat mej själv att jag är den enda människan på jorden som verkligen behöver alkohol för att kunna leva. Så otroligt dumt!

Det värsta är att jag nästan lyckats inbilla min man det också, lurat in honom i medberoende. Känns som om jag aldrig kommer kunna förlåta mej själv för det. Denna fina människa som bara vill mej väl förtjänar absolut inte det. Varför skadar man dom man älskar?

Soff

i alla fall, riktigt så kort tid tog det kanske inte men har för mej att jag höll mej måttlig med alkoholen ett tag innan det spårade ur igen. Men sen så springer jag mycket också och kunde springa ännu mer och längre när jag inte drack. Det är något jag ser fram emot, att kunna springa på helgen igen :)

Vändningen

För mig är det glasklart att alkohol är vårt lands stora viktbov nr1. Det heter inte ölmage för inget.

Etanolen sabbar så enormt mycket, så även om man har ett hälsosamt liv i övrigt med kostmedvetenhet, träning/motion osv, så gör etanolen bara skada rakt av. Bara en sådan sak som att få försämrad sömn. Jag vet inte hur många gånger jag vaknat svettig på småtimmarna, förstått att istället för att sova/vila, så har min kropp arbetat nattetid med att försöka få ut giftet jag bälgat i mig. Sedan dagen efter vaknat trött, känt att jag inte varit utvilad, stressat på jobbet - och byggt upp ett nytt A-sug.

Jag ser en enormt stark koppling mellan alkohol och övervikt, men tyvärr inget som medier riktigt törs ta upp för diskussion. Jag är ändå djupt insyltad i tränings- och fitnessvärlden och umgängeskretsar är allt från kostvetare, till tävlande elitidrottare. Hela tiden ett ständigt tugg om högproteinkost vs högfettkost osv, något jag ser att mina bekanta med övervikt sitter med sitt vinglas på fredagarna och funderar över vilken diet de ska välja.... börja med att vara spiknykter, promenera någon gång i veckan och sov som folk och se vad som händer med vikten..

Sedan för oss som har byggt upp ett A-beroende, så verkar det dock som att när man slutar eller minskar med A, så ökar suget på annat. Så man får kanske se upp lite där också. Att gå ner i vikt är dock det lätta, att sluta med A är det svåra, så en sak i taget. Bort med A först och främst..

Soff

Så sant, allt du skriver! Det är ju inte bara kalorierna heller (som jag ser att många skriver om). Det är ju också så att alkoholen sabbar hela förbrränningen. Som jag förstått det kan det ta minst en vecka för förbränningen att återställa sej och då har jag ju druckit igen...

Skönt förresten, att höra att du också håller på med hälsa och träning. Jag har känt mej som en sån enorm bluff då jag jobbar med träning. Pigg och glad och kostmedveten utåt, ska ge andra råd men själv dricker jag vin på helgerna så att det nästan sprutar ur öronen. Jag har då tänkt att INGEN annan i "min värld" kan ha såna här problem, att jag är så offantligt misslyckad och ja, en stor bluff.

Ja, jag ska verkligen ta alkoholen flrst. Om det krävss smågodis för att jag ska låta bli så får det bli så. För nu. Vill ju inte trilla in i ett sockerberoende istället men en sak i taget.

steglitsan

Ok träningssnillen, jag har helt kommit ur form. Nu får det vara nog. Tänkte springa en mil i höst men jag tror banne mig inte att jag skulle palla tio minuter sammanhängande löpning som det är nu. Jag har inte sprungit på evigheter. Men nu börjar jag. Fast hur!? Ska jag börja med en promenad? Prommis & löpning? Vad ska jag äta? Carbs or no carbs?!

Sorry för att jag kidnappade din tråd Soff!

Soff

Jag började så här: sprang tills jag inte orkade mer, gick lite, sprang igen o.s.v. I början var det en sträcka på ca 2,5 kilometer. När jag kunde springa den la jag på någon kilometer sakta, sakta (det är viktigt att inte lägga på för mycket, det tar ett tag för kroppen att vänja sej vid löpningen och du vill inte dra på dej skador). Jag är egentligen jättedålig på att skynda långsamt men med löpningen gjorde jag faktiskt det och det var nog bra :-)

Om du vill ha lite mer struktur finns det appar att ladda ned (har inte något namn på någon nu) där du kan skriva in att du t.e.x vill springa en mil. Då får du ett träningsprogram som du kan träna efter så att du når ditt mål :-)

Hur man ska äta är så svårt att säja: Jag äter ganska lite kolhydrater och mår bra av det men det är ju inte lika för alla. Ät på ett sätt som du mår bra av, undvik tillsatser och ät mycket grönt, det är en bra början!

steglitsan

Bra tips! Om att ha en uttänkt sträcka och sen lägga på allt eftersom man klarar den. Jag har runkeeper, den har hängt med ett par år så om inget nytt mer revolutionerande har kommit så blir det nog den. Rapport kommer imorgon!!

Soff

Ser jättemycket fram emot den rapporten! Löpning är en bra drog :-) Man får ett rus även där men baksmällan där är pigghet, kristallklart huvud och glädje.

Inser att det låter konstigt att jag då dricker om löpning är så bra? Men faktum är att de gånger jag lyckas avstå så är det ofta tack vare löpningen. Nu har det blivit lite så att jag prioriterat bort det på helgerna för att kunna dricka istället. Hur dum får man bli? Alkoholen är en sån jäkla slug typ...

Madeleine 83

Jag bli också inspirerad av allt det här träningspratet..kom iväg på en löptur idag, inget högt tempo trotts att jag gav allt var jag var värd. 5km på 31 min blev det tillslut. För ett tag sedan sprang jag 1mil på ca 50min utan att det kändes så här jobbigt. Funderar på att anmäla mig till något lopp så att jag tvingas komma igång med löpningen igen för det tar verkligen bort vinlängtan som annars plågar mig ett par timmar varje kväll. Brukar du springa lopp Soff?

steglitsan

Åh vad härligt, M- bra jobbat! Nu är jag lite småtaggad. Vi borde kanske ha en liten löpgrupp här. Vi som -håller oss nyktra med löpning.

Så typiskt mig att se mig själv som en i "Vi" innan jag ens satt på mig löpardojorna...hehehe

Soff

M: Grymt ju! 31 minuter på 5 kilometer är inte långsamt, förstår att du kanske tycker det när du sprungit milen på 50, men ändå :) Nu har det tyvärr inte blivit några lopp för mej på länge, det senaste året eskalerade drickandet, jag blev tyngre och långsammare men jag ska nog också anmäla mej till något nu.

Steglitsan: Haha, exakt så är jag också, går liksom händelserna i förväg. Men vi kanske kunde skapa en tråd för det? Att ha och peppa varandra och andra som vill i?

Vändningen

Det bästa i all träning är att ha variation, men ett stalltips för att öka sin kondition är att springa lååååååååångsamt. Hur konstigt det än kan låta. Många som inte är vana vid att springa (eller har sprungit för länge sedan), går ut 5-10 km och springer tills man mår dåligt och risken är också att man tycker det är tråkigt och tappar motivation, för att man "blev helt slut efter bara 3 km".

Börja väldigt lugnt, gärna i sällskap med någon och i prattempo. Promenera i uppförsbackar om det känns bäst.
För någon som är lätt överviktig är det ingen fara, för någon lite mer kraftig än så, så skulle jag rekommendera enbart promenader i en början.
Musik eller ljudbok i lurarna är bra substitut till sällskap, men roligast har man nog ändå då man tar en promenad eller joggingtur ihop med någon.

Träningsprogram hit och dit i all ära, men i början handlar det mesta om att vänja kroppen vid motion och vänja muskler, senor och ligament vid den ovana belastningen så man inte blir skadad. Det tar sällan appar osv hänsyn till. Känner sig pigg en kväll, ta en kilometer extra. Känner man sig trött eller omotiverad, bryt tidigare och kom igen någon dag senare istället. Känner man sig för sliten eller har en känning så vila.

Men absolut tumme upp för långsam jogg i prattempo, strunta i distansen och försök vara ute i en halvtimme först, sedan 45 min, sedan 60 min och stegra. Gärna upp till 1,5 timme. Konditionen kommer att komma som ett brev på posten. Vässa sin tid och vässa sin kondition sedan gör man med variation med t.ex. intervallträning, men man kör alltid med åtminstone ett långpass i veckan. Ett långpass distansmässigt om man vill kunna springa milen, är 12-14 km (i prattempo).

Jag rekommenderar motionslopp varmt. Det har gjort att jag övergett flaskan, tyvärr bara i perioder, men träning när man har ett mål framför sig är underbart och hela loppet i sig med all publik och alla människor är bara så skoj. Även om man inte är speciellt glad i löpning i sig, även om man inte får någon hejdunderbra tid osv, så att bara göra något fysiskt ihop med så många andra människor som gör samma grej, glatt påhejjad av all publik.... brutalskoj!

Vändningen

Något jag tycker är kul motionsmässigt är geocaching. Går att göra så väl i skoj som i stad, men det finns appar att ladda ner till sin telefon där jag på förhand kan välja vilka "skatter" jag vill leta. Låter nördigt kanske och det är det också, men det har fått mig att springa rätt ut i skogen till områden jag aldrig någonsin skulle ha besökt annars. Bara för att hitta en ödegiven kvarn vid en mysig liten bäck och en gömd "skatt" att kunna bocka av som hittad.

Särskilt när man springer ensam, så kan åtminstone jag bli lite uttråkad, inte minst på de långsamma passen. Men geocaching, ljudböcker eller musik brukar kunna distrahera mig tillräckligt mycket för att glömma bort att jag springer. Bäst är ändå löpning i sällskap, då kan jag vara ute i några timmar. Jag är lyckligt lottad som har funnit riktigt fina människor efter sista flytten, vänner som också tränar. Så det är vår sociala tid. De kommer hemifrån från fru/barn en sväng och vi får vår umgängestid och träningstid i ett.

Betydligt bättre än att sitta på en uteservering o hinka drinkar ;)