Senaste kommentarerna i forumet

Jag ser det på ett sätt som positivt att du kan känna igen dig i mig. Kanske det kan hjälpa dig på vägen? Du är välkommen att ventilera här med mig när du vill. Det kan hjälpa oss båda! Hoppas du mår bra ikväll! Kram

Tack Stingo för dina råd. Det om 6 månader var intressant. Tänk att det tar så lång tid att bli sig själv igen.
Varför ska det vara så svårt att vara schysst mot sig själv. Det finns så mycket självdestruktivt i allas vårt förhållande till a. Man förtjänar att må bra och ha ett bättre liv. Ruset är inte värt det eller ångesten och allt galet a för med sig. Låter kanske lite moralisk men behöver tala till mig själv och övertyga mig själv om att jag är värd att må bra. Vill känna mig stolt över mig själv !
Till dig flykten så vill jag säga att du är väldigt stark som tittar på dig själv och ditt drickande som du gör. Du är ung och behöver inte leva år efter år i denna alkoholkvicksand ( någon annans ord men bra). Ta tag i dina problem nu och ta en dag i taget. En dag bara och se hur du mår. Du arbetar i en väldigt farlig miljö om man är "kär" i spriten.
Tänk dig att du är medelålders och skriver här ..... inte så kul men viktigt och det känns som att det hjälper. Detta forum fanns inte när jag var i din ålder. Kunde ha hjälp mig. Gå in och läs olika människors berättelser och ta till dig alla tips de skriver. Många bra och tänkvärd.
Jo då det finns många som kan leva utan a och som har jättebra liv. Tror du kan läsa många bra böcker, googla lite och se, om människor kända och okända som har lyckats säga adjö till sin bästa fiende!!!
ha en härlig kväll och framförallt tänk på hur bra du mår i morgon utan a.......

Jag är lika sur och arg jag! Alla andra är svin just nu. Som sippar bubbel och kastar med håret och ler. Blääääää

Jag hatar att inte ta ett glas vid grytorna, att njuta av ett glas i soffan osv.
Varför blev jag vinkärring? Jag är faktiskt alltigenom god. Snäll, omtänksam och rolig.
Jag vill dela en flarra vin på krogen, knalla hem genom stan.

Fredag. Han tog en drink. Jag drack vatten. Åh vinet vid grytorna, saknar dig så.
Efter maten: barnen tinar hembakta bullar och ska ta fram glass.
Jag går på diet och skall inte äta socker.

Är så arg och sur och gråtfärdig. Offerkoftan skulle kunna klä in Gotland förihelvete.
Helvete helvete.

DAG 13! Inte varit nykter i 13 dagar sedan .... 2006 eller 2005...
Känns fantastiskt. Men samtidigt TOMT.

Jag romantiserar verkligen alkohol. Ett glas rödvin = slappna av, en öl = njuta livet, en drink = festligt, champagne = sofistikerat och en självklarhet vid speciella tillfällen, konjak = perfekt avslutning på mysig middag, whiskey = en självklarhet så här i januari - det är ju bra mot förkylning och "värmer" kroppen... Jag lurar mig själv att tänka och tro detta om alkohol.
Det jag önskar att jag kunde få min hjärna att fatta är att alkohol gör mig till: en mytoman, en slampa, en impulsiv idiot som inte äger konsekvent tänkande! En person med total avsaknad av ekonomisk sans och som inte vet vad samvete är. En egoist som är tråkig, äcklig och ful. En ofräsch kvinna som skiter kost, träning och hygien... En odiskret fyllkaja som vinglar ut i köket och dricker ur ölburken som står gömd bakom kastrullerna, eller spolar i vattenkranen för att dölja hur jag hysteripressar ut vin ur bag in boxen och snabbt shottar i mig ett glas.
Den 13 dagar nyktra personen talar om allt detta för mig.. Den 13 dagar nyktra personen klappar mig på axeln och gör tummen upp och säger, "det är bra, du börjar vakna upp ur sprittöcknet och komma till insikt nu, kör på".
Samtidigt som alkoholisten i mig säger "äh, alla dricker, ta ett glas - slappna av, det är helg! Du har varit duktig så länge, du förtjänar att koppla av och lite alkohol dör du inte av".

GAAH! Så jobbigt det här!!! Jag ska stå emot och vara stark. Men fy fan vad jag är avis på alla som dricker normalt och är friska och som kan dricka rödvin ikväll, bli packade och ha skoj!! Jag är faktiskt bitter och sur för att jag måste sitta hemma nykter och dricka Ramlösa.
Snacka om i-lands problem och att ha en helt fucked up hjärna.

Någon som känner igen sig i det här tänkandet?? Försvinner det någonsin? Vad säger ni som varit nyktra i flera år?? Kommer det vara så här jobbigt för alltid!? :(

PS. Jag vaknar ofta pga mardrömmar. Drömmer att jag börjat dricka igen och vaknar med ångest och tror jag är bakfull. Är det vanligt?

"Den berusade hjärnan"

Idag har vi sett ytterligare en film, 40 minuter om hur vi beroendepersoner får den där WOW - känslan i början när vi dricker. Först sitter där en blyg liten kille men efter några glas har vi helt plötsligt en ny James Bond i stan! ;) Inte konstigt att man vill dricka va? Tyvärr är ju lösningen väldigt kortsiktig och det som finns kvar när festen är slut är ju många gånger en mindre person än innan festen började.

Jag fick en tanke idag att innan en fest så har jag två vägval:

1.Hålla mig nykter och träna på som fan (lång väg)
2. Dricka och må bra för kvällen/helgen (kort väg)

Insåg idag att det är så himla dumt att jag väger dessa mot varandra så himla olika, det är som att jag jämför äpplen och päron. Det borde räcka att välja nr 1 för då mår jag bra imorgon, ta en dag i taget. Alternativ 1 blir så himla tungt då jag ser det som att det kräver total nykterhet och stenhård träning i typ 6 månader. Vet inte om ni hänger med i mitt resonemang?

Under dagen prata vi också mkt om hur känslor påverkar på oss och hur vi dricker på olika känslor samt hur man kan hantera dem utan att behöva dricka alkohol. Konstaterade även hur extremt starka känslorna kan bli under påverkan och hur avtrubbad ens riktiga känslor har blivit när man är nykter. Detta är dock något som kommer tillbaka om man håller sig nykter, utmaningen blir då att hantera dessa utan att dricka..

Nu ska jag iaf ta lite semester både från denna sida och från behandlingen i 1 vecka, jag hoppas ni alla fortsätter att jobba på åt rätt håll och även om vägen kan vara gropig och kurvig så finns det något riktigt fint i slutet på den här vägen, välmående.

Kram till er alla!

Jag förstår (tror jag) jag har inte varit på fest "nykter" ännu. Men man har ju hört att det funkar oxå. Har alltid hämtat och lämnat folk efter fester och vid dom tillfällena har jag varit glad åt att jag varit nykter. För jag tycker att fulla människor är as jobbiga. Stå på dig nu och jag är övertygad om att du fixar det. All pepp och omtanke till dig. ps nu ska jag googla

Så är det. Jag hatar att vara nykter på fester. Det är ren skit.

Ja, varför är mitt beslut så svårt.
Jag skyller/ försvarar mig med att jag inte har så stora problem. Haha.

Saken är den att jag kan dricka. Ibland. Ärligt alltså. Jobbmiddag, fine. Inga problem. 3 glas vin, sen sova.

Vill alltid vara så.

Googla trollnäsa blogg och läs mer om mig om du vill.
Love

...så fortsätt, tills du nått sex månader. Först då börjar du vara dig själv igen, sådan som du är utan alkohol. Sen kan du besluta hur du går vidare.

För väldigt många är helnykterhet det absolut bästa eller till och men enda möjliga alternativet, men det finns nog de som kunnat övergå till ett försiktigt spritbruk. Själv kommer jag att göra ett försök, men har inte riktigt kommit igång med det ännu, så jag är fortfarande helnykter och nöjd
som det är. Som jag ser det, så krävs det att ens inställning till alkohol och drickande förändras i grunden. För mig innebär det främst att hålla det vanemässiga hemmadrickandet borta. För dig antagligen något helt annat. Till exempel att du helt lämnar svängen kring bartenderskapet och inför en stenhård "ingen sprit på jobbet" attityd, om du fortsätter med det.

Hej har läst i genom dina inlägg och blir så ledsen för din skull. Jag är nykomling här och kan kanske inte ge mycket. Men varför kan du inte bara ta ett beslut. Nu får det vara nog helt enkelt. Eller så forsätter du att dricka och skadar dig själv, men framförallt relationen till dina barn. Vilket verkligen var en väckarklocka för mig. Det måste ju vara bättre att komma fram till ett beslut som känns rätt för dig. Antingen total stopp av alkohol eller så forsätter du dricka. Det som fick min bägare att rinna över var den äldsta dotterns samtal med mig. Hon sa rent ut - mamma det här funkar inte längre, vin är inte bra för dig. Och har inte du tänkt att skärpa till dig så kan inte vi hjälpa dig heller. Och då kommer mina barn inte ha en mormor dom kan vara hos och göra mysiga saker med. Förstår du det mamma för jag kommer inte våga att lämna dom till dig ens för 1 timme. Det sved och svider fortfarande ska du veta. För att bli ratad av sina barn tänker jag inte bli. Då ratar jag hellre alkoholen. Så snälla ta hand dig och de dina. För det är du och dina barn värda.

Tack mod60. Finns det inga historier där någon lyckats vända sina vanor? Lyckats få det under kontroll? Jag är 26 år gammal, att sluta för resten av livet känns ju sådär. Jag är helt hundra på att mitt förhållande till a är skadligt och att jag använder det på helt fel sätt och mår dåligt över det.

Eller, var sur, nu ok. Ute med tjejgänget idag.
Ville ta det lungt. Bitter på allas vinglas. Våndades. Drack en alkofri öl, sen tog jag en starköl.
Fånigt. Var sjukt sugen, men efter var jag osugen och ville bara hem.

Kan inte sätta fingret på mig själv.

Å så duktig du är som har lyckats säga upp vänskapen med A och kan leva och njuta av livet utan A. Underbart att läsa.

Hej
Jag är, som du, ny här på forumet men känner redan att jag tycker att jag blir lite starkare i min övertygelse om att sluta dricka genom att läsa här. Jag började äta antabus för ca 5 år sedan och det fungerade jättebra. Jag höll mig nykter i ett år. Tyvärr tyckte jag att nu kan jag hantera a och dricka som alla andra vanliga människor. Men det gick inte så bra. Ganska snabbt ökade min konsumtion och..... jag gör en lång historia kort. Jag drack veckans alla dagar och ångesten var enorm. Du vet! Nu har jag inte druckit på 19 dagar( känns jättebra) och använder ingen antabus men funderar starkt på att börja igen. Man kan bara inte dricka när man äter antabus. Du mår sååååå otroligt dålig. Jag provade och trodde faktiskt att jag skulle dö. Ring vårdcentral eller alkoholmottagning och prova. Du är ju motiverad nu. Jag skulle aldrig slutat och har låtit mitt förhållande med A gå alldeles för långt. Lycka till.....en dag i taget :)

Tack för era inlägg och feedback!

Jaha då är veckans skönaste och farligaste dag i antågande...fredag!!!
Har kommit på mig själv att av och till under veckan tänkt de automatiska tankarna "ja, nu är det snart fredag..ska bli gott att koppla av med ett par bira.."
Men, sedan kommer jag på att jag bestämt mig för att hålla upp med alkoholen. Känslan av besvikelse och sorg blandas med förhandlingar med mig själv om jag ändå inte ska skjuta på beslutet ett tag till...
Att säga orden och uttala löftet är enkelt men det är handlingen som räknas och det är det svåra.

I kväll känner jag mig stark i min övertygelse att jag skall kämpa på att nå min målsättning att låta bli alkoholen sex månader.

Eftersom jag, som halva Sveriges befolkning, är förkyld som tusan blir det ingen träning på lördag som skulle vara en bra motor och motivera mig att låta bli fredagsfyllan.
Så, vad skall jag göra då för att undvika fällan? Jo, jag påminner mig om den sköna känslan av att vakna tidigt på lördag morgon. Ta morgonkaffet i soffan, läsa tidningen i lugn och ro utan ångest och det jobbiga bakruset.
Någon på forumet skrev om en god räkmacka och alkoholfritt bubbel som fredagsmys - det ska jag också göra.

Imorgon en vecka utan alkohol...!

Trevlig helg forumvänner!

/I

Bra jobbat Ann!
Klart du fixar helgen.

/I

Grattis till de 18 dagarna - och fler lär det bli. Själv gick jag till jobbet idag - första dagen på drygt en vecka. Gick jättebra - men känslan är rätt konstig. Tänk om kollegorna visste att man legat i fosterställning med svettningar och helvetesångest för bara några dagar sedan. De vet ju inte det - men ibland får jag känslan att det "syns". Det är bara hjärnspöken, jag vet. Folk har fullt upp med sitt - och har inte ens en aning om att jag har varit borta så pass länge. Inget sug efter alkohol - bara en del släpande ångest att bära omkring på - fast det är hanterbart.

Under helgen så kommer jag att gå ut och äta med kollegor. Blir inget vin för mig. Ingen frågar någonsin, eller höjer på ögonbrynen när någon väljer att dricka något utan alkohol. Det är jätteskönt. Aldrig någonsin har någon kollega fråga "varför" jag väljer något alkoholfritt. Antar att sånt underlättar - då man rätt ofta läser här att just pressen från kollegor ibland finns där. Känns härligt att detta aldrig är något "issue".

Mina närmaste vänner vet ju hur det ligger till - så där finns ju heller ingen press att dricka. Bara att traska vidare på den, för tillfället iaf, nyktra stigen. Ser att den är rätt upptrampad - antagligen av en del Alkoholhjälpen-vänner härifrån forumet. Tyvärr en hel del fotavtryck som går åt andra hållet också. Man får titta på dessa fotavtryck, och försöka se hur de ser ut - sen får man fokusera blicken på de fotavtryck längs stigen som pekar åt rätt håll. Här gäller det att ha tungan rätt i mun.

"Att tappa sitt förstånd"

Det är en film vi har fått sett under dessa två dagar, en kort film men en bra föreläsare och tänkvärt innehåll. Visste ni att det tar mellan 2 och 24 månader av total nykterhet innan en missbrukare/beroendeperson kan se objektivt på sitt liv och vad alkoholen har förorsakat?

Under dagen idag har vi jobbat med det femte steget i tolvstegsprogrammet. Vi har satt ord på våra karaktärsegenskaper och diskuterat kring detta samt fått fundera på vad vi är ute efter när vi dricker första glaset och hur vi skulle kunna nå samma "mål" men utan alkoholen. Inga självklara svar och olika hos varje individ men bra att sätta tankarna i rullning, en dag hoppas jag att jag har detta ganska klart för mig.

Idag är det 40 dagar sedan jag sist drack, känns bra! =)

Allt gott till er!

Nu saknar vi dig här på forumet, hur går det för dig? Hoppas allt är under kontroll!! Vill gärna höra från dig..

Det har slagit mig, de senaste dagarna, att det verkligen är så många pusselbitar i livet som ska stämma för att helheten ska upplevas som "bra". Det är ganska påfrestande med KBT för tankarna snurrar när man väl är själv hemma och det föder nya tankar o frågor. Det är både bra o dåligt givetvis! Bra för att då vet jag att nåt har fastnat o jag går framåt, men dåligt för min ångest som jag har ibland :) I början av KBT-behandlingen var jag ganska tvär, motvillig och hade som ett skimmer-filter mot allt negativt som hänt tidigare. Kom med bortförklaringar, skyllde på andra för att jag betett mig si o så eller tvärvägrade acceptera vissa saker. Pust! Det har varit som en boxningsmatch med terapeuten ibland och har faktiskt blivit riktigt sur på henne ibland över hennes påståenden/förklaringar. Who can blame me?! Vem på hela jordklotet tycker om att bli framställd i dålig dager? :) Alla vill ju bli sedd från den bättre sidan o de bra sidorna. Att prata om sina dåliga sidor är faktiskt svårt. Det känns som att man pratar om dr.jekyll och mr. Hyde. "Jag känner inte den där hemska människan som varit ego, försummat saker.." Hela min kropp försöker försvara mig själv med uråldriga reflexer. Fast jag vet att jag inte har rätt. Jag har visserligen nåt målet att hittills vara nykter och gå ner 10 kg. Men jag har en bit kvar att förlåta mig själv o komma upp på banan igen. Det förnekar jag inte.

Ja samma här det du skrev om att påverkas så lätt av andras humör. Jag kan ha en toppendag och känna mig glad med mycket energi. Sen kan jag träffa på nån surtant i ica-kassan, och vips...så är hela min dag förstörd och känner mig nere resten av dagen. Så onödigt! Hade velat att såna situationer bara rinner av mig och att jag förblir opåverkad. Ja boka tid för kbt! Det är intressant och utvecklande. Jag känner verkligen att det går framåt hela tiden och det gynnar om man vill hålla sig nykter. Man lär sig känna igen de känsliga punkterna och rätta sig, istället för att falla igen på samma gamla ställen. :)

Jag tror att det är högst personligt hurudana mål som passar. Jag av mig själv ett 5 månaders löfte om att vara nykter fram till nyåret, i slutet av juli. Det passade mig perfekt och var en väldigt stark sporre. Nu har jag fortsatt vara nykter i ett par veckor till, av bara farten. Bara för att det känns rätt, jag har inget beslut om att hålla mig helnykter mera. MåBättre har naturligtvis rätt i att det kunde se annorlunda uti om det skulle vara juli och semester. Det jag behöver se mest upp med är det slentrianmässiga drickande och dit hör semesterdrickandet i allra högsta grad.

Ni kommer att klara det här, ni har tagit klivet ut ur dimman och sett sanningen i vitögat!

Jo visst är det högsäsong till sommaren och semester med drickandet.
Det har ju varit så tidigare att det blir mer av det mesta och ett glas kallt vin slinker ju gärna ner då.
Jag reggade mig förra året i februari för att jag var less på mitt beroende vilket inte funkade just då.
Blev en nystart efter midsommar förra året och hade en vit månad som även inföll på semestern. Det var jobbigt de första veckorna men sedan fungerade det riktigt bra.
Varför jag började igen vet jag inte men det eskalerade såklart och hela hösten och vintern har intaget varit rejält, minst en bag in Box i veckan och då mest koncentrerat till slutet på veckan.
Nyår blev min omstart igen då jag insåg att det håller på och barka utför rejält. Jag tänkte bara på när jag skulle få komma hem och sätta mig med mitt vin.
Var så trött på all tid som gick åt till egentligen ingenting, tiden bara gick ifrån mig på meningslöst drickande och dagen efter.
Jag tror inte jag kommer och kunna dricka måttligt igen, så känns det nu. Det är bättre att jag håller mig ifrån alkoholen en längre tid så att kroppen får vila och att jag kan hitta den personen som gömde sig bakom berusning och skuldkänslor som jag har dragits med i flera år.
Känns lättare och ha ett halvår utan vin än och sätta målet aldrig mer.
Jag tror och hoppas efter så lång tid att ett nytt beslut att fortsätta nyktert inte känns så stort då.
Vacklar ibland men vad är alternativet.... Nä jag vill inte ha det som det var förut.