Senaste kommentarerna i forumet

...att du vantrivs med att bli lämnad att sköta barnen? Det är väl ganska många som gör det egentligen, både män och kvinnor. Inte alltid lätt, då mantrat nu handlar om hur värdefull och kort tiden som barnen är små är. Men det mantrat kan ni strunta i, om ni vill. Som du beskriver er ekonomiska situation kan ni fast skaffa barnhjälp, så kan du/ni använda mera tid på annat.

Men det kan löna sig att fundera efter först. Arbetsnarkomani är en annan form av beroende/flykt, så det där du sa om att gå och prata med någon är kanske en god i idé.

Säg förresten till om jag börjar blanda mig i för mycket.

8 dagen nykter och till råga på allt helg! Nu känns de nyktra dagarna tråkiga och långa. Vet inte vad jag ska hitta på. Kan ju inte träna en hel dag direkt. Men INTE sugen på att dricka alkohol iallafall. Fick nog att öppna förrådsdörren och se flera påsar med gamla ihopknölade ölburkar. Känns just nu som att jag druckit upp min personlighet under åren. Kommer inte ihåg vad JAG gillar och blir glad av längre. Mitt gamla normala jag var en person som skrattade mycket och väldigt aktiv i allt. Nu är jag bara en blek skuggfigur som är trasig och vill vara för mig själv.

Läste ditt #166 inlägg och tänkte redan innan skriva att jag tror du har rätt med det där med A-djävulen.
Men jag känner igen det från min ganska långa nyktra period.. Men tristessen är ett gissel... Och med mig så blir tristessen ganska påtaglig då min fru börjat jobba (3-skift) efter sin mammaledighet. Vi behöver inte ens de pengarna men hon älskar sitt jobb.. Jag blir tokig av att vara ensam på helger osv. , har fn. Ca 50 anställda och redan tryggat barnens ekonomi. Jag kan ju inte klandra min fru för att hon oxå brinner för sitt jobb, men det hade varit mycket enklare om hon hitta en hobby hon brann för som inte är i 3-skift!?!? Men att A-djävulen ligger där och lurar har du helt klart rätt i... Tack för stödet och eftertanksskapandet Stingo... för det finns där.. Hela tiden.

... Så tror jag ännu mera att alkoholen kan vara en grundorsak till hur du känner dig. Alkoholen kan trassla till hjärnans belöningssystem ordentligt och det är inget som fixar sig på några nyktra veckor. Läs min #166.

Tack för kommentaren, själv tycker jag ofta att jag har haft det oförtjänt lätt, jämfört med många andra här.

Tack! Ser dig som en förebild Stingo! Du har varit enormt duktig och målmedveten.
Jag söker nog kickar hela tiden tyvärr...! Företaget blomstrar, men känner ingen direkt lycka mer än för stunden, har gjort om hela trädgården samt byggt ett ett stort förråd, men känner ingen lycka för det när det väl är klart. Har betalt av hela huset i år, men känner ingen lycka mer än 1min när jag ser att det är gjort. För mig är det helt klart resan som är det roliga och inte målet..
Jag tror på ditt tips om att gå och prata med någon, har själv funderat på det och det är nog det jag behöver..
Ha en fin fredag Stingo!

Idag bad jag om en mojito utan alkohol. Det tog extra lång tid eftersom de hade aldrig hört talas om ngt liknande. Känns fint att lära människor nya saker.

Kloka ord. Lyssna till dem och föölj rådet. Be någon nära föra till vård om det inte lyckas själv.

Lycka till, tänker på er som inte mår bra.

Hej Calle, roligt att hör från dig, men det där låter ju inget vidare. Känner nog igen det där med att dricka mot tristessen, men kan inte säga att jag direkt kan komma med goda råd. Har du funderat på att ta en rejäl titt på din livssituation, helt frånsett drickandet? Vad får dig igång? Hur kan du slappna av utan att få tråkigt och utan A. Vad gör att du känner er dig nere nu? Vad kan du göra annorlunda? Hur känns tanken på att söka dig till terapi? Det kan för en del vara en process, som i sig motarbetar tristess? Eller börja med vinterbad. Snabba kickar, som du hinner ta på hemvägen från jobbet, utan att störa familjelivet mycket...

En stor möjlighet är också att alkodjävulen ännu är inblandad i det här. Väldigt bra orsak att behöva en sup, det där att ha tråkigt, inte sant? Hur långt uppehåll hade du, om jag minns rätt inte tillräckligt långt för att hinna uppleva hur livet utan A på riktigt kan kännas.

Välkommen tillbaka och lycka till. Hoppas få höra mer av dig här.

Kära Lillper och Ebba,

Sök hjälp. Det är det enda jag kan säga. Sök hjälp. Jag är i samma läge. Det har ni nog sett i min tråd också. Mörkret som fullständigt tog över. Vi har självmedicinerat och gjort allt för att slippa känna. Men utan kryckorna blir det tydligen för mycket för en del av oss. Det är dock inte meningen att man ska må så här. Man ska inte behöva ligga i mörkret och fundera över döden. Alltså har vi inte så mycket annat val än att söka hjälp. Eller hur? Vad har vi att förlora? Inget.

Ja, LP. Det låter som om det är medicindags. Det är många av oss som behöver det för att komma igen. Inget konstigt med det.

Vi tre måste koncentrera oss på att bli bra igen. Att tänka på barnen brukar hjälpa. För det mesta.

Skickar kärlek och styrka

Det är samma för mig.
I går låg jag i fosterställning och stirrade rakt ut i tomma intet.
Det är fruktansvärt att må så dåligt och bara känna och se mörker.
Som att mörkret har kidnappat ens huvud och det blir omöjligt att hitta behagliga tankar att få ro och vila i.
Alkohol har verkligen varit självmedicinering och nu står man här med alla känslor och minnen som kommer ikapp.

Vet hur det känns.
/Ebba

Jag är på många sätt lik dig. Just självmedicinering är jag något av en mästare på. Men som du vet så kommer ju räkningen dagen efter.. Men det tänker man ju inte på då. När man inte hittar ut ur mörkret..så jag förstår hur du känner just nu. Så sjukt starkt att inte börja dricka igen. För det blir det ju inte bättre av...jag är just nu inne i en mindre bra period,,och mår skit jag med. Tror du och säkert jag också behöver läkemedel för att hålla oss uppe. Tyvärr har jag inte gått till läkare, för jag har ju trott på min självmedicinering..men du..den funkar ju inte..det finns däremot en bra självmedicinering som jag använder och som jag vet att du också gör. Löpning. Den ger mig samma effekt som alkohol..men man kan ju tyvärr inte springa hela tiden..så vad gör man då? Jag tycker du ska söka hjälp! ingen ska må så dåligt! Ge dig ut och spring en runda så skingras de värsta molnen. Jag själv blev så förbannad på mig själv för alla djävla fyllor på sistone att jag gav mig ut och sprang förra helgen...i 3mil! Har sprungit 2 innan men detta slog allt! Om jag var stolt och mådde bra? Ja. Tyvärr höll det inte längre än tills igår. Då var det den sämre självmedicineringen som gällde. Men jag vägrar ge mig. Jag ska klara det. Men jag borde nog som du söka hjälp.

Vad du än gör så ska du va stolt över dig själv! Du är på många sätt ett föredöme för oss andra som kämpar här!

Var rädd om dig!

/Mic

Nämnde för ett par veckor sedan att det kändes som jag var på väg under ytan in i ett mörker.
Jag har så fruktansvärt jobbigt med mig själv sedan ett par veckor tillbaka. Alkoholen har varit självmedicinering för mig. Jag måste nog ha någon medicin som ersätter den.
Så otroligt jobbigt är det just nu.
Inte sug eller längtan till alkohol utan bara sjuk i huvudet.
Jag dras med självmordstankar frekvent sedan några dagar tillbaka. Vill bara gråta, men kan inte.
Hjärnan har hängt upp sig och jag kommer inte ur det. Så stressad inombords, var kommer allt detta ifrån?
På söndag reser jag iväg igen och jag vill bara döööööööö just nu.

Så här ska inte livet vara.

Har ju sagt det tusen gånger, men likafullt så är det sant! Du har räddat mig och hjälpt mig upp varje djävla gång jag ramlat. Alltid stöttande och med väl valda ord har du hjälpt mig upp. Så nu är det väl min tur att försöka stötta dig. Vet bara inte riktigt hur. Kanske genom att säja som du alltid gjort.Att vad du än gör så blir ingenting bättre med alkohol. Hoppas du verkligen håller fast vid det även nu när du känner dig nere. För det är verkligen sant. Alkoholen bara förstör. Gör det dåliga sämre..och det sämre..sämst..

Jag är ju ett lysande exempel på att det funkar så. Har klarat balansgången riktigt bra ett tag..men igår släppte jag garden och PANG! Allt helvete brakade lös. Allt man kämpar för och bygger upp...är väck. Allt är svart. Det går inte ens att med ord beskriva..men du vet ju hur det är. Glöm det bara aldrig. ALDRIG!

Önskar dig det bästa Berra! Hoppas det vänder och du mår bättre snart. Det är du värd.

Tack igen för allt!

/Mic

Har inte varit här på läänge nu..
Det har gått sådär...
Inne i samma trall igen, skillnaden är att jag aldrig haft en rejäl fylla sedan 14 juni.
Men... Jag är som sagt inne i samma gamla vardagslunk sen 15 år tillbaka... Smyger som fan med drickat efter jobb, på helger och "lediga" dagar. Var pappaledig igår och blir såååååå uttråkad av det!!!
Nu är jag på jobb och sitter och funderar på var fan detta kommer att sluta omjag fortsätter i samma trall....
Måste hitta inspiration igen! Jobbet inspirerar mig jättemycket, förstår inte varför jag inte kan finna samma lycka i min familj?! Älskar såklart mina barn och fru, men hatar vardagslunket. Det är så äckligt förutsägbart så tristessen är redan där innan man börjat. Jag får väl börja med något asiatiskt mumbo jumbo så jag kan förstora den delen av hjärnan som älskar familjelivet, badhus, barnskrik, 2 minuters duschar, ständigt övervakande av små kamikazepiloter, dammsugningar, tvätt, och renbäddningar. Nä... Samhällstrukturen i vårt land passar inte mig och det det blir mer och mer uppenbart när jag är nykter. Nu får får jag knarkjobba så jag inte snöar in på mina djuptankar och självömkningsr rent för mycket!
Ha det gott!

Känner så väl igen mig i dina tankar. Första halvåret hade jag sådana tankar ofta. Att nu kan jag nog dricka normalt, som tur var provade jag inte.Det var mycket jobbigt när dom kom till mig. Men så faan tänkte jag, dom fula tankarna ska inte vinna över mig. Man kan känna sig tråkig och utanför i sociala sammanhang där alkohol är den givna gästen.
Men nu talar jag bara för mig själv, det skulle inte gå och nu vet jag det så väl. Tankarna har i alla flugit iväg med tiden. Hoppas du väljer rätt.
Kram Konstnären

Härligt. Ut med alla gifter och ta du din medicin. Bra jobbat

Du kommer stöta på motgångar när suget kommer. Dämpa med choklad och håll dig sysselsatt

O bra gjort!
Kram
M

Jag tänkte att det var lika bra att lägga av med alla dåliga laster samtidigt....koffein, snus, alkohol och snabbmat. Kanske blir en värre "abstinens" då? Allt känns bra hittills och tänker inte så mycket på alkohol fast jag känner mig nere och sömnig. Tränar fast jag egentligen vill sova. Det enda jag märkt är att min ångest och oro över kroppen/ hjärtat har ökat trots att jag går på KBT-terapi.

Andra kvällen utan vin och jag mår finfint :) känner mig väldigt lättad att de var lättare än jag trodde det skulle bli :)

Hej, vad härligt att du lyckats lämna alkoholen. Men dina detaljerade funderingar om biverkningar tycker jag du ska ta med läkaren.
Jag blir nästan matt när jag hör om allt du gör på en gång, men det kanske är bra med endorfiner från träningen när du nu är nykter för första gången på länge.
Lycka till med din viktminskning, och allt, men jag tycker inte du behöver ha så bråttom där. Lyckatillkram iallafall, var rädd om dig!

I morgon är det tjejkväll ute. Och jag velar hela tiden i tanken, jag kan nog dricka ett par glas vin, nej, jag har ju betsämt att jag ska avstå alkohol helt, inga undantag, jamen bara ett par glas vin denna enda gång eftersom det är första tjejkvällen på flera år, skäms på dig, du vet att alkohol inte är för dig! Och så håller det på i mitt huvud. Hela tiden. Inte blir det bättre när jag säger till en av tjejerna att jag kan köra. Nej! Säger hon. Klart du ska vara med och fira! Blev helt ställd av hennes starka reaktion. Och mitt velande tog fart igen.
Skit att det ska ha så stor lockelse. Och att omgivningen tycker att man är en tråkmåns som inte dricker.
Jag hoppas verkligen att jag tar rätt beslut i morgon och kan stå stark i det...

Stigsdotter, i allt du säger. Saknad i början, ibland, och vid vissa speciella tillfällen. Men synar jag det i sömmarna så var det inte alls mysigt utan bara elände. Så det jag eventuellt skulle sakna finns inte. Idag känns det helt normalt att vara nykterist och jag känner mej inte speciellt annorlunda. Nån festprisse har jag aldrig varit så det är ingen skillnad att jag inte vill gå på julfesten. Jag föredrog att dricka hemma så jag fick så mycket jag ville i den takt jag önskade. Nej livet är så mycket bättre så här och det är väl skönt att veta att det verkar funka så för oss efter ett tag. Håll bara ut så blir det bra! Sen är det inte solsken och lycka jämt nu heller men inte ångest och baksmälla heller.

...DET är en biverkning som kommer av att inte dricka märker jag också. Bra gjort! Jag tror att vi som missbrukar ofta är så fyllda av skam och skuld att vi förminskar oss själva, inte vågar ta plats eller säga ifrån. Skammen och skulden kan också leda till att man ska kompensera, d.v.s. försöka vara duktig i andra sammanhang - precis som du gjort. Heja dig!

Till Fenix: prova med att säga de där sakerna högt, så att DU hör dem! Det handlar mycket om att du ska höra det själv och få in det i ditt hjärta. När du sedan säger det högt till din fru blir det ytterligare en bekräftelse (för dig själv) Din fru vet redan om det ;-)

...för mig var det i alla fall så att sorgen mest fanns där i början, när jag kämpade för att låta bli. När jag väl hade gett upp, lämnat över och släppt taget var det mer ett konstaterande: "jaha, nu ska jag inte dricka mer!" liksom. Sen kom jag in i en fas där jag tänkte att vad var det som var så besvärligt egentligen - det är ju bara en dryck bland alla andra, ingen stor grej att vara utan egentligen. Beror väl kanske också på hur man var tidigare - i mitt fall tror jag att jag oftast inbillade mig att jag tyckte det var gott att dricka vissa saker, huvudsyftet med att dricka har för mig alltid varit (mer eller mindre undermedvetet naturligtvis) att bli full, att fly, att slappna av osv. d.v.s. alkoholens effekter snarare än smaken.

Det är ju klart att om man är en s.k. konnässör som älskar att smaka av och jämföra vinsorter osv. - då kanske man saknar vinet om man inte får dricka det. Men, helt ärligt, jag saknar det inte det minsta idag och känner mig inte ett dugg utanför eller annorlunda.