Senaste kommentarerna i forumet

Fillifjonkan du klarar detta. Ta en dag i taget.

Tack för fina ord! Jag håller mig nykter och ber varje morgon om kraft och hjälp att hantera alla känslor (där ibland en stor dos ångest) som jag nu måste känna när inte alkoholen är där och bedövar och förstör. Sköt om dig själv också och stor kram

Såg det först nu, Moa, att både du och jag är femfemmor idag. Helt otroligt! Jag vet inte varför jag blir så glad, men jag blir det. Tack, kära Moa, för att du finns på forumet!
<3

/L

Jag hittade en länk här på alkoholhjälpen till en intervju med My Skarsgård. Klistrar in några tänkvärda rader: "Det är lätt att tro att man nog ska kunna dricka när smärtsamma minnen har börjat falna bort och lång tid har gått. Det är viktigt att komma ihåg att det kommer jag aldrig kunna. Jag kan leva ett fantastiskt liv, men jag kommer aldrig kunna dricka alkohol. Det är en trygghet för mig att ha den insikten, då behöver jag aldrig ens förhandla. Sedan är det viktigt att jag tar ansvar för att jag har den här sjukdomen. Att jag vet att jag ska vara försiktig med vissa saker. Stanna upp och återhämta mig. Det är farligt att rusa i väg."

Eller ruta 5 kanske man ska säga, för det är ju 5 dagar nyktert sedan helgens party. Tjejen är argare och besvikna än någonsin då jag hade lovat att inte dricka. Jag tycker själv inte att det spårade totalt men jag har nog ändå varit bakis och slö nästan hela veckan, antagligen lite less, ledsen och besviken på mig själv också.

Jag känner att jag får så himla svårt att prata med tjejen efteråt också för att jag har inga ursäkter kvar. Jag känner också att jag inte ger allt för att hon ska stanna kvar. Det är bara så jobbigt när bakisheten hänger över en för jag kan inte riktigt avgöra vart mina känslor är till henne just nu.. Jag känner mig inte direkt lycklig men kanske är det bara alkoholens fel? Antagligen till stor del men det har nog aldrig känts riktigt rätt heller tyvärr..

Jag vet inte vad jag ska göra men jag måste nog fortsätta satsa på nykterheten så jag hittar åt mig själv och kan känna hur jag känner.

Ha en bra helg och håll er nyktra så får ni en härlig måndag som lika gärna kunnat va fredag!

så fantastiskt bra uttryckt! Kan inte sägas tydligare. Acceptera, ju förr desto bättre. Glöm tankarna på normaldrickande, vad nu det är. Det går så väldigt bra utan alkohol. Jag brukar också tänka på det som allergi. Jag har en vän som är allergisk mot jordgubbar. Hon hamnade på sjukhus i allergichock och naturligtvis äter hon inte jordgubbar efter det, trots att det är så gott. Jag har också hamnat på akuten pga min "allergi", jag slog upp ögonbrynet en gång då jag troligen fick en kort svimning och föll handlöst i mark. Kunde slagit ut tänder eller vad som helst, nu räckte det med sju stygn i ögonbrynet. Men ja, jag drack nog efter det ändå och det hände fler olyckor. Innan poletten äntligen trillade ner. Kämpa på Fenix, det går. En dag är kvoten fylld

Precis så försöker jag tänka för det är ju sant. Alkohol är inte längre något för oss.

med dina 55 dagar. Känns för mig just nu så avslappnat att jag accepterat mitt tillstånd, det vill säga att jag genom arv och handlande utvecklat ett beroende som inte går att göra ogjort. Det blir liksom lättare då att möta tankar på alkohol, det är inte för mig längre.

var för samtal hos en alkoholist i går, nykter sådan sedan 27 år, och han sa till mig just detta, du har ditt genetiska arv, du har utvecklat ett beroende och det finns inget du kan göra åt det annat än att acceptera att så är fallet och lägga ned drickandet. Normaldrickare kan du aldrig bli.Det andra alternativt är att kapitulera med alkohol, det vill säg det som A-laget gjort och som man kan se följderna av i alla svenska stadskärnor. Det gick rakt in hos mig, så jag accepterar som det är, precis som jag är pälsallergiker. I båda fallen går det utmärkt att leva ett bra liv, utan alkohol och utan pälsdjur inpå sig.

Jag längtar till den dagen när det inte känns konstigt och utmärkande att inte dricka alkohol på en fest. Jag börjar undra hur många i min omgivning som går på fest för att det är kul att träffa människor eller om det främst är en chans att få dricka. Börjar luta åt det senare hållet. Inte många egentligen som träffas och tillbringar tid tillsammans, utanför familjen, bara för att det är kul att umgås. Eller så har jag helt fel och ser bara det jag vill se bara för att jag är där jag är.
Inne på min 55 dag nu sedan jag tog beslutet att avstå alkohol helt. Det känns fridfullt. Så länge det inte blir tal om fest. Länner mig inte bekväm där än.

Känns sm en tändaljusochmysa-kväll. Krypa ned inder filten och läsa lite.

Ja så känns det när jag tänker tillbaka. Det är skönt att tiden med missbruket bleknar och känns helt overklig. Min identitet nu är en som inte dricker alkohol, helt naturligt. Men jag vet ändå var jag kommer ifrån, det får jag aldrig glömma. Får aldrig bagatellisera.

Japp, jag är en riktig fem-femma i dag! Femme fatale? Ah, kanske om nåt halvår. ;)

Ja, jag "unnar" mig den här fixeringen så länge. Det fungerar ju. Man kan ju bli så osäker på sin resa, brydd. Och jag har väl tänkt lite på det där. Hur det beskrivs att man visserligen är nykter men ändå i alkisfasen. Och då har jag blivit rädd och känt att vafan, näe, jag gör nog inte det här på "rätt sätt", lika bra att skita i den här nykterheten, kommer ändå aldrig att funka. Men så hejdade jag mig! Tankar är banne mig kungsvägen till känslor och känslor är kungsvägen till beteenden. Så nu har jag bytt ut dom här tankarna om "fel väg" till tankar om "fungerande väg" och for now är det tillräckligt bra.

Två år och fem månader... Det är, ja, jösses, det låter som en hel livstid. Men med dagarna, veckorna och månaderna så kommer kanske en annan tidsuppfattning? Dom här första femtifem dagarna har känts som år. Långa år. Som ett barn som tycker att trekvart är en hel eftermiddag jämfört med en pensionär som tycker ett år går på trekvart.

Man får ha tålamod med sig själv, oavsett vilken process man befinner sig i.

God fortsättning önskar jag dig med!

/L

Visst är det fantastiskt att göra saker som man tycker om och visst är det sorgligt att man valt bort så många av dem för att man inte orkat eller varit fullt upptagen med alkoholen! Jag kan fortfarande känna glädje när jag tänker på den kvällen jag sa till min make som stod och lagade middag att "jag går ner och blaskar lite färg på väggarna i tvättstugan". Efter middagen totade jag ihop en slags adventsljusinstallation - inga stora grejer men bara att jag hade energin och framför allt, lusten!

Det är riktigt att alkoholen är en flykt, man flyr från det mesta även det som är bra. Det kan vara bra att veta att livet finns kvar därute och att livet inte blir en dans på rosor bara för att man inte dricker. Men, ju starkare man blir desto enklare är det att ta tag i livet, att ta tag i de svårigheter som uppstår, att faktiskt leva livet! Sköt om dig Fillifjonkan!

... Många gånger här i min tråd och annanstans på forumet. Helt klart att det finns massor med mänskor, som inte klarar av att dricka, det förnekar ingen. Men om det gäller alla, eller ens de flesta, som nån gång druckit på ett beroendevis, är en annan fråga. Både forskningen och sunda förnuftet säger här annat. Det är faktiskt många, som övergår till normaldrickande. De personerna ser man knappast här, på AA, eller hos alkoholvården.

Flera av er, som varit nyktra länge, har skrivit om hur avgörande det är att komma till ett lugn med sitt beslut. Det är där jag inte är och jag skriver om det redan i mitt första inlägg här. Jag vet inte var jag själv befinner mig, eftersom jag aldrig tidigare gjort ett helhjärtat beslut om att förändra mitt drickande. Eftersom jag är den nyfikna katt jag är, upplever jag det som helt klart att jag kommer att ha en oro i mig, tills jag lärt mig mera om mig själv. Den lärdomen kommer jag en dag att måsta skaffa mig, väl medveten om att den i värsta fall kan bli dyrköpt, men också optimistisk i att om jag gör ett experiment med mycket självmedvetenhet, behöver jag kanske aldrig falla djupt och kanske i bästa fall inte falla alls.

Curiosity killed the cat.

Kan du sova på nätterna?

Grattis till att du snart klarat av ditt första mål, årsskiftet. Jag själv hade klarat drygt ett år en gång, ett och ett halvt år en annan gång och sen tyckte jag att jag nog var botad. Varje försök att klara måttlighet övergick snabbt i ännu svårare beroende. Så min och många andras samlade erfarenhet säger att har man ett missbruksdrickande går det inte att bli frisk. Tänk dej noga för, tänk på allt du byggt upp och som kan raseras oerhört snabbt. Ju längre nykterheten pågår desto mer inser man att man inte alls behöver alkoholen. Att det är en illusion man fantiserar om. Att det är själva nykterheten som ger frihet.

eller dag 55 idag då. Bra gjort! Jag tycker du kan "unna" dej att räkna dagar om du vill. Jag tror alla gör det. Sen blir dagar till månader så småningom och efter ett år tappade jag lite räkningen. Nu stannar jag upp ibland och tänker på vad det är för datum och häromdan kom jag på att det råkade vara två år och fem månaders-dagen. För datumet då jag slutade, det glömmer jag nog aldrig. God fortsättnng önskar jag dej.

Jag känner att jag gör det. Fokuserar väl mycket på antalet dagar jag varit nykter. Det har stört mig, det är ju inte där fokus ska ligga. Men så tänkte jag till och om i dag (dag 54, för övrigt). Jag är så himla färsk i min nykterhet än så skitsamma om jag hänger upp mig på dagantal för närvarande. Jag tillåter mig att göra det. Accepterar att jag gör det. Och med det låter jag mig nöja. Just nu.

... heller att han är så tokig, faktiskt.
;)

Har kört skytteltrafik mellan kylskåpet och tevesoffan i kväll (sååå sugen på nåt) och nu sista vändan sticker han fram huvudet bakom kylskåpsdörren: "Hänt nåt nytt?"
Det är skönt att vara tillsammans med nån som får en att skratta.

Jag gillar också Lucas!

Har han en brorsa?

Det är precis detta man behöver höra när man börjar inbilla sig ett och annat. Du har givetvis helt rätt. Jag fortsätter vara nykter.

Så stolt som jag var igår när jag pratade med min vän över att jag numer inte dricker. Varför kasta bort det. Jag skulle ju inte klara av att hantera A ändå. Det vet jag.

Tack!

Du skriver härligt.
Ha en fin kväll.

Liksom (nu senast) Steglitsan funderar jg ibland på vad jag skall göra vid årsskiftet, då mitt löfte till mig själv om en nykter höst tar slut. Just nu känns det som om jag kommer att förlänga min nykterhet. Själv börjar jag känna mig redo att pröva på måttlighet, men jag tror inte att mina relationer ännu då kommer att vara i sådant skick att de skulle klara ett experimenterande, utan risk för skada. Och det blir i sig själv ett test. Om drickandet är så viktigt att jag vill prova, fast det kan skada mina nära relationer, så är det i sig ett tecken på att jag inte är klar att pröva på att dricka.

Enligt den tanken blir det bara möjligt att pröva måttlighetsdrickande om jag och min nära omgivning känns verkligt stabila. Låter som ett bra krav.

Är fortfarande på resa, men har haft ett parkorta, men helt positiva samtal hemåt, sedan senast. I fall någon undrar.