Har, som så många andra, läst här till och från under långa perioder i flera års tid. Bara det är ju ett tecken på att allt inte står rätt till. Nu känner jag mig dock redo att börja skriva själv. Mina erfarenheter av alkohol sträcker sig tillbaka ca tio år då jag började festa ganska hårt under studenttiden och jag insåg allt oftare att jag tappar kontrollen när jag väl dricker. Jag har inga större problem att gå längre perioder utan alkohol men så kommer en festkväll och jag tappar omdömet fullständigt. Jag insåg innan sommaren att jag hade hamnat i en mörk spiral som jag inte riktigt kunde ta mig ur. Ett antal händelser avseende boende och arbete hade lett till att jag på pappret levde min dröm. Men varför kändes det inte så? Jag gick till vårdcentralen och fick antidepressiva utskrivet och går på det fortfarande. Känner en enorm förbättring men vill nu också, en gång för alla, komma till bukt med alkoholen. En dröm vore att leva ett liv utan alkohol. Men jag vet inte om jag orkar stå emot det sociala. Som singel i 30-års åldern i Sthlm lever jag och mina vänner till stor del av min tid på stans barer. Det är naturligt att gå och äta middag och/eller ta ett glas på vardagarna. Däremot har vissa av de mer festliga vardagarna slutat i karatefyllor som absolut påverkat mig dagen efter på jobbet, något som för mig är helt oacceptabelt och som gör mig livrädd. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska ta bort alkohol helt och hållet ur mitt liv. Men jag kan inte tillåta mig själv att få minnesluckor mer, det skrämmer vettet ur mig. Var ska detta sluta?? Ibland är jag övertygad om att jag borde bryta med alkoholen tvärt, vid andra tillfällen tror jag att jag NU kan börja konsumera alkohol måttligt, försöker jag bara lura mig själv?

steglitsan

Det har ju som sagt gått ett halvår och det är ju toppen. Men nu börjar jag märka att människor runt omkring börjar tycka att det kanske ändå är dags för mig att börja dricka. "Har du inte börjat dricka än"? Det är nu som det känns som att jag måste börja försvara mig om varför jag fortfarande ska hålla igen nu när jag inte druckit på länge. Det är som att de börjar tröttna. För ett par dagar sedan var jag på en middag där det varken var läge för mig att påpeka att jag inte äter rött kött eller att jag inte vill ha alkohol. Så jag åt tartar och smuttade på lite vin.Totalt så fick jag nog inte mer i mig än en stor klunk och jag kände inget. Jag har inte funderat över alkohol nämnvärt efteråt men det stör mig att jag inte är lika säker i mitt beslut just nu.

MåBättre

Tjaba! :)

Jag tycker det är bra av dig att faktiskt iakta dig själv och inse att du sänkt garden ett snäpp sedan kan man ju fundera på vad det beror på. Jag tror att det har att göra med att vi är människor, precis som alla andra. Inga konstigheter och det vore nog mer onaturligt att springa omkring superfokuserad på sin nykterhet dag ut och dag in. Sedan tror jag att det är superviktigt att man påminner sig själv om hur det var och vill man tillbaka dit eller vill man gå en annan väg den här gången? Om väldigt många dricker var och varannan helg så kan jag tycka/tänka att det är lite skoj att inte gå i alla andras fotspår och vara nykter, bygga istället för att riva.

AA är så himla bra just för att bli påmind och vill man inte gå den vägen så måste man nog hitta andra sätt att påminna sig själv på.

Jag känner en viss oro inför sommaren då jag vet att jag blir extremt partysugen då solen, värmen, uteserveringarna osv dyker fram, hur känner du? Kan du boosta dig själv att njuta av sommaren nykter och ta beslut om din framtida nykterhet i höst eller hur tänker du?

Styrkekram till dig!

LenaNyman

Har du kommit till "Han var en planet utan atmosfär"? Vet inte varför, men jag gillade verkligen den meningen.

Ha den allra bästa onsdagen du kan drömma om. Pusspuss!

:)

steglitsan

Påsken är över och i morgon är vardagen åter. Nu är det dags att ta tag i träning och kost igen. På allvar. De senaste månaderna har det riktigt barkat åt fanders. Tydligt är att det jag dövat med alkohol ersatts av diverse dålig mat. Klart som korvspad det går vägen med ett a-fritt liv när jag ersätter vinet med en festmåltid som heter duga. Samma för-e-bannade belöningstjofräs triggas ju igång. För att citera Zlatan: "Jag måste fokusera mig"

steglitsan

Nu har det gått en och en halv vecka med en mycket väl godkänd kost. Jag har sedan några månader tagit bort rött kött och fågel ur min kost och märker hur mycket behagligare det känns efter att jag ätit. Kallar mig inte på något sätt veg. Igår var jag på konferens och åt vad som bjöds på (kött, kött och åter kött) och kände direkt hur tung jag blir av det. Så jag kör på i samma takt och äter veggies och fisk. Gott och nyttigt. Har inte haft någon hetsätningsepisod på ett tag nu vilket känns väldigt skönt. DESSUTOM har jag börjat promenera allt bättre varje dag. Kanske är det dags att sätta gång med löpningen igen, kanske.

Härligt SL! Vad bra du är!

Jag ligger själv i startgroparna för att komma igång. Har snirklat med bilen runt gymmet två gånger... Mental invänjning... Har tänkt gå med i WV igen och känner att nu - mycket snart - är det dags. Jag vill ju må bra på alla sätt.

Det här är vi värda, eller hur!? Kram

steglitsan

Har haft ett gäng vänner över på fika, snack och balkonghäng i eftermiddagssolen. De har precis gått och jag insåg att eftermiddagsfika är ett utmärkt sätt att socialisera på. Ingen har förväntningar på alkohol och det blir inte lika upphaussat som middag.. Mmn tummen upp! Och heja mig som inte tog av kaffebrödet!

mod60

Visst är det härligt att sitta och prata nykter med människor man tycker om. Tummen upp frö dig och ditt sunda friska liv. Jag blir glad när jag läser om hur gott du verkar må. Kramar i massor//mod60

steglitsan

Åh Mod60, tänk om det ändå vore så väl. Min styrka tillika min svaghet är nog att jag lätt ger sken av att saker och ting är bra och som det ska va. Ja alkoholen är borta, och suget likaså. Rött kött finns inte på tallriken och för närvarande håller jag sockret borta. Men så finns ju allt mörker. Ängslan över att misslyckas på jobbet, tron om att bli genomskådad, ensamheten i att inte hitta en partner, mardrömmarna som dyker upp titt som tätt, att jag aldrig lyckas hålla de där j-vla kilona borta, stressen över att jag aldrig får igång mitt sparande ordentligt....fan fan fan.

LenaNyman

Hjärnspöken, SL. Man tror på dom men dom finns inte på riktigt. Det finns inte att du skulle misslyckas på jobbet. Du kan göra ett misstag, aldrig misslyckas. Ängslan över att bli genomskådad? Jag hoppas att folk genomskådar dig, SL. Då får dom ynnesten att visuellt riktigt dissekera en helt strålande fin människa.

Och visst kan man snöa in på pengar och kilon så inåt helvete irriterande mycket. Ibland kommer man på att man inte är vare sig sina överflödskilon eller sitt kontosaldo utan nåt helt annat, nåt mycket större. Och då känns det bättre för en stund (varför kommer jag plötsligt att tänka på reklamen för Norrlands Guld nu?).

Det känns som att mardrömmarna hör ihop med rädslan och ängslan. När det här ljuset gått upp för dig, att du är en alldeles utmärkt älskvärd varelse, så kanske både mardrömmar och hjärnspöken lämnar dig ifred. Lämnar plats och rum åt någon annan. ;)

SL betyder inte Stockholms lokaltrafik. SL är förkortningen för So Loveable. Så det så.

Nu ska LenaNyman försöka sova. God natt, kära du.

steglitsan

Underbara Lena, ditt inlägg var det första jag läste imorse och det har legat kvar i mig hela dagen. Nu äntligen hemkommen från jobb och gym (jorå så att...) och jag är helt övertygad om att det är tack vare dig som jag fick styrkan idag. Tack underbara du. Jag är så glad att ha dig i mitt liv!

KRAM

steglitsan

Hoppade på vågen på gymmet idag. Alltså chocken (inte positiv alltså). Nu är det bara att ta tag i det. Jag är på ett sätt glad att jag ställde mig på skiten eftersom nu kan det bara gå neråt och nu kommer jag kunna veta om jag är på rätt väg. Men fy satan i gatan.

mod60

Låt inte dina hjärnspöken ta ner dig.... det låter ju så banalt att säga men jag tar chansen och gör det ända. Bli vän med dig själv och tyck om dig själv med alla fel och brister och försök tycka om den du är....

Ta en sak i taget annars kanske det blir för mycket...nu dricker du inte HURRA och du tränar HURRA ta resten pö om pö. Det kommer....
Hoppas du hör värmen och omtanken genom datorn....//mod60

steglitsan

Det gör jag verkligen Mod60 tack för att du tar dig tid och skriver till mig.... det gör mig så varm och sätter ett leende på mina läppar så här på kvällskvisten!

Stor kram!