Senaste kommentarerna i forumet

Funderar på om tankarna kan tolkas som att det är ett egoistiskt tankesätt, eller om ni andra förstår vad jag menade?
Idag för exakt ett år sedan drack jag alkohol sist, och resan har varit oändligt lång under vissa stunder. Samtidigt har jag upplevt att livet nu går ännu fortare än innan. 360 är ett varv men året har 365 dagar. Det är kanske så att tanken att se ett år som ett varv inte stämmer. Kanske det är mer som en spiral där man inte snurrar kring ett centrum, utan mer varv som går upp eller ner? I så fall har jag jobbat mig nedåt sedan jag började med alkoholen i mitt liv. Hastigheten nedåt har i så fall gått snabbare och snabbare i ett tilltagande beroende. I så fall har den makliga ursprungshastigheten infunnit sig, och året som gått har bara varit att stabilisera nedåt spiralen. Jag har kanske tagit ett par steg i Jellineks kurva, men vägen att vandra är fortfarande lång.Jag ska gärna försöka summera det viktigaste hur jag upplevt faserna jag gått igenom. Jag minns att jag gärna önskade mig mera av "insiderinfo" när jag själv började min resa för ett år sedan. Kanske är det av intresse. Ska försöka hålla mig mycket kort ;-)

- Första tiden som alla vet jobbig.
- Efter en tid började det bli uthärdligt och sakta positivt
- Efter kanske två månader var det en nästan en känsla av att vara "hög" på nykterheten.
- Efter 4 - 5 månader fick jag dov huvudvärk. Svängningar upp och ner. Faktiskt oftast ganska dämpat.
- Efter det har det sakta sakta gått lite uppåt. Men faktiskt inte direkt fort..
- Önskan om fortsatt nykterhet har infunnit sig
- Acceptans av att inte kunna dricka normalt finns.

Summan är nog att jag blivit lite "besviken" på att det första tiden av eufori försvann. Hoppats att det ska gå snabbare. Jag kommer att göra allt för att fortsätta att hålla mig nykter. Så mycket är säkert. Det andra vill jag inte ha tillbaka. Men jag ser fortfarande fram mot att få riktig fet "payback" på mina ansträngningar ;-) Om den kommer? Faktum är att jag tror det!

Om Pellepennan håller sig nykter och lever så får jag väl se.

Oavsett vaknar jag i morgon bitti och har varit utan alkohol i systemet i över ett år. Det är faktiskt lite coolt i sig.

Nu långpromenad i solen och blåsten!

//PP

Funderar på om tankarna kan tolkas som att det är ett egoistiskt tankesätt, eller om ni andra förstår vad jag menade?
Idag för exakt ett år sedan drack jag alkohol sist, och resan har varit oändligt lång under vissa stunder. Samtidigt har jag upplevt att livet nu går ännu fortare än innan. 360 är ett varv men året har 365 dagar. Det är kanske så att tanken att se ett år som ett varv inte stämmer. Kanske det är mer som en spiral där man inte snurrar kring ett centrum, utan mer varv som går upp eller ner? I så fall har jag jobbat mig nedåt sedan jag började med alkoholen i mitt liv. Hastigheten nedåt har i så fall gått snabbare och snabbare i ett tilltagande beroende. I så fall har den makliga ursprungshastigheten infunnit sig, och året som gått har bara varit att stabilisera nedåt spiralen. Jag har kanske tagit ett par steg i Jellineks kurva, men vägen att vandra är fortfarande lång.Jag ska gärna försöka summera det viktigaste hur jag upplevt faserna jag gått igenom. Jag minns att jag gärna önskade mig mera av "insiderinfo" när jag själv började min resa för ett år sedan. Kanske är det av intresse. Ska försöka hålla mig mycket kort ;-)

- Första tiden som alla vet jobbig.
- Efter en tid började det bli uthärdligt och sakta positivt
- Efter kanske två månader var det en nästan en känsla av att vara "hög" på nykterheten.
- Efter 4 - 5 månader fick jag dov huvudvärk. Svängningar upp och ner. Faktiskt oftast ganska dämpat.
- Efter det har det sakta sakta gått lite uppåt. Men faktiskt inte direkt fort..
- Önskan om fortsatt nykterhet har infunnit sig
- Acceptans av att inte kunna dricka normalt finns.

Summan är nog att jag blivit lite "besviken" på att det första tiden av eufori försvann. Hoppats att det ska gå snabbare. Jag kommer att göra allt för att fortsätta att hålla mig nykter. Så mycket är säkert. Det andra vill jag inte ha tillbaka. Men jag ser fortfarande fram mot att få riktig fet "payback" på mina ansträngningar ;-) Om den kommer? Faktum är att jag tror det!

Om Pellepennan håller sig nykter och lever så får jag väl se.

Oavsett vaknar jag i morgon bitti och har varit utan alkohol i systemet i över ett år. Det är faktiskt lite coolt i sig.

Nu långpromenad i solen och blåsten!

//PP

Det känns ärligt talat bara skit att hålla sig a-fri idag. MEN! Jag kan göra det för Lucas! För hans skull. För att han ska få en fin dag. Så, precis så, ska jag göra och tänka nu. Tack, söta!

Borde nog skrivit i min egen tråd istället för att sväva ut med tankar hos Konstnären.

PP
Konstnären
Inte är det väl konstigt att vi väntar på dagens inlägg från Konstnären ;-) I synnerhet inte efter knäppgöken som gick in och förfalskade i din tråd för en tid sedan. Sen har vi ju vant oss vid att du lämnar dina livstecken regelbundet.

Sen har jag funderat mycket på sundheten i mitt eget användande av forumet - och naturligtvis är jag säkert inte ensam om det heller. Jag har under perioder försökt att följa allt som skrivs och hålla koll på vart var och en står i livet. Det blir till en omöjlighet. På senare tid har tankarna kommit upp om det är sunt för mig? Bidrar det till mitt fortsatta tillfrisknande - eller är det i verkligheten så att det kanske till och med håller mig kvar och nere i depressionsliknande känslostämning? Tror det var Stigsdotter som skrev att det efter en tid kändes som att det blev dränerande. Tillströmningen av alla virtuella vänner som kommer in och befinner sig i kris. Med tiden kommer vi kanske varandra nära. Sedan finns det några av dessa som försvinner och vi vet inte vad som hänt. Andra berättar först att det finns avsikt att sluta vara aktiva och gör sedan det.

Forumet är otroligt bra och har gett mig möjligheten att hålla mig nykter i ett år nu. Men kanske finns en tid då vi ska gå vidare. I det vidare livet :-) När vi kvalat in i ligan "det vidare livet" är då frågan vad vi mår bäst av. I form av en tråd som tar en ny riktning, eller att helt enkelt fylla livet med nytt innehåll? Söka oss till andra saker än att vara aktiva/överaktiva på forumet?

Tycker det är mycket svårt att veta vad som är rätt för mig. Känner bara instinktivt att alkoholen och den påbörjade resan i nykterheten har tagit så mycket av min kraft och min tid. Jag önskar att jag kan finns den bästa och mest effektiva vägen att komma vidare i livet, på riktigt, det riktiga livet...

Kan nu idag känna att forumet är både lite bra och dåligt för mig. Tillströmningen på forumet är konstant och vi mår alla dåligt i början. Inte sällan är själva alkoholproblematiken blandat med andra mer eller mindre svåra psykiska situationer, relationer. Det gäller nog de flesta av oss. Alkoholmissbruk är ju i sig något som starkt påverkar vårt psyke. På något sätt är det så att man blir djupt involverad och verkligen vill/tror sig kunna göra skillnad. Samtidigt som man söker efter egna svar.

Kanske funderingar som kanske hör bäst hemma i min egen tråd.

När det gäller dig hoppas jag att anledningen till att du inte skrivit på ett par dagar inte är kopplat till något svårt eller dåligt eller negativt. Kanske har du bara glömt betala bredbandsanslutningen eller så :-)

//PP

Du verkar ha en fantastisk förstående man i Lucas som inte ens har trillat dit på medberoende.Om och när han gör det så blir han inte lika fantastisk och förstående.Om inte för din egen så för hans skull,stå emot nu när det verkar gå tungt.Jag fick ofta höra hur tråkigt vi hade och att inget hände och att allt var så enahanda och att inget ljus fanns.Jag såg inte det,jag lallade ju på i min vardag och undrade lite över vad han menade.Jamen sa jag,vi kan väl : gå på bio,hälsa på nån laga nått gott.Inte förstod jag att det enda som kunde bota hans tristess var just alkohol.Jag trodde det var jag och min "tråkiga" livsstil.

Nu har jag ju facit och läser också ofta om denna grå matta som verkar dra in och förmörka er en bit in i nykterheten.Och att ljuset där i tunneln är alkoholen fast ni förstås innerst inne vet att det inte är så.Jag hoppas du kan stå emot och se mannen i ditt liv som säkert hoppas och längtar att du ska få må bra och leva tillsammans med honom i nuet.

Du har så rätt.

Och nu är jag fet, frustrerad, FINNIG och känner mig så urbota fucking FEL! Och kinkig och tjurig, som en sån här illgråtskrikande unge på affären man kan höra lång väg och bara vill slå ihjäl. Senare idag ska vi fira svärfar och då blir det tårta och kakor och bullar och fan och hans mormor.

Jag har lust att köra foten rakt genom en glasruta. Huvvet kan gott hänga på också.

Det finns ingenstans att ta vägen. Att supa till nu vore heaven! Men vafan, efter det kommer ju sen hell! Om man inte förstås tar expresståget till parkjävlabänken.

Åh, jag är ett sånt obstinat tjurhuvud just nu att det finns inte!

Tack snälla för fina kommentarer och stöttande ord. Det känns extra bra att få så uppmuntrade ord av "experter" på området. Jag håller fullständigt med dig Muränan; det är ingen dans på rosor att bli nykter men liksom du hittar jag inga alternativ på kartan.

Fenix, så skönt det vore att slippa skriva om sina återfall med darrande fingrar av bakfylleångest. Tänk att istället i framtiden få växa och bli en stabil stöttepelare som många av ni andra utgör på forumet.

Lill-Per, jag har följt dig hela vägen minst lika mycket som du följt min knaggliga resa. Är otroligt imponerad av de ca 5 månaders nykterhet du klarat av. Vi får dra lärdom av vad som gick fel och fortsätta där vi slutade. Den inre stressen som du talar om känner jag så väl igen. Några verktyg har jag ju som kan dämpa den värsta stressen, typ motion, läsa en bok etc men när den blir som värst är det riktigt, riktigt jobbigt.

Jag är tacksam för att jag tog mitt förnuft till fånga innan det gick för långt. Jag har sovit hela natten om än lite oroligt. Egentligen vill jag förtränga delar av veckan som gått och bara stoppa huvudet i sanden men jag tänker tvinga mig till att göra en liten egen analys vad jag kunde ha gjort för att förhindra att det första glaset intogs.

Stor kram till alla er där ute. Ni gör det möjligt att orka vidare och få tillbaka kämpaglöden.
Tjalle

Min resa fortsätter trots det som jag gjorde förra helgen. Inget är förändrat. En stilla undran är om mina tankar alltid kommer vara fyllda med funderingar och olust inför alkoholen.
Jag önskar att det så småningen ska vara ett blekt minne från det förflutna. Dock aldrig glömma det som varit.
5 månader och två dagar i dag , inklusive ett återfall!
Sköt om er!
Lp

Tjalle, jag tänker på dig. Jag har följt dig länge här i både framgång och fall. Jag har samma statistik som du ungefär. Som alla andra säger, du behöver inte ursäkta dig för någon här inne. Definitivt inte tro att vi är besvikna på dig. Hur skulle vi kunna dömma dig?
Besvikelsen är väl snarare en känsla av omtanke och önskan att få trösta när en medmänniska faller. Vi vet väl alla här hur det känns?
Som du vet hade jag ett rätt högt fall förra lördagen. Nu är jag fräsch och glad igen, fast den inre stressen gnager ändå konstant. Den måste jag lösa på annat vis än att dränka den med en fuktig filt av alkohol.
Jag är olycklig för mitt snedsteg men vägrade sätta mig på dag 1 igen. Vi har skrapat ihop en ansenlig mängd dagar och detta var bara ett mindre klavertramp för att påminna oss om att vår valda väg är den rätta.
Tjalle, du är snart pigg o glad igen med siktet inställt framåt, inte bakåt.
Stor kram och välkommen tillbaka upp på hästen med mig. Sträck på dig för du är bra Tjalle!
Lp

Välkommen tillbaka, Filosofen. Läste hela din tråd och det tog uppriktigt ont att läsa om hur svårt du har haft. Du skrev om det själv, någonstans där på vägen: Mot alkodjävulen hjälper inga önskningar, det behövs fasta beslut. Om så bara för en dag i taget. Efter vad jag läst, tror jag du kan behöva befästa det beslutet med att söka hjälp irl. Aa, vården, antabus... Det finns flera möjligheter.

Hur som helst, välkommen tillbaka! Hoppas du fortsätter att skriva. Lycka till i din kamp.

Jag tror nog vi alla kan känna det så här. Det blir det där utanförskapet, som vi skrivit mycket om. Men det blir också svårt att "hitta på något kul", eftersom allt kul är förknippat med alkohol. Det är väl det som är så trist. Tror att vi alla som verkligen vill sluta dricka kommer till den där punkten. Jaha - men nu då? Ska jag ha tråkigt jämt?

Det handlar nog mycket om att våga "komma upp i sadeln" igen. Våga göra roliga saker, fast utan alkohol. Men det betyder också att man kanske inte kommer uppskatta allt som man tidigare gillade. Hänga på krogen med ett kompisgäng som skrålar ikapp och shottar... Nja... Det blir liksom inte så kul. Men vad är det du missar? Egentligen? Halva tiden lever man rövare, andra halvan kommer man inte ihåg och sedan hänger man över toaletten. Det handlar om att hitta sin nya roll i sitt nya liv, vilket är lättare sagt än gjort. Själv har jag våldsamt svårt för att gå förbi en uteservering en ljummen kväll där det skålas i rosé. Bara att inse att antingen går jag dit och dricker a-fritt och njuter av kvällen, eller så går jag inte dit alls. Beror på hur stark jag känner mig just där och då.

Men hur eller hur. Det jag kommer fram till är följande:

* Måste jag dricka alkohol för att umgås med mina kompisar?
* Måste jag dricka alkohol för att ha roligt?
* Måste jag dricka alkohol för att kunna prata i timmar med mannen?
* Måste jag dricka alkohol för att ...

Tidigare var svaret JA! Självklart! Skojar du?! Men nu vill jag inte att livet ska se ut så längre. Jag vill inte behöva dricka för att ha kul, vara glad, ledsen, arg eller annat. Men det är inte lätt.

Läs gärna lite i tex Berra en bit bak i tiden. Han reflekterar mycket kring alkoholens närvaro.

Kram till dig vännen

Just det. "Det är som folk i grupp då mentalt börjar fundera på varför jag är nykter." DET är läskigt.

I övrigt - jätteglad för din upplevelse!

Kram

Låter fint, det där. Jag har en känsla av att de flesta andra inte alls gör så stor sak av alkoholfritt, som vi själva tror dom gör. Finns naturligtvis undantag, men då har denog egna orsaker till det.

- en av mina systrar i min forumfamilj... blev glad att se att du fiskat upp din tråd (även om ditt ärende är ett bekymmer för dig just nu). Kändes som en kär hälsning från tiden då forumet var min livlina och en livsnödvändighet. Skrev några rader där jag nämnde just dig, kanske det var i Berras tråd. Du är en av dem som var så viktig för mig. Och är... för alltid inristad i mitt hjärta. Kram, kram / mt

Tack konstnären för ditt senaste svar!
I dag loggar jag in igen, efter månader i en jävla battle med mig själv att nu måste jag styra upp.
Känns ändå bra att komma tillbaka till forumet och erkänna att man inte är så stark som man tror, och att inse att människor behöver varandra för att lyckas.
Ones again, Jag är alkoholist och varje dag är en kamp.
Önskar jag kan stå emot imorn.
Kärlek till er,
Filosofen

att läsa!

Hemkommen från middag. Det blev en trevlig kväll. Drack ingenting och det blev ingen större grej. Berättade för en kille som jag hade bredvid mig att jag slutat dricka alkohol. Han frågade om jag var nykterist. Jag känner mig inte bekväm med det uttrycket. Så jag sa bara att jag har bestämt mig för att inte dricka just nu, idag. Imorgon kanske jag väljer något annat. På det stora hela tycker jag att det gick väldans bra förutom att han fyllnade till något och med det så försvann väl lite av hans fingertoppskänsla så när hela bordet var lite tyst så passade han på att fråga vad det var för alkoholfritt som jag drack. Rent principiellt har jag inget problem med det men det går inte att sticka under stol med att det skapar en liten tryckt stämning. Det är som folk i grupp då mentalt börjar fundera på varför jag är nykter. Sitter man i en diskussion med en eller två personer kan man resonera kring det och döda eventuella spekulationer. Men ja ja. Lämnade vid midnatt, bland de första men å andra sidan kände jag inte att jag hade något att hämta mer. Jag känner dock att jag bjöd på mig själv, avbröt folk och var lite högljudd precis som alla andra :)

Saknade inte alkoholen en enda gång. Det jag blev serverad tyckte jag var så mycket godare än vin och öl så smakmässigt drog jag längsta stråt. Nej denna gång kände jag inte en enda gång att det hade varit gott med alkohol. Fasen vad skönt.

Tack återigen !

Det är lite så jag tänker också. Har flytt från problemen jämt när dom dykit upp tidigare. Känner att jag helt enkelt inte orkar fly längre. får liksom stå mitt kast och ta tag i det från botten. Även om dagen har varit tung idag så vet jag att jag kommer att vakna upp nykter imorgon. Sen vad jag ska göra då. det får jag helt enkelt lösa imorgon.

Tack återigen för omtanken. Och ska absolut försöka uppdatera om min förhoppningsvis sundare livsstil.

Försök att hålla dig sysselsatt så tiden går. Ta en timme i taget.

Jösses vilken jobbig sjukdom detta är. Tack för att skriver Tjalle, jag har också gjort det flera gånger efter mina fall, man är fortfarande kvar här och förr eller senare slipper vi skriva om våra fall hoppas jag.
Ha de!

Stingo, läste faktiskt precis nån undersökning om det där. Blåkortvågigt ljus från bland annat smartphones och surfplattor påverkar produktionen av sömnhormonet melatonin negativt. Bra tips, man vet inte om man är känslig förrän man testat.

Tack Moa! Hur avlöper allt själv annars, tycker du?

Jaha, dag 50 nu då. Skjutsade Lucas ut på lokal tidigare i kväll. Och då insåg jag plötsligt att jag inte varit ute på nåt roligt alls sen jag påbörjade den här nykterheten. Inte nåt. Och jag vet varför också. Att gå ut på en a-fri stillsam middag är inga problem. Men att dra iväg för att partaja NYKTER... Näe. Jag kan fortsätta såhär ett litet tag till, men i längden går det inte.

Det är kanske därför jag känner att för närvarande så läggs den ena nyktra dagen till den andra - men insättningarna förräntar sig inte. Dom har slutat ge avkastning. Om det här bara är en platå, tillfällig, vet jag inte. Nån fler som känner eller har känt på samma sätt och förstår vad jag menar?

Men tacksam är jag. Över att Lucas inte delar min problematik. När han ringer sen och vill hem så är det inte ett fylledrägg jag får in i bilen. Fy fan vad glad jag är för det.

Höres.

tack till er som varit med ett tag då och då tittar in och lämnar värdefulla erfarenheter!

var vidriga.

Varför man gör så mot sig själv?
Man söker en ro man aldrig finner.
Om man inte klarar att lägga av.
Då. Kan man faktiskt finna den ron.

I många dagar har man flytt utan att vilja inse att det enda rätta är att stanna kvar.
Sluta fly.
Det går inte för vart man än går följer man själv med.

Jag tänker på dig.