Senaste kommentarerna i forumet

Där har du svaret Lena, jag har så lite att göra mycket oro och snus :) Jag ritar river och gör bilder. Dator får man låna men det behövs ej.

Efter många om o men har jag äntligen kommit igång med mina besök på beroendeenheten här i stan. Har fått en terapeut som jag ska träffa ganska ofta i början och kanske mer sällan sedan, men i tre månader pågår den så kallade hjälpinsatsen för att få mig att sluta med allt vindrickande. Det känns jättebra att jag sökte hjälp och jag känner mig stolt över mig själv. Det är nästan en månad sedan jag först ringde till beroendeenheten, synd att det ska ta så lång tid innan allt är klart. Under denna månaden så slutade jag nog varje måndag med vinet och höll upp olika antal dagar, allt från en dag till tre dagar. Som jag sagt innan och vet från tidigare, det är tredje dagen, tredje veckan och tredje månaden som är svår. Det är då man måste vara stark och inte falla tillbaka i det självdestruktiva mönstret. Denna gången SKA DET GÅ BRA! Jag vill det framför allt för min egen skull, men också för min hund och för min vuxna barn. Vill inte behöva skämmas över mig själv längre, utan känna mig stolt över den jag är.

... hur du får till alla foton? Dom är ju "retuscherade" också, många av dom. Har dom nåt bildredigeringsprogram där på Slottet som Stjärnorna får förfoga över?
;)

Märkligt att ha en blogg ska jag säga dig. Har ju ingen aning om nån ser vad jag "gör" där och det passar mig - känslan av att ingen-hela världen-någon ser <3

Pip-Pip

Jodå, dom låg snyggt och prydligt i sin burk som rullat in under nattduksbordet. Har kvar den än. Oöppnad.

Det är som just nu. Just nu är jag hemma och skulle kunna sätta upp mina nyinköpta höstgardiner i vardagsrummet. Men ilskan lurar och händer bara minsta lilla jag inte räknat med (eller nåt jag faktiskt räknat med) vet jag att strykjärnet som nu fungerar likväl skulle kunna bli ett dysfunktionellt fungerande strykjärn under dagen. Gardinerna skulle kunna paja, för det har gardiner i det här hushållet gjort förr, jag skulle kunna få nya klösmärken på låren eftersom jag tenderar att köra in naglarna på mig själv för att kanske rädda nån annan pryl i stället... Ja, så ser det ut.

... ilska. Alla dessa utbrott håller på att äta upp mig inifrån och ut och sen in igen. Det är så småsmåsmå struntsmå bagateller som kan bana vägen för ett utbrott och när utbrottet sker blir jag en arg och förtvivlad liten flicka som stampar, skriker, river och slår (när jag väl är hemma - aldrig utanför hemmet). Om jag skulle låta alla saker jag slagit eller slitit sönder här hemma paradera på gräsmattan så skulle någon tiggare bara kunna slå upp fyra väggar och ett tak och flytta in i ett fullt möblerat hus.

Ilskan är på stand-by, känns det som, mest hela tiden och två gånger i månaden blir det extra jävligt. Då borde jag inte ens kliva upp om morgnarna. Dagen är liksom körd.

För en tid sen var jag i kontakt med psyket för att få hjälp med det här. Testade olika mediciner tills en överläkare med sin "fingertoppskänsla" bestämde att det var adhd jag led av. Åt Concerta ett tag och var så angelägen om att dom skulle hjälpa att jag inbillade med att det var det dom faktiskt gjorde. Men. Kroppen blev enormt stressad av det här preparatet och jag åkte upp i blodtryck, fick stickningar i bröstet och dessutom kunde jag inte förlika mig med dom här urinproven man skulle lämna för att visa att man var ren för övrigt. Jag fick nog den gången jag alldeles glömt bort att jag hämtat ut medicinen och i stället ringde psyket för att få nytt recept. "Men du har kanske tagit nån extra", säger receptionisten till slut när jag försöker förstå hur dom tycker att jag borde ha tabletter kvar hemma. Då la jag ner allt vad Concerta hette, insomningstabletterna likaså och p-pillren. Det där var en sån satans sak att säga att jag beslutade mig för att inte mer ha med psykvården att göra. Men så skönt det skulle vara att bara ta en tablett och så vips! är ilskan väck. Som att bli av med hösnuva, bara sådär...

Jag har äntligen vaknat utvilad. Första morgonen på flera månader. Strax innan klockan ringde och med energi att gå upp! Satte till och med på Nyhetsmorgon. Då är det dags att snabbt som sjutton att analysera varför det blev så idag och inte igår. Jag gick inte och lade mig heller överdrivet tidig. jag satte helt enkelt väckarklockan på en realistisk tid. Jag brukar oftast sätta den orealistiskt tidigt föra tt jag tror att jag ska gå till kontoret innan alla andra för att jobba undan men det gör jag sällan eftersom jag är så trött när jag vaknar och därmed snoozar jag i en evighet. Idag ställde jag klockan på en mer human tid och voilà! Jag vaknade innan väckarklockan OCH GICK UPP! Satte till och med Nyhetsmorgon det har jag aldrig ro till annars eftersom när jag väl går upp så är det ett kaos och stress utan dess like eftersom jag dragit mig så länge i sängen.

Hoppas det håller i sig nu, en gång är ingen gång- två ggr är en vana.

Känns lite jobbigt konstigt nog att få bekräftat här att jag har problem men samtidigt bra. Jag pratade med en kompis för en tid sen men hon tyckte inte jag var beroende, hon sa bara "håll upp ett tag bara det fixar du". "Ja klart jag gör" sa jag men det gick ju inte. Sen sa jag inget mer till henne om det. Inte så att hon gjorde fel, jag vet inte heller vad som är rätt att säga i en sån situation. När jag för första gången sa till min man att jag tyckte jag drack för mycket höll han med och sen kastade storögda blickar på mig när jag tog ett glas vin. Jag blev stressad och sur och sa " jag måste väl inte sluta tvärt här och nu eller?" Men hans reaktion var riktigt bra för jag insåg då ännu mer hur fast jag är i vindrickandet.

Tack snälla ni för varmt välkomnande! Om jag inte är här en tid framöver har jag fallit tillbaka men jag ska försöka göra det till en sak att rapportera dag för dag hur det går. Som en del på att göra-listan i projektet Sluta dricka vin till vardags.
Jo, jag såg förresten en kommentar om att jag borde sluta helt. Det borde jag säkert men den tanken känns främmande och deppig just nu...

... alla glada och uppmuntrande tillrop! Blir så smältvarm i magen när jag läser det ni skrivit!

(Ebb, jag har läst varje inlägg i din blogg och säger "pip", fast här inne i stället.)

Tisdagskram till er alla.

/L

Senaste 3-4 nätterna har jag brottats med jobbiga återkommande drömmar.
Drömmer om en gammal tonårskärlek som jag troligen aldrig kom över ordentligt.
Var så otroligt kär, vi var unga hon 15 och jag 19, och jag kunde aldig låta bli att ta på henne.
Strök mina fingrar genom hennes hår, ovansidan på mina fingrar smekte hennes persikomjuka kinder, hela tiden...
Hursomhelst, jag fattar i drömmen att det är en svunnen tid, den kan aldrig återkomma igen.
Men ändå återupplever jag den gång på gång, samma behagliga känsla...
Men till slut börjar det bli jobbigt, det blir tjatigt och drömmarna verkar ha hakat upp sig.
Fattar inte riktigt vad hjärnan försöker bearbeta åt mig, det är liksom helt passe'.
Nu är klockan halvfyra på natten och jag vågar inte somna om för jag vet vad det bjuds på i mina drömmar.
Har sparkat runt bland täcken och kuddar sedan klockan två...svettigt.
Vågar inte berätta om mina drömmar för frugan, hon har har lätt för att bli sotis på gamla flammor,
Hon kan inte backa tillbaka i tiden och påverka mina känslor.

Har idag drömobjektet som vän på fejjan, tiden har tagit ut sin rätt och hon är absolut inte lika vacker som då.
Så det finns ingenting att längta bort till, ingen avund eller vill vara någon annanstans, egentligen...

Men varför drabbas jag av dessa återkommande drömmar just nu?
Det slog mig hur minnena slåss om sitt utrymme i mitt medvetande...
Naturligtvis, det är ubåtsjakten som drog igång allt detta...Va?
Förra gången för 35 år sedan när det begav sig låg jag i lumpen i Karlskrona, det var då U137 lade sig på skäret.
Helgpermissonerna drogs in i jakten på ryssen, han hindrade mig från att få träffa min dåvarande kärlek.

Och så fick jag ett ändå ett litet svar på varför det är som det är...
Tänk den som ändå förstod sig på hur våra tankar och drömmar fungerar i våran hjärna.
Suck, om tre timmar väcker larmet mig på mobilen, det här blev ingen utvilande sömn precis.
Tur att jag har Spotify som håller mig sällis i mina lurar...

Ibland är natten verkligen så låååång....

Berra

Det är superbra att du själv insett att du är i riskzonen
http://www.riskbruk.se/?id=27743

Din chans att lyckas mångdubblas med din härliga inställning.

Åt helsike med grammen! Grattis till en helt fantastisk prestation. Kanske läge att läsa ditt första inlägg igen och se vilken fantastisk förändring du gjort! En månad när sjutton var du vit en hel månad sist?

Kul att du skaffat en egen tråd, hoppas den kommer vara lika mycket till glädje för dig min har varit för mig. Ser verkligen fram emot att följa med på din resa. All lycka till dig. Du kommer aldrig ångra att du fattat ditt beslut.

Hej Vanlig,

Var tog du vägen?

Hej och välkommen i klubben Jeans.

Här är du bland vänner. Ingen dömer, alla förstår och alla har varit med om det mesta...

Grattis till att du tagit tag i ditt liv och ditt drickande. Du har arbete framför dig, men tro mig, det kommer att vara värt det.

.

Härligt jobbat Lenan! Fantastic liksom! :-D

Du, jag gick inte ner ett gram heller. Kompenserade nog både omedvetet och medvetet med mat och godis och alkoholfri dricka... Men heller det - med tanke på alternativet. Allt har sin tid, eller hur ;-)

K R A M

Dina problem är inte det minsta svåra att greppa. Jag känner igen det du beskriver till 100%. Många andra här säkert likaså.

Välkommen en gång till.

Jag inser efter att ha läst mitt inlägg att mina problem kanske är svåra att greppa. Det handlar för mig inte om jag jag dricker för mycket vid ett tillfälle utan mängden tillfällen och min totala oförmåga att begränsa antalet tillfällen. Jag gör mig gärna en oerhörd massa besvär för att få dricka. Kan cykla hur långt som helst eller betala dyra taxiresor för att inte behöva köra. Jag har haft med mig vin och druckit ensam på hotellrum i jobbet. Har många gånger shottat i mig ett glasade vin när det är dags att gå. Har även shottat vin när mina barn haft barnkalas. Dricker mer än gärna i mitt eget sällskap. Jag känner att jag är jäkligt sunkig i mitt beteende när det gäller alkohol.

Några praktiska tips till.

Gör ett ordentligt avbrott. Om du bara försöker minska försvinner suget aldrig. Vi talar om månader, inte veckor.

Aldrig för trött, hungrig, eller törstig. Hunger och törst blandas väldigt lätt ihop med alkosug. Ät en frukt och ha ett glas av något a-fritt bredvid, då du lagar mat t.ex.

Starta en egen tråd här och skriv i den. Att skriva hjälper och så kan du lättare hålla reda på när någon svarar till dig.

Lycka till!

Jag vet inte hur jag ska stå ut denna höst och vinter! Allt är mörkt, fuktigt, kallt och rått.
Går runt i en tung stämning hela dagarna och är trött. Har ingen arbetsglädje och när jag kommer hem vill jag bara sitta under en filt. Och sedan suckar jag hela kvällen för att allt är så trist. Men jag orkar inte ta mig för något!
Till och med katten går runt och gnäller. Han vill ut på äventyr men tycker inte om det fuktiga vädret. Stannar därför inne men blir rasrlös och gnällig.
Det är hopplöst att gå runt och må dåligt av något som inte går att påverka. Önskar jag hade en remotecontrol och kunde snabbspola fram till april 2015!!!
Tråkigt, tråkigt, tråkigt...
Men så läser jag ditt inlägg Berra och plötsligt så kliver sommaren in i rummet med en fläkt av härliga sommardofter och ljusa sommardrömmar! Och för en liten stund så glömmer jag mitt sorgmod och sitter med ett leende på läpparna...

Go girl!

Fatta organen en sådan fridöjdefull månad för de fina små. Du får mig att le med dina sprudlande ord. En sann ordkonstnär tror jag bestämt.

Tack för positiv energi.

Kram Ebba

Är verkligen urbra! Känner igen räknandet både i dagar och procent ;-) Stängde själv 2013 med i bästa fall 20% nyktra dagar. Anledningen att det trots allt blev så många var att jag inte drack efter den 10:e november. Annars hade det tyvärr bara handlat om strödagar.

Tycker du gör helt rätt i att använda dig av ett brutet räkenskapsår. Då har du fortfarande chansen att få över 50%

Lycka till!

//PP

Grattis, Lena. Vi har nog mycket liknande tänk kring det här. Men hela vägen tillbaka till det gamla skall vi nog aldrig mer, eller hur.