Har, som så många andra, läst här till och från under långa perioder i flera års tid. Bara det är ju ett tecken på att allt inte står rätt till. Nu känner jag mig dock redo att börja skriva själv. Mina erfarenheter av alkohol sträcker sig tillbaka ca tio år då jag började festa ganska hårt under studenttiden och jag insåg allt oftare att jag tappar kontrollen när jag väl dricker. Jag har inga större problem att gå längre perioder utan alkohol men så kommer en festkväll och jag tappar omdömet fullständigt. Jag insåg innan sommaren att jag hade hamnat i en mörk spiral som jag inte riktigt kunde ta mig ur. Ett antal händelser avseende boende och arbete hade lett till att jag på pappret levde min dröm. Men varför kändes det inte så? Jag gick till vårdcentralen och fick antidepressiva utskrivet och går på det fortfarande. Känner en enorm förbättring men vill nu också, en gång för alla, komma till bukt med alkoholen. En dröm vore att leva ett liv utan alkohol. Men jag vet inte om jag orkar stå emot det sociala. Som singel i 30-års åldern i Sthlm lever jag och mina vänner till stor del av min tid på stans barer. Det är naturligt att gå och äta middag och/eller ta ett glas på vardagarna. Däremot har vissa av de mer festliga vardagarna slutat i karatefyllor som absolut påverkat mig dagen efter på jobbet, något som för mig är helt oacceptabelt och som gör mig livrädd. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska ta bort alkohol helt och hållet ur mitt liv. Men jag kan inte tillåta mig själv att få minnesluckor mer, det skrämmer vettet ur mig. Var ska detta sluta?? Ibland är jag övertygad om att jag borde bryta med alkoholen tvärt, vid andra tillfällen tror jag att jag NU kan börja konsumera alkohol måttligt, försöker jag bara lura mig själv?

steglitsan

Över två veckor sedan jag skrivit här. Har inte riktigt känt att jag haft något a-relaterat att skriva om egentligen. Och mitt för-e-bannade godissug och matmissbruk har jag tjatat om till leda vid det här laget tror jag... :)

I alla fall så var jag i veckan tillbaka till en av the crime scenes. Ett ställe som jag ofta hängde på om det så var för middag, aw eller tokfylla. Denna gång var det en lugn middag på en vardag och i vanlig ordning (numera) så drack jag cola. När jag lämnade stället hade vakten kommit och ställt sig vid dörren. Våra ögon möttes när jag lämnar och jag ser i hans ögon att han vet saker om mig. Han har sett mig i mina mörkaste stunder. Och det känns som att jag aldrig kommer kunna bevisa för honom att jag kan vara en bra människa. Det känns som att jag måste hänga där var och varannan dag bara för att minsann kunna visa honom att jag kan bete mig nuförtiden. Jag funderar också om jag helt enkelt ska gå fram, be om ursäkt för att jag varit odräglig och berätta att jag tänkt om 360 grader. Eftersom jag är en person som brukar vilja få saker ur mitt system så så kommer jag säkert tids nog be om ursäkt. Fast jag vet inte...egentligen. AAAhhh blir tokig. Det känns som att han är en person som jag behöver hantera för att gå vidare i mitt a-fria liv. Typ berätta för att jag är medveten om att jag gjort fel och att jag ber om ursäkt.

Svammel svammel svammel.

steglitsan

Det har vari glesare mellan drömmarna de senaste månaderna men oj vad jag drömde att jag var full i början. I natt upplevde jag det igen. först själva drömmen och sen känslan av ångest. Den riktiga känslan som man som nykter nästan glömt bort. Den kom tillbaka exakt. För i ett ögonblick när jag var mellan dröm och verklighet så fattade jag ju inte att jag inte varit full på riktigt. Jag minns det som att jag inte hade gjort bort mig allt för mycket, jag hade absolut blivit onykter men hade hyffsad kontroll på mig själv. Det värsta var dock att jag var osäker på om mina vänner var arga på mig för någon anledning. Bara det är ju en anledning att aldrig dricka igen. Tanken på att vakna upp på morgonen och vara rädd för att x eller y ska vara ledsna/besvikna/arga på en bara för att man "omedvetet" hasplat ur sig något drygt. Det är ju ens närmsta och bästa, de vill man ju inte ska uppleva annat än kärlek från en själv.

Stingo

Inte för att jag är 12-stegare, men det är väl ett av stegen du är inne på där "be om ursäkt av alla du skadat", eller hur det nu går. Och enligt stegen är det för dig själv du behöver göra det... Så helt fel spår är du knappast på där. Om det känns som något du behöver göra så gör det.

En ide kan vara att först komma överens med dig själv om att du gör det här helt för din egen skull. Hans respons är oviktig. Då har du ett visst skydd om han skulle bli otrevlig?

Flasklilja

Steglitsan. Det där med att möta en blick. Gud vad det kan få en att känna. Hur känns det? Jag vet inte? Men det KÄNNS. Som i mitt fall när jag råkat springa på bartenders eller vakter i nyktert tillstånd dagtid. Vill bara försvinna. Dom vet ALLT. Verkligen sett mig i ett av mina mörkaste tillstånd. Fy säger jag bara.

steglitsan

Insåg precis att jag firade fem månader igår. Snart ett halvår med andra ord. Helt otroligt. En del av mig tycker att fem månader gått jättefort samtidigt som en annan del blir chockad över hur mycket som har hunnit ske på den här "korta" tiden. Mot halvåret och sen då? Det verkar vara den ständiga frågan; vad händer sen? Varför kan jag inte bara komma till sans med att så här kommer det vara. punkt. Leker med tanken att jag ska genomföra ett år blankt och funderar på vilka typer av utmaningar som ett sådant löfte skulle innebära. Redan nu har jag klarat av utekvällar, nyårsfest, resor, jobbfester och regelrätta aw's. Så vad har jag inte ännu genomlevt som nykter? Min födelsedag, sommaren, kräftskivor, uteserveringarna, bröllop - går det? Ja det är klart. Kommer jag känna att jag gör avkall på något? Ingen aning, Än så länge har jag inte gjort det men vette fasen om man är så kaxig i sommar. Aja, mot ett halvår så tar jag resten sen.

Ytterligare en fin sak bland många andra med att jag har reggat mig här och skrivit regelbundet är att jag har en helt ny möjlighet att minnas saker och ting. Genom små reflektioner här på forumet så ger man minnet en liten skjuts i att komma ihåg vad som har skett. Det är ju fantastiskt bara det.

Fina SL,

Härligt bra jobbat! Blir glad i hjärtat att det går så bra för dig!

Tja, varför inte sätta ett år som nytt mål? Fem månader är en fantastiskt bravad och prestation, men heller inte så lång tid i det stora hela, om du förstår vad jag menar. Det kanske skulle kännas skönt att kunna tänka att man har gjort ett helt vitt år i sitt vuxna liv? Hur du än gör, så är dina fem månader jäkligt BRA jobbat!!

Kram vännen

MåBättre

Tittar bara in och säger STORT grattis till dina fem månader, var stolt! Vart hade du "varit" idag utan din nyktra period? Ingen vet antagligen och det är inte lönt att spekulera men jag tror det är nyttigt med tid för reflektion. Hur är det idag, hur var det för 5 månader sedan.. Ja, du vet! Men glömmer så lätt på nå vis.

Tycker du är grymt duktig, vet ju själv hur jobbigt det är vissa perioder då motivationen tryter.

Hejja hejja!! :)

steglitsan

Tack! Det känns fantastiskt. Jag börjar mer och mer känna att jag håller på att kliva in i en person där det känns naturligt och självklart att alkohol inte är en del utav mitt liv. Istället för att som i början först behöva dividera med sig själv, sen tacka nej och sen förklara sig för omgivningen. Ikväll var jag på ett ställe som jag redan varit på nykter och upptäckt en favoritdrink (utan A of course) så det blev ett självklart val. Utan att fundera på annat beställde jag den De jag var med visste redan att jag valt att inte dricka så det vart inte en fråga eller kommentar. Känner mig så fri. Ikväll var alkohol inte en issue för mig, inte för en enda sekund. Mina vänner drack två glas vin och det fungerade alldeles utmärkt.

Tack till er här som inspirerar mig dagligen. <3

steglitsan

Till alla kämpande kvinnor därute. Vi som måste slåss mot sin och/eller någon annans demoner. Idag är det vår dag. Och ni killar, kram på er med :)

steglitsan

Stort tack för att ni tar hand om Alkoholhjälpen och håller den levande. Det är en sån viktig livlina för så många. Tänk alla själar som hittat hit och som fått hjälp men som annars aldrig hade gått till någon annan instans.

TACK!

Li-Lo

Tack Steglitsan
Ditt inlägg värmer. Det är fint att få skapa och vara en del av detta forum som gör så mycket för så många. Den generositet ni visar genom att uppriktigt och respektfullt dela mer er av era erfarenheter och tankar är ett föredöme i medmänsklighet.
Li-Lo
Alkoholhjälpen

LenaNyman

Jag är sextio sidor in på Steglitsan. Var är du?
Vet dina vänner om vilken ynnest det råkar vara att du finns i deras liv? Klart dom vet.

steglitsan

Jag har varit väldigt alkoholambivalent i helgen. Hela fredagskvällen var jag sugen på en utekväll. Inte så mycket på alkoholruset men på allt som hör en festkväll till. Pirret, det sociala, uppmärksamhet, kanske en flirt (!!!), skratt och människor. Idag däremot har jag näst intill äcklats av tanken av att någonsin behöva vara bakfull igen. Dessutom gjorde jag upp helgplaner inför nästa helg med en väninna som frågade om jag "fortfarande inte dricker alkohol" kände hur besviken hon blev. Funderar redan på hur jag ska försöka dra mig ur. Har inga problem att gå ut utan att dricka men så fort jag känner att folk runt omkring låter sig påverkas negativt av det så blir jag trött. Vi får se hur det blir.

steglitsan

Det har gått ett halvår idag sen jag slutade dricka alkohol. Ett halvt år. 6 månader. 181 dagar. Vilken resa. Nej långt ifrån alla problem löste sig när A försvann ur mitt liv. Några tillkom till och med. Andra beroenden och missbruk seglade upp som goda ersättare men också nya intressen och sätt att umgås med mina fina vänner. Jag har inte en enda minneslucka under dessa 6 månader. Jag kan stå för allt som har skett. Jag har varit mig själv fullt ut.

Sen har jag hittat hit. Vilken ynnest, bara det <3

MåBättre

Minuter blir till timmar, timmar blir till dagar, dagar blir till månader och månader blir till år.. Jag tror att ju längre vi håller oss nyktra desto lättare blir det. Eller ja det vet jag ju men ändå! ;)

Du ska ha ett stort grattis till ditt halvår som nykter, tänk vad långt du kommit och tänk vad många därute som fortfarande lever destruktivt och fortfarande inte förstår att det är alkoholen som ställer till det. Gillar också att du sätter ord på vad du upplever som positivt med din nykterhet, viktigt att uppmärksamma vad som händer så att man orkar fortsätta kämpa på åt rätt håll! :)

Kramar!

steglitsan

Tack kära Meredith och MåBättre! Jag firar mina framgångar genom att inte ta ett glas alkohol.

Nu är jag precis hemkommen efter jobbmiddag där vi var tillräckligt få för att hela bordet skulle kunna vara med i en konversation och samtidigt tillräckligt många för att ha flera diskussioner igång samtidigt. Självklart fick jag frågan om alkoholen när hela bordet uppmärksammat lyssnade på varför jag inte vill dricka vin. Men jag sa helt sonika att jag insett att jag inte tycker om vin. Inga följdfrågor på det. Det som slog mig är ju hur otaktiska människor är. De som frågar, har de inte en tanke på att det kan ligga något känsligt bakom anledningen till att någon väljer a-fritt?! Whatever, den typen av sammanslutningar har jag oftast lättast att hantera eftersom det är människor som jag egentligen inte bryr mig om vad de tycker och det finns inget i världen som de skulle säga som skulle få mig att tvivla på mitt beslut. Däremot så är det en annan femma med de nära vännerna som jag känner ett större ansvar mot att vara en social och glad skit. Men jag lär mig handskas med dem med vad det lider. :)

MåBättre

Har själv varit med om liknande,tror att många kan bli obekväma av att man är nykter och oftast är det ju som sagt de med egna alkoholproblem. Samtidigt är det nog fortfarande ett obekvämt ämne för oss också då man känner sig lite trängd.. Vet inte om du förstår men hoppar vi fram några år i tiden så kanske vi inte ens skulle ha tänkt på att frågan ställdes..!? Men jag håller med, vissa idioter bryr man sig inte så mkt om då man känner att det bara är alkoholen som de vill åt..

Gällande sina riktiga kompisar så känner jag nog ganska lika som du men försöker tänka att "helheten" blir så himla mkt bättre. Jag orkar höra av mig och bry mig, oavsett vilken dag det är. Det blir inga onödiga bråk eller missförstånd. Jag är bara jag och det räcker fasen jäkligt långt har jag märkt..

Jag tror faktiskt helt ärligt att vi ligger lite före vår tid. Folk kommer inte dricka så mkt som det görs idag. Jag kan nästan tänka att jag är lite privilegierad som slipper dricka och bara kan fokusera på min hälsa och saker som får mig att må bra.

Kramar och extra styrka till en redan stark tjej!