Senaste kommentarerna i forumet

Var det Calleqwerty som angav i procent hur länge han varit nykter eller vem var det? Hursomhelst blir en månad en tolftedel av ett år och det är ju drygt åtta procent. Bah, låter som en endaste ynka liten måsskit på hela stora Klagomuren men det behöver jag inte bry mig om. 31 dagar är 31 dagar. Mina inre organ, föreställer jag mig, är själaglada. Och Lucas. Och Selma. Och jag.

Nån dag eller kväll här framöver vet jag att jag på allvar kommer att leka med tanken på en fylla. För att se. Testa. Jag har aldrig gått in i en längre tids avhållsamhet med den här inställningen jag har den här gången; att jag vill förändra mitt dryckesmönster för livet. Hur det kommer att se ut vet jag inte och just nu är jag inte intresserad av vare sig att testa på alkohol igen eller att skriva nåt kontrakt inför framtiden. Det är bara jag, här och nu. Förut har jag alltid återvänt till samma slags drickande.

Bara en sån sak som att boka tid på vårdcentralen... Det hade jag ingen lust med alls för en månad sen. Eftersom jag skämdes över min alkoholkonsumtion och oavsett vilken krämpa jag hade så skulle jag då tusiken inte konsultera nån läkare eftersom det var rätt åt mig, jag hade inte förtjänat nån som helst kontakt med sjukvården. Den känslan börjar sakta men säkert släppa nu. You gotta earn your right lixom...

Men inte ett skit syns på vågen! Inte ETT ENDASTE nåt! Herregud, jag har ju avstått från massor av kalorier! Under en hel månad!

Men jo, ja, jag vet. Det är ju bara alkoholkalorier jag avstått från. Inte dom andra... Fast skit i det nu. I dag är jag inne på 31:a dagen och det, mina vänner, det är en sjättedel av ett halvår det!

Såg Babel i går! Fan, det gav ju mersmak!
:)

Ingen orsak JEANS.
Hej SL, jag håller på dig.

Kram Ebb

Tyvärr är inte jag rätt person att fråga eftersom mitt problem ser något annorlunda ut. Jag har inte ett dagligt sug utan mitt problem är att det går käpprätt och helvete när jag väl dricker. Däremellan så känner jag inget (oftast). Däremot har jag andra beroenden och vid det här laget har alla som läst min tråd förstått att jag kopplar av genom att virka och sticka. För min del är det fullkomligt avkopplande. Nu fattar jag ju att det inte är för alla men för mig har böcker fungerat ungefär på samma sätt. Jag blir fullkomligt lugn. För mig har det också hjälpt oerhört mycket att skriva här. Dels för att det sysselsätter mig men har också bidragit till att jag reflekterat och analyserat mig själv och mina mönster. Att ha tydliga träningsmål har också fungerat bra för mig då har jag inte velat sabba mina framgångar genom alkohol etc.

Sen finns det många här i forumet som ständigt brottas med den ständiga kampen mot alkohol så stanna kvar, läs, inspireras och skriv!!! Välkommen Jeans

/SL

Ha ha ha... bra jämförelse! Särskilt som jag har seglat för länge sedan och numera är övertalad av mannen att köpa en själlös motorbåt till nästa vår...!! ;-)

Tuggummi är precis såna små knep som jag behöver, att ta till för att komma in på annat spår. Tänker att jag ska börja läsa böcker igen. Att träna istället funkar mkt bra men det har jag inte tid med varje kväll :)
Kram

Hur kunde du veta? Klart båten ska heta det! Annars vore ju Ran eller Rana ett alternativ ;-)

"Båtar åker man i" Nähä, där har du däremot fel...

Det är bilar man åker i, eller på sin höjd i en själslös motorbåt av plast. Vi andra seglar.

Det är faktiskt något helt annat. Det är som att jämföra ett dåligt ligg och fantastiskt sex!

//PP

Två ord.
1. Vackert.
2. Tack.

Kram till dig

Körde om ett lastbilssläp här om dagen. En träbåt på släpet. Riktigt riktigt dåligt skick (såg det ut som - vad vet jag - båt åker man i...) med flagor av fernissa fladdrandes i vinden... typ... Kände hur ett leende spred sig. 'Jaha där kommer PP:s nykterhetsprojekt'. ;-)

Har ett självklart namn till båten

Skojar bara! Men ett mer seriöst namn är Ran. Ran Havsgudinnan och vågornas mor. Det är hon som fångar in drunknande män i sina nät och tar dem med till det dödsrike som hon råder över. Hon och hennes make Ägir tillhör båda jättarnas släkte och tillsammans har de nio döttrar som är havets böljor.

Kram

Mossigt skulle vara "pissigt" för mossigt har jag inget emot att må!

Hej Jeans - snyggt namn!
Tankar på hur mossigt jag mår psykiskt som fysiskt av A samt att köpa hem olika tuggummisorter och tugga järnet är mina råd. Tugga när tankar och "sug" kommer. Lyssna även på musik, texter talar till den mottagliga...

Kram Ebba

Du är riktigt bra på väg nu i så fall! Alla sätt som sätter stopp för stolligheten att dricka är bra. Det som hjälpt mig mest var nog att jag helt enkelt kände att det räcker nu. Det kom först efter ett par månader, för i början kände jag inte så om jag ska vara ärlig. Eller jag ville fortfarande inte känna så. Att det skulle vara färdigdrucket för Pellepennan. Fortfarande kommer tankarna ibland och genvägen till lycka, party och skoj ter sig som ett bra alternativ. Men allra oftast så känns det precis tvärt om. Det är ett uruselt alternativ för mig.

Önskar en fin 5:e vecka!

//PP

Hej. Jag är ny här och har bestämt mig för att sluta dricka. Mitt problem är som för många här vad det verkar vardagsdrickande. Finns vin så dricker jag. Öl är gott ibland men inte samma sug där. Skrämde mig själv när jag i torsdags förra veckan tog två shots av whiskey när vinet tog slut. Jag lagade mat till familjen vid det tillfället. Jag förstår hur jag måste lägga upp det: stålsätta mig själv, säga nej till mig själv och försöka ägna tankarna åt annat än alkoholen. Finns det fler konkreta tips på vad exakt ni gjort när den inre dialogen om alkoholen drar igång, vad kan jag göra för att nej ska vinna?

Helgen är över och som förra har jag använt dagarna till att fortsätta det påbörjade båtprojektet. Förra helgen gick åt till att med vatten och såpa grundligt tvätta ur. År av smörgåssmulor, färg och äckel skulle bort. Gammalt skabb åkte ut och så får man chansen att sakta se vilken status som finns under skiten. In i ladan där jag ska bedriva mitt hobbyprojekt i vinter.

Med verktygslådan och varmluftspistolen i högsta hugg fortsatte jobbet nu i helgen. Den lilla överbyggnaden var täckt med duk, och vem som helst såg att det inte var tätt. Duken åkte av och rötan kom fram. Känns sisådär när man trycker fingret genom rutten mahogny. I veckan kommer en kunnig gubbe som är båtbyggare förbi så att vi gemensamt lägger en plan för vinterns projekt. Han får stå för kunskapen och de svåraste delarna. Jag får lära mig av visheten och göra jobbet. Risken med den här typen av projekt är annars att man vill göra mycket och att det ena drar med sig det andra, och då blir jag inte klar till våren. Jag måste helt enkelt definiera 2 - 3 områden som ska vara klara, och låta resten vänta.

Kanske som med nykterheten? Vi får ta en sak i taget för att orka med. Under fernissade ytor döljer sig röta, men i grund och botten har vi en sund frisk kärna. Ja, hoppas på det i alla fall ;-) Har skrapat lite på de yttersta lagren, och nu kommer ett och annat fram som var dolt. Min granne kom förbi och tittade på förödelsen och frågade: Kan du det där? Nej svarade jag, men jag är envis...

Eftermiddagen gick åt till att skrapa fernissa. Lyssnade på radion i mina Peltor-kåpor och funderade på ett lämpligt namn till den namnlösa skönheten. Ett gudinnenamn kanske skulle vara på sin plats? Kanske då fredens, försoningens och förnöjsamhetens beskyddare? Jag hoppas på mycket av det för min egen skull. Det gäller för övrigt för alla er andra kämpar här på forumet!

Går allt bra blir det kanske namngivning till våren. Kanske med en flaska "non alcoholic sparkling wine". Den från Richard Juhlin är inte så pjåkig.

//PP

precis så känner jag också.

Men du, använd tändvätska av raps. Luktar inget alls.

Underbar sommarbild och vemodet när den är förbi...
För övrigt är det fint att kramas under täcket, särskilt när man är nykter och vet vad man gör;) / mt

...stugan stängd för säsongen, en tid för sorg faktiskt...
En tid av förlustelse i sommarvärmen har nått sitt slut, det är igenbommat för vintern...
Jo jag känner faktiskt en typ av sorg, det är ledsamt att behöva stänga den tiden ute...
Soliga heta dagar på bryggan, kalla dopp i havet, svala sommarkvällar med myggen surrandes runt huvudet.
Nattens kung heter fladdermusen och flyger ljudlöst i skimret från havets återspegling av månens ljus.
Korparna som kraxar och skräner i eget majestät i den annars så ljudlösa kvällssolen.
Den blå röken ifrån träkolsgrillen med fotogendoften av tändvätskan.
I den höga molnfria luften ses den svaga siluetten av en havsörn mot den ljusblåa bakgrunden, ett genomträngande iiieeek berättar om dess närvaro, kanske söker den sin maka.
Abborrarna kröker rygg en sista gång i den heta stekpannan innan de ska få pryda en smörad knäckebrödsskiva.
Fingerborgsblomman vajar i vinden i antingen vit eller rosa skrud, humlorna surrar i klockorna frenetiskt efter dess nektar.
Kopparormen snirklar sig genom grästuvorna i vår trädgård, aktar sig noga för skogsmyrorna.
En citronfjärils vingar kommer nerdalande ifrån ekens grenar, en trollslända kalasar på dess kropp.
Nere vid stranden går vågornas skvalp i ett hårdare tempo efter en båts bogsvall som passerade för en lång stund sedan.
En mås seglar förbi våra trädtoppar utan ett endaste vingslag sneglar ner på vår tomt efter något ätbart, längre ut i viken håller hans artfränder på att reda ut en dispyt.
En gammal träeka kuttrar ute på farleden med sin pulserande tändkulemotor, skapar ett V i den glittrande havsytan.
I skuggan av vårat parasoll ligger kanelbullarna i en enorm hög på ett fat, väntar på att barnen ska få syn på dem.
Tillbringaren till bredden fylld med ljusröd saft, duralexglasen staplade i varandra, kaffepannan het av starkt kaffe på en skärbräda av slitet trä.
Svettpärlorna samlas i pannan efter en liten stund i den varma solen utan en tillstymmelse av bris.
Någon tar fram en immig grön glasflaska med kapsyl, kondensdropparna bildar blanka rännilar längs dess sidor.
Pffft hörs det och en taggig metallkapsyl hamnar uppochner på den torra spruckna trätrallen...
-Vill du ha?, frågar en en välbekant mansröst, det är min svåger...
Jag vrider på flaskan för att förvissa mig om att den inte innehåller någon alkohol.
-Javisst svarar jag, vem är inte förtjänt av en kall öl en dag som denna, den är ju så fin...
Vad jag inte säger är att jag minsann heller inte förtjänar morgondagens bakrus, men det vet ju alla om redan i min omgivning.
Jag kan sippa på ölen med gott samvete, den skadar inte med sitt gift i efterhand, det vet jag ju...

Allt detta saknar jag, därför har jag en liten sorg i mitt hjärta.
Desto mer att längta efter, det fina med att bo i Sverige är ju att vi har säsonger, så den återkommer om ett tag.
Men den här tiden är lite otröstligt, just nu ligger jag i min säng och frugan tvingade mig att stänga fönstret.
Ett rejält oväder kom över oss mitt i natten med blixtrar och dunder, och hon som är så nedrans åskrädd.
Men det finns ju fördelar med det också, man får många och långa kramar under täcket, med ett och annat ryck förståss när Tor slår med sin hammare....

Nu är det sovdags, även för nattugglor som mig, om bara paparazzi kunde sluta fota genom fönstret...

Natti!

Berra

Så här får det inte gå till. Jag har spärrat kontot och skrivit en notis i det felaktiga meddelandet så att det inte blir fler missförstånd.
/magnus

I helgen hade jag med mig en stickprojekt som snart är en halsduk till min kompis, han som också håller på att dra ner på sitt drickande. Det var så fint, när det var som tuffast så satte jag mig med halsduken. Grät och stickade om vartannat. Kommer kännas fint att just han kommer bära den halsduken som var min trygghet i en av mitt livs sorgligaste stunder.

Jag har nu börjat ett nytt projekt, även detta en halsduk till en annan kär vän. Det roliga är att det är ett nytt mönster. Kabelmönstrat. Den känslan när man ser något växa fram och framför allt något som man precis har lärt sig. Tillfredsställelse, stolthet och glädje.

Har börjat lyssna på en pod av två tjejer som stickar den heter kort och gott Stickpodden. I alla fall så berättar en av tjejerna att hon började sticka och handarbeta för att bearbeta sorgen efter sin pappa och lillebrors bortgång. Det var hennes sätt att kanalisera ångesten. Det har kommit att bli mitt sätt att kanalisera min sorg av att inse att alkoholen inte är en del av mitt liv.

Tack för delning av bla sockeråterfall. Du är mycket duktigare än vad jag är. Jag har sagt stopp till godis och cola. Däremot har jag fikat... Jag fikar i och för sig väldigt sällan. Äter hellre bröd än bullar, om du förstår hur jag menar. Men det kommer jag nog ta bort i nästa steg. Har i vart fall hållit koll på mig själv, så jag inte börjar vräka i mig wienerbröd eller syltkakor istället... suck! Har ju insett hur den där beroendeströmmen funkar...

Just den där känslan som du beskriver - tennis och ett glas vin - känner man ju igen. Ja, inte tennis förstås. Hatar och titta på ALL typ av sport. Men känslan, ja men ETT glas. Men då VET jag att jag är där igen... Lika bra och inse fakta - det är ingen idé!

Kram till dig

Visst minns jag dig PP! Vad kul att du tittar in här hos mig :) I morgon har jag varit nykter i fyra veckor. Vis av erfarenhet är jag väldigt försiktig och ödmjuk i nykterheten. Jag vet hur snabbt och lätt jag kan trilla dit. Fler och fler i min bekantskapskrets vet om mitt problem och det är för att jag är ganska ärlig om det. Jag försöker tänka ut i vilka situationer och med vilka människor som jag kan få "chansen" att dricka. När jag i starka stunder har berättat för dessa och bett dem att inte bjuda mig på vin, har jag stoppat mig själv. Smart va? ;-) Faktiskt så känns det bra. Jättebra just nu! Lugnt och skönt.

Nu är det intellekt-time, Babeldags!

Så det är bara att kasta upp!

KRAM

... beträffande AAAALLT man (egentligen) booorde ta itu med. Vissa dagar är jag up for it och tänker nu jävlar. Andra dagar är jag bara så jävla irriterad och tål inte ens tänka tanken på att flytta fram mina arma positioner i hälsoträsket. Så är det. Just nu är jag uppe i värsta hormonomställningen eftersom jag slutade med p-pillren för ett par månader sen. Tonårsfinnar; hejsanhejsan igen! Bläh, blök & kräk. (Ursäkta att jag kastar upp i din tråd, SL, ska genast torka upp.)

Men kram i alla fall.
;)

/L

Som jag berättade i ett tidigare inlägg så tog jag ett mindre sockeråterfall i helgen. Jag ville inte skriva om det med tanke på att det kunde kännas som ett hån mot alla som kämpar mot alkoholdemonerna. Men Muris, uppmanade mig ändå så here we go.

Det var inte konstigare än att jag och mamma efter begravningen och eftermiddagen skulle sätta oss själva och prata lite om allt som hade hänt. Vi valde att sätta oss på hennes och min mosters favoritcafé. Mamma ville ha en kakbit och undrade om jag ville dela. Jag hade inte hjärta att säga nej. Åt en bit, inte allt, och så var det med det. Historien upprepade sig dagen efter, delade en lite bit med mamma. Har sedan dess känt mig mer sugen på socker men har låtit bli. Ja förutom en croissant till frukost men det är inte godis, det är ju smördeg. Hahahahaha. aja jag var väl medberoende i helgen. Jag kan inte säga att jag ångrar det överdrivet mycket idag. Det fick bli så. Så länge jag håller mig på mattan framöver, vi får väl se hur veckan artar sig.