skrev Qwer1 i 10 fria dagar
Man känner suget när man ser dom dricka bärs i parkerna
skrev Annabell i När kommer dag nr två??
Varafrisk, våren, tofu och Sisyfos 🥰! Vilket oerhört intressant, fint och verklighetsnära samtal! Tack för att ni delar med er av detta! Ibland tror man att man tänkt allt och fattat allt om sig själv och så får man ta del av nåt sånt här och ba 💡[*ping!]. Nya tankebanor och sätt att förstå också mig själv tar fart. 🍃❤️ Hoppas att ni får en fin dag! Och stor styrkekram till dig Varafrisk. Du kommer att fixa det här till slut, och jag med ✨💚!
skrev vår2022 i När kommer dag nr två??
@Varafrisk Igår var jag på avslutningssamtal hos min psykolog, har gått där sedan i september. Jag tänkte att om jag går hos psykolog och reder ut min ångest så kommer jag att må bättre. Hade inga tankar på att sluta dricka, visste att dricka var ett stort problem men jag ville inte sluta, psykologen skulle ju fixa så att jag mådde bra. Efter att jag gått där ett tag, berättade jag att jag har alkoholproblem och att jag nu slutat dricka, det var på min andra dag som nykter jag berättade. Igår när vi gjorde avslut gick vi igenom processen och vad som hänt. Hon berättade att hon hade svårt att få ”tag” på mig i början, svårt att få ihop det jag berättade. Minns själv att min stressnivå var hög. Hon berättade att det hände något när jag berättat om alkoholproblemet och när jag slutade dricka. Hon kom i kontakt med mig och kunde få tag på mig. Jag försökte dölja att jag drack och jag kände skam. Det var ett hinder i början av processen. Jag kunde inte heller riktigt ta till mig terapin när jag drack, jag bearbetade inte fullt ut, jag drack när det blev tungt och ville slippa känna. Så när jag slutat dricka och det blev öppet att jag var beroende kunde vi jobba på ett helt annat sätt. Jag kom i kontakt med mina riktiga känslor, tufft och jobbigt många gånger men också förlösande och befriande att kunna komma åt min djupaste kärna, dålig självkänsla, skam och skuld. När jag vågade möta mig själv var det inte så jobbigt längre, jag fick medkänsla med mig själv, kunde förlåta och försonas med mig själv och även med andra. Vi konstaterade igår att det verksammaste i min terapi var att jag slutat dricka, all den ångest skuld och skam som den orsakade försvann och det var massor och en oerhört betungande börda. Kvar var den verkliga tyngden och bördan som också många gånger blev förvrängd och osann pga av alkoholens påverkan av mina känslor. Så visst är livet inte lätt alla gånger när man slutat dricka, men det är ändå sant och verkligt och det finns som nykter helt andra förutsättningar att ta itu med det. Att vara nykter är ett oerhört verksamt och effektivt verktyg att använda sig av för att bearbeta sina känslor och för att kunna storma ut och leva ut sitt liv fullt ut.
Ha en bra dag!🌷💕
skrev Varafrisk i När kommer dag nr två??
@Sisyfos Förmodligen skrev vi samtidigt. Tack för ett klokt och tänkvärt inlägg!
När jag jobbade som skolkurator pratade vi ofta om det här med lust. När jag var barn och gick i skolan så var det plikten som styrde men idag är det lusten. Barn idag är väldigt lusstyrda vilket säkert även vi vuxna är men med en vuxens ansvar vet vi att vi måste sköta våra plikter.
🌷🌷🌷
skrev Varafrisk i När kommer dag nr två??
@vår2022 @Tofu på besök Så gott det kändes att läsa era inlägg..känslan av igenkänning.
Jag tror faktiskt för egen del att alkoholen för mig fyller ett tomrum. Fast tomrummet blir fyllt endast för ett par timmar sedan efter det kommer alkoholens bieffekter med råge. De långsiktiga bieffekterna vet jag än så länge inte om dvs kommer min kropp drabbas av sjukdomar framöver där orsaken är alkohol. Det är ju det som är det luriga man dricker fastän man vet om farorna, det är ju det som är ett beroende.
Jag har ju under flera år gått i terapi dels för att bearbeta all sorg som funnits inom mig dels för att bygga upp självkänslan. Och jag söker …vad vill jag? Tyvärr så blir alkoholen ett hinder för att riktigt känna efter men jag tror att jag kanske vet🤔
Så även om jag får bort alkoholen från mitt liv kommer det inte vara lätt..men det handlar på något vis om att storma ut…leva ut mitt liv. Men de vinster som jag längtar först och främst efter det att man inte dricker alkohol är att få lite ro, inte vakna med ångest och att slippa skammen som ibland tär sönder mig. Som imorgon när jag ska t kuratorn…skäms så fruktansvärt att jag inte lyckats bättre…som om jag inte fattar.
Nej, nu måste jag in i duschen. Fixa mig t jobbet. I em ska en kuratorskollega och jag ha en samtalsgrupp…digitalt. Den borde vara fysiskt men men vi får se hur det funkar. Det är en samtalsgrupp för föräldrar till barn med ngn funktionsnedsättning i ålder 0-6 år. Jag tycker ju om att jobba m människor, och jag fixar att stänga av jobbet när jag kommer hem iaf det som gäller patienterna och deras familjer.
Kram☀️💕
skrev Sisyfos i Ett glas vitt på stranden
Ja, håller med Kennie. De där tankarna på att alkoholen skulle tillföra något försvinner med tiden. Ge det en längre period. Räkna dagar, fira milstolpar här på forumet. Tror det ger en större kick än ett glas bubbel.
skrev Sisyfos i Orkar inte mer
Jag är imponerad av dig Snusen! Jag tänker att du faktiskt har tagit dig upp på banan igen så många gånger att du kan vila i det. Du har provat att dricka igen, det är inte längre för dig. Du vill inte det längre och du har sett något annat. Nu har du snart någon annan att ta hand om. Jag tror att det finns forskning på att ljudet från en katts spinnande påverkar våra lyckohormoner. Hoppas du fått en riktigt högljudd kissekatt. 🐈⬛.
skrev Sisyfos i När kommer dag nr två??
Jag tycker att det är så intressant att läsa om det här. Jag har ju också befunnit mig i den situationen att jag fortsatt att dricka fast jag inte vill, trots att jag förstått att det är kontraproduktivt, men ändå… jag tror inte riktigt att det går att förklara i efterhand hur jag hamnade på andra sidan.
Jag var på en föreläsning för ett tag sedan där man visade en bild av hjärnan och var besluten fattades under påverkan av stress. Är man tillräckligt stressad sätter reptilhjärnan in, men med något förhöjt stresspåslag är det det limbisksa systemet (könslohjärnan) som fattar besluten.
Jag tänker att det har med det här att göra.
På morgonen förbannar man sig själv för att man drack igår, aldrig mer.., å sen, trött efter en dags arbete, stressad etc så fattas besluten inte längre av den förnuftiga hjärnan. Eller för den delen inte heller när man har druckit något glas. Jag tänker att det är lite därför det är så svårt att både begripa själv och förklara för någon annan hur man tänker. Det är ju så att den förhoppningsvis kloka delen av ens hjärna fattar att man inte ska. Den delen som sedan har i uppgift att förklara varför. Om bara den delen fick bestämma så. Men man ”fuckar upp” hela systemet med den här substansen som också ger den där vilan, energin och välbehaget en stund. Dagen efter förstår man inte riktigt själv hur man kunde vara så inihelvete dum. För det är ju klart att man fattar. Det här tror jag är mer aktuellt för några av oss. Flera här har druckit på lust, för att få en kick, men vi har också den här massan som dämpar stress och press. Några säkert på både och, men jag tänker att det har betydelse och att det är en ond cirkel som behöver brytas. Kanske är det kampen mellan de här hjärndelarna som för dialogen i huvudet. Det är därför det är så viktigt att jobba förebyggande. Vila, äta, sova, andas… rätt del av hjärnan ska fatta besluten. Då agerar man precis sådär klokt och förståndigt och känner igen sig själv. Att förklara felvalen… ja, jag tänker att det är viktigt för att man faktiskt både kan förstå och förlåta sig själv, men det är inte så himla lätt att förklara eftersom den kloka delen vet exakt hur man borde tänka och välja. Om bara den fick bestämma.
skrev Sisyfos i När kommer dag nr två??
Jag tycker att det är så intressant att läsa om det här. Jag har ju också befunnit mig i den situationen att jag fortsatt att dricka fast jag inte vill, trots att jag förstått att det är kontraproduktivt, men ändå… jag tror inte riktigt att det går att förklara i efterhand hur jag hamnade på andra sidan.
Jag var på en föreläsning för ett tag sedan där man visade en bild av hjärnan och var besluten fattades under påverkan av stress. Är man tillräckligt stressad sätter reptilhjärnan in, men med något förhöjt stresspåslag är det det limbisksa systemet (könslohjärnan) som fattar besluten.
Jag tänker att det har med det här att göra.
På morgonen förbannar man sig själv för att man drack igår, aldrig mer.., å sen, trött efter en dags arbete, stressad etc så fattas besluten inte längre av den förnuftiga hjärnan. Eller för den delen inte heller när man har druckit något glas. Jag tänker att det är lite därför det är så svårt att både begripa själv och förklara för någon annan hur man tänker. Det är ju så att den förhoppningsvis kloka delen av ens hjärna fattar att man inte ska. Den delen som sedan har i uppgift att förklara varför. Om bara den delen fick bestämma så. Men man ”fuckar upp” hela systemet med den här substansen som också ger den där vilan, energin och välbehaget en stund. Dagen efter förstår man inte riktigt själv hur man kunde vara så inihelvete dum. För det är ju klart att man fattar. Det här tror jag är mer aktuellt för några av oss. Flera här har druckit på lust, för att få en kick, men vi har också den här massan som dämpar stress och press. Några säkert på både och, men jag tänker att det har betydelse och att det är en ond cirkel som behöver brytas. Kanske är det kampen mellan de här hjärndelarna som för dialogen i huvudet. Det är därför det är så viktigt att jobba förebyggande. Vila, äta, sova, andas… rätt del av hjärnan ska fatta besluten. Då agerar man precis sådär klokt och förståndigt och känner igen sig själv. Att förklara felvalen… ja, jag tänker att det är viktigt för att man faktiskt både kan förstå och förlåta sig själv, men det är inte så himla lätt att förklara eftersom den kloka delen vet exakt hur man borde tänka och välja. Om bara den fick bestämma.
skrev AstridK i Ett glas vitt på stranden
Tack för hejarop 🙏 ! Dag 33 idag, avslutas med ett bad och alkoholfri öl.
Godnatt 😴
skrev cthd i Crouching Tiger, Hidden Dragon
Hejar på er alla!
Vad duktiga ni/vi är! Det är fasen inte lätt, ge inte upp!
Varje dag är en ny möjlighet att förändra sitt liv - kämpa på när det är motvind och njut när rullar på!
En dag i taget.
Varje dag utan är en bra dag!
💛🐯
skrev vår2022 i Crouching Tiger, Hidden Dragon
@cthd Känner som du, det är en befrielse och en frihet att inte tänka på alkohol och att inte dricka. Så skönt!🌷💕
skrev cthd i Crouching Tiger, Hidden Dragon
Läser igenom inläggen i min tråd. Det känns så nära och samtidigt så långt borta. Jag inser att jag har ju kommit en bit på vägen, även om jag har några snedsteg. Det här med att jag ville förändra mitt drickande, att alkoholen inte skulle ha / ta en sån stor del i mitt vardagliga liv. Dagarna flyter på och jag kommer på mig själv så här på kvällen när jag går in och registrerar min dag i alkoholkalendern att jag inte har haft varken något sug eller tankar på att dricka. Det glädjer mig så mycket, jag känner mig så himla mycket bättre, fri på något sätt.
skrev vår2022 i När kommer dag nr två??
@Varafrisk Jag kan känna igen mig i det du skriver ”Men det var ändå något som saknades...och känslan finns kvar....jag söker ...men jag vet inte riktigt vad...jag har inte riktigt fått storma ut..jag stormar inte ut när jag dricker alkohol i mitt hem...men känslan när jag dricker alkohol...ger mig en känsla till möjlighet...”
Att man saknar och söker något och att alkoholen ger en tillfällig känsla av möjligheter, var för mig en flykt och som ledde mig rakt in i ett beroende som var svårt att ta mig ur. I mitt första äktenskap kände jag att det inte riktigt var som jag önskade många gånger innan vi gifte oss och skaffade barn. Jag ignorerade det för jag ville gifta mig och få barn och tänkte att bättre än så här blir det väl inte. Jag var inte riktigt lycklig i äktenskapet men jag vågade inte bryta upp, jag led i det tysta. Började smått dricka på vardagar för att fly mina känslor och slippa känna. Min fd man var otroligt snäll och jag fick aldrig motstånd, han orkade inte prata länge om känslor och vi kunde inte mötas på det planet. Vi var helt olika som personer, jag snabb, han långsam. Jag började gå hos psykolog. Jag började nysta i mig själv och började komma åt min kärna inom mig och det som saknades. Jag saknade en helt annan relation än den vi hade, jag var olycklig, vi tog knappt på varandra. Jag vågade till slut skilja mig efter 18 år ihop, det var för mig att få storma ut, något jag tryckt undan, våga följa mina känslor och behov. Hittade min nuvarande man och det äktenskap/relation jag saknat. Fortsatte dock att dricka för att fly från andra påfrestningar och slippa känna och hade sedan tidigare blivit beroende. Min ångest bara lagrades för varje gång jag drack då jag aldrig tog itu med min innersta kärna fullt ut. Varje gång jag drack kunde jag till en början bli upprymd och se möjligheter men de dog ut och ångesten tog vid. Till slut orkade jag inte med mitt liv mer och började gå hos psykolog igen i höstas och slutade dricka. Jag har kommit åt min innersta kärna fullt ut, det som gör att jag vill fly och slippa känna. Det har inneburit att jag idag ser möjligheterna pga jag är nykter, och jag kan förverkliga dem. De blir hållbara och reella. Jag vågar ännu mer.
Så jag tror att man måste söka, leta djupt inom sig själv och finna det som man inte är tillfreds med i sitt liv. Det som man dämpar och dränker i alkohol. Det är ofta svårt att göra det själv och en psykolog är en stor hjälp i detta arbete.
Så var det för mig. Kram🌷💕
skrev Annja i Fredag är värst
Jag försöker hålla min träningstid tidiga morgnar 3-4 ggr/veckan. Då ställer jag klockan på 05.15 och är på gymmet kl 06 eller fredagssimningen 06.30. Det är en bra motivering till att inte dricka vin kvällen före. I morse klev jag upp när klockan ringde, satte på kaffet, åt en macka, slår en blick på klockan...vad tusan ?? 04.45 ?? Jag min idiot hade satt alarmet felaktigt på 04.15 🙈. Det blev ett längre pass än vanligt så i natt sover jag nog gott🤣
97 dagar sen resa nr 2 by the way!
skrev Varafrisk i När kommer dag nr två??
God kväll:)
Jag tänker att inte ta emot råd låter lite förmätet. Det är inte så jag menar att jag inte behöver råd. Här på forumet ger jag inte själv så många råd vilket beror på att jag fortfarande inte är nykter. Min känsla är att jag behöver ha kommit till något fler nyktra dagar före man ger råd men jag kan ha fel. I mitt vardagliga arbete ger jag...ja, jag skulle väl inte säga råd utan mer förslag till förändring eller att ställa frågor som kan bidra till att personen själv kan ge svaret. Jag tänker att man lever inte alltid som man lär. Tanken bakom detta forum är tänker jag att få en individ till förändring men jag tänker även som en form av stöd. De flesta som börjar skriva här har kommit en bit in i sitt tänk före man skriver här och tar emot råd för på något vis är man väldigt taggad men några skriver en liten tid för att därefter falla ifrån. Och jag tillhör inte någon av dessa grupper....jag vill till förändring...jag tar ett steg fram ett steg bakåt och så håller det liksom på. Och, oavsett vad jag vill eller inte så måste jag till förändring.
För nio år sedan gick jag ett år hos en annan kurator på Rådgivningscentrum som ni förstår fick jag mycket hjälp men ändå ingen förändring. För väldigt länge sedan började jag berätta för läkare om mina problem. Jag har gått självhjälpsprogrammet här på forumet. Jag har sett på youtube-klipp, har läst och lyssnat på några böcker. Likväl har jag inte gjort någon förändring. Så tro mig...jag är inte den som inte tar emot ...jag har sökt hjälp på flera håll....men det är som att hälla vatten på en gås....det bara rinner av mig. Läkare har pratat om min hälsa. Så man kan ju verkligen undra...vad är problemet med mig?? Jag söker hjälp på flera håll men jag flyttar själva "brytningen" framför mig. Är jag ett hopplöst fall??? Ska något hemskt behöva hända?? Jag är inte dum...jag är mycket insiktsfull och klok...men är det så att alkoholen faktiskt har skapat ett starkt beroende hos mig??
Jag tänker även på vad du skrev @Tofu på besök. När jag tog antabus så kände jag mig ganska tom inuti...var obeskrivligt trött...förmodligen både av antabusen och att levern fick jobba. När alkohol blev ett problem för mig använde jag den som medicin därefter en flykt och sedan blev det både flykt, vana och beroende....numera inte så mycket som medicin. Och...jag funderar lite på vad Peter Wirbing säger...en del människor gör saker för att få en kick...klättrar i bergen...utmanar sig ...dock inte med alkohol. Jag har berättat förr att det finns något inom mig som är liksom inlåst....under början av mitt liv så tänkte jag inte på det så mycket. Fast längtan efter att åka som au-pair, flytta utomlands, flytta till en storstad fanns...var aldrig tillräckligt modig att åka som au-pair men ändock språkskola för vuxna en månad i London och en månad i Köln. Hade inte pengar utan fick låna av min farbror. Den där längtan gjorde sig mer påmind när jag började plugga på Komvux när jag var 35 år och det ena ledde till det andra...och jag började plugga till socionom när jag var 39 år. Men det var ändå något som saknades...och känslan finns kvar....jag söker ...men jag vet inte riktigt vad...jag har inte riktigt fått storma ut..jag stormar inte ut när jag dricker alkohol i mitt hem...men känslan när jag dricker alkohol...ger mig en känsla till möjlighet...Jag vet...det låter naivt....men jag tror att det är lite så...att under några timmar hamnar jag i möjligheternas värld. Fast det är ju även så att jag dricker på väldigt många olika känslor.
Och...att jag hänger på forumet....är att jag känner mig inte fullt lika ensam då..och att jag befinner mig bland vänner som har ett pågående beroende eller har gått vidare...
Få se om ni förstår vad jag menar....kram:)
Kram:)
skrev Adde i Div åsikter eller...?
Ibland tar livet så konstiga vägar ?
Nu är jag inne i nåt som var fullständigt otänkbart för 10 år sen ! Det fanns inte på kartan öht.
Egentligen är jag fascinerad över hur jag hanterar detta som så fullständigt oplanerat smög sig på mig och som jag lite nyfiket tillät mig att dras in i ?? Nu lägger jag tid på detta utan att ha nån egen vinning, jo liiiite har jag, men framförallt för att jag känner att jag kan ! I början var viljan sådär, men som sagt så var jag nyfiken, och så har det ramlat på några dagar nu.
Jag löste en fråga idag och det känns bara självklart att jag har gjort det och det gagnar en annan person helt, till 100 %. Borde jag känna mig glad ? Eller är det ok att jag bara konstaterar att jag hjälpt till med detta ? Jag tror jag föredrar att konstatera.
Nåväl, denna situation är en del i min egen utveckling av min egna person och jag är spänd på hur detta kommer att utvecklas för mig personligen ??!! Behöver jag sätta gränser ? Nej, ivf inte nu, men vad som sker senare vet jag ju inte. Sedär! Där fick jag in "endagitaget-tänket" :D Tänk att jag har nytta av programmet i alla mina angelägenheter och det helt automatiskt ! Och om jag har det som en bas så kommer detta också att gå bra ! Jag är inte orolig för vad som komma skall !!
Vad jag däremot är orolig för är en väninna som skurit bort 2 stora, ca 15-20 mm, knölar i ett bröst :( Och hon får besked först på fredag om det är cancer eller inte. En veckas väntan och jag inte ens kan tänka mig oron den skapar inom henne. Alla aa's råd och hjälp funkar inte riktigt för mig här. Oron tar över även om jag vet att bröstcancer inte är en dödsdom idag.
Hur det än är med överraskningar på alla sätt så är jag oerhört glad för att jag har aa's program som grund. Så hjälpsamt på alla sätt och vis.
Ta hand om er och ta inte första glaset !!
skrev Rosette i Orkar inte mer
Hej snusen, vill bara titta in och säga hej och blir glad av att läsa det du skriver, dels att bra saker händer nu och din beslutsamhet kring vara alkoholfri. Du vill och kommer fixa detta! Det är vanligt att tänka och känna så som du gör, tänker på det du skriver om att det gör dig rädd när bra saker händer. Du är igång och fint att du skriver och uppdaterar här. Snart har du katt igen!
Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet
skrev Annja i Nu får det vara nog!
@Majkenlarry så bra att du tagit nya tag👍 Att ha blivit föräldrer är en superbra motivation till att avstå alkohol.
Vi festade ganska rejält i min ungdom men när barnen kom och under deras uppväxt drack jag minimalt. Nu är de dock utflugna och då smög sig drickandet på igen. Lycka till och håll ut🙂
skrev Ny dag i 10 glas vin och 2 öl
Grattis till 40 dagar💪👍✅
skrev vår2022 i 10 glas vin och 2 öl
@AkillesU Grattis till 40 dagar!🥳. Ja, träningsvärk är en bra värk😁
skrev AkillesU i 10 glas vin och 2 öl
Godmorgon!
Lugn morgon efter att barnen lämnats på skolan. Jag har lite att plugga, sedan ska jag städa och gå på ett träningspass. Men först ska jag köra lite stretching av min stela nacke o rygg så den kommer igång.
Träningsverk i rumpan idag också från ett träningspass igår. Men den värken är ju ”bra” 😜
Dag 40 👏
skrev majken_r i Dricker varje dag, vill sluta
Vilket tur🙏🏼 Skönt att det är lite bättre. 💕@Rehacer
skrev Rehacer i Dricker varje dag, vill sluta
@majken_r @vår2022
Yogan gick fint, det var Yin Yoga igår så det passade ju perfekt. Fokus låg på ryggen, ibland har man ju tur! Jag känner mig bättre idag men inte bra, men man kan inte få allt.
Ha en fin dag vänner! 🤗
Verkligen fina tänkvärda inlägg. Tar till mig av dom jag med! 🧡
@Varafrisk Heja dig, plötsligt släpper det och du kommer på vad som fattas för att sakta börja ta dag för dag nykter. 🤗