Senaste kommentarerna i forumet

Tack, jag har ringt dem redan faktiskt.

Av en av världens största fysiker och vetenskapsmän:

The first principle is that you must not fool yourself, and you are the easiest person to fool - Richard Feynman

Nej men vem kan det? Brolin,Ravelli, Börje Salming och Björn Borg kanske. Med all rätt.

Jag är glad att du är nykter idag, känns fräscht. Hoppas filmen är riktigt bra.

... går det inte att leva på gamla meriter.

För övrigt gick grillningen hett till och i skenet från stearinljus skålade vi älskligt med varandra i gammal, hederlig Trocadero. Och nu blir det långfilm.

Det känns så olikt mitt men ändå likt. Alla tankar folk tänker inom sig som man inte hör och därför tror: den där människan är så lyckad och lycklig.

YEAH!

Mitt första sug igår. Eftermiddagen var något oviss i och med att jag bestämde mig för att åka mitt på dagen så jag hade någon form av naiv plan att jag skulle sätta mig och jobba undan lite innan kvällens begivenheter på en specifik hotellobby/bar. Samtidigt som jag planerade det så tänkte jag hur trevligt det vore med lite vin till. Iakttog då hur suget uppstod och varför. Jag skulle ju sitta själv och jobba, varför behövde jag vin då? Fick också i uppgift att köpa mousserande på systemet. Då funderade jag på varför jag egentligen skulle vara nykter? För mig själv? För att jag skrivit det på forumet? Men jag började tänka på varför jag hade lovat det från första början. Så jag höll mitt löfte till mig själv och det känns väldigt skönt. Dessutom var det alkoholfria mousserande mkt godare än vanlig skumpa så på så sätt var det ingen förlust

:)

Fick precis ett sms med med emojis på en drink och två dansande tjejer samt "Ikväll?". Jag tackade nej. Vill inte att mitt sociala liv ska påverkas allt för mycket men en lördag med just den personen kommer bara innebära trubbel för min del. Det fick bli ett nej och trots att jag fick en ångestattack av att tacka nej pga att jag behövde vila efter lopp och spontantripen igår så fick jag ett "Härligt bra där!!!" tillbaka. Ibland ligger svårigheten i ens eget huvud. Man får inte glömma att ge sina vänner en chans att vara fantastiska, oftast är de just det.

Tack, sjukt nog var det skönt att höra att allt inte bara är lätt som en plätt för dig heller. Ärlighet är en nyckel. Jag menar inte att man ska berätta allt här (som är min melodi) utan förövrigt tror jag. Det är lätt att lura sig själv. Ha en härlig kväll med tystnaden. Själv hör jag sirener och grannar som dricker, grillar och skrattar tillgjort på gården... Stackare. Så lätt att glömma allt och skratta efter några öl eller vin.

Idag har jag varit så trött så trött. Vaknade efter min förmiddagslur och begav mig till loppet. Var ganska osugen men vad fan, jag hade ju dragit upp en gravid kvinna i ottan för att få skjuts till flygplatsen och själv vaknat tidigt en lördag. Dessutom har jag berättat för alla att jag skulle springa. Inte minst här. Så jag svidade om och knatade ner till starten. Hoppades att jag skulle bli lite sen så att jag fick hänga på den senare startgruppen. Men icke. Hade till och med marginal att fixa säkerhetsnålar för att fästa nummerlappen ordentligt OCH lämna in värdesakerna (så att jag slapp springa med bankkort, telefon och nyckelknippa i handen). Så det var bara att ge sig ut i spåret med resten av flocken som bufflade in i varandra. Det gick i snigeltakt ska ni veta inte bara för att jag det var mycket folk utan också för att jag inte riktigt vågar ta ut mig och let's face it, jag är inte i min livs form. MEN när de sista 500 m kom så hördes tonerna av Queens We are the champions. Och då tänkte jag på er här i forumet. Vilka jäkla champions vi alla är på vårt livslopp. Skitsamma om det bufflas lite hit och ditt, vi kanske ramlar ner för en brant backe, men vi tar oss upp och fortsätter. I vissa passager orkar vi inte springa, men det är ok att gå!! Man passeras och passerar alla möjliga människor på vägen, människor som man trodde skulle springa jättefort men som går en sträcka, blir omsprungen av någon som ser ut att nyligen genomgått en tuff cancerbehandling och inte minst människor som ser helt "vanliga" ut, precis som de flesta av oss. Men som bär på något att springa för.

Jag var glad att jag genomförde loppet och jag är tacksam för att jag hittat hit och er.

Så är jag då på stugan igen. Bastun håller på att bli varm och en varm och stilla kväll skymmer. Havsvattnet är 17 grader i vår lilla vik, vilket är alldeles otroligt. Tror jag aldrig har hänt den här årstiden förut. Hade hoppats på att se och kanske fotografera stjärnhimmel i natt, men det verkar bli natt-dis, så vi får se om kameran alls kommer fram. En fantastiskt fin och lugn kväll i alla fall. Allt är så tyst, jag älskar tystnad.

Jag är ensam här. Fruns tur att vara förkyld och barnen valde att bli i stan med henne. Det är med mycket blandade känslor jag är här. Förra gången jag var här, för precis 8 veckor sedan, satt jag ensam här ute och visste att allt inte var som det skulle, eftersom frun hade varit konstig i telefon. Hon hade då, utan att överhuvudtaget ha varnat att något alls var på tok, hällt ut all sprit därhemma och gjort en del andra saker, som jag inte vill gå närmare in på. Att hon hällde ut spriten är jag mest glad åt och det var jag nästan från första början, men där finns annat, som är svårare.

Nu känner jag mig mest sorgsen och melankolisk. Sorgsen över hur det har varit hemma hos oss i så många år. Sorgsen över att min fru har valt att tiga så länge. Sorgsen och orolig för att det verkar vara så svårt för oss att ta oss vidare.

Sprit finns här förresten på stugan. Riktigt god sprit. Men var inte oroliga, jag har inte kommit hit för att dricka och jag tänker hålla mig till de na öl jag tog med mig när jag kom och kanske en kopp te.

Nu blir bastun snart för het, om jag inte går och badar, så jag får sluta mitt melankolium här.

Ha en trevlig lördagskväll, allesamman.

Behöver man inte göra idiotiska saker på fyllan för att vara alkoholist - om någon läser här för att ta reda på om den är alkoholist ?
Man kan vara alkoholist trots att man dricker en enda gång på tio år, men den enda gången förstör man allt.
Man kan dricka utan att skada andra och klara att sköta sitt jobb och trots det vara alkoholist. Det finns lika många olika alkoholister som diabetiker eller vad som - det gemensamma är symptomen.

Kom ihåg det.

/Ebba kan allt vet allt. Nej men rätt insatt och intresserad när det gäller det här.

Och jag tänker också på att alkoholism är progredierande. För ett par år sedan avstod jag alkohol i två månader. Jag hade motivationen och motivet. Men jag är inte så säker på att jag skulle kunna uppnå två månaders nykterhet idag "bara av mig själv". Alltså är jag mer illa ute nu än jag var då. Å andra sidan var jag inte så villig då att tänka om mig själv i banorna av att vara alkoholist. Det är jag nu. Hehe, ända sedan igår, faktiskt.

Vilken resa jag och du och alla vi har framför oss och bakom oss. Vi har färdats på vägar som lett oss fram precis där vi är just nu. Det är spännande, skrämmande och precis som det ska vara för hade det inte varit precis som det är så hade det varit annorlunda och det är det inte. (Oj, lite Tage Danielsson-varning på den där, va?)

Nu ska jag gå och fixa lite vitlökssmör. Vi ska grilla i solnedgången idag, hade jag tänkt.

Och till sist måste jag bara säga att jag är SÅ GLAD över att jag upphävde alkoholkonsumtionen strax före elva igårkväll. Atypiskt och så gudomligt skönt. Jag är bakis, ändå, som jag är. Och nu blev jag bara så sugen på att avsluta med ett citat så då gör jag det.

"Om du inte får allt som du vill ha, tänk på allt du inte får som du inte vill ha." (Oscar Wilde, 1854-1900)

håller sig iaf frisk...

Ebba, du är alkoholist, hur känns det för dig att vara det?

Det känns bra. Första gången jag konstaterade att jag är alkoholist var jag 24 år och hade druckit öl direkt på morgonen för att kunna tänka och sluta darra. Då hade det gått långt. Dock sade jag på mina första AA-möten "Hej jag heter Ebba jag är alkoholist" bara för att vara snäll mot de andra "stackars riktiga alkoholisterna" i rummet.

Ordet alkoholist tycket jag idag om, på så sätt att det identifierar mitt beteende gällande alkohol. Jag har inte gjort allt idiotiskt jag har gjort på grund av att jag ÄR en idiot utan till följd av att jag har problem med alkohol och ÄR alkoholist.
Utan alkohol i min kropp gör jag inte allt sånt där.

Därför tycker jag om ordet alkoholist - det ordet har lärt mig så mycket.
Man kan se på det som en sjukdom på detta sätt:

Cancer kan förhoppningsvis botas med cellgifter operation strålning.
Diabetiker behöver insulin.
och så vidare.

Går det att bota en alkoholist? Nej. MEN om en alkoholist inte dricker alkohol är den frisk.

Kram <3

... och nu finns det inte en droppe alkohol i huset, om man nu inte räknar med ättiksspriten. Skönt. Jag är lättad. Fri. Gott.

Det är faktiskt första gången jag medverkar till att hälla ut alkohol i slasken i stället för att hälla ner den i strupen. Vilket osedvanligt genialiskt trick, man nästan häpnar.

Jaha. Det är så här det känns, alltså, att vara alkoholist. Intressant. Det kan ibland vara svårt att foga ihop sig själv, sina motstridiga sidor och nu har jag lagt den här pusselbiten till brakfyllds mosaik. Det blir så tröttsamt med antingen-eller. Mycket mer harmoniskt med både-och.

Ja, Ebba, vem tusan var inte nervös igår. Men det ordnade upp sig till slut, tack och lov. Och idag är jag fri, alkoholfri, man kan bli religiös för mycket mindre. Tack, alla ni som kommenterat. Det värmer så mycket! Och det är så skönt att lugna sin cyberomgivning med att precis just idag ska jag ingen alkohol dricka, inte ens ättiksspriten skall vidröra mina läppar.

Kram på er! Jag tycker om att ni finns.

Jag har tyvärr inte hört Holknekts sommarprogram. Var det månne före eller efter det sista återfallet? jag såg honom i TVs Sommarpratarna för nåt år sen. Då pratade han om att han varit hemlös och sen startat företag och kommit upp sej, gift med Lena Ph. Det jag tänker på nu när jag läst hans ärliga bok är att han troligen då redan börjat dricka igen. Ja, jag är sjukligt fascinerad av Holknekts olika uppgångar och fall. Vi kan ta lärdom av det.

Men PP, om man nu en gång för alla bestämt att man slutat dricka för gottså blir det aldrig nån risk eller? Jag minns nu inte vem här på forumet som sa dom bevingade orden men dom bär jag altid med mej i minnet och läser nu och då för säkerhets skull:
"När du fattat det du vet är det korrekta beslutet, ifrågasätt aldrig nånsin det beslutet.".

Då vi fattat beslutet att aldrig mer dricka alkohol är det ett korrekt beslut baserat på åratal av dåliga erfarenheter av alkoholen och dess verkningar. Vi vet att beslutet är korrekt, alltså fiinns det ingen anledning att ifrågasätta det. Svårare än så ska det inte behöva vara.

Det finns många som vet det. Nyligen läste jag Per Holknekts biografi. Han var nykter i nio år och nio månader när han beslöt sej för att dricka lite vin. Han trodde att han skulle kunna hantera det. Vi har väl alla läst på löpsedlarna hur det gick. Att det inte gick. Robin Williams var också nykter i många år innan han tog ett återfall som han kämpade med länge innan han till slut tog livet av sej. Så det gäller att vara bestämd med att beslutet gäller för livet om man kommer till det. Om man har dragit på sej ett beroende vil säga. Det kanske inte du ännu har Steglitsan, men du har ett dryckesmönster som ställer till det i ditt liv i alla fall.

Vad jag önskar om jag kunde ändra mitt liv det är att jag skulle ha slutat dricka för länge sen istället för att kämpa på i många år med att försöka hantera det. Då hade jag besparats mycket tråkigheter.

...det känns väldigt klart för mig, som firar 8 veckor i morgon. Jag jobbar mycket med liknande tankar som du, men har valt en längre nykter period. Om vi till slut väljer att inte fortsätta helnykterhet, så tror jag att möjligheten till framgång ligger i att bygga upp ett helt nytt tänk kring alkoholen.

Du kanske kunde ha nytta av att läsa de senaste inläggen i min tråd. Främst de som Santorini och Muränan skrivit.

Som jag skrivit ett flertal ggr tidigare är min avsikt här och nu att hålla uppe en månad. Det har jag gjort förr. Det jag är rädd för är att jag efter månaden inte har lärt mig ett skvatt. Utan fortsätter i någon fantasi om jag lärt mig hantera alkoholen. Det kommer jag inte ha gjort. Jag har haft månadsuppehåll tidigare. En gång på fyra månader för fem år sedan. Första fyllan efter den vita perioden kommer för alltid vara etsat fast i mitt minne som ytterligare än kväll då saker och ting gick lite får långt. Jag tror inte att en månad är nog att känna sig säker. Eller säker kommer jag nog aldrig känna mig. Den dagen jag övertygad mig så kan jag vara ganska trygg i vetskapen att det återigen i A-djävueln som tagit mig i sina klor. Men jag börjar som sagt så här. Jag kan dock inte låta bli och undra vad som komma skall om två, fem, sju eller femton år. Hur ska mitt psyke förstå om 15 år att jag fortfarande har ett problem med alkoholen om jag lyckats stå emot lika länge som jag druckit hittills? Har man klarat 4 veckor är både fylletiden nästan lika färsk som hur det känns som att vara nykter. Men vad händer sen när fylletiden bleknar och det destruktiva till och med minns som ett dekadent, roligt och galet liv? Det skrämmer mig.

Underbart att du tog mina ord på rätt sätt.
Du är klok (som alla är) när du låter ditt sunda, nyktra och sanna jag styra.
KOM IHÅG DET.

:)

Slog mig att jag skrev "ljug att du är sjuk..". Det var ju helt fel tänkt av mig. Inte behöver du ljuga för att säga så. Du är ju sjuk och i en väldigt känslig situation dessutom, där du kanske inte mår bra av att gå på fest (eller så behöver du gå, vilkendera vet du bättre själv). Så om du väljer att säga att "du är sjuk och inte orkar med fest just nu", så är det ingen lögn alls, utan faktiskt fullständigt sant.

Tack, tack, tack för ert stöd.
Jag tror aldrig jag gråtit så mycket som under de hör två dagarna. Dels i ångest men också som nu när jag blir så rörd av era kloka ord. Får nog börja med vattenfast smink igen! :)
Så rätt ni har och så fel jag har. Det är mitt beslut i mitt fortsatta liv där jag vill slippa alla negativa effekter som a för med sig. Det är inget att skämmas för!
Och det är klart att min man vill stötta mig och har all rätt att göra som han vill. Jag får prata med mannen och höra om han vill komma fram till en gemensam förklaring.

Puh! Måste nog gå in och läsa det här upprepade gånger innan vi ger oss i väg i kväll...

Kram till er! <3

Vilken bedrift Moa! Att du tog ett av de svåraste snacken. Tillåt dig själv att njuta och fokusera på hur du byggs upp igen minut för minut, timme för timme och dag för dag och att din ångest alltjämt sipprar ur din kropp.

Alkoholen har påverkar era båda liv på olika sätt och även din man kanske känner att han behöver bearbeta a på detta sätt. Foka på dig och låt honom fatta sina egna beslut.

Men viktigast av allt är att du tagit ett av ditt viktigaste steg i ditt tillfrisknande. All lycka och styrka.