skrev aeromagnus i Är det för sent?

Skippa det redan imorhon så slipper du tänka på det. Visdt det kommer bli jobbigt med ångest, sova dåligt men efter ett par dagar mpr du så bra som du aldrig gjort förut. Har du problem att bryta kanske du ska kontakta sjukvården för stöd och hjälp. Kämpa på.


skrev Marie1 i Är det för sent?

Nej jag kunde inte hälla ut det, tyvärr! Men jag har sagt att på söndag börjar min kamp. Jag kämpar och förbereder mig. Analyserar mig själv i berusat tillstånd. Bygger upp ett hat mot alkohol, dokumenterar här hur vidrigt jag mår och påminner er om hur djävligt det är att dricka. Så det är inte så knepigt, det är mitt alkoholiserade liv jag delar med mig av. Jag hoppas att jag får vara kvar här i eran gemenskap även om jag inte lyckats att vara nykter än. Jag har förhoppningsvis stolta nyheter nästa vecka som gör mig mer behörig på forumet.


skrev Tor i Är det för sent?

Trodde du hällde ut vinet när du berättade för andra.Hmm knepigt läge att dricka samtidigt som du säger att du ska sluta. Men du har sått ett frö inom dig och är här. Så gräv ned flaskan och glaset som en symbolisk handling. Du är inte ensam om att varit där du är. Man måste ju börja någonstans för att komma någonstans. Kämpa på.


skrev Marie1 i Är det för sent?

Så jag är berusad som vanligt. Jobbar dock häcken av mig samtidigt! Har bara en flaska vin kvar, bar ut flaskan + glas mot det område på gården jag jobbade, flaskan var dold bakom en planka och glaset instoppat under tröjan. (Så ingen förbipasserande granne ser).
Jag säkrar flaskan under en bänk med en bit planka så att den inte välter! Gud förbjude! Så nu snickrar jag, pissar dold bakom häcken och smygsuper, noga med att ingen ska se mig. Paniken jag har över att av misstag hälla ut denna sista flaska är skrämmande! Hur ska jag sluta på söndag när jag resonerar så här en torsdagskväll? Men jag måste och vill!


skrev belinda i Jag behöver er hjälp!

Jag fattar inte att det har gått så bra. 5 dagar utan vin.
Jag har använt vinet som tröst, när jag varit nere, som belöning när jag gjort något bra, varit extra nöjd med mig själv, för att få energi och ta tag i saker som måste göras eller för att jag bara vill fly när tristessen lamslagit mig. När tankarna på vin dyker upp, för de gör de så klart, så har jag lyckats med att bara knuffa undan dem. Låtsas som jag inte hör den där pockande rösten.Stänger av. Säger till mig själv att: Jag vill inte vakna med den där ångesten i morgon. Jag kommer att vara så besviken, förbannad på mig själv. Och så tänker jag på "Villmåbra" som har en sån otrolig viljestyrka.
Jag vet nog att dagar, när allt inte blir så enkelt, kommer.
Men just nu njuter jag. Känner mig stark. Glad.

.


skrev aeromagnus i Hur i hela in i norden kan man vara så dum???

Idag hade jag min yngsta elev någonsin. J 6 månader i kemi. Hon fick lära sig allt om farosymboler, säkerhet mm. Hon somnade, hmmm hur ska jag ta detta. Har en tjej som går i åttan som fött barn. Dagarna bara far iväg nu men jag mår toppen.


skrev Tor i Är det för sent?

Läste att du berättat och fått stöd. Bra gjort. Att berätta för andra är modigt. Ser att din resa har börjat och jag med flera reser med dig. Grattis så länge. Ser fram mot att få läsa mer här :)


skrev Promille i Det där beslutet

I er nykterhetssträvan. Skrivet här. Och är duktiga människor. Grattis till er!


skrev Promille i Det där beslutet

Jag är kvar på sida ett.
Funderar på den där stunden, då man inte dricker längre. Och alla inte kan säga att allt är ens ansvar längre. Det var inte jag som gjorde allting fel. Vad gör de då?


skrev Akvariet i Nu jävlar tar vi upp den tappade sugen

Tränade (sprang) i morse och njöt av att vara fräsch både till kropp (nåja.... i all fall fräschare) och själ. Är (fortfarande) lite rastlöst och tycker inte jag får saker ur händerna, men det är väl så det ska vara. Men efterdyningar av träningen för mig mindre frustrerad och mer fokuserad (och lite trött i kroppen). Trött på min hustrus drickande och har svårt att hantera det. Igår var det mycket snack om jobb mm samtidigt som hon drack öl och blev lulligare och lulligare. Jag svarar och försöker vara trevligt, men var nog egentligen mer intresserad av fotbollen som pågick samtidigt. Otroligt otrevligt egentligen, men vad ska man göra? Slår mig nu att det var en annan bild av den mytiska med mannen i nättröja med öl, chips, tipskupong och fotboll på TV och hustrun som försöker få kontakt och servar. Same, same, but different....

Inget glas idag heller. Att skriva här stärker mig, tack för att ni finns


skrev Marie1 i Är det för sent?

Du har rätt! Det är nog mest minnen från förr då jag var kreativ och tokigt rolig. Nu är det nog mest att man går in en dåsig koma, djupa tankar och en genomsyrad känsla i kroppen av skuld och äckel. Antar att man håller fast vid det positiva för att klara av att förlåta sig själv för ens egna svagheter. Sorgligt att det behövde gå såhär långt, att man ignorerat alla varningstecken.


skrev konstnären i Är det för sent?

Vad fint du skriver och jag kan instämma att det var lika för mig. Summan ungefär lika som vi lade på A i månaden. Det där med det kreativa kan jag oxså hålla med om, men nu kommer det, att till slut försvinner även det. Och hur mycket man än försöker kommer det inte tillbaka. Jag drack mer och mer för att hitta den där känslan, men den var borta och i stället kom en ångest som var lika mäktig, farlig som den värsta tornado. Då när det var som värst sa kroppen och knoppen ifrån med mycket tråkiga följder.
Visst vågade jag mycket, men jag var då alltid full och kom knappt ihåg vad jag gjort dagen efter. Jag känner mig mycket modigare i nyktert tillstånd. Men det har tagit tid och det har inte varit lätt alla gånger. I och för sig vågar jag inte klättra varken i berg eller på ladugårdstak. Du målar tavlor när du är berusad, själv var jag gift en gång med en journalist som bara kunde skriva i berusat tillstånd, då knattrade från hans gamla Halda. Men det går Marie att finna glädje utan A.
Önskar dig en fin dag
Konstnären


skrev lilla Anna i Jag vill, jag kan, jag måste

God morgon. I dag är det en vecka sedan jag drack vin och det känns så bra! Jag börjar att känna igen mig själv. Det var länge sedan. Oj, så mycket som jag tryckt ned med alkoholens hjälp. Men nu är jag redo att ta itu med det. Just nu känner jag mig väldigt stark.

Hösten är också min favorit årstid. Allt lugnar ned sig efter sommaren. Det är så fint att ta långpromenader när luften blir klar och fin. Man kan sitta inne och läsa utan dåligt samvete med en kopp te också. Jag saknar verkligen min hund som sällskap på promenaderna. Han gick bort tidigare i år.

Ha en bra dag önskar Anna


skrev konstnären i Nystart

Blir glad för din skull, det var starkt gjort en vecka. Fortsätt så. Bara positivt, du har sovit bra och gått ned ett kilo, fint.
Kram
Konstnären


skrev Calleqwerty i Hejdå din lömska djävul.

Du Ebba, vita älgar finns nästan bara i Värmland och där e vi inte. Så du kan va lugn :-)


skrev konstnären i Jag vill, jag kan, jag måste

Tyckte jag såg lite skiftningar i en gul nyans på träden i går. Nu är hösten på intåg och jag trivs, det är min årstid. För snart ett år sedan var jag nära mitt genombrott i alkodimmorna. Hua när jag tänker tillbaka som jag är tvungen till för att fortsätta min väg framåt. Vilken skillnad på liv alltså, så fint nu, och så bedrövligt innan.
Vägen har varit lång och en hel fall innan september 2013. Tänker inte falla fler ggr. och komma tillbaka blixtsnabbt där jag var. Livet har blivit rikare och mer värdigt på något sätt. När jag var ute med min hund igår testade jag att nicka en hälsning till en del jag mötte. Det var positivt jag fick en nick tillbaka och det kändes fint.
Har inte tänkt alls på alkohol nu, och varje situation jag befinner mig i nu känns helt naturlig. Stör mig inte alls längre på dom som dricker. i början var jag helt inriktat på det och ville själv ha. Underbart att sådana tankar försvunnit, men botad blir jag aldrig från denna sjukdom, och som tur är jag mycket medveten om det.
Vill med detta bara säga att det går, hur illa allt än verkar vara.
Kramar till mina forumvänner
Konstnären


skrev lilla Anna i Nystart

I dag har jag inte druckit vin på en vecka och det känns så bra. Jag har bara positiva erfarenheter av veckan som gått. Sovit bra och gått ned ett kilo i vikt. Bara fördelar! Nu börjar vecka två. En dag i taget och tro inte att jag kan ta det första glaset.

Ha en bra dag! Anna


skrev Ebba i Hejdå din lömska djävul.

Om du och dina vänner stöter ihop med en vit älg; snälla skjut den inte.
Det är en dröm jag har att se en vit älg.
Kan du be dina vänner att låta en eventuell vit älg passera?

Ha det härligt och var rädd om dig.

/Ebba


skrev fredde-s i Alkohol min älskarinna

Och nu ser jag, ovan inlägg såg lite dystert ut! Så är inte mitt liv just nu, utan snarare tvärtom!

Nykterhetens effekt av att allt känns äkta genomsyrar mitt liv. Det är en trygg känsla även vid de tillfällen jag stöter på motgångar och problem. Och alla gånger som jag ler spontant, inte att glömma! :)

Sköt om er fina ni.


skrev fredde-s i Alkohol min älskarinna

Inget nytt att berätta egentligen, känns som min nykterhet blir lite "tråkigare" denna gång. Dvs, inga nya känslor, eller något nytt direkt att brottas med.

En av tankarna som snurrar lite är hur länge ska det vara den här gången. 3 månader? 1år? 5år?

Av erfarenhet nu så vet jag ju att det kanske inte finns något mål, ingen avlägsen tid framöver då alkohol är ofarlig.


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

Jo Stingo visst manipulerar vi varandra i våra samtal, det brukar vara som så att varje samtal har en viss riktning, en tråd som det följer.
Inte alltid men ofta tycker jag mig kunna läsa mellan raderna vad vederbörande vill få ut av samtalet, lite ungefär som...kom till saken nu!
Ibland stressar jag upp dem och vill få ett snabbt avslut, skippa kallpratet och kom till poängen, typ!

Det finns människor som ger mig energi som jag trivs att prata om allt möjligt med, och så finns det de som bara vill få ut något av egen vinning.
De liksom suger energin ur mig, vill aldrig delge mig något som kan verka vara negativt ur deras synpunkt, utan bara framhäver det bästa.
Genom att berätta om snöpliga saker som har hänt har de blottat strupen och visar att de inte är mer än människor heller, att man får skratta med och åt dem, energi.

På mitt jobb så finns det en jämnårig kvinna som tamigsjutton ALLTID på något sätt leder om samtalet till hennes fantastiska barn, men ursäkta...
Jag skiter fullständigt i dina underbara barn, har fått höra genom åren hur perfekt avföring de hade som spädbarn, att de aldrig skrek på nätterna, till hur exceptionellt duktiga
de har blivit i skolan och kommer minst kliva ur grundskolan med en doktorsavhandling, fucking suck!
Nu säger jag naturligtvis inte detta, med respekt för vårat fortsatta umgänge, men min blick kommer till slut likt en laserstråle vilja borra ett stort hål i hennes huvud, inte intresserad, okey?
Berätta om ditt fantastiska sexliv med läder och nitar istället, eller mera exakt hur du källsorterar dina mjölkförpackningar, allt annat är av intresse.
Vissa människor är inte bara av mitt intresse, de har liksom förbrukat all sin tillgodoreserv, det ger mig ingenting, fjutt bort.
Men de är ytterst få, annars tycker jag om människor, de flesta har något intressant att berätta, några har ett tråkigt socialt sätt att framträda,
Men finner man en hobby eller ett intresse hos dem så finns det timmar av brinnande diskussioner, jag brukar inte vara svår att samtala med.
Man har hela tiden så mycket att lära sig genom hela livet, det fullständigt överöser en med olika livsituationer och livserfarenheter, det finns så mycket jag inte vet.
Med tiden har jag också fått lära mig att inte förbruka någons förtroende, har jag fått veta något som kan uppfattas som väldigt privat, så håller jag tyst om det.
Ömsesidig förtroende.

Har en närstående kollega som har en besvärlig tid just för tillfället, han håller på att flytta...isär.
De har levt väldigt länge med falnande samliv, men ändå hållit ihop för barnens skull.
De har kommit till en vändpunkt då de håller på och säljer villan för att flytta till olika lägenheter.
Tjafs med banklånet, tjafs med mäklaren, tjafs med köparen, tjafs med hantverkarna, strul med barnens skolor och scheman, han är dessutom tränare typ tre gånger i veckan.
När försäljningen äntligen är genomförd så står båda utan lägenheter, ut och buda i lägenhetsdjungeln, hyra tillfälligt förråd för möblerna under tiden mellan bytena.
Säga upp abonnemangen med el, tv, tele, vatten, sopor osv.
Till råga på allt så rasar den där bilen han köpte för ett år sedan, och han har inte råd att lämna iväg den.
Så det blir för honom att sitta på kall och blöt asfalt i både regn och tidigare snö och banka på bromstrummorna, han får fel bromsbackar
Och åker ut och in på besiktningen med både nya och gamla fel, hur får han tid över till detta?
Till saken hör att han är världens snällaste person, och hur kan han vara så otursförföljd , och han är inte dum i huvudet heller, tvärsom.
Visst, jag hade en tid när jag gick in i deppigheten när allt kändes som om det gick emot mig, men hur pallar han?
Visserligen är det under en begränsad tid och det kommer att lugna ner sig så småningom.
Brukar tänka på det när jag känner att fru Fortuna går emot mig, det finns de som har det värre, mycket värre..
Kan svära som en borstbindare bara jag har glömt att sätta på mig armbandsklockan på vägen till jobbet, vet hur många miljoner gånger jag kommer att bli irriterad på att blänga på en tom handled?

Men jag vet en liten hemlis som kan förklara varför han pallar så mycket skit under en viss tid,
Han har berättat (i förtroende) att han har dragit ner sin alkoholkonsumtion till ett fåtal tillfällen per år.
Jag vet att man pallar mycket mer tryck när man inte försvinner in i alkoholdimman längre,
Det kan vara en bra sak att bära i sitt minne, när saker och ting börjar kännas betungande.

Det blir inte bättre för att man dricker, bara mycket jävligare under tiden.
Livet är inte lätt, men vem sjutton har sagt att det skulle vara det?
Det finns saker däremot som underlättar det, en nykterhet bland annat...har jag upptäckt.

Vi är alla små fantastiska varelser, vi skulle vara lite bättre på att ta hand om oss själva.

Berra


skrev Fenix i Är det för sent?

mycket för din uppriktiga och utlämnande text. Precis så är det, jag talar för mig själv och känner igen mig i det mesta. Det bli så klart när någon annan skriver det, men med fasa inser man att det lika gärna kunde vara jag. (Förutom bergsklättring då:-). När man är uppriktig och smakar på öl, vin och sprit så smakar det ganska förfärligt. Det har man kämpat sig till att tro sig tycka om, men den simpla anledningen till att vi hamnat i ett beroende är att vi vill åt berusningen, som ger den där avskärningen från omgivningen en stund. Men konsekvenserna är ju bedrövliga jämfört med "fördelarna". Ditt inlägg ger mig också ökad motivation!


skrev Tor i Ska testa hur länge jag kan vara nykter

Tack för att du delar med dig. Jag är ny här. Läste att du prövat dricka/smaka lite igen efter 10v. Det är lättare att gå ned i vikt utan alko. De är riktiga aptitretare. Jag har tagit bort alla kolhydrater förutom ovan jord grönsaker. Mkt fett och protein. Rasar just nu i vikt. Prova lchf. Kämpa på. Avstå A.


skrev Marie1 i Är det för sent?

Jag går igenom konsekvenserna av alkohol, inser att jag blivit väldigt osocial, jag vill ju sitta hemma i mitt bo och dricka, undviker telefonsamtal efter 18.00. Praktiskt taget inget sexliv längre då vi alltid är för fulla/trötta. Förmodligen har jag viss promille kvar när jag kört till jobbet. Trött på jobbet för att jag druckit dagen innan, spenderar säkert mellan 4-5000 kr i månaden på alkohol. Tränar inte längre, (dricker istället), dåligt samvete/ skuld för det jag prioriterar bort när jag dricker, tänk om min man eller mina djur blir sjuka/skadar sig, då kan jag inte köra dom till sjukhus, alla måste därmed skada sig på dagen om jag ska kunna hjälpa till, sjukt mycket glasåtervinning, ger inte många plus för ditt utseende, jag har åldrats mycket med rynkor och slappare och allmänt dåligare hud!
Så varför dricker jag så ofta att det utvecklats till ett beroende?
Jo, här är mitt svar. ( menar du inte att prata bra om alkohol!)
Smakar gott givetvis men det gör jordgubbar och smultron med, så skitsamma vad det smakar.! Det är ju detta att världen slutar snurra runt omkring en, helt plötsligt ser man den där spindeln dold bakom fönsterkarmen, jaha vart ska han gå nu då tänker man, så kan man sitta där och studera honom ett tag och fnittra lite när han snubblar och dinglar ner i sin tråd. Jag målar tavlor som bara blir bra när man är i detta berusade tillstånd, som om man bara har tillgång till vissa delar av hjärnan när man dricker, man vågar mer, saker som man annars är för skraj för, som att klättra upp på ladugårdstaket. ( OBS! Har varit bergsklättrare i flera år! Så jag är van och gillar att klättra!)
Jag kommer att sakna det!
Nu när jag har hittat er och ni alla är så snälla att ni skriver till mig så känner jag mycket större motivation. Snart kommer förhoppningsvis jag oxå skriva att jag varit nykter i 3 månader. Tusen tack för erat stöd!


skrev aeromagnus i Är det för sent?

Det är nog ångesten och suget i början men snabbt kommet du inse fördelarna med att inte dricka. Kunna sova bra, utvilad, må bra. Konstigt att normen är att dricka och man anses konstig om man inte gör det.